Kapitel 4
-Åh, titta pappa! En ekorre! Ser du? frågade Ada.
-Ja, titta! svarade Eli och saktade in sin svarta vallack brevid dotterns rödbruna sto.
Ada älskade att rida i skogen med sin far. Hon kände sig fri som en fågel, hon hade far för sig själv och hon red på sin älskade häst. Dagen då hon fyllde åtta hade hennes pappa berättat för henne att det stod en överraskning i stallet. Hon hade inte vågat hoppas på en häst, men där stod hon, Aminia, den vackraste hästen hon någonsin sett. Namnet hade Ada fått från en utländsk saga som farmor en gång berättat och det fanns inga tvivel om vad hästen skulle heta. Aminia var djupt rödbrun i färgen och hade en ljus hårman som kontrast mot den mörka pälsen. Ada böjde sig över hästens man, gav henne en puss och viskade att hon älskade henne. Hon hade älskat hästar så länge som hon kunde minnas men kärleken till Aminia gick inte att beskriva. Idag var en perfekt dag för en ridtur med strålande sol och kvittrande fåglar.
- Kom igen pappa, vi tävlar! Först till bäcken!
- Som du vill!
De sporrade på sina hästar och red i full fart mot bäcken. Ada hade först ledningen men Eli var en erfaren ryttare och red snart förbi henne på sin häst, Dragon. Han nådde bäcken först, som alltid.
-Jag vann! utropade Eli.
-Åh, jag var ju så nära! Jag trodde nästan att jag skulle vinna idag..
-Tro mig, min flicka. En dag kommer du att rida förbi mig!
-Tror du det? Ada såg leende på sin far.
-Utan tvekan, svarade Eli med en blinking. Nu är det dock dags att rida hem, klockan börjar bli mycket och vi vill inte komma för sent till middagen. Vill du leda oss hem?
-Hela vägen hem?
-Ja, hela vägen. Du är en stora flicka nu!
Ada sträckte på sig lite extra i sadeln, stolt och glad. Tänka sig att hon fick leda dem hela vägen hem!
-Ser du stigen där, far? sade Ada samtidigt som hon pekade på en stig lite längre fram mellan träden. Den tar vi!
Eli såg stolt på sin dotter. Hon var så ung men ändå så skicklig på hästryggen, hon var smart och hittade alltid hem. Det var ett nöje att rida i skogen med Ada. Stigen de red på var kantad med stenar i olika storlekar, vildblommor växte kring träden och det var sagolikt vackert. Eli studerade naturen framför sig när han fick syn på något.
-Stanna, Ada, vi vänder! Det ligger en massa björnfällor längre fram på stigen.
Men Ada var koncentrerad på något annat än sin fars röst. Hon försökte få tag i ett hårstrå som irriterade hennes öga.
-Förlåt, far. Vad sade du? frågade Ada och kikade över axeln.
Sedan hände allt så snabbt. Eli såg skräckslaget på när dotterns häst trampade i en björnfälla som inte funnits i hans synvinkel. Aminia skrek till av smärta och dotterns kropp hamnade i en konstig vinkel när den föll mot stenarna på marken. Ada insåg inte att hon hade blivit avkastad förrän hon föll. Hon upplevde att fallet varade i flera sekunder och allt kändes suddigt och avlägset. Hon hörde någon skrika och sedan blev allt mörkt.
-Mamma, varför vaknar inte Ada?
-Hon är.. Du förstår, hon, hon red.. och.. Margareth fick tårar i ögonen. Hon visste inte vad hon skulle säga.
Milicent tog över.
-Det är som så att din storasyster har varit med om något som gjort henne väldigt trött och därför behöver hon sova. Hur länge vet vi inte, vi får ha tålamod.
-Är hon trött för att hon föll av hästen?
-Precis, min skatt. Vi får helt enkelt låta henne sova men det betyder inte att vi inte kan prata med henne eller vara med henne.
Evelyn gick fram till sin syster, tog hennes hand och sade:
-Jag hoppas att du drömmer att du och jag leker tafatt på ängarna och att du vaknar snart för att jag saknar dig. Jag vill springa på ängarna med dig.
-Vet du vad Evelyn sade till Ada idag? frågade Margareth.
-Berätta, sade Eli.
-Hon ville att Ada skulle vakna så att de kunde springa på ängarna. Men om hon vaknar så kommer hon ju inte kunna springa på några ängar. Tårarna strilade nerför Margareths kinder.
-Åh, älskling. Kom här, sade Eli och drog henne närmre. Du vet hur Evelyn är, hon kommer säkert hitta på något. Om inte annat kan hon köra runt Ada i hennes rullstol. Evelyn har förmågan att se möjligheter där andra ser tråkigheter. Det löser sig.
-Det är sant. Om det är någon som kan få Ada att må bättre så är det Evelyn.
Paret satt på en bänk i trädgården. Det hade nu gått ett par veckor sedan Adas hemska olycka och de kämpade forfarande med diverse frågor. Hur skulle de kunna gå vidare om hon inte vaknade? Vad skulle de säga till henne om hon vaknade? Skulle de berätta om hennes förlamade ben eller skulle doktorn göra det? De försökte att tänka positivt och ta dagen som den kom. De mörka tankarna fick inte ta över. De hade trots allt en dotter till som behövde kärlek och uppmuntran oavsett om hennes syster var sjuk. De spenderade mycket tid hos Ada på hennes rum. De hade inrättat ett rum på nedervåningen som hade bättre läge än flickrummet på ovanvåningen. De hade köpt en specialsäng med grindar och en sjuksköterska vakade över henne nästan 24 timmar om dygnet. När de besökte henne sjöng de för henne, borstade hennes hår, läste sagor och lilla Evelyn berättade om vad hon lärt sig, om djuren hon sett och allt de skulle hitta på när Ada vaknade.
Ada öppnade långsamt ögonen. Ljuset sved i hennes ögon och hennes huvud smärtade. Efter ett par minuter hade hennes ögon vänjt sig vid ljuset och hon kunde se sig omkring. Hon låg i en säng omgiven av grindar, som om någon var rädd att hon skulle falla ur sängen. Det var inte hennes säng och det var inte hennes rum. Vart var hon? Hur hade hon hamnat här? På höger sida om henne satt en kvinna på en stol, var det en sjuksköterska? Damen ifråga hade noterat att Ada öppnat ögonen och Ada tänkte inget säga förrän hon försökt att få rätsida på vart hon var och hur hon hade hamnat där. Vad hade hon gjort före sin "tupplur"? Hon slöt ögonen och försökte att minnas. Det var vackert väder och hon red med far i skogen. Hon red på sin Aminia och han på sin Dragon. Hon skulle leda dem hem. - Men vi kom aldrig hem, viskade hon tyst. Då mindes hon hästens skrik, hur hon föll handlöst och smaken av blod hennes när hennes huvud slog i marken. Hennes gröna ögon öppnades genast.
-Aminia, hur är det med Aminia? ropade hon hysteriskt. Hon var tvungen att ta sig ur sängen och få reda på hur det hade gått med hästen. Men hon kunde inte röra sina ben.
Sjuksköterskan for upp ur stolen och Adas mormor Milicent, som suttit utanför dörren kom inrusandes genom dörren.
-Ada?! ropade hon.
-Mina ben, jag kan inte röra dem! Mormor, jag kan inte röra mina ben!!
Kapitel 3
Evelyn Gray föddes utan komplikationer den 16:e november 1852. Hon var en avbild av sin mor men Margareth som visste vem den biologiska fadern var kunde se många av Charles drag i flickans ansikte. Till en början saknade hon honom varje dag men efter Evelyns födsel hade hon fullt upp med sina två döttrar och minnet av den forne älskaren bleknade med åren som gick. Dessutom hade hon Ruth som alltid var där och hjälpte henne i svåra tider. Hon var mycket älskad av både Margareth och flickorna och lyckades alltd få dem att skratta. Ibland när lilla Evelyn grät var Ruth den enda som kunde lugna henne. En bättre vän kunde man inte få.
1856 blev ett olycksamt år. Margareths värld rasade den dagen Ruths hjärta plötsligt slutade slå. Förutom att hon var Margareths bästa vän var hon den enda som visste sanningen om Evelyns far och genast kändes det hemskt tungt att behöva bära på hemligheten själv. Det var inget de hade diskuterat dagligen, det hade mer varit som en tyst förståelse dem sinsemellan. Även Eli och Isaac tog Ruths död väldigt hårt. Hon var alltid den som höll ställningarna i huset och stämningen på topp. Det kändes tyst och tomt utan hennes glada personlighet och höga skratt. Moderns död gjorde att Eli insåg vad han hade och älskarinnorna kastades ut. Det fanns inget viktigare än familjen.
-Margareth, jag vet att jag varit en dålig make och far. Min mors bortgång har fått mig att förstå vad som är viktigast för mig. Du och våra två flickor. Kan du förlåta mig och mina dumheter?
Margareth förlät honom och fick nu den närheten hon behövde. Hon kände sig stark med Eli vid sin sida. Hon räknade inte med att hans varma känslor skulle vara för evigt men tänkte njuta så länge det varade. Hon visste att Eli kunde slå på charmen när han ville men en vacker dag kunde han lika gärna vakna upp och bestämma sig för att gå tillbaka till sina älskarinnor.
Ett par månader efter Ruths bortgång gick även Isaac oväntat bort i en hjärtattack.
-Jag förstår inte, sade Eli. Han var i sådan fin form.. Livet är verkligen oförutsägbart.
-Först din mor och nu din far.. Jag är förundrad över att du ens står på benen. Det gör så ont i mig och de var inte ens mina föräldrar. Jag och din mor var så nära, hon var som en mor för mig.
Tårarna började rinna nedför hennes kinder och Eli tog henne i sin famn.
-För att jag har dig. Det är tack vare dig jag orkar att stå upp. Jag hade aldrig klarat det här utan dig. Du har alltid älskat mig okonditionerligt, oavsett de hemska sakerna jag gjort.
Margareth tänkte på att hur hon hade bedragit honom med Charles och kände sig skyldig. Om han bara visste att hans ena "dotter" inte var hans. Men samtidigt var det så länge sedan och precis som han sagt själv, han hade gjort hemska saker. Fast hans handlingar hade inte resulterat i ett barn som inte var hennes. Herregud, han visste inte sanningen om sin dotter.. Hur kunde hon veta att någon av hans älskarinnor inte bar på hans barn? Åh, vad hon önskade att hon kunde prata med Ruth. Det var dags att berätta en hemlighet för Eli, oavsett om det var lägligt eller ej.
-Eli, jag vet inte om detta är den rätta tidpunkten, men jag har något jag måste berätta för dig.
-Ok. Behöver jag stålsätta mig?
-Jag hoppas att du inte tycker att det är alltför hemskt.
-Berätta.
-Jag är gravid.
-Margareth! Är det sant? Vilken välsignelse i dessa svåra tider!! Ett stort leende spred sig över Eli' ansikte och han kunde inte låta bli att lyfta upp Margareth och snurra runt.
Den största hemligheten skulle hon bära med sig i graven för Evelyns, Charles och hennes egen skull.
Lyckan över graviditeten grusades tre veckor senare då familjen drabbades av ännu en tragedi. Ada var ute och red med sin far när hon på något vis råkade tappa tyglarna, förlora kontrollen och falla av hästen. Hon var inte vid medvetande efter fallet och de ringde genast efter en doktor. Han konstaterade att flickan hamnat i koma av kollisionen då hennes huvud slog i marken. Efter en noggrand undersökning kom fler dåliga nyheter, höjden av fallet och sättet hon landade på hade resulterat i att en av de nedre kotorna slets av. Om Ada vaknade upp ur koman, skulle hon vara förlamad från midjan och neråt.
-Jag är ledsen. Er dotter kommer att bli rullstolsbunden och det är tveksamt att hon kommer att kunna föda barn.
Det blev för mycket för Margareth, Ada var bara tio år gammal med hela livet framför sig. Skadorna skulle förstöra hennes liv. Hur skulle hon kunna finna en make som rullstolsbunden och vart skulle hon hitta en man som accepterade att hon inte kunde föda hans barn? Om hon vaknade. Margareth kände hur det svartnade för ögonen och sedan blev allt mörkt.
Margareth vaknade upp ett par dagar senare. Doktorn hade förklarat att hennes kropp stängt av och att hon behövde vila. Han misstänkte att hon led av depression och förklarade att det var viktigt att hon var omgiven av familj och vänner som kunde stötta henne. När hon vaknade upp från den långa vilan hade hennes föräldrar tillfälligt flyttat in för att hjälpa till med döttrarna, sorgen och depressionen.
-Åh, Margareth. Jag var rädd att jag hade förlorat dig också! Snälla, skräm mig aldrig igen, sade Eli.
Även om Margareth hade gott om stöd omkring sig var det svårt att sova om nätterna. Ibland tog det flera timmar innan hon somnade och ibland vaknade hon mitt i natten och kunde inte somna om. När hon väl sov drömde hon mardrömmar om Ada. En morgon blev hon väckt av Eli, som skakade henne.
-Margareth?? Vakna!
-Eli, vad gör du? Har det hänt Ada något? frågade Margareth förvirrat.
-Det gäller inte Ada, det gäller dig. Hela sängen är full med blod och det kommer inte från mig!
Margareth hade fått missfall.
Lily: Kapitel 2
1852
Margareth stod vid det stora fönstret med utsikt över den lummiga trädgården. Hon förstod inte varför han var sen, det hade visserligen inte gått mer än tio minuter, men han hade aldrig kommit för sent förut. Nåja, någon gång måste väl vara den första. Men hur mycket hon än försökte bortförklara hans sena ankomst kunde hon inte bli av med den oroliga känslan i magen.
Det knackade på dörren.
-Kom in! ropade Margareth glatt och vände sig om. Äntligen kom han!
En besvikelse kom över henne när hon insåg att det var hennes svärmor som stod i dörröppningen.
-Ruth?
-Ledsen att göra dig besviken, jag vet att du väntade dig någon annan.
-Jag förstår inte vad du menar, ljög Margareth.
-Margareth. Jag vet.
-Vet vad? försökte Margareth.
-Jag vet om dig och Charles.
Margareth blev alldeles blek. De hade varit så försiktiga. Hur kunde hon veta?
-Men hur? Och hur kunde du veta att vi skulle ses här? Var är han? Mår han bra? Varför är han inte här? Vad har du gjort med honom?!
Rädslan i hennes röst var påtaglig.
-Margareth. Lyssna på mig. Du vet att jag aldrig skulle skada någon, inte dig och inte heller någon som du håller kär. Du är som en dotter för mig. Jag lägger ingen skuld på dig, jag vet hur det är att vara gift med en Gray.
-Jag trodde att han älskade mig.
-Åh, Margareth. Det gör han, du är modern till hans barn.
-Det känns som att det är den enda användningen han haft av mig. Men Charles, han älskar mig och jag honom! Var är han?
-Han mår bra. Jag har sändt iväg honom.
-Va? Hur kunde du? Vart har du sändt honom?
-Tro mig, jag gjorde det för er skull. Jag kommer inte berätta vart han är.
-För vår skull?
-När blödde du senast?
-Ursäkta?
-När blödde du senast?
-Jag.. Margareth tittade bort och tystnade.
-Jag vet att du är gravid. Du lider av illamående och kräkningar, precis som när du var gravid med Ada.
-Vad ska du göra? Tänker du berätta för Eli?
-Nej. Du förstår inte Margareth, jag gjorde det för din skull! Om Eli fick reda på att du var gravid med någon annans barn skulle han slänga ut dig på gatan och om han fick tag i Charles.. Jag vet inte vad han skulle göra men det hade inte slutat lyckligt.
Ruth tittade på Margareth med smärta i blicken.
-Jag är ledsen.
Margareth bröt ihop och tårarna strilade ner från hennes kinder. Ruth gick genast fram till henne och omfamnade henne. Hon smekte henne över håret, precis som hennes mamma brukade göra när hon var yngre.
-Det återstår ett problem, Margareth. Du kan inte ha blivit gravid utan att ha varit med Eli.
Margareth tog sig ur Ruths armar och såg henne i ögonen.
-Men vad gör jag när han inser att jag blivit gravid två månader innan vi delade säng? Dessutom känner jag att han använder Ada för att slippa vara med mig. Hon ligger alltid hos oss i vår säng och det passar sig inte då. Jag tror inte att han finner mig attraktiv längre. Dessutom har han alla sina älskarinnor, vad ska han med mig till?
-De där flickorna han rullar i sänghalmen med betyder inget för honom. Det är väl något han njuter av eftersom det främjar hans ego och förstorar honom som man. Han kommer inte att räkna månaderna. Männen i familjen Gray är så pass självupptagna och självsäkra att de aldrig ens skulle misstänka att deras fru någonsin kunde åtrå någon annan. Just av den anledningen hade han blivit rasande om han fick veta sanningen. Det får aldrig, någonsin komma ut. Förstår du?
Margareth nickade.
-Ikväll berättar du för honom att Ada vill sova hos farmor och att det är passande eftersom det är dags att utöka familjen, det har nästan gått fem år sedan Ada föddes och risken är stor att folk börjar spekulera och sprida rykten. Du är en attraktiv kvinna, Margareth och jag vet att Eli vill ha fler barn. Dessutom lägger han stor vikt vid hur andra uppfattar honom. Jag är ledsen att äktenskapet inte alls är vad du trodde. Din plikt som kvinna är att föda din mans barn och därigenom föra familjenamnet vidare. Du är den som uppfostrar barnen och håller samman familjen. Det är viktigt att hålla den lyckliga fasaden uppe vid alla offentliga tillställningar och bjudningar. Äktenskap handlar om att hitta ett bra parti som banar för framgång och bra ekonomi.
-Det känns som att hela min värld vänts uppochner. Mina föräldrar har alltid levt i ett kärleksfullt äktenskap och min far skulle aldrig ta sig en älskarinna. Jag förstår inte.
-Det äktenskap dina föräldrar har är ytterst ovanligt.
-Ruth.. Sade Charles något?
-Han ville skriva ett brev och förklara allt men jag tyckte att det var för riskfyllt. Jag lovade dock att jag skulle förklara allt för dig och att jag skulle hälsa dig följande. "Margareth, jag älskar dig mer än livet självt och därför lämnar jag dig. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig. Det här är det svåraste jag någonsin gjort men din säkerhet går före min lycka."
Margareth bröt ihop än en gång.
Lily: Kapitel ett
London 1845
-Margareth! Kommer du?
-Jag är på väg mamma!
Margareth tog ett djupt andetag. Första och enda gången hon träffat Eli var hon endast tolv år gammal. Hon kunde minnas en pojke med mörkt hår och blå ögon, men hon visste inte hur han såg ut, hur hans röst lät eller om han fick smilgropar när han log. Hon tyckte sig minnas att han hade utseendet på sin sida men efter fem år hade han säkerligen förändrats. Det hade sannerligen hon gjort, sist de sågs var hon bara en liten flicka. Det skulle bli spännande att få se honom, men också väldigt nervöst. Skulle de komma bra överens?
Hon slängde en sista blick på spegeln och rättade till en ostyrig hårlock som letat sig loss. Hennes vanligtvis lockiga, ostyriga, blonda hår var uppsvept i en tjusig uppsättning av husets kammarjungfru, Elyssa. Margareth hade nyfikna, gröna ögon och de som kände henne brukade säga att de lyste av iver och att de avslöjade en skärpt liten dam.
Det knackade på dörren.
- Kom in!
En av familjens tjänsteflickor Cora kikade fram bakom dörren. Fast Cora var mer än en tjänsteflicka, hon var en del av familjen och en kär vän till Margareth. Familjen hade anställt henne då hennes mor plötsligt insjuknat och dött. Margareths familj var en väldigt kärvänlig familj, inte som de andra familjerna hon kände, här behandlades de anställda med respekt och kärlek.
- Är du nervös? frågade Cora. Du ser fantastisk ut i din nya klännig.
Margareths mor hade tagit med henne till en exklusiv skräddare för att sy upp en klänning speciellt till detta tillfälle. Första intrycket är viktigt, brukade hon säga.
-Klänningen är jag inte nervös över.. Missförstå mig rätt, jag älskar den. Men tänk om han inte älskar mig?
- Han kommer att tappa hakan bara han ser dig och när han lär känna dig och din fantastiska personlighet, din intelligens och din sociala förmåga. Ja, hur kan han inte falla pladask?
- Tack, Cora, du vet alltid vad du ska säga för att muntra upp mig. Men höj mig inte till skyarna, jag är inte drottning Viktoria!
- Margareth! ropade hennes mor än en gång från våningen under.
- Nä, här kan vi inte sitta hela dagen, det dags för dig att gå ner och möta ditt öde! sade Cora och drog upp Margareth på fötter. Oroa dig inte, var dig själv och slappna av. Han faller som en fura.
Margareth sträckte på sig och började långsamt gå nedför den rundade trappan. Där väntade de alla på henne. Till vänster stod hennes älskade mamma, Milicent, med det varma leendet och vid hennes sida stod hennes stiliga pappa, James, med de gröna ögonen hon ärvt. Till höger stod Isaac och Ruth Gray, föräldrarna till hennes blivande make. När hon fick syn på Eli som stod längst åt höger tappande hon andan, han var verkligen stilig. Hon kände hur kinderna blossade upp.
- Margareth, du är ännu vackrare än när jag såg dig för fem år sedan! Du har verkligen blommat ut, utropade Ruth och kysste Margareth på kinderna. Hennes milda parfym kittlade Margareths näsa och hon kände direkt att sin blivande svärmor var en varm kvinna med klass. Hon hade djupblå ögon, precis som hennes son.
-Det är ett nöje att återse dig, Margareth, sade Isaac och kysste Margareths hand. Han var aningen mer nedtonad i sitt sätt men han hade en tilldragande charm som gjorde ett djupt intryck på Margareth. Hon kunde se varifrån Eli fått sina vackra drag. Margareth, låt mig presentera din blivande make, Eli.
- Vilken vacker fru ni valt åt mig, sade Eli samtidigt som han tog hennes hand och kysste den. Även Eli hade en charm som gjorde ett djupt intryck och Margareth kände hur hon blev varm i hela kroppen. Bara efter någon sekund hade han trollbundit henne. Om han bara visste vilken effekt han hade på henne. Han hade sagt att hon var vacker, men var det endast en artighetsfras? Hennes tankar blev avbrutna av att butlern Horace steg in i rummet.
- Mitt herrskap, jag hoppas att jag inte stör. Får jag vara vänlig och leda er till salongen för ett glas champagne innan maten?
- Tack, kära Horace, gärna, sade James. Detta är en dag att fira!
Sällskapet följde Horace in i matsalen.
Margareth ville inte att kvällen skulle ta slut. Allt kändes som en dröm och hon ville inte vakna. Eli hade intresserat frågat vad Margareth tyckte och tänkte om saker och ting och för en gångs skulle behövde hon inte hålla tillbaka. Det var inte alla som uppskattade en så pass bildad kvinna. Det visade sig att de båda hade ett stort intresse för politik och hon kunde se att han var imponerad av hennes kunskap och inte kände sig hotad. Han hade lyssnat på hennes ord och hans intensiva ögon var fästa på henne under kvällen. När kvällen var över lade hon sig lycklig i sin säng och när hon blundade var det Eli's ansikte hon såg. Hon somnade snabbt och drömde om dagen de skulle gifta sig.
Tre månader senare var de gifta och Margareth hade flyttat in hos familjen Gray. Efter ett halvår som gifta blev Margareth gravid med en flicka som skulle komma att heta Ada.
Lily
Detta är tänkt att bli en bok skriven av mig, Marlene Peterson. Vi får se hur långt vi kommer och vad det blir av det hela! Inspirationen kommer från min kära vän som är medial. Hon berättade om ett liv hon och jag levde, på Londons gator under 1800-talet. Boken är baserad på detta men jag låter fantasin flöda för att få ihop hela historien.
Evie ser från den lilla kvinnan i sängen till mannen som står brevid henne. I vanliga fall gör benstrukturen i hennes ansikte att hon ser hård ut men i denna stund har hennes ansikte ett drag av oro och något som liknar moderskärlek.
- Hur lyder prognosen? Det är illa, är det inte?
Doktorn skakar på huvudet.
- Hon har förlorat mycket blod. Det krävs ett mirakel för att detta skulle kunna sluta bra. Jag är ledsen.
- Det är nog lika bra, det liv hon levt.. Hon är inte lycklig.
Kvinnan i sängen ser blek ut och hennes kropp är våt av svett.
Barnet skriker i Evies famn.
- Ge mig David, låt mig få hålla honom i mina armar en gång till.
Evie går fram till sängen och lägger barnet i famnen på kvinnan.
Pojken tystnar och lägger sig snabbt tillrätta med en liten suck.
- Du är det finaste jag någonsin åstadkommit. säger kvinnan och sluter ögonen.
Bilder till Mamma och pappa
Nalle och jag gosar
God morgon :)
Vem vill lämna sängen i detta läge?
Nalle använder min hals som kudde. Helt underbart!
Busungen!
Grannungarna myser med pojkarna
Lek på balkongen!
Sigge ylar!
Grannungarna igen, uppslukade av Disney
Myser med Sigge
Pojkarna solar och har det gott!
Är de inte fina?
Glad på promenad!
Lillfisen
Mamma, vi har soool!
Söta lilla Sigge
Skönt i värmen..
Nalle flåsar.. Det är varmt!
Busungar!
Sööötnos.
Elegant som alltid
Ryster på sig!
Oförskämt söt.
Nalle ler!
Hos pappsen
Kan man sitta sötare? Snobben :)
Jo, man kan sitta sötare!
Myyyys!
Puss?
Molokna bebisen
Ryamattan!
Ibland har man det bra..
Gotte!
Bebis.. <3
Jag är en säng.
- Vad sysslar du med?
Gooos.
Pappa!
Här är bilder på nya hårfärgen, nya frissan, jackan och halsbandet. Klicka på dem för större bild :)
Puss&kram på mor och far.
Max, för alltid i våra hjärtan.
Mohawk-Max
Göttar mig i skuggan
Gosar med lillmatte
Perfekta utkiksplatsen i köket
Världens smartaste hund.. Lägger man örat över ögat så blir det mörkt!
Soool och sommar! Han kom alltid och puttade på mig när jag solade.. Lade sig hos mig i 30 graders värme..
Lillmatte och jag. Vilket team!
Stranden!!!
Bus med ungarna
Gos med lillmatte igen..
Åka bil, det är kul!
Ute på långpromenad med lillmatte i Nyhamnsläge
Lukta på träd och kissa
Vackra killen
De där nalle-tassarna..
Ligger ute och göttar sig!
Favoritleksaken i munnen efter en blöt promenad
Leksak..
Får jag ta den?
Alltid ett finger med i spelet..
Tillbaka till leksaken!
Man ska nästan svälja den..
Klassiska posen vid matbordet
Lillmatte fyller år och vi är ute i Mölle och äter. Fick gott under bordet..
Så söt att jag smälter
Gött å ligga i sängen!
Gos med lillmatte
Vaktar kanin och marsvin så att de är i säkerhet
På plats
Världens goaste.
- Min vovve.
- Min lillmatte.
Med Benjamin
De söta djuren han vaktade
Allmänt söt..
Solar i värmen!
Gosar i gräset
Hämtar pinnen! Igen, igen, igen, igen, igen och igen.. Igen!!
Myser efter att jag tränat
Ger mig lite kärlek
Kasta den då!
Nu sitter jag fint!
Hämtar pinnen, inga problem..
Varför ligga i korgen när man kan ligga halvägs utanför?
Omstoppad hos lillmatte
Kärlek. Vi kramades alltid.
Ute på promenad i Lerhamn med lillmatte, Nalle och min favoritmänniska
"Vad fan är det där och vad gör DET i min korg?"
Snusar i snön
Den här killen kallade mig altid för "Mask"
Här ligger vi på rad. Barnanby hann dock att sno den bästa platsen..
Med lillmattes pojkvän på nyårsafton
Snorungen hittade mig just när jag trodde att jag skakat bort honom
Min hall.
Han är inte så dum, den där Rasmus
Skulle vi pussas eller??
Lillmatte älskar mig och kom och gosade med mig när jag låg i min korg
Lillmatte tycker inte att jag ska ligga utan kudde..
Ja, jag ligger på den nu!
Skönt.. ZZzzzzzz..
Åka bil är toppen!
Jag är vänlig mot alla..
Jag lärde mig att tycka om den där valpen, han växte upp och blev min vän
Sover hårt på min kudde.
Lillmatte gosar gärna
Nu vill han åt min boll igen.. Jag är ju större så han få väl ta den då..
Så, fota nu!
När matte går in så tar jag hennes plats
Mat??
Ja, fortsätt att klappa där..
Nere vid stranden
Regn bekommer mig inte, men nu går vi in så att jag får lite käk..
Solen är så skön!!
Det var ett skönt dopp..
Jag sätter mig ner.. Här..
Vänta, jag har ett spår!
Öppnar min julklapp
Vad fick du matte? Å, kan du laga mat till mig?
Livet är gött!!
Okej, vi sätter oss.. Får vi godis nu?
Ännu ett spår..
Matte, jag kommer!
Lillmatte har gett mig en kudde igen.. ZZZZzz..
Väntar på att Matte ska komma hem. Måste hålla utkik!!
Lillmatte har varit borta ett tag! Heeeejj!
Vi kramas mycket
Skön matta! ZZzzz...
Klappa mig på magen!
Underbar matta, ja..
Mattes skor luktar såå gott!
Mmmm..
Jaja, vi får väl dela matta då.. Suck.
Vadå, korgen passar mig perfekt!
Vad är det?
Jaja, det var väl skönt med kudde då.
Jag tror att jag hittat något..
Max, jag hoppas att du har ett berg av godis och leksaker där du är nu. Vi saknar dig men vi vet att vi ses igen! Älskar dig, alltid <3
Max, jag hoppas att du har ett berg av godis och leksaker där du är nu. Vi saknar dig men vi vet att vi ses igen! Älskar dig, alltid <3
Vår Max.
Varm i hjärtat
Hade just en ganska fantastisk upplevelse. Var med hundarna i parken och träffade två mammor och deras barn. Jag såg direkt att en av barnen, Andrew, inte var som de andra barnen men behandlade inte honom annorlunda för det. Han blev överlycklig när han såg mina hundar och började hoppa och skrika. Jag log. De sprang runt och lekte med hundarna och hade kul. Andrew ville busa med sin mamma och hon lyfte upp honom i sin famn och berättade för mig att han var autistisk och att han älskade hundar eftersom de kunde förstå honom. Efter ett tag satt hon ner honom. Han gick då fram till mig och kramade mig och jag kramade honom tillbaka. Han sträckte upp armarna mot mig och jag lyfte upp honom i min famn.
- Åh, du. Han är skitig! sade hans mamma.
- Det gör inget. Mina hundar skitar ändå ner mig.
- Han tycker om dig, väldigt mycket. Han älskar ditt hår.
Han kramade mig så kärleksfullt och smekte mitt hår. Skrek lite i mitt öra.
- Jag har jobbat inom äldrevården för att man får så mycket kärlek. Detta är kärlek.
- Han känner det. Han är som en hund, om han inte gillar någon så springer han åt andra hållet.
Innan idag sade jag till Rasmus att jag inte gillade mitt hår. Det var som om 6-åriga Andrew visste detta och som om han sade: Du är vacker.
Ett mycket speciellt möte för mig.. Det kändes i hjärtat. Varmt!
Ha en härlig vecka allesammans, min startade bra! :)
Puss&Kram
Best of Hawaii 2013
Maria, en kollega till Rasmus och numera min vän, har precis köpt en drink och ber mig att fota henne i poolen, med drinken i handen. På väg till poolen tappar hon drinken (plastglas, thank god) och kvar blir.. Ingenting! Hon fick låna min drink till det riggade fotot ;)
Det fanns en vattenrutschkana på första hotellet och varje dag hade de en tävling där den som åkte fortast vann.
- Jag har ett trick för att åka snabbare, sade jag. Men det kan jag ju inte avslöja..
- Du menar att man stoppar in badtrosorna så att man åker på skinkorna?
- Oh, crap! Ja, det var det jag menade..
- Du, det där vet ALLA.
- Du, det där vet ALLA.
Rasmus och jag är ute och äter. Han ska ge mig en komplimang..
- Vad fin klänning!
- Klänning??!!
- Shorts?
- Shorts??!!
- Linne?
-Linne??!!
- Tröja?
- Ja, älskling. Det är en tröja.
Vi har varit på restaurang och ska ta en taxi tillbaka. Taxichauffören säger:
- Jaha. Kan man äta här?
- Jaha. Kan man äta här?
- Ja, det är jättegott! Bra priser också!
Helt tyst.
- Vart är ni från?
- Sverige!
Helt tyst.
- Du kan stanna här, för det är bron där borta vi skulle till.
- Där borta? Hon som beställde taxin sade att det var denna bron.
Det var en man som beställde taxin, men jaja..
- Ok, men du kan ska stanna här.
- Ok, men du kan ska stanna här.
Skummaste chauffören ever!
Det är kväll och vi sitter utomhus och äter på en restaurang. Rasmus ser en kackerlacka på marken, skriker som en flicka och lyfter fötterna från marken.
- Var inte löjlig. Du behöver ju inte ta upp fötterna! säger jag samtidigt som jag tar upp mina fötter..
Vi ska bada i havet och jag säger:
- Jag kommer inte att gå ut så långt, jag vill inte blöta ner min tröö-(det är en grop i bottnen, jag trampar snett och trillar i vattnet)-jjaaa!
- Jag kommer inte att gå ut så långt, jag vill inte blöta ner min tröö-(det är en grop i bottnen, jag trampar snett och trillar i vattnet)-jjaaa!
På snorklingen:
Vi hoppar i vattnet för att snorkla för första gången. Innan jag hoppat i har jag fått en s.k nudel, en flytstång. Rasmus hoppar i efter mig och ser helt förvirrad ut. Då skriker kaptenen "NOOOOODLE!!" och slänger kvickt i en till Rasmus.
Vi är i vattnet på första snorklingen. Jag är nöjd och tänker ta mig till båten. Rasmus ser på mig konstigt och undrar vart jag ska. Tillbaka till båten! ropar jag. Jag simmar mot vår båt och passerar en annan. Ser alla kaptener ut som vår, tänker jag? När jag kommer fram till båten, ser jag att det inte är vår båt. Så nä, alla ser inte ut som vår kapten, det var vår kapten. Det var därför Rasmus undrade vart fan jag vart på väg..
- Mike, Justin.. I love you guys. You are my angels! säger jag.
- Did you hear that, Justin? She said my name first..
- Yeah, I heard..
- Yeah, I heard..
Jag sitter inlindad i filtar efter snorklingen. Justin tittar till mig.
- Wow, how many blankets' you got there? Nicely done! Keep it cozy..
Sjuka grejer.
Efter tio dagar i Kona ska vi åka till Hilo och på vägen ska vi besöka "Black sand beach" på vägen. Tyvärr regnar det och vi struntar därför i att åka dit. Tre dagar senare sker en hajattack av en tremeters tigerhaj på 2,4 meters djup.
Sjuka grejer.
Efter tio dagar i Kona ska vi åka till Hilo och på vägen ska vi besöka "Black sand beach" på vägen. Tyvärr regnar det och vi struntar därför i att åka dit. Tre dagar senare sker en hajattack av en tremeters tigerhaj på 2,4 meters djup.
Vi ligger och solar vid poolen, med havet nedanför. Rasmus säger att han snart ska gå ner och ta ett dopp. Då hör vi någon skrika:
- SHAAAARK, SHAAARK! och många går upp ur vattnet.
Jag tittar på Rasmus, säger att jag inte tror det och frågar de bredvid oss:
- Ursäkta men skrek de HAJ??
- Nej, det gjorde de inte. Men vi tyckte också att det lät så.
Phew!!
Det var lite highlights från vår resa :) Puss&Kram
San Fran, man!
När vi anlände till San Fransisco var jag iklädd sandaler, leggings, tröja och sjal. Taxichauffören hade dunjacka, kängor, mössa och vantar. Det var k-k-kallt!
Som tur var hade jag med mig kängor, vantar, halsduk och en liten jacka att ta på mig. Första dagen trodde inte Rasmus att det var så pass kallt som det var, trots att jag försökte förklara att det var svinkallt ;) Det slutade med att han höll på att frysa ihjäl och frusna tog vi en taxi tillbaka till hotellet. Jag frös också, kan jag säga och jag var ju ganska påklädd. Tyvärr hade jag inte tagit på min tjocka tröja och jag minns inte om jag hade med vantarna? Hursom var det lite synd att vi frös för det förstörde ju dagen.
Här fanns många hemlösa, men de var helt annorlunda mot de på Hawaii. Det fanns tre olika sorters hemlösa: de som satt på marken med sin skylt, de som sprang runt och bad om pengar (a dollar, a dollar, does anybody have a dollar?) och sedan uteliggaren som var så nedgången att han stank på 10-15 meters avstånd och skrek som ett djur. Den siste var obehaglig, man blev rädd och visste inte hur man skulle agera.
En uteliggare hade fortfarande kvar glimten i ögat, för på hans skylt stod följande: "I'm getting divorced and I need money for a hitman".
Annars var det en mysig stad full av liv. Vi var i China Town och det var häftigt. Något jag älskade var isrinken i centrum, där folk åkte skridskor. Det har jag sett många gånger på film och alltid tyckt varit så mysigt :)
Vi åt och drack gott, shoppade och promenerade. Hotellet vi bodde på var jättemysigt, med servicekunnig personal och härlig inredning. Skylten vid hissen var klockren!
De tre dagarna gick fort men så går det när man har kul..
Puss & Kram på er!!
Puss & Kram på er!!
Hilton och Hapuna Prince
Den sista veckan hade vi planerat att spendera på stränderna nedanför våra hotell, vi skulle bo på två olika. Vi lämnade tillbaka hyrbilen på flygplatsen och tog en taxi till Hilton. Självklart glömde jag mina nyinköpta sketchers bakom min stol i bilen! Är mycket ledsen över detta och speciellt eftersom det inte borde vara så j*kla svårt för dem att hitta dem! Jag ringde dem och de sade att jag skulle fylla i en anmälan på nätet, på deras hemsida. Har inte fått något svar och det finns inga skor på deras lost&found-lista. De hittar kameror, solglasögon och mobilladdare, men inte mina skor. Surt!
Piss på det, nu går vi vidare! Vi kommer till Hilton och detta hotell är så stort, att de har ett eget tåg som kör på hotellområdet, det är bara galet! De har även byggt en kanal så att man kan åka båt till sitt rum. Vi tyckte att hotellet var lite för mycket, men visst var där vackert. De har papegojor, fåglar och delfiner. De har många pooler, men den största och finaste var tyvärr under reparation. Vi trodde att de skulle ha en fin sandstrand nedanför, men där var bara klippor. De hade dock en naturlig lagun, detta innebar att det simmade runt en massa fiskar i vattnet, eftersom den leder ut till havet. En ny bekantskap vid namn Hillary berättade för mig att en massa sköldpaddor simmade omkring i lagunen på morgonen men att de tog sig ut till havs igen när solstolarna började fyllas. Önskar att jag hade simmat med dem! En annan gång, kanske..
Vi drev ganska mycket med hotellet. Rummet var inte så roligt men balkongen var fantastisk med dess havsutsikt. Katter hade de gott om och givetvis matade jag dem. Tyvärr var alla livrädda, förutom Ketchup som bodde vid en av restaurangerna. Det fanns en drös kattungar. Den morgon vi skulle lämna hotellet, vi sov bara två nätter där, så gick jag ner och matade mina katter. Även mungos:en ville smaka på mina chips :) När jag nästan var färdig kom en man som jobbade på hotellet och frågade om jag snart var färdig, han skulle nämligen ge dem kattmat. Jag blev så glad när han berättade det! De får mat och jag behöver inte oroa mig för dem efter att jag åkt därifrån.
En kväll när vi hade ätit på haket bredvid delfinernas pool, så gick vi och ställde oss vid räcket för att kolla på dem lite. Då kommer "Mister Polis"..
- Hey folks, can you please keep your drinks on the right side of the fence? If any of it comes in the pool, the dolphines can get really sick.
- OK, svarade vi.
Vi hade vatten i våra glas.. Hursomhelst, hade det inte spelat någon roll. Bassängen innehöll 80 biljoner liter vatten (stod det på en skylt) så det hade verkligen varit som en piss i Missisippi! Men vi lät honom hållas, så att han kunde känna att han gjorde sitt jobb..
Det sista hotellet var jättefint och hade en fin strand precis nedanför. Perfekt! Det enda som vi inte gillade var restaurangerna. Första kvällen hade endast en restaurang öppet, det var ju inte högsäsong och de hade bara en dyr buffé, 500kr/person exklusive dricka. Om det hade funnits en massa mat till mig, då hade det känts ok, men icohmed att jag är vegetarian så fanns där inte så mycket till mig. Jag fick ju dock jämna ut det genom att alla desserter de hade! ;)
- Hey folks, can you please keep your drinks on the right side of the fence? If any of it comes in the pool, the dolphines can get really sick.
- OK, svarade vi.
Vi hade vatten i våra glas.. Hursomhelst, hade det inte spelat någon roll. Bassängen innehöll 80 biljoner liter vatten (stod det på en skylt) så det hade verkligen varit som en piss i Missisippi! Men vi lät honom hållas, så att han kunde känna att han gjorde sitt jobb..
Det sista hotellet var jättefint och hade en fin strand precis nedanför. Perfekt! Det enda som vi inte gillade var restaurangerna. Första kvällen hade endast en restaurang öppet, det var ju inte högsäsong och de hade bara en dyr buffé, 500kr/person exklusive dricka. Om det hade funnits en massa mat till mig, då hade det känts ok, men icohmed att jag är vegetarian så fanns där inte så mycket till mig. Jag fick ju dock jämna ut det genom att alla desserter de hade! ;)
Kvällen därpå hade en annan restaurang öppet. Det fanns inget vegetariskt på menyn, men när jag frågade om ett vegetariskt alternativ så fick jag höra att det fanns två. Jag valde en pasta och det var inte mycket att hurra för, då det inte smakade något. Rasmus tyckte väl inte heller att hans mat var så rolig. Därför ville vi inte äta där igen, vi bestämde oss för att äta på systerhotellet kvällen efter. Vi bokade ett bord och sedan fick vi upp till personalen som står utanför hotellet. Personalen hade tidigare berättat att det var gångavstånd. Vi frågade hur vi skulle gå och det första de sade var att vi behövde ficklampan som låg på hotellrummet då det var dåligt upplyst och om kvällarna är det kolmörkt ute. Efter att ha hämtat ficklampan påbörjade vi vår lilla promenad i månskenet. Det gick dock inte riktigt som vi tänkt oss.. Det hela slutade med att vi tog oss bakom en stor grind och gick och gick och gick i mörkret med en känsla av att en puma skulle attackera oss eller något! Vi insåg att vi inte kom någonstans och vände och gick tillbaka. När vi kommer tillbaka grinden har de satt igång sprinklers som vi måste gå genom för att kunna komma ut och vi blir blöta.. Väl tillbaka på hotellet inser vi att det är för sent att äta på det andra hotellet. Blöt och irriterad går jag till hotellets restaurang. Jaja! Det "lustiga" med den här historien är att när vi berättar detta för receptionisten och även personalen på restaurangen, säger de: Vem sade att ni skulle gå dit? Vi rekommenderar aldrig någon att gå dit när det är mörkt..
Något annat lustigt är att den kvällen vi lämnar hotellet, ser vi ett annat par med ficklampa gående mot systerhotellet.. Jag undrar om de hittade dit (och tillbaka igen) och varför personalen jävlades med sina gäster? ;) Vissa frågor här i livet får man aldrig svar på..
Puss & Kram på er! <3
2013 lackar mot sitt slut
Hur ska jag sammanfatta detta år? Här är några viktiga händelser från mitt liv 2013:
* Jag har bosatt mig permanent i Schweiz! Jag trivs så bra i vårt hem och längtar efter att få komma hem efter jul och nyår.
* Herbalife kom in i mitt liv och fick mig att må bättre!
* Vi har fått en ny familjemedlem - Sigge! Han är världens goaste <3 Det var inte planerat att vi skulle skaffa en hund till förrän vi flyttat hem till Sverige igen.. Rasmus var motsträvig till en början (-Glöm det!) men som vanligt fick jag honom att ge med sig :O)
* Jag förlorade en vän men fick en själsfrände. Alessandro, du är guld värd!
* Rasmus morfar Sven gick bort vid 94-års ålder. R.I.P <3 Du är saknad.
* Jag har jobbat mycket på Nyhamnsgården i år, både sommar och höst. Nu är det slut med det! Det är för många jag inte kommer överens med och jag blir ständigt missförstådd. Pallar inte med bittra människor med elaka kommentarer, det mår jag inte bra av! Kommer att sakna jobbet då jag älskar det, mina gamlingar och de kollegor som var trevliga och goda. De som gett mig en chans, inte dömt mig och sett vem jag är. De andra tycker jag synd om, de har missat en helt fantastisk vän - JAG ;)
* Rasmus och jag var på en fantastisk resa på Hawaii och förlovade oss <3
Nästa år blir stort, jag ska hitta ett jobb i Schweiz och sedan spara ihop pengar till min utbildning. Jag ska bli nagelteknolog! Ser fram emot detta något enormt. Kan tacka de elaka arbetskamraterna på Nyhamnsgården, ni fick mig att lämna er rakryggad och med en målmedvetenhet som tar mig till nya höjder.
Gott nytt år, mina kära vänner. 2014 kommer att bli ett fantastiskt år!
Puss&Kram från oss :)
Official.
Äntligen! Nu kan jag berätta att Rasmus har friat och att vi är förlovade! Wiiiieee <3
Puss & Kram
Kona vs Hilo
Hilo och Kailua Kona är två ganska olika städer. Kona är mycket mer av en turistort, allt är snyggt och prydligt, man får bra service och känner sig trygg. Hilo är ingen turiststad, här bor vanligt folk och staden är inte perfekt.
Första kvällen i Hilo kände jag mig otrygg när vi gick till restaurangen, eftersom gatan var dåligt upplyst och lite längre fram stod tre mörka skuggor. - Gött, vi kommer att bli rånade vår första kväll i Hilo, sade jag.
När vi går förbi dem, säger de: - Good evening guys.
Hur trevliga och snälla som helst! Efter det kände jag mig säkrare men var ändå alltid försiktig och vi gick inte genom några parker efter att mörkret fallit, om man säger så..
På vägen hem från restaurangen såg vi fyra uteliggare på kanske 200 meter, hemskt. De såg dock inte alltför slitna ut, jag tror och hoppas att de får hjälp med kläder och mat. Oavsett är det inte kul att se och jag undrar hur deras liv sett ut tidigare och varför de numera är hemlösa.
Någon dag senare tog vi en promenad mitt på dagen och trots dagsljuset kände jag mig obekväm. Självklart var det också beroende på vart vi gick. Gick vi på gatan med alla butikerna, så kändes det bra. Men när vi lämnade detta område för att gå tvärs över staden till en restaurang, kändes det inte säkert alls. Ändå gick vi på en strandväg och varför vi kände oss otrygga är svårt att förklara. Antagligen för att det var otryggt. När vi var några hundra meter från restaurangen säger jag till Rasmus att jag tycker att det känns lite allmänt kusligt här i Hilo. Äh, så illa är det väl inte, säger Rasmus. Då kommer en bil körandes med typ fem ungdomar och de hivar ut en stor petflaska full med vatten, mot oss, men missar.
- Jag sade ju att det är farligt i Hilo.
Det fanns uteliggare i Kona också men jag tror inte att det var lika öppet. Eller så hade de det sämre ställt där och höll sig därför undan. De två uteliggarna jag såg var ganska slitna, smutsiga och smala :( De hade typ fem hundar. Hundarna såg ok ut. Blir inte ledsen för hundarna, de verkade må bra och de var fastbundna vid ett träd, antagligen för att det var en väg bredvid. Om uteliggarna är snälla mot vovvarna, har de det bättre med dem än om de är helt hemlösa utan någon som bryr sig om dem. Jag ville mata hundarna och gå ner och klappa dem, men det tyckte inte Rasmus var en bra idé..
Jag försökte att ge dem våra leftovers från vårt restaurangbesök den kvällen men de ville inte ha dem. Ångrar att jag inte sade: - Ni kan väl ge denna mat till hundarna? Istället för: - Här är lite mat om ni är hungriga.
För det var min tanke, ge det till hundarna eller dela. Om de inte vill ha maten själva, fine. Men ge det till vovvsen <3 Kanske är de rädda att man lagt något i maten?
Jag trivdes jättebra på hotellet i Kona. All personal var supertrevlig, precis ALLA. Maten var inte alltför spännande, men personalen var så fantastiskt trevliga och så har det inte varit på något annat ställe vi bott på under resans gång. Vårt rum var mysigt, poolen fin och vi hade möjlighet att ta oss vart vi ville med hyrbilen. Därmed kunde man kompensera den tråkiga maten med att åka och äta någon annanstans.
I Hilo bodde vi på ett jättemysigt B&B. Tina heter kvinnan som har det, hon, hennes man och deras sjuttonåriga son bor vägg i vägg. Hon är jättetrevlig och gullig :) Första kvällen fick vi vin och "stoppade championer" och när vi kom hem från snorklingen låg det en chokladask på sängen. De har en liten malteser som ogillar främlingar = oss, samt en feeeet katt som gärna kelar. Fast när jag började mjaua (ni som känner mig vet att jag pratar med katter genom att mjaua) så fräste hon på mig precis som om hon trodde att jag var en annan katt, haha!
På tal om katter så fanns det en massa katter i Kona. De var jätterädda för människor, vilket är bra i det fall att en människa vill skada dem, men synd när det är många som bara vill klappa dem och ge lite kärlek. En kväll såg jag en man som slängde lite mat till dem, det gjorde mig lycklig. Jag smög ner med lite pizza till dem, kvällen efter.. Jag matade även fåglarna på frukosten, inne i frukostsalen.. Det hade jag också sett någon annan göra och kunde de, så kunde minsann jag! Rasmus sade att det kanske inte var en så bra idé, men fåglarna verkade uppskatta det.
Så hemskt trött nu, får fortsätta en annan dag.. Imorgon är sista dagen på Hawaii men härligt nog har vi istället tre nätter i San Francisco kvar!
Natti, puss&kram
Bilder!
Jag har fiskat lite bilder på nätet och hittat bilder på båten och på vår kära crew ombord! :)
Vår båt
Nedan en bild före solnedgången, sedan blir det mörkt på riktigt.. Där är dock många båtar på samma gång och eftersom alla har lampor för att attrahera rockorna, så är det inte kolmörkt. Luke fäste även lampor nere på botten :)
Justin <3
Knasbollen Luke <3
Kapten Mike <3
Sådärja, nu fick ni litta bilder :)
Nu ska vi äta frukost någonstans.
Puss&kram
Nu ska vi äta frukost någonstans.
Puss&kram
