2013 lackar mot sitt slut
* Rasmus morfar Sven gick bort vid 94-års ålder. R.I.P <3 Du är saknad.
* Jag har jobbat mycket på Nyhamnsgården i år, både sommar och höst. Nu är det slut med det! Det är för många jag inte kommer överens med och jag blir ständigt missförstådd. Pallar inte med bittra människor med elaka kommentarer, det mår jag inte bra av! Kommer att sakna jobbet då jag älskar det, mina gamlingar och de kollegor som var trevliga och goda. De som gett mig en chans, inte dömt mig och sett vem jag är. De andra tycker jag synd om, de har missat en helt fantastisk vän - JAG ;)
Nästa år blir stort, jag ska hitta ett jobb i Schweiz och sedan spara ihop pengar till min utbildning. Jag ska bli nagelteknolog! Ser fram emot detta något enormt. Kan tacka de elaka arbetskamraterna på Nyhamnsgården, ni fick mig att lämna er rakryggad och med en målmedvetenhet som tar mig till nya höjder.
Gott nytt år, mina kära vänner. 2014 kommer att bli ett fantastiskt år!
Official.
Kona vs Hilo
Hilo och Kailua Kona är två ganska olika städer. Kona är mycket mer av en turistort, allt är snyggt och prydligt, man får bra service och känner sig trygg. Hilo är ingen turiststad, här bor vanligt folk och staden är inte perfekt.
Första kvällen i Hilo kände jag mig otrygg när vi gick till restaurangen, eftersom gatan var dåligt upplyst och lite längre fram stod tre mörka skuggor. - Gött, vi kommer att bli rånade vår första kväll i Hilo, sade jag.
När vi går förbi dem, säger de: - Good evening guys.
Hur trevliga och snälla som helst! Efter det kände jag mig säkrare men var ändå alltid försiktig och vi gick inte genom några parker efter att mörkret fallit, om man säger så..
På vägen hem från restaurangen såg vi fyra uteliggare på kanske 200 meter, hemskt. De såg dock inte alltför slitna ut, jag tror och hoppas att de får hjälp med kläder och mat. Oavsett är det inte kul att se och jag undrar hur deras liv sett ut tidigare och varför de numera är hemlösa.
Någon dag senare tog vi en promenad mitt på dagen och trots dagsljuset kände jag mig obekväm. Självklart var det också beroende på vart vi gick. Gick vi på gatan med alla butikerna, så kändes det bra. Men när vi lämnade detta område för att gå tvärs över staden till en restaurang, kändes det inte säkert alls. Ändå gick vi på en strandväg och varför vi kände oss otrygga är svårt att förklara. Antagligen för att det var otryggt. När vi var några hundra meter från restaurangen säger jag till Rasmus att jag tycker att det känns lite allmänt kusligt här i Hilo. Äh, så illa är det väl inte, säger Rasmus. Då kommer en bil körandes med typ fem ungdomar och de hivar ut en stor petflaska full med vatten, mot oss, men missar.
- Jag sade ju att det är farligt i Hilo.
Det fanns uteliggare i Kona också men jag tror inte att det var lika öppet. Eller så hade de det sämre ställt där och höll sig därför undan. De två uteliggarna jag såg var ganska slitna, smutsiga och smala :( De hade typ fem hundar. Hundarna såg ok ut. Blir inte ledsen för hundarna, de verkade må bra och de var fastbundna vid ett träd, antagligen för att det var en väg bredvid. Om uteliggarna är snälla mot vovvarna, har de det bättre med dem än om de är helt hemlösa utan någon som bryr sig om dem. Jag ville mata hundarna och gå ner och klappa dem, men det tyckte inte Rasmus var en bra idé..
Jag försökte att ge dem våra leftovers från vårt restaurangbesök den kvällen men de ville inte ha dem. Ångrar att jag inte sade: - Ni kan väl ge denna mat till hundarna? Istället för: - Här är lite mat om ni är hungriga.
För det var min tanke, ge det till hundarna eller dela. Om de inte vill ha maten själva, fine. Men ge det till vovvsen <3 Kanske är de rädda att man lagt något i maten?
Jag trivdes jättebra på hotellet i Kona. All personal var supertrevlig, precis ALLA. Maten var inte alltför spännande, men personalen var så fantastiskt trevliga och så har det inte varit på något annat ställe vi bott på under resans gång. Vårt rum var mysigt, poolen fin och vi hade möjlighet att ta oss vart vi ville med hyrbilen. Därmed kunde man kompensera den tråkiga maten med att åka och äta någon annanstans.
I Hilo bodde vi på ett jättemysigt B&B. Tina heter kvinnan som har det, hon, hennes man och deras sjuttonåriga son bor vägg i vägg. Hon är jättetrevlig och gullig :) Första kvällen fick vi vin och "stoppade championer" och när vi kom hem från snorklingen låg det en chokladask på sängen. De har en liten malteser som ogillar främlingar = oss, samt en feeeet katt som gärna kelar. Fast när jag började mjaua (ni som känner mig vet att jag pratar med katter genom att mjaua) så fräste hon på mig precis som om hon trodde att jag var en annan katt, haha!
På tal om katter så fanns det en massa katter i Kona. De var jätterädda för människor, vilket är bra i det fall att en människa vill skada dem, men synd när det är många som bara vill klappa dem och ge lite kärlek. En kväll såg jag en man som slängde lite mat till dem, det gjorde mig lycklig. Jag smög ner med lite pizza till dem, kvällen efter.. Jag matade även fåglarna på frukosten, inne i frukostsalen.. Det hade jag också sett någon annan göra och kunde de, så kunde minsann jag! Rasmus sade att det kanske inte var en så bra idé, men fåglarna verkade uppskatta det.
Så hemskt trött nu, får fortsätta en annan dag.. Imorgon är sista dagen på Hawaii men härligt nog har vi istället tre nätter i San Francisco kvar!
Natti, puss&kram
Bilder!
Nu ska vi äta frukost någonstans.
Puss&kram
Snorkla hit och snorkla dit!
Innan snorklingen, åt vi lunch på Four Seasons Resort, som ligger precis nere vid havet. Solen sken och livet var härligt! När vi ätit färdigt gick vi ner till havet och gick lite på stranden.
Det var en sköldpadda som låg och nannade i solen :) Jag blev överlycklig, om du inte uppfattade det. Cirka tjugo meter därifrån, låg ännu en sköldpadda, som precis kommit upp ur vattnet. Det var en upplevelse!
Som tur var löste det sig, men visst kände man sig lite fåraktig! Ombord på båten var dykinstruktör Luke, Kapten Mike och snorkelinstruktör Justin. Han var ganska.. Mums. Haha. Jag vet att jag är upptagen men man får faktiskt titta! Hursom, vi lämnade hamnen och det var rejäla vågor ute på havet. Jaja, det här klarar vi, tänkte jag. Hur lång tid kan det ta förr oss att komma fram? 45 minuter. Okej, väldigt länge med tanke på vågorna. Vi klarade oss dock, nog tack vare Mike som berättade att tricket var att hålla blicken på fastlandet eftersom det var det enda som inte rörde sig och det funkade för oss! Inte nog med att vi hade det vågigt, tyvärr lyste solen med sin frånvaro på den gråa himlen.
Väl framme var jag vääldigt sugen på att ta på min våtdräkt, jag har alltid velat testa en! Haha. Jag kände mig värsta tuff.. Efter att vi fått på oss alla attiraljer och skulle vi nu hoppa i vattnet. Jag var inte rädd! Chockad, men glad över detta faktum. Fast jag måste säga, att vi var inte riktigt ute på öppet hav och det kanske gjorde sitt. Det var inte jättedjupt där och det fanns lite klippor runtomkring, ingenstans man kunde ta sig upp, men ändå. Fast jag var glad, jag trodde knappt att jag skulle våga hoppa i och här simmade jag som en och annan fisk..
Både Rasmus och jag kämpade med simfötterna, det kändes konstigt att plötsligt ha fenor! Vågorna gjorde ju inte saken bättre, vi åkte ju både hit och dit ;) Som hjälpmedel fick vi en så kallad "nudel", för att avlasta kroppen. Vi är alltså Rasmus, jag och Kinas (jag vet inte hennes namn, så vi får kalla henne Kina) pappa som aldrig snorklat förr. Han gav dock upp efter 5-10 minuter då han tyckte att det var för jobbigt för en sextioåring!
Det var kallt och solen hade gått ner. Jag drog på den fuktiga våtdräkten och skallrade tänder. Vi hade en flytbräda med ljus på eftersom plankton dras till ljuset och sedan kommer rockorna och käkar upp dem! Jag hoppade i vattnet och frös ännu mer, inte skönt alls :) Vågorna hade inte lugnat sig. När alla hoppat i vattnet förflyttade vi oss med brädan. Väl framme på rätt ställe, skulle vi slappna av och flyta. Vi väntade. Väntade.. Väntade.. Jag började känna att jag snart inte skulle orka mer. Vågorna gjorde mig illamående, min kropp sade ifrån, jag fick nästan panik, saltvattnet letade sig in i masken/ögonen, jag tog mig en saltshot eller två och var allmänt trött på karusellen. Men äntligen, så kom en rocka! Och en gång till.. En stooor rocka simmade precis under mig, det var häftigt! Jag
Efter några minuter kände jag att jag fått nog med action och hojtade på Justin att jag ville tillbaka till båten. Det var underbart när han tog min hand och bogserade mig till båten, jag var helt slut. Väl på båten tog kapten Mike hand om mig. Han gav mig dricka, såg till att jag var varm och var allmänt omtänksam. Jag mådde inte bra, jag var ordentligt illamående och spyan stod uppe i halsen på mig. Jag försökte att hålla blicken fokuserad men eftersom det var mörkt kunde jag bara fokusera på lamporna som lyste på fastlandet och det funkade inte lika bra. Jag lyckades att få av mig våtdräkten som inte var så häftig längre och fick på lite torra kläder. Därefter satte jag mig i fören på båten, invirad i filtar och tröjor. Mike kom förbi med jämna mellanrum och frågade om jag behövde något.
De andra kom till slut tillbaka till båten och Luke stack ut huvudet och frågade om jag behövde något. Justin frågade hur jag mådde och berättade att det inte blev bättre efter att jag stack, jag fick se det bästa.
- And you're not just saying that to make me happy?
Rasmus bekräftade senare att detta stämde.
Det var en jättehärlig crew. De var kunniga, roliga och omtänksamma. Kunde inte varit bättre! När vi väl kom in i hamnen sade Luke:
De sade en massa roliga saker under kvällen. Jag var så tacksam för att de tog hand om mig så väl att de fick varsin kram innan vi gick av båten, vilket absolut uppskattades :) Kändes tråkigt att lämna dem.
Kolla in videon på följande länk:
Nä. Lite sömn på detta så blir allt bra! Imorgon ska vi upp tidigt, lämna Hilo och ta in på Hilton. Där de har en naturlig lagun med vilda delfiner..
Puss&kram
Varning för starka bilder!
- Gå in och skölj rent fingret först.
AJ. Inte kul.
-Sorry, men jag måste spraya sprit på nu och det kommer också att göra ont.
Mhm, det kan man säga!
Det gjorde ont många gånger, när hon målade på gelén i såret och när hon filade nageln eftersom det då "drog" i den skadade huden. Lustigt nog så var det nog inte jag som hade ondast, en av tjejerna som tittade på tyckte synd om mig och föreställde sig smärtan.. Haha.
Jag lever än, även om jag är öm och är livrädd för att jag ska stöta i nageln någonstans eller råka slita av den igen, men jag hoppas på det bästa!
Den lagade nageln gick av igår, men det gjorde inte ont. Den har läkt ganska bra nu och imorgon eller på torsdag ska jag se om de kan snygga till alla naglar :) Av en speciell anledning som ni snart kommer att få ta del av!
Puss&Kram, hörs snart igen :)
Hilo!
Vi hade (främst) kul med Maria, Elin, Nathalia och Petar, ja, det stavas så. Dem kommer vi att sakna! Petar kommer från Australien och är en riktig skojare med sina fräcka kommentarer, men samtidigt är han världens snällaste nallebjörn. Maria är det full fart på, hon håller inte tyst några längre stunder och skrattar mycket. Nathalia är lite mer tillbakadragen, ordentlig och uppskattar inte alla Petars olydiga skämt och insueringar. Men hon är väldigt söt och rar! Elin är norrlänningen som är ganska lugn men alltid på och hon skrattar gärna :)
Jag är så glad att jag träffade dessa människor och jag vet att vi kommer att ses igen.
Idag har vi tagit oss till Hilo, som är mer av en stad än vad Kona var. På gott och ont! Rättare sagt, båda har sina diverse höjdpunkter. Vi bor på ett mysigt B&B här och kommer att bo här i fem nätter.
På tisdag ska vi göra något som jag är ganska nervös över.. Vi har bokat in en snorkling, på öppet vatten! Dvs ute på havet. För er som inte vet så är jag rädd för vatten, just när det är djupt, eftersom detta innebär att där finns farliga hajar - enligt min hjärna. Det blir en utmaning! Vi kommer att snorkla före och efter solnedgången. Det som är så fantastiskt är att kvällssnorklingen innefattar att simma med gigantiska rockor, de kommer att simma tätt intill oss och även nudda vid oss. Jag hoppas att jag kommer att överleva äventyret!
Nu ska vi snart sova, vi är helt slut..
Hörs snart igen!
Puss&kram
Fixat!
Idag har vi mest slappat vid poolen, men vi har även gymmat och åkt iväg till ett litet köpcenter, kom precis tillbaka. Vi har blivit ganska bruna idag ;)
En häftig grej.. I torsdags när vi åkte taxi från flygplatsen till vårt hotell, passerade vi ett stort hotell som hade slagit igen. Namnet var täckt med en skylt där det stod "CLOSED" med stora röda bokstäver och jag frågade då taxichauffören om han visste varför det hade stängts. Då fick vi veta att hotellet var byggt på en gravplats och att det hade stängt p.g.a att hotellet var hemsökt. Sååå spännande! Jag äälskar sånt! Ska se om jag hittar någon information om detta på nätet! Om jag hade kunnat så hade jag smugit in ;) Jag dras dit.. Vi får se om jag hittar någon smaskig historia!
Vi var ju på Hawaii för fyra år sedan och då på Maui, nu är vi på "Big Island". Vi utforskade hela ön och åkte b.l.a till en ort som heter Kihei. Igår på nyheterna berättade de att en kvinna blivit attackerad av en haj där.. Det har varit ovanligt många hajattacker här i år, hoppas att vi slipper att få uppleva detta! Jag är ju så jäkla rädd för att se en fena i vattnet.. Det är jag i Sverige också, haha.
Nää, nu ska jag läsa lite ur min nyinköpta bok, en spännande thriller :)
Puss&Kram
