Stalker?
Stod och joggade lite på stället och fortsatte att pumpa magen. Neej, det ville säg inte. Låg på sidan någon timme, hjälpte inte. Suck. Gick en smärtsam promenad med Nalle. Tappade min nyinköpta tygpåse där jag hade min klicker (till hundträningen) och lite av hans godis. Eftersom jag hade så ont tog jag bilen och körde tillbaka, hittade påsen snabbt. Efter några timmar hade det blivit bättre men jag är fortfarande öm och det verkar inte riktigt vilja släppa. Trööööttsamt! Sitter här med min älskade värmekudde, det lenar lite.
På måndag ska Nalle äntligen få klippa bort alla tovor! Jag upptäckte dessa tovor som verkade komma över någon natt och sedan förökade de sig himlans snabbt. De går inte att borsta ut och det sitter precis intill huden! Nalle sitter inte direkt still heller och hans sylvassa tänder letar sig in i handen/handleden på en när man ska försöka klippa/borsta. Med hjälp av Bobo kunde jag klippa bort alla tovor som satt på hans kinder och klippte senare även bort allt under hakan. Pälsen är helt vit under, han är så jäkla söt min älskling :) Men nu får en riktig hundfrissa ta hand om resten! Blir nog en hel del rakning. Hans uppfödare Ingela säger att det är vädret och valppälsen som bråkar men jag har införhandlat balsamspray för hundar och kommer att borsta honom varje kväll när hon är färdig med min lilla rackare. Hoppas att han inte blir för rädd :( Har även kommit fram till att vi definitivt kommer att behöva klippa hans päls i fortsättningen, den växer som ogräs ;) Dock mycket vackrare än ogräs.
Över till något obehagligt. För ett par dagar sedan låg jag på mitt rum, i min säng och hörde att någon tog i dörrhandtaget på någon av ytterdörrarna. Jag har nämligen två dörrar nere vid mitt rum, som ligger i "utkanten" av huset, smått distanserat från resten av huset. Klockan var nästan ett på natten. Jag funderade på om det var mamma eller pappa och tänkte att jag skulle fråga dem dagen därpå.
Men de hade inte varit där nere och dragit i dörrhandtaget. Grejen är att det inte är första gången det händer, så det gäller att låsa dörren! Lite läskigt med tanke på att mitt rum som sagt är en bit från resten av huset, det var faktiskt ett förråd från början, som vi gjorde om till mitt rum - det finns dock ingen dörr som direkt leder ut. Skulle någon komma in på mitt rum så kommer inte mamma och pappa att höra det, speciellt inte eftersom vi brukar stänga dörren som leder in i tvättstugan. Efter tvättstugan finns en dörr till, sedan kommer pannrummet med de två ingångarna och sedan mitt rum som givetvis också har en dörr. Jag har alltid varit lite av en outsider ;)
Tyvärr slutar inte historien här. Efter att syster med familj hade åkt hem efter söndagsmiddagen gick jag en runda med Nalle, vid elva på kvällen. Min intution är sjukt stark så när jag känner något stämmer det med 99,9% chans. När vi är ute och går får jag en hemskt obehaglig känsla, det är någon där som följer efter oss. Inte nog med att jag kände det på mig, Nalle morrade med jämna mellanrum, något han aldrig gör annars. Jag hade velat springa men det gick inte då det var isgator. När vi väl kom fram till vår dörr var jag rädd att någon skulle hinna hugga tag i mig innan jag kom in. Som tur var hände inget! Men det var väldigt obehagligt.
Efter detta går jag inte ut sent ensam, jag kan gå med Nalle vid 18-19-tiden men sen går jag inte ensam. Förr kunde jag alltid gå kvällsrundan med pappa och Max men eftersom Max är sjuk och inte får lov att gå ut på sex veckor så är det lite svårt! Mamma följde med mig ut igår, jag hade inte tänk att säga något till henne eftersom jag vet att hon blir så orolig, men jag frågade om hon ville följa med och hon sade givetvis ja. Fast jag hörde ju att hon kanske inte riktigt hade lust och då ville jag förklara varför jag ville släpa ut henne. Det var bra att jag berättade det, så att vi alla kan vara mer uppmärksamma på om något skumt föregår. Pappa vet också och jag ska nog berätta för grannarna så att vi alla kan hjälpas åt att hålla utkik om det händer igen, det kanske har hänt dem också.
Det dumma är att den ena ytterdörren är ut mot vår trädgård och där kan ingen granne se något. Men vi låser ju dörrarna, så det ska inte spela någon roll. Numera stänger vi dock inte dörren till tvättstugan utan har den öppen, så att mamma och pappa också hör ifall någon tar sig in. För att inte tala om Max :)
Jag hoppas att det bara var en engångs grej men idag när pappa gick ett varv i gatan med Max, detta gör vi en gång om dagen eftersom han så gärna vill gå ut, så gick Nalle och jag med och när vi nästan var framme vid huset igen kom jag den obehagliga känslan tillbaka. Förhoppningsvis är det bara fantasin som skenar iväg men för säkerthetsskull lyssnar jag på min kropp och tar det extra försiktigt. Fick dock inte denna känslan när jag och mamma var ute igår..
Ha det så gott, så hörs vi snart igen!
Kramar
Det hjälper faktiskt en hel del.
Det här chokladet.
Arg dag!
Idag är jag irriterad..
Först och främst drömmer jag bara mardrömmar nuförtiden och idag vaknade jag upp efter att ha drömt att jag skrek och grät och därmed grät jag nästan när jag vaknade. Ingen bra sömn.
Skulle sen ringa vårdcentralen och be om en tid för att kolla mina strumavärden då jag har varit sjukt trött på senaste. Sköterskan jag pratade med var dryg, ville knappt ge mig en tid, pratade med mig som om jag inte visste något om min struma osv. "Har du försäkring?". Det tycker jag är konstigt, jag är fortfarande svensk medborgare men jag behöver försäkring för att gå till doktorn? Som tur är har jag det europeiska sjukkortet.
Gick till datorn. Igår beställde jag bla en badrock till Nalle som ska torka honom eftet badet, men allt utom den hade skickats, för den var slut. Blir så sur! Fråga om jag fortfarande vill beställa då, för svaret är nej! Men de har redan skickat paketet och jag har redan betalt. Suck! Så nu måste jag leta upp en annan badrock och det är inte lätt eftersom de antingen är för dyra eller slut i Nalles storlek. Dessutom får jag ju betala dubbel frakt eftersom jag nu måste beställa från två ställen. Tack!
Sen mår jag inte bra. Har varit lite småkrasslig någon dag men idag känner jag mig sämre. Ska snart gå och lägga mig, ska bara anmäla Nalle till min flygtur också. "Du har plats nummer 75 i kön".
Känns inte som att saker och ting riktigt går som jag vill idag.. Ska gömma mig i sängen hela dagen med film, vilande, böcker och tidningar. Å Nalle! <3 Nu kom mamma hem efter lite matshopping, jag bad henne att köpa ett Geisha choklad till mig i förhoppning om att jag skulle må lite bättre på något vis.
Nämnde jag att jag har mens också? 
Hoppas att ni har en bättre dag än jag!
Puss & Kram
Tjurskalle-Len
Tungt!
När mamma var lite deppig för några veckor sedan så skrev jag en dikt till henne i förhoppning om att hon skulle dra på smilbanden;
Mamma, mamma, min fina vän.
Mamma, mamma, jag älskar dig för alltid och hör sen.
Uppskattar man inte dig; då kan man gå och lägga sig.
Din kärlek har inga gränser, inga hinder.
Din kärlek tar alltid nya vägar som den finder.
Du är finast, du är bäst.
Gudomligare än någon jävla präst.
Mission accomplished. Hon log!
Jag var hos Josse för 1-2 veckor sedan för att baka lite hallongrottor och mysa. Hallongrottorna blev nog inte så bra! De smakade gott men de blev jättestora och smulade sönder när man skulle äta dem. När jag skulle ge mig iväg satt jag mig i bilen utan att ta bort snön som fallit när vi bakat. Det skulle jag ha gjort! För allt var vitt, jag insåg inte att jag inte såg och därmed körde jag rätt in i den plogade snön och fastnade. "Jag har inte fastnat". "Jag har inte fastnat! "Jag har inte fastnat..". "Jag har fastnat". - Joosssee! Det var inte lite jag hade fastnat heller. Josse skottade tills händerna blödde och varje gång vi trodde att bilen hade lossnat, så trodde vi fel. Men efter många om och men kom jag äntligen loss! "Så säger du till Olof att vi skottade för att vi tyckte att det var kul, inget om kvinnliga bilförare!".
Roliga kommentarer;
Från 16 & pregnant (MVT)
Mormor säger; -Det är vackert att vara gravid.
Kompisen till flickan som är gravid; -Ja, men inte på utsidan.
I mitten av november tittar Benjamin sött på mamma och frågar;
- Mormor, får jag öppna julklapparna?
Böda Camping (kanal 5)
- Jag tror inte att han tänder på den mogna mulliga, men ändå.
Säger en av loppistanterna när en ung man går förbi.
Jag längtar hem till Rasmus och vårt Schweiz men om det nu skulle visa sig att mamma är sjuk, då är det ju inge kul :( Har gett Nalle hans rabiesvaccin nu och det är ok att ta in honom i Schweiz om han varit vaccinerad i minst 21 dagar, vilket han kommer att vara, men sen måste jag vänta minst fyra månader innan jag kan åka till Sverige igen. Så tänk då om mamma blir sjuk, så kan jag inte komma hem!! Jag vet, borde inte tänka så men det är ju oundvikligt. I sådana här lägen försöker jag förtränga det tråkiga genom att koncentrera mig på något kul.
Bevis på att Nalle är min biologiska son
Han..
hickar ofta
blir sur om han inte får som han vill
vill bestämma
pussas gärna
älskar godis
är social och pratglad
hans hår växer snabbt
hans röst kan stundtals vara väldigt jäll
Bevis på att Nalle är Rasmus biologiska son
Han..
gnäller mycket
är världens sötaste
Marlene älskar honom över allt annat
gillar inte att klippa klorna
vill inte ha fotkräm på tassarna
gör mig lycklig
äter kött
Sen är Max diskbråck mycket bättre! Om jag nu vågar säga det.. Tabletterna har hjälpt jättebra och nu måste vi få honom att förstå att han INTE kan springa runt. Igår hade han dragit efter löpande tikar så att han skrek av smärta. Big no no! Så jag hoppas och tror att han fixar det här <3
Älskar er!
Puss och kram
Jul & Nyår
Slå inte på mig! Aaajj! Det har hänt mycket, okej? Sluta slå på mig, annars kan jag ju inte skriva det som du så gärna vill läsa! Ursäkta om det ser konstigt ut men bloggen bråkar satan i det. Kan inte lägga upp mina bilder eller snygga till det. Men så fort allt är som vanligt igen kommer fler bilder! Det svider i mitt pedantiska hjärta att behöva säga detta :(
Julafton var en hektisk dag! Jag gick upp vid halv nio-nio för att äta och bada. Mamma, pappa och jag skulle hem till syrran och fira Timothys födelsedag. Givetvis var också Max och Nalle med <3 Timothy och Benjamin hade jättekul med Timothys presenter och försvann upp för att leka. Vi käkade lite tårta och allt såntdära och sedan åkte vi hem. Jag hade bråttom! Skulle nämligen göra två olika sorters kola samt lussebullar. Satte igång direkt när jag kom hem och höll på i typ tre timmar! När gästerna kom (Syrran med familj+min kusin Emma och hennes mamma Boel - min faster) stod jag fortfarande i köket och hann väl i princip sätta in ett gäng bullar i ugnen. De blev så bra! Jättegoda. Alla ville ha fler! På mindre än en vecka försvann de 50 lussebullarna. Öppna lussebageri kanske?
födelsegrisen :)
Kvällen var trevlig, med tomten som hälsade på och allt. Jag tabbade mig dock lite.. Benjamin var inte alls rädd för tomten, han var bästis med tomten. Mormor har ju nämligen flera gånger berättat att hon pratat med tomten, så Benjamin brukar gå runt och säga att mormor känner tomten. Lite lustigt med tanke på att pappa ser ut som tomten.. Hursomhelst! Timothy var dock inte lika glad för tomten, han tyckte att han var lite läskig. Emma och jag pushade honom lite och hjälpte honom fram till tomten. När det var dags för tomten att gå kramade Benjamin honom hejdå, min minstingen vågade inte. Men precis när tomten (also known as Ronny, en granne i gatan) skulle gå och stod i dörröppningen, frågade jag Timothy om han ville ge tomten en hejdåkram. Då säger han plötsligt ja, och jag skriker; - Ronny, vänta!
- Men Marlene. Du menar väl tomten? säger Jenny, Emma, Boel och mamma i kör.
- Jaa, sa jag inte det?
- Nej, det sa du inte..
- Men jag menade tomten! Men tomten heter ju Ronny egentligen, visste ni inte det?
Som tur var uppfattade inte pojkarna detta. Tur, för om de hade uppfattat det hade de nog också hört när pappa och Ronny två minuter tidigare stod och pratade och sade saker som; "du gjorde verkligen ett bra jobb", "nämen, inte ska jag väl ha betalt för tomtedräkten?", "här har du lite pengar som tack, du ska ju inte betala dräkten själv", osv. Dessutom stod Benjamin i princip och tittade på dem då, men han var väl så salig att han inte hörde vad de sade.. Så egentligen var väl min tabbe ganska liten? ;)
Efter tomtens besök öppnades samtliga julklappar och här är julklapparna till Mamma&Pappa och Jenny&Patrik, som jag var så nöjd med;
Den till vänster är till mamma&pappa, den andra till syrran&Patrik
De innehöll whiskey, vin från Baden där vi bor (vinodlingarna gick jag förbi varje gång jag powerwalkade), schweizisk choklad, ljuslyktor, bodylotion/bodyskrub/bodywash-cocos, prydnadsänglar, ögonkräm, ögonkuddar/ansiktskuddar, prydnadssaker och små chokladtomtar. Kartongerna är skokartonger som jag slagit in i julklappspapper. Som tur var blev de uppskattade, jag lade ner mycket kärlek i dessa två klappar <3
Precis när vi hade satt oss ner för att äta maten på våra tallrikar spydde Timothy. Floder! Hur kan så mycket spya få plats i den lilla kroppen? Han spydde på sin tallrik/bordet, över hela sig själv, stolen han satt på och på golvet. Stackars Timothy! Allt åkte in i duschen. Det var lite svårt att äta efter det. Höll på att klökas när jag torkade upp lite.. Mjau!
Vi spelade spel och hade det trevligt. Tills mamma någon timme efter Timothy, också spydde. Man trodde ju dock att även hon "bara" hade kräksjuka men det skulle visa sig vara fel. Dagen efter kom det blod istället för avföring. Jag ville åka in med henne men hon sade att hon inte orkade just den dagen. "Men jag kan iallafall ringa och fråga", sa jag. Men eftersom mamma inte var så pigg på det och jag hade fullt upp iochmed att hon var sjuk; städa huset efter julafton, gå ut med Max, pyssla med mat, utfodra djuren, färga Emmas hår.. Osv,
så ringde jag aldrig. Till slut blev mamma tillräckligt orolig för att ringa. De bad henne att komma in direkt så jag tog mamma till akuten där hon fick genomgå otrevliga undersökningar då hon blödde i tarmen. Det var så jobbigt! Jag var så orolig för henne och gillade inte alls vad hon fick gå genom. Men jag fick hålla mig lugn för mammas skull och hoppas på att det skulle smitta av sig. Hon lades in och jag följde med henne till rummet och såg till att hon hade allt som hon behövde. Efter lite mer än fyra timmar åkte jag hem igen, utan mamma och det var inte kul. När jag kom hem bröt jag nästan ihop, det är jobbigt att hålla en fasad om att man inte är orolig. Rasmus och jag bestämde att han skulle komma till mig nästa dag då jag behövde hans stöd.
Nästa dag hämtade jag Rasmus på knutpunkten (han har bott i Hörby de dagar han inte varit hos mig) och sedan åkte vi för att hälsa på mamma med tidningar och lite godis. Hon hade gett ett "blodprov" på toaletten som skulle analyseras, vilket tar ett tag. Dagen efter fick hon komma hem och det var en stor lättnad! Faran var dock inte över, men hon hade slutat att blöda och de skulle därefter vänta på provsvaren. Om provet visade på bakterier var det bra, då hade hon bara haft en obehaglig infektion. Iochmed att det slutat blöda tror man ju att det inte borde vara något mer än just en infektion. Men tyvärr fick mamma provsvaren i tisdags och det var ingen bakterie. Så nu vet vi inte vad hon lider av och det är riktigt obehagligt :( De ska göra fler obehagliga undersökningar för att hitta felet. Jobbigt att leva i ovisshet, jag hoppas verkligen att min älskade mamma inte lider av något farligt. Jag försöker att var positiv, det hjälper ju inte att vara negativ. När mamma säger något i stil med "vi vet ju inte om jag klarar det här, jag kanske inte är kvar då" så säger jag; sluta, du ska inte någonstanns.
Jag var dock jätteglad över att hon kom hem till nyår och att hon mådde mycket bättre. Rasmus och jag fixade en mysig trerätters middag (även om vi inte var helnöjda med resultatet, men mamma och pappa var nöjda så det får väl räcka) och sedan fyrade vi av lite raketer. När pappa tände på "bomben" så fastnade hans toffla
i snön och han fick lämna tofflan där för att hinna springa undan. Han hade inte ens några strumpor på så där sprang han barfota, svärandes i snön! Mycket roligt :)
Sen blev tyvärr även vår hund Max sjuk för ett par dagar sedan. Han har diskbråck och detta är inte bra.. Har vi otur kan han bli lam och då måste han avlivas. Hans inre organ/magen kan också få allvarliga skador av medicinen han tar. Inge bra alls! Han ska ta denna medicin i en vecka och därefter ska veterinären kolla om det har hjälp samt hur mycket det har stjälpt.. Ser det bra ut så får han mer medicin. Så på sex veckor får han inte lov att gå ut och gå, leka, anstränga sig eller gå i trappor. Han kommer aldrig mer få springa efter bollar och leka i havet. Så himla taskigt! Det är ju det bästa han vet :( Men vi hoppas på det bästa och ber om att det löser sig. Ibland har han så ont att han bara ligger och gnyr men jag vet inte om han har blivit lite bättre av medicinen. Hoppas!!
Glömde jag att nämna att både mamma och pappa är sjuka? Först blev pappa sjuk och det blir han aldrig, inte så sjuk iaf. Mamma blev dock ännu sjukare och har haft en massa feber. Pappa är bättre och jag tror att även mamma är på bättringsvägen. Men jag försöker att hålla mig i min del av huset, om man säger så..
Annars så har jag myst med min älskade Rasmus (som åkte hem till Schweiz igår), vaccinerat Nalle, gått på två privatlektioner med Nalle, träffat Kim, lagat mat, städat, druckit vin, varit i Hörby, hjälpt mamma med att hitta en ny bil, varit på spelkväll hemma hos syrran, skottat, ätit gott kollat film med Bobo och myst med Nalle.
Hoppas ni fått en god fortsättning och att även mamma och Max får det.
Puss & Kram!
(More is more - möbelstore)
Kan HD hjälpa mig?
Lesss!!! Posten har gjort av med sex paket som skulle ha skickats till mig.. Jag skickar därför detta mail till HD i hopp om en artikel. Liten chans, jag vet. Men jag tänker allt försöka!
Hej!
Nog för att posten har haft lite problem nu i juletid men sex paket som skulle ha skickats till mig är spårlöst försvunna - till ett värde av 562kr. Man misstänker ju stöld för hur kan de lyckas slarva bort sex paket?! Ett paket är från en djurbutik (naden.se) på nätet och de reklamerade försändelsen till posten den 27:e december och vi väntar spänt på svar.. Det borde lösa sig på något sätt, om inte annat borde jag få pengarna tillbaka. Men de andra fem paketen är skickade från privatpersoner och därmed får jag ingen ersättning. Anledningen till att jag misstänker stöld är just att det är privata paket som inte registreras någonstans och därmed är de lätta att knycka. Jag tycker att detta är hemskt olyckligt och det känns som att jag har eldat upp pengarna. Får det verkligen gå till såhär?!
Som ni kanske förstått så anser jag inte att det får gå till såhär.. Förjävligt!
Gott nytt år, hörrni!
Puss Len
