Hardcandy Baby

Aloha!

Här sitter jag i vår lägenhet på Maui. Vilken pärs det var att ta sig hit.. Sjukt drygt! Från Sverige till Köpenhamn, från Kph till London, från London till LA och slutligen från LA till Maui. Fyra flygplatser och tre byten. Skönt att äntligen vara framme!

Lite efter klockan tre på fredagsnatten ringde alarmet. Man var inte så sugen på att gå upp :) Taxin kom och hämtade oss vid fyra för att ta oss till Köpenhamns flygplats. När taxichauffören såg våra bagage sade han; - Ska ni vara borta i ett halvår eller?

Rasmus och hans proffessor Edwin skulle flyga tillsammans, precis som deras kollega Emelie och jag. Trodde vi! Det skulle vi inte. Klockan fem var vi framme på flygplatsen, Rasmus flyg gick 6.10, mitt 7.45 och Emelies 8.10.

Vi skildes åt efter säkerhetskontrollen eftersom Rasmus plan snart skulle avgå, Emelie gick på ett annat håll. Vi bestämde att vi skulle ses lite senare och vänta på våra plan tillsammans. När jag kom in bland alla affärer och restauranger insåg jag att vi aldrig skulle hitta varandra. Det var för stort! Trött som jag var lade jag mig på en bänk för att sova. Jag vaknade hela tiden för att jag frös så mycket och drömde hela tiden om att jag gick ut i hallen och hämtade min tröja. Osis varje gång man vaknade! En kvart före boarding gick jag mot min gate. På vägen stannade jag till på en av toaletterna, där jag stötte på Emelie. Stor risk! Hon frågade om jag hade väntat på henne och var glad för att jag inte gjort det då det hade varit problem med att checka in, det hade tagit henne evigheter.

Rasmus plan blev försenat då polisen stormade planet för att arrestera en kille som haft knark i väskan..

Jag bordade planet och flög till London, Heathrow. Satt bredvid ett danskt par, mannen hade de största händerna jag någonsin sett! Gigantiska. Kvinnan försökte stänga av sin mobil, men det gick inte. En flygvärdinna försökte hjälpa henne och sedan kom en manlig flygvärdinna och försökte han också. De lyckades inte.. Såg ganska roligt ut när alla stod runt mobilen och tryckte. De fick inte ens ut batteriet! Bulletproof mobil, eller?

Det satt ett svenskt, lite äldre par bakom mig. De skulle med samma flyg från LA som jag och det kändes tryggt att veta. Pga av mitt låga blodtryck blev jag väldigt dålig av flygturen och när vi kom av planet darrade jag som ett asplöv. Har fått ny medicin men vet inte ens om den funkar eftersom jag i princip skrivit ut den själv. Man fick ta av sig skorna i säkerhetskontrollen och när jag skulle ta på dem igen svartnade det för ögonen och jag var nära på att svimma. Dök in i första bästa shop för att få i mig lite vätska och socker. När jag senare nådde gaten, förstod jag att det svenska paret hade varit lite oroliga för mig, då jag bara "försvann". De blev lite lättade av att se mig.

Jag hittade min plats i den bakre delen av planet, intill fönstret. En man i 40-årsåldern slog sig ned bredvid mig.

- Hello, sade jag.
- Hey.

Han verkade inte alls vilja prata. Gud vad tråkigt!

- Where are you from? Försökte jag.
- Germany.

Aha! Nu fattade jag.

- You don't like speaking english, do you?
- It's just that my english isn't that good.

Efter att det var sagt slappnade han av och vi blev sjukt tajta polare! Han skulle också till Hawaii, fast inte till samma ö, för att springa maraton. Ljudet till min skärm, den man ser film på, funkade inte. Som tur var ville inte han se på någon film, så han erbjöd sig att låta mig koppla in mina lurar i hans stol. Mycket snällt av honom!

Jag hade givetvis beställt vegetarisk mat på planet och det fick jag. Det intressanta med det här är att om man beställer vegetarisk mat, så verkar de inte tro att man inte äter kött, de tror bara att man vill äta nyttigt. Köttätarna fick en pastasallad med kyckling, kladdkaka, mm. Jag fick ris med ärter, svampröra, bönröra, sallad, müslibar och knäckebröd. Det var bra, gillade riset och bönröran. Tysken fick mitt knäckebröd och han erbjöd mig hans chokladkaka i utbyte, men jag tackade nej. Några timmar senare fick vi bulle med julskinka/ost, twix och chips.

- Finns det vegetariskt till mig? frågade jag.
- Det måste du beställa i förväg.
- Det har jag gjort.
- Du måste beställla långt innan du går på planet.

Jaha, tänkte jag. Måste man beställa vegetariskt två gånger på samma plan? Väldigt konstigt. Men då kom det en annan flygvärdinna som visste att jag skulle ha vegetarisk mat. Så jag fick marinerade kikärter/paprika/lök och en müslibar. Hade föredragit en bulle. Ibland känns det som att de bara krånglar till det. Skippa skinkan, så blir det vegetariskt. Tada!

Efter att jag sett en film och ätit kändes det som att det hade gått några timmar. Flygturen skulle ta ca 10 timmar, men jag hade ingen klocka och ville gärna veta hur länge vi hade flugit. Så jag frågade Markus, som tysken hette.

- Seven hours.
- Seven hours? Wow, time flies! That's great.
- What? No, time does not fly.

Var skitglad för att vi hade kommit så långt. Men han tyckte tydligen inte att det hade gått snabbt. Lite senare visade sig att han hade missuppfattat mig.. Han trodde nog att jag frågade hur långt vi hade kvar. Vi hade nämligen bara flugit 2-3 timmar! Det var totalt förödande. Nä, time does not fly. Crap!

Det var väldigt bra service på planet och personalen var jättetrevliga. Jag fick "plinga" på dem när jag ville ha något eftersom jag satt vid fönstret och inte kunde störa Markus hela tiden. Efter ett tag började dock Markus att serva mig, haha.
- Do you want more cola? More preztols?

Jag drack faktiskt tre burkar cola och de var på 355ml. Så jag drack över en liter! Jag som aldrig dricker läsk. En av flygvärdinnorna var chockad över hur jag kunde vara så smal, "fastän att jag drack cola".

När det var ca en timme kvar av flygturen till LA frågade jag en av de manliga flygvärdinnorna om han visste hur mycket tidsskillnad det var mellan LA och Maui. Detta ledde till ett samtal om varifrån jag kom. Jag förklarade var och när min resa hade börjat och han utbrast:

- What? You've travelled for such a long time and still look so fresh?!
- Fresh? I look like shit.
- No you don't, I wanna know what you eat. I wanna eat it! What do you eat?

Jag kände mig verkligen ofräsch. Men, vad ska jag säga.. Ät inte kött! ;)

Det var helt underbart när planet äntligen landade i LA. Jag ville bara av! Å andra sidan väntade en flygtur till och den såg jag inte fram emot. Hela världen snurrade och jag var tveksam till om min kropp verkligen skulle palla mer.

När man kommer in i landet blir man fotad och de tar ens fingeravtryck. I kontrollen satt en sur japan. Men när jag kom fram och han fick veta att jag var svensk, då sken han upp. Stolt berättade han att han hade varit i Sverige och Finland. Han försökte därefter säga "Yxi, kaxe, kolme", men mindes inte det korrekt. "It was a long time ago". När jag skulle gå sade jag tack, och han svarade tack, på svenska ;)

Vi hämtade våra bagage och gick genom tullen. De höll på att bygga om på flygplatsen, så allt var rörigt och när de frågade om mitt bagage skulle vidare och jag svarade ja, så sade de att jag kunde ställa det intill väggen. Hade där inte stått en massa resväskor hade jag trott att det var någon som försökte lura mig av bagaget. Kändes inte så tryggt att ställa det vid en trasig vägg mitt i byggandet! Frågade nog två gånger om det verkligen skulle komma fram till Maui och de svarade ja, så jag gick.

För att nå nästa terminal fick vi gå ut och ta bussen. Markus hade inte ställt av sitt bagage, han hade det med sig.

- I left my luggage over there, shouldn't you do that as well?
- No, I don't think so.
- We got our luggage here, sade ett tyskt par.

Kändes ju lite jobbigt. Var det fel av mig att ställa av mitt bagage eller inte? Markus flyg gick nästan direkt, så han checkade in med en gång och sen var vår vänskap historia.

Jag tog mig till min gate där jag skulle få vänta någon timme, tiden gick dock ganska snabbt. Pratade med lite trevliga människor :) Sms:ade Rasmus under tiden jag väntade och fick ett sms av honom en sekund efter att jag skickat iväg mitt sms. Vi hade messat varandra samtidigt! Soulmates.

Var som sagt inte alls sugen på att flyga i ytterligare sex timmar men vad hade jag för val? Bordade motvilligt planet och efter ett tag slog ett äldre par sig ner bredvid mig. Drar dem till mig! De var jättetrevliga, bodde i Kalifornien men hade ett hus på Maui. Deras hus ligger i närheten av vårt hotell och den här staden är ganska liten, så kanske springer vi på varandra igen, vem vet.

Eftersom jag inte ville flyga mer bestämde jag mig för att jag skulle sova bort flygturen, antingen jag kunde eller ej. På resan mellan London och LA sov jag 40-60 min på tio timmar. Markus retade mig när jag försökte sova eftersom jag försökte jag dra upp benen och vred och vände på mig hela tiden.
- You need a bed?
- Yes please.

Nästa gång ska jag flyga första klass, de jävlarna kunde ligga ner dom! Bekvämt dessutom.

Jag lyckades med att sova. Även om jag vaknade och somnade om 2582758128 ggr under 6 timmar, men ändå. När vi väl landade ville jag bara springa ut i den friska luften! Men jag fick en chock, luften var jättevarm och fuktig, även om klockan var åtta på kvällen. Luften var så våt, jag har aldrig varit med om något liknande! Nu ville jag duscha ännu mer, blev helt genomsvett. Mådde inte så bra efter den sista resan och det håller fortfarande i sig!

Min väska kom fram, thank God. Inom en timme var vi alla samlade och vi gick iväg för att hämta hyrbilen. Rasmus blev lite orolig för att han hade beställt en för liten bil. Det hade han, vi fick inte plats. Det var ju fyra personer + bagage som skulle få plats och det hade han inte tänkt på. Vi fick en Jeep Liberty istället och det var precis att vi fick plats med bagaget i den! Efter att ha ätit lite på Mc Donald's och lämnat av Emelie och Edwin på deras hotell, kom vi äntligen fram till vårt lägenhets-hotell. Klockan var då runt 23. Problemet var att det inte satt någon i receptionen, det verkade stängt. Jag var trött, ville bara få ta min dusch och sedan sova.

Hade de inte öppet? Vi gick bakom receptionen och kollade, ingen där. Jag hörde att ljud och sprang till receptionen, men ingen där. Tyckte jag inte att jag hörde en dörr stängas igen? Jag knackade. En man i väktarkläder öppnade. Vi sa att vi ville checka in och han berättade att han precis var på väg därifrån. Det handlade alltså om sekunder, hade jag inte hört honom hade vi inte kunnat checka in! Vi fick vår kortnyckel och gick till lägenheten. Men kortet funkade inte, vi fick inte upp dörren! Rasmus sprang bort till receptionen men väktaren var inte kvar. Vi stod och försökte få upp dörren, men lyckades inte. Jag hörde en bil starta och sprang bort till den i hopp om att det var väktaren. Det var det inte.. När jag kom tillbaka till Rasmus hade han fått upp dörren! Tack gode gud. Jag tog en efterlängtad dusch och sedan gick jag och lade mig.

Over and out.