Crappy birthday to you, crappy birthday to you, crappy birthday, dear Lene.. Crappy birthday to you!
God kväll!
Några dagar efter min hemkomst åkte jag med syrran, pojkarna och Patrik till Bakken. Vi hade jättekul även om det regnade för det mesta. Pojkarna och jag åkte en massa karuseller tillsammans! Vi åkte b.l.a spökhuset och jag tror faktiskt att jag var räddare än pojkarna! Det var nämligen mörkt nästan hela tiden, så man satt bara och väntade på att bli skrämd. I början var det någon som tog mig i nacken och det var jag inte beredd på! Patrik, Timothy och jag åkte en liten bergochdalbana som såg ofarlig ut. Det var den inte! Patrik och jag satt och riktigt gallskrek och Timohy sade bara "wooh", haha. Timothy och jag åkte också lilla nedsläppet och jag skrek som fan varje gång vi åkte neråt, Timothy bara skrattade... När Timothy och jag åkte en häftig karusell där man stod upp i en krokodil, så började det spöregna. Toppen! Sen när vi väl gått av karusellen var det en bit att gå innan vi kom under tak, en massa trappor att gå uppför och lilla Timothy kan ju inte gå så snabbt = blöta!
När vi skulle åka floomride, så var jag tveksam. Jag hade ingen regnjacka och hade just torkat sedan tidigare regnskurar och jag kände att det skulle bli kyligt om jag blev våt.
- Jag går och köper en poncho! sade jag.
- Äh, det behöver du inte! sade Patrik.
- Nähe. Då är det på ditt ansvar!
När vi skulle sätta oss i båten sade de att en vuxen skulle sitta längst fram och en längst bak.
- Jag vill inte bli blöt, så jag sitter längst bak! sade jag.
Vem tror ni blev blötast? En ledtråd; JAG! Jag var dyngsur! Håret var blött, jackan var blöt, mina leggings var blöta, min rumpa var blöt. PAAATRRIIIKK! Jenny stod och garvade så att hon höll på att dö. Jag tyckte inte att det var lika kul.
Så kom helgen som jag sett fram emot; min födelsedagshelg! Jag skulle ha tjejmiddag på fredagen. När jag vaknade på fredagmorgon hade jag fått återbud via sms av Marie, hon skulle jobba till sju och kände inte att hon hann efter det. En, efter en, hörde de av sig och gav återbud bara några timmar innan tjejmiddagens start. Johanna skrev på facebook att hon visst skulle jobba ändå, för de hade mycket att göra inför morgondagen. Detta hade hon minsann kunnat sagt ett par dagar tidigare!! Erica trodde att middagen skulle vara dagen därpå och kunde inte komma då hon hade en tenta att skriva klart, hon skulle dessutom ha tagit med en kompis så att det var säkert att vi blev sju personer; då kostar erotikpartyt inget. Elin i Hörby fick jouren och kunde inte komma. Mathilde fick jag inte ens tag på. Tillslut var det bara syrran och kusinen Emma kvar. Å jag. Jag var så ledsen! Detta evangemang var planerat låångt i förväg men ändå fuckar folk till det. Om du nu är bjuden på en 25-årsfest, då säger du till din chef att du inte kan jobba den dagen! Du säger inte att du kan jobba när chefen frågar. Men det gjorde de! Å det var inte en enda som ringde, de skrev på fb eller sms. Fb är värst.. Tänk om jag inte hade kollat där?! Elin är den jag tycker har en bra ursäkt under alla sina omständigheter. Hon hade tänkt att åka hit ända från Hörby och sedan köra hem på kvällen igen, då hon skulle upp och jobba dagen efter. Men eftersom hon av vissa anledningar fick jouren, kunde hon inte. Det blev en dag med många tårar! Ingen brydde sig, då gör man fan inte så. Kändes inte så kul att komma hem från Schweiz för att bli dissad av alla och pga det faktum att detta alltid händer! Att folk alltid ställer in några dagar innan. Trodde inte att det skulle ske denna gång eftersom jag planerat det i så god tid. Har aldrig varit såhär många som ställt in heller. Rock bottom!
Folk förstår uppenbarligen inte att jag har lagt ner energi och kärlek i detta! Jag hade fixat god mat och bakat en tårta. Vi skulle ha fördrink med skumpa och jordgubbar, vi hade 2 bag in box, baileys, snacks mm. Jag hade ansträngt mig för att vi skulle få en rolig kväll och så ställer alla in! Dessutom på min 25 årsdag. Inte vilken födelsedag som helst.. Å eftersom vi bara var tre fick jag betala 500kr för erotikpartyt. Hade folk inte ställt in samma dag, hade jag kunnat ställa in erotikpartyt och gått ut och festat istället! Men jag var pank efter att betalat henne, så det fick vara. Som bl.a mamma sade, de som ställde in kunde fanimej betala partyt! Man ställer fan inte in några timmar innan! Respekt finns inte nuförtiden. Det tog faktiskt väldigt hårt, jag var nere hela helgen pga detta. Kände mig väldigt sviken!
Vi försökte givetvis göra det bästa av kvällen, men jag blev så jäkla ledsen när jag tänkte på situationen att jag fick kämpa för att hålla emot tårarna. Blev dock skitglad över mina presenter :) Av Jenny fick jag ett egenskrivet presentkort på en tatuering jag vill göra och av Emma fick jag ett par jättefina silverörhängen och en supergod bodylotion som jag hade önskat mig! Erotikpartyt var jättetrevligt och det bästa var när Emma fick ta på sig en ögonbindel och sedan tog vår "sextant" Emmas fingrar och förde in dem i en lösmutta.
- Det känns trångt och fuktigt! utbrast Emma.
Även Jenny fick känna på ögonbindeln. Hon fick då dra händerna upp och ner längs en jättestor, inoljad dildo! Underhållande till tusen.
Så det var väldigt trevligt med erotikpartyt men det hade varit mer upplyftande att gå ut. Det hela slutade med att vi tittade på tv, syrran somnade på soffan redan vid elva-tolv (hon hade ju varit uppe vid 5-6 på morgonen) och lite senare även Emma. Så det blir inga fler fester för min del! Jag älskar att ha fest och hela faderullan men det är inte kul när det blir såhär så jag orkar helt enkelt inte att bli så ledsen igen. Det här tog priset. Bokstavligen.. :P På min riktiga födelsedag (söndagen den 5:e juni) var jag fortfarande deppig och på kvällen betedde pappa sig som en skit vilket slutade med att jag grät en massa. Då ville jag krypa upp i min Rasmus famn! Så det var inge bra att fylla 25.. Det enda positiva är väl att sämre födelsedag kommer jag nog aldrig att ha ;)
Jag har ju börjat jobba inom hemtjänsten norr (Nyhamn/Mölle/Arild) och det är jättekul! Dock inte utan dramatik, det lyckas alltid följa med när jag är där. I lördags skulle jag jobba själv för första gången, jag fixade min delegering(tillåtelse att dela ut medicin) i fredags. Det hela börjar med att jag försover mig eftersom min mobil var död, jag trodde att jag laddade den (görs via datorn) men så var inte fallet.. Jag skulle börja jobba klockan sju och mamma kom in och väckte mig vid 7.15. Som tur var hade jag förberett allt till punkt och pricka kvällen före, så jag satt i kontaktlinserna, klädde på mig, tog min färdigbredda macka och lunch och körde till jobb. Jag var där ca 07.25. När jag kom sade de;
- Det var snabbt!
Det gjorde inget att jag var sen, vi hann hur bra som helst ändå. Dramatiken var dock inte över! Efter att ha varit hos min första kära gubbe så rammar jag bilen längs en husvägg(svårt att förklara). Jag trodde dock inte att det blev någon skada, för jag tittade på bilen senare och såg inget. Efter lunchen skulle vi ge oss av igen och då säger en av kollegorna;
- Men gud, vem har bucklat till den bilen? säger Anki och pekar på "min" bil.
Problemet var att jag trott att smällen tog mycket längre fram, så jag kollade inte längre bak och såg därför inget.
- Åh, nej. Det måste vara jag!
Det var en ganska bra buckla också. Bakre dörren på höger sida var smått intryckt och väldigt repad. Lite dum jag kände mig!! Som tur är blir jag inte ersättningsskyldig eller liknande, det går på jobbets försäkring. Men som sagt, väldigt pinsamt.. Marlene i en ask!
Kan även berätta att jag lyckades att kvadda en annan bil i torsdags. Två bilar på mindre än en vecka!! Jag som aldrig har kvaddat förut. Toyota och jag kanske inte går ihop? Igårkväll stötte jag till syrran så att hennes pizza åkte i golvet och därefter sprutade jag vin på golvet.
Ack ja, där jag är får man se upp!
Hoppas att ni haft en trevlig helg :) Kram på er.
Long time..
Hej på er!
Jag vet att det var länge sedan men har inte orkat eller haft lust att skriva sedan jag kom hem till Sverige.
Dagen före min avfärd hade jag en avskedspicknick med mina fina tjejer; Akiko och Joy. Akiko hade med sig en tidig födelsedagspresent i form av ett doftljus - me löööv! Jag bjöd på hemskt fula, hembakade muffins; de smakade dock gott :O) Jag hade ingen hård form, så all deg rann ut över kanterna på muffinsformarna och alla blev missbildade. Men det var inte så mycket att göra åt det. Vi satt och pratade och hade det mysigt ett par timmar. Akiko hade med två av sina tre söner och Joy blev som vanligt helt betuttad. Hon vill ha pojkar själv när hon får barn, så hon blir extra galen när någon har med sig sina söner. De skojade om att Joy skulle ersätta mig nu när jag åkte iväg.. Not funny! ;) Nalle hade väldigt trevligt, han sprang runt och lekte med Bilbo, Balou samt en massa ungar. Det var två ungar som blev helt galna i Nalle! Tillslut blev vi inte av med dem. Det tog mig en kvart att gå hem (jag var mindre än 100 meter från lägenheten) eftersom ungarna vägrade släppa Nalle. Flickan sade;
- Så du åker hem imorgon och kommer inte tillbaka förrän i september?
- Precis!
- Suck. Sade hon.
Haha! Efter många om och men sade vi hejdå och jag tänkte "äntligen!". Men tro inte att de dök upp igen, bakom nästa hörn! Det tog någon minut till och så sade vi hejdå, igen. Jag förväntade mig att de skulle dyka upp igen, men Nalle och jag kunde gå alla de tjugo metrarna hem utan att bli påhoppade.
Det var en chock att komma hem till Sverige! Jag åkte från varma, soliga Schweiz för att hamna på något grått, kallt och regningt ställe. När jag landade i Danmark försökte jag inbilla mig att vädret var bättre i Sverige. Jag hade rest i tights och linne, men medtagit tröja och sjal om det skulle vara kyligare när jag kom fram. Fick dra på mig allt jag hade, men frös ändå! Mina tights var dessutom bara 3/4 långa så jag fick låna Nalles luddiga, varma lilla kropp och trycka honom mot mina ben. Tyvärr var det lika grått i Sverige och jag längtade genast tillbaka "hem".
Inför hemresan har vi vaccinerat Nalle mot rabies, bandmask och någon annan sjukdom som jag minns vad den heter. Vi har dessutom betalt för en stämpel i hans pass osv, för att det ska vara giltigt. Kort sammanfattat har vi lagt ner en massa pengar på hans pass. Tror ni att de kollade hans pass? Att de ens öppnade det? Nej. Så jäkla dåligt!! De ska ju se till att hundarna som kommer in/ut i landet är friska! Uppenbarligen vet de inte vad de ska kolla efter. Upprörande..
Denna flygresa gick inte bra för Nalle :( Han mådde jättedåligt! Förra gången vi flög var han nog för liten för att förstå, men denna gång led han något otroligt. Jag måste skaffa lugnande till honom inför hemresan. Han var panikslagen! Sist vi flög var han utanför väskan nästan hela resan, med lite fiffel från min sida, men det gick tyvärr inte denna gång, då jag blev upptäckt. Efter det fick jag ha honom i knäet, i hans väska. Bättre än ingenting! Kunde då iallafall stoppa in handen. Men de sista 15 minuterna var jag tvungen att ha honom nere på golvet och då skrek och gnydde han. Det var skitjobbigt att höra hur rädd han var utan att kunna göra något! Så fort vi landade tog jag ut honom ur väskan och han slappnade genast av. Då vänder en dansk kärring sig om, som suttit framför oss och säger;
- Vet du hur ont i huvudet jag har? Vet du det?
- Jag är ledsen, men han är bara tyst om jag har honom i knäet och det fick jag inte.
- Förstår du hur ont det gör när han skriker i mitt öra?
Detta var inte sant då han satt under hennes stol då han skrek, men hursomhelst..
- Jag är ledsen.
- Jag har så ont i mitt huvud efter att ha lyssnat på din hund! Förstår du hur ont jag har?!
- Jag är ledsen, men jag kunde inte göra något.
Sen fortsatte hon att tjata, sade att jag inte borde flyga med min hund osv.. Hur kan man vara så jäkla dum i huvudet? Om man hör en stackars hund sitta och gny av rädsla, inte fan säger man något då? EGO!! Hon pratade med mig som om det var mitt fel att han gnytt, som om han hade slutat om jag sagt till honom. Det svenska paret som suttit bredvid mig under resan sade;
- Vissa kärringar ska klaga..
- Jag hoppas att jag aldrig blir sån som hon!
Å de hörde ju Nalle mer än vad tanten framför gjorde.
Jag fick ett gulligt välkomnande efter flygresan! Lilla Benjamin skulle tvunget följa med mormor och hämta moster Len på knutpunkten, det gick inte ens att muta honom med hans favoritglass. Värmer det hjärtat, eller vad?! Han hade sagt till Jenny;
- Om jag ska träffa moster Len så måste jag ta på mig finkläder! Det gillar hon nog.
Så han hade tagit på sig sin nya tröja och dessutom sprayade han håret med orange färg samt tog i gelé. Omedveten om att han gjort sin fin för min skull, sade jag att han var så fin i håret och att han hade en fin tröja! Tur att man är uppmärksam ;) Blev väldigt rörd när syrran berättade att han gjort sig fin för mig <3.
När jag kom hem till Nyhamnsläge stod en bukett rosor på mitt rum, mamma välkomnade mig hem! :O) Även Sussan gav mig ett mysigt välkomnande.
Kommer snart mer uppdatering om vad som hänt. Kramar på er!
