Hardcandy Baby

Hej och hå!

Jag är helt utpumpad efter allt vad valpar heter. Idag fick jag meddela övriga valpägare att jag hade hittat min hund och det att det tyvärr inte var deras. Beslutet har varit skitsvårt men jag har fattat det med hjälp av mamma och Rasmus. Jag har fått försöka tänka praktiskt och det har inte varit lätt. I slutändan stod det mellan Nalle (som jag valde) och Mille. Mille är världens sötaste och hans matte jättetrevlig. Men Nalle bor närmre och är en riktig kelgris, dessutom är han minst i kullen och jag vill gärna ha en liten hund. Videoklippen på honom visade att han är en väldigt tillgiven hund medan Mille gärna ville lägga sig i ett hörn och sova för sig själv. Detta kan ju ha varit en tillfällighet men jag har ju inte haft så mycket att gå på.

När jag meddelade Milles matte idag och såg hans bilder, tänkte jag; har jag gjort rätt val?

Vilket jag har. Jag hade ju gärna tagit 3-4 valpar, men det får räcka med en :) Hade kunnat tagit allihopa! Dessutom vet jag att jag hade varit nöjd oavsett vilken valp, men när man har möjlighet att välja blir det svårt eftersom alla är så söta och av någon konstig anledning kan man bara välja en. Dagens I-landrproblem!

Måste lägga in en liten kommentar angående "Prosecco Fudge", vilket hade varit ett underbart namn till henne, det är alltså hundflickan jag först skulle ha köpt. Eller ja, om hennes ägare. När de berättade att hon skulle väga 7 kilo fick jag en "chock". Tyckte att det lät mycket och bad dem därför att skicka bilder på föräldrarna eftersom det är svårt att veta hur stort 7 kilo är. Jag vet inte vad hundar väger! Pratade med mamma och pappa om hur stor Max är, han väger tydligen 18 kg.. Så det innebär att hon skulle väga mindre än halva hans vikt. De frågade sedan grannen om hur mycket deras lilla Tindra vägde. 7-8 kg. Så det hade inte varit några problem! Men eftersom de inte hörde av sig så förstod jag att det inte skulle bli något.

Idag fick jag ett sms av dem;
Vi har bestämt oss för att sälja valpen till någon annan, tyvärr.
Mvh Mats

Kände att jag ville slå dem lite på fingrarna då jag tycker att det är fult och omoget att sluta att svara. Speciellt när de redan lovat mig hunden och var påväg att ge mig deras kontonummer så att vi skulle kunna överföra tingpengen. Till Madde: Där har vi det där med ärlighet. De vågade inte säga som det var förrän de hittat en annan ägare. Fegt! Så hade inte vi gjort ;)

Men som sagt, ville jag slå dem på fingrarna lite. Så jag svarade;
Jo, jag misstänkte det när nio inte längre ville prata med mig. Jag hittade då en annan valp.
Mvh Marlene

Jag känner att det var meningen att det skulle hända, hon var nog inte menad för mig ändå. Idag har jag döpt min valp, han ska heta Nalle. Det lustiga var att jag mailade med hans nuvarande ägare Ingela, som hade frågat om vi hade ett namn på hunden då hon fyllde i hans papper. Istället för att det ska stå "hund1" eller liknande. Jag mailade henne idag och skrev att jag kommit på namnet Nalle, eftersom han ser ut som en gosig liten nalle. Om ni ser videoklippet på min facebook förstår ni nog vad jag menar. Då visade det sig att hon igår hade föreslagit Nalle Puh, eftersom hon tyckte att han såg ut som en nalle. När hon berättade det kände jag att det var ödet som fört oss samman! Så det är bara att hålla ut till den 17:e.


All träning har äntligen gett resultat :) Jag kommer i mina byxor igen! Känner mig nöjd med mig själv nu. Upprepar; jag vet att jag inte var fet men jag var lite större än vad jag brukar vara. Då trivs jag inte! Till min 161,5cm är 52 en perfektvikt. Smal men ändå kurvig! Vet dock inte vad jag väger nu, men om det inte är 52kg vet jag att det blir det snart :O) Det enda jag gjort är att börja powewalka igen, 5-6 gånger i veckan och skippa godis och sött på vardagar. En sund livsstil, helt enkelt!

Igår var en underbar dag, av många skäl. Jag började dagen med en härlig powerwalk i strålande sol. Mitt i min powerwalk stod en liiiten hundflicka vid sidan av vägen. Jag sprang snabbt fram och tog henne så att hon inte skulle bli skadad. Hennes matte var på väg mot henne, lite längre fram med sin cykel. Jag vet inte hur det gått till, kanske hade hon cyklat med hunden kopplad och så trillade kopplet av, jag vet inte. Men den här lilla hundflickan var söt som socker och jag kramades med henne tills ägaren kom. Det var tydligen en renrasig pekineese och det hade jag aldrig trott eftersom hon var så liten. Så ljuvlig hon var i sin långa päls som skiftade i färgerna svart, vit, mörkbrunt och vitt. Ville ta med henne hem!

Efter det tog jag mig hem och valde Nalle, ringde till hans ägare och hade ett mycket givande samtal. Äntligen, hade jag valt min bäääbis!

Sedan duschade jag, gjorde mig fin och gick upp för att leka lite på nätet. Då ringde Rasmus och sade att han skulle komma hem tidigare pga det fina vädret och eftersom det var så fint, skulle vi gå ut på stan och ta ett glas.

Först gick vi till en pub där Rasmus drack en liter öl och jag en flaska prosecco.  En liten flaska, alltså! Vi delade två små påsar chips. Jag blev dyngrak efter detta eftersom klockan vad fem och jag hade bara ätit frukost. När druckit färdigt gick vi till en affär och köpte en mössa, ett par öronmuffar och ett par vantar jag spanat in. Världens finaste muffar! Å jättesöt, varm mössa, som inte sabbar frillan och som inte får mig att se skallig ut. Eftersom jag har så kort hår nu är det inte kul med en tajt mössa - speciellt då jag har ett så litet huvud(med mycket intelligent innehåll..)!



Efter det gick vi till en av våra "favoritrestauranger", en italiensk och åt god mat. Kom hem i lagom tid till Jersey Shore - jag ääääääälskar Jersey Shore. Vill se mer!

På lördag ska vi åka och titta på en större lägenhet där man få lov att ha djur :) Hoppas att vi gillar den och att den är bra! Håll tummarna :)

Mamma och pappa kommer och hälsar på den 12-16: november och jag följer med dem hem på samma flyg den 16:e. Jag hoppas att pappa kan tygla sitt humör någorlunda när de är här, annars blir det synd om mamma. Han har flippat totalt på senaste, ska försöka att få honom att lugna ner sig under de månader jag är hemma, men det kommer antagligen inte att funka. Men jag ska försöka!

Planen för nästa år;
* Läsa en tyskakurs på distans som garanterar mig en utbildning på Zürichs Universitet
* Läsa till veterinär på Zürichs Universitet - på tyska

Sen får vi se om det blir så lätt som det låter. Kanske vill de att jag ska läsa någon kurser som jag inte läst på gymnasiet. Vi ska kolla upp allt och hoppas på det bästa. Vi måste ju även kolla om den sen gäller i Sverige eller ej. Jag känner det som att veterinär är mitt kall här i livet och det är tack vare Schweizflytten. Utan den hade tanken aldrig kommit upp men nu när den har det känns det så rätt!

Sedan kommer jag att öppna klinik i Sverige, med syrran som assistent. När jag berättade detta för Ramus, sade han:
- Orkar hon pendla till Hörby varje dag? med ett litet flin på läpparna.

Vi är fortfarande inte överens om vart vi ska bo, men han vad han vill. Tyvärr så brukar det vara jag som bestämmer ;) Men vi får se, kanske vill jag bo i Hörby. Kanske vill jag bo i Stockholm.. LUUUGNA! Jag skojar :) Inte Sthlm. Jag vill bo nära familj och vänner, det var ett skämt. Ok? Kanske vill jag bo i Nyhamn, i Helsingborg eller i Lund. Eller något annat i närheten.

Nää, nu får jag nog gå upp och käka resterna från gårdagens pizza!

Åh, en sista sak! När vi var på puben igår såg jag att de ska ha halloweentema på lördag, med liveband och pris för läskigaste utklädnad. Fasiken att jag inte har med mig mitt proffsmink! Då hade jag och Rasmus lätt vunnit. Tror att vi ska dit iallafall, jag äälskar ju Halloween. Skär alltid ut pumpa och bakar oftast pumpapaj som jag serverar med vanlijglass. Mmm. Men jag kan inte baka någon paj eftersom vi inte ha någon ugn och om jag ska skära ut en pumpa har jag ingenstanns att ställa den. Rasmus är inte så pigg på maskerader och liknande, men jag tror att han kan göra det för min skull. Han har nog inte fattat att vi ska klä ut oss om vi går dit.. Moaha!


Hörs snart igen :) Pussar



Blandade bilder!
Bild 1. En jättesöt cockerspanielvalp som jag mötte på en powerwalk
Bild 2. En supergod hund som tyvärr har en superstor tumör som syns på långt håll
Bild 3. Katten jag snodde för en dag
Bild 4. Rasmus i sin nya jacka :)
Bild 5. Rasmus äter i vår stora lägenhet

Det blev inte Prosecco Fudge, haha. För att göra en lång (jobbig) historia kort, så ska jag istället ha denna valpen;

 

Har inte bestämt namn än!

 

 

 

”Jag tog ett foto på katten och skickade det till Rasmus.

- Har du snott en katt?! Svarade han.”

 

När jag skriver detta är klockan åtta på morgonen och jag har varit vaken i en halvtimme, kan inte sova längre. Känner mig förkyld eller som om jag håller på att bli sjuk men förhoppningsvis är det bara som det känns ;)

 

En dag när jag hade varit ute och powerwalkat, fann jag en svart katt utanför vårt lägenhetshus. Tidigare under min promenad hade jag sett ett flertal lappar där det stod ”katt saknas”, men en bild på en svart katt. Jag blev väldigt ledsen för katt/ägares skull eftersom jag vet hur ledsen jag hade varit om det var Sussan som var borta. Men någonstanns inom mig så kände jag på mig att jag skulle vara den som hittade katten.

 

Så som sagt, när jag kommer hem står där en svart katt i snåret. Jag pratade med kisen.

-         Är det du som kommit bort?

Tyvärr fick jag inget svar. Men om det nu var den katten, då var jag tvungen att ta in den i lägenheten så att den inte sprang iväg. Problemet var bara att det är står i vårt kontrakt att det är förbjudet att ha djur i rummen. Crap. Men hey, det är inte så att det skulle vara första gången jag bryter mot reglerna för ett djurs skull. Jag kunde inte heller ringa den eventuelle ägaren och fråga om det var hennes katt eftersom jag inte hade haft mobilen med mig och därmed hade jag varken nummer eller telefon.

 

För att inte vara för uppenbar och bära in en fräsande katt genom entrén så att alla på det medicinska centret såg och hörde det, planerade jag att jag skulle gå in i byggnaden och sedan ta mig ner till nedersta våningen för att smuggla in katten via bakvägen.

-         Stanna här kisen.

Men det ville inte katten, hon ville följa med mig. Det blir lite svårt att smuggla in henne genom bakvägen om hon står i entrén! Okej. You leave me no choice. Jag tog av mig ena tröjan och lade den över henne och lyfte upp henne i famnen. Hon höll sig lugn – wow! Jag såg till att inget hår stack ut och stoppade in svansen, det hade varit ganska tydligt att jag hade ett djurbylte i famnen om en svart svans stuckit ut. Jag bad en liten bön och sedan gick jag mot entrédörren. När jag kom dit började jag nästan att skratta – lunchstängt! Där fanns inte en själ. Då fick jag bara hoppas på att jag skulle klara mig ner till lägenheten utan att stöta på vaktmästare eller någon som skulle sladdra.

 

I made it! Kisekatten var i tryggt förvar i lägenheten, jag tog min mobil och gick ut igen, för att hitta en lapp och ta telefonnumret. Tro inte att någon hade hunnit ta bort de närmsta lapparna när jag kom ut igen? Denna dag fick jag gott om motion, en och en halv timmes powerwalk, tack lapptjuv. You made my butt! Hursomhelst ringde jag, men fick inget svar. Nähe. Då får vi vänta! Jag var ju inte direkt ledsen över att ha en katt i det ensamma rummet. Hemtrevligt och mysigt!

 

Hon låg avslappnad på datorstolen när jag kom tillbaka. Jag fotograferade henne och skickade ett mms; är det din katt? Resten av dagen lekte hon med Rasmus ögonbindel eller så låg hon och gosade i sängen. Mycket mysigt! Mjaaaau.

 

Någon timme senare ringde ägaren som var jätteglad över att jag kanske hade hittat hennes älskade katt. Hon kunde dock inte se om det var hennes katt på bilden – inte så lätt när det är en svart katt, så vi bestämde att hon skulle komma hit och se på katten. Hon skulle ringa när hon var på väg.

 

Rrrrrrrrring(okej, min mobil låter inte så, men annars hade ni ju inte fattat)!!

-         Hej det är Marlene.

-         Hej! Du. Jag har hittat min katt!

-         Va? Åh, gud vad kul.

-         Ja, jag är så glad!

-         Då har jag fel katt då.

-         Ja, det har du. Men tack så hemskt mycket för allt du gjort!

-         Det är ingen fara. Jättekul att din katt hittat hem igen.

-         Ja.. Men som sagt, tack så mycket! Ha det bra!

 

Attans. Fel katt! Då var det bara att släppa ut hårbollen igen.

 

 

 

Idag kom Rasmus hem på lunchen och vi gick till Burger King för att käka. Stackarn känner att han håller på att bli sjuk och detta är inget som han har tid med. Stressande.. Hursomhelst, han har ju ingen jacka och det gillar jag inte. Han går aldrig i affärer och handlar, han köper på nätet eller så får det vara. Men idag tyckte han att det var kallt och eftersom vi ändå skulle till stan sade jag;
- Snälla, vi kan väl iallafall gå in i EN klädaffär och se efter en jacka?

Det gick han med på. Praise the lord! Tyvärr så är han lite som min mamma och min syster. "Här finns inget", säger de efter att ha tagit ett steg in i affären. Men du kan väl prova den här? "Jag ser ju att jag inte vill ha den". Så tvingade jag honom att prova en jacka. "Den här var ju fin!". Well dah. Till alla där ute, såhär är det; Man vet inte hur ett plagg ser ut förrän man har provat det. Aiight?

Vi gick vidare till fler klädaffärer och han stretade inte ens emot. Tro't eller ej, men tillslut hittade han en jacka! Eller alltså, JAG hittade ju den åt honom, men han köpte den :) He looks totally hot wearing it.. Rrr! Det roliga var att det var i en fin märkesaffär och därmed väldigt hög service. När han skulle prova jackan flyttade expediten en fåtölj som stod framför spegeln, mycket roligt. Jag frågade om vi betalade uppe eller nere (två våningar) och fick till svar att det var där uppe. Han tog sedan jackan så att vi skulle slippa bära den uppför trappan (det hade nog varit sjukt jobbigt). Han frågade om Rasmis ville ta på den direkt? Ja, danke! Därefter klippte han av prislappen, ställde sig bakom Rasmus och hjälpte honom på med jackan. Nu kommer det bästa; eftersom Rasmus hade haft två tröjor på sig och den ena som jacka, bad jag om en kasse till hans tröja. Expediten tar tröjan, viker ihop den, tar fram en papperskasse, lindar in tröjan i silkespapper och går sen runt disken och ger kassen till Rasmus. Notera - sträck dig aldrig över disken..

Det kallar jag service!

Jag tyckte att detta var skitkul! Speciellt eftersom Rasmus är den siste som skulle bry sig om sådan service överhuvudtaget, han är en väldigt enkel människa som inte kräver så mycket.

Jag å andra sidan, älskar sånt här. Mest för att det är underhållande, det är blir så komiskt på något vis. Ska bli rik och gå till dyra affärer hela tiden så att de kan bära min kläder uppför trappan och möblera om affären för att jag ska kunna kolla mig i spegeln. Yeah, baby!

I nästa inlägg ska jag berätta om hur jag "råkade sno fel katt" igår.

Puss och kram!

Jag är jätteduktig! Äter inga kakor, godis eller liknande om dagarna. På helgen är det dock ok :) I Uzwil mådde jag ju så dåligt att jag ät godis i princip varje dag. Så jag är stolt över mig själv :O) Tycker inte att det är speciellt svårt heller.

Jag har blivit en riktig hemmafru. Det är bara barnen och huset som saknas! Om dagarna städar, diskar, tvättar, organiserar och stryker jag. Givetvis lagar jag även mat åt Rasmus när han kommer hem och håller mig i trimm genom att träna.

 

Nu bor vi ju inte på något Wisteria Lane utan i ett litet rum med få privilegier. Vi har ingen ugn, så jag kan inte leka Bree och baka kakor. Här är lyhört, vi får inte hänga upp några tavlor eller borra i väggarna, vi har inga persienner, ingen krok att hänga jackan på, internet funkar bara vid entrén ( två våningar ovanför oss)  och vi har fejk-klinker av plast på badrumsgolvet. Det positiva med det här är att jag inte kan slå sönder min parfym om(när) jag tappar den i badrummet, inga tavlor kan hänga snett, vi är inte inne på internet för mycket och istället för att slösa med elen kan vi istället behålla jackorna på..

 

Vi har inte heller några grannar som liknar de på Wistera Lane. På gott och ont – det finns ju alltid en mördare eller två bland grannarna där. Till vänster om oss har vi en indier som ibland får för sig att börja spela indisk musik runt klockan 00.30 en vardagskväll och varje gång du passerar hans dörr - känner du doften av rökelse.

 

När jag flyttade in berättade Rasmus att den här killens alarm brukar gå igång mellan klockan 06-07 någonting på morgonen. Problemet är att det inte stängs av, det står och ringer i en timme eller mer. Rasmus trodde därmed inte att grannen var hemma, men jag hade mina onda aningar. Jag känner nämligen personer som har svårt för att vakna om morgnarna och därför använder sig av olika (störande) metoder. Nästa morgon ringde alarmet och efter några minuter tog jag på mig morgonrocken och gick till grannens dörr. Tre hårda knackningar var allt som behövdes för att han skulle flyga upp ur sängen och stänga av alarmet – detta tog ungefär två sekunder. Han stänger numera av alarmet med en gång. Duktig pojke! Jag var nästan lite Gabrielle-aktig där. Liten och söt, men farlig och ingen man bråkar med. Len on Wisteria Insane!

 

Till höger om oss bor det en asiat. Han tycker om att spela dålig musik från 80-talet och gärna samma låt om och om igen. Dessutom sjunger han gärna med och han är totalt tondöv. Har funderat på om man kanske ska skjuta in en liten lapp under hans dörr med texten ”don’t quit your dayjob” men det är bara en liten tanke. Detta är något han föredrar att göra vid kl 7-8 på morgonen, lördag/söndag. Trevlig kille, det där!

 

Trots alla sarkastiska kommentarer så trivs jag faktiskt bra. Givetvis föredrar jag att bo i en större lägenhet men tills vi hittar en, så dör jag inte av att bo här. Om jag inte tvingas stanna här en längre tid.. Haha. Tror även att det är bra för mig att ha en period för mig själv efter allt som har varit med sjukdom hit och dit. Lite tid att hitta mig själv, om vi nu ska vara djupa.

 

För tillfället har jag det lite småtråkigt om dagarna, men jag hittar som sagt sätt att underhålla mig på. Rasmus åker till jobb kring klockan 7-8 på morgonen och kommer hem efter kl  20. Jag börjar med att äta frukost eller gå en powerwalk. Därefter spelar jag sims, städar och fixar vad som behövs göras den dagen. Ibland tränar jag även ett pass till med yoga/löpning eller dans. Sims fastnar jag lätt vid och det är både bra och dåligt! Ibland flyger hela dagen iväg, på the sims har jag ett liv. Visst har jag det IRL också, men just nu så gör jag inte så mycket. Inget jobb och inga vänner.

 

Förra veckan var dock trevlig på många sätt. Jag har pussats med en getabock, klappat en orm och ridit på en kamel. Vi har alltså varit på Zoo, fast det var inte där jag fick min puss..

 

På Zoo:et  såg jag för första gången en noshörning. Vilket mäktigt djur! Så overkligt, det kändes verkligen som att se på en dinosaurie. Stackarn var hemskt rastlös och gick runt, runt, runt på sitt lilla utrymme. Bredvid fanns en annan noshörning, men de var åtskilda. De försökte dock att pussas lite. Skittaskigt att de inte får vara tillsammans! Rasmus sade något om att de kanske slog ihjäl varandra om de var tillsammans. Synd var det, iallafall. Jag är dock ingen expert på noshörningar.. Man kan ju hoppas att de är lyckliga!

 

Såg även en fantastisk fin snöleopard. Att något så farligt kan se så bedårande vackert ut. Jag ville bara smita in till den och lägga mig tätt intill! Men det hade nog inte slutat så bra. Samma sak med tigern, den var så underbart fin! Jag äääälskar kisekatter. Inne hos tigern låg dock kvarlevorna från ett uppätet djur och det säger en hel del om hur ett eventuellt besök hade gått. Jag försökte mjau:a till honom, men han vägrade svara. Dålig stil! Sussan svarar alltid. Åh, vad jag saknar min bebis!!

 

Vi såg en massa häftiga djur. Pingviner t.e.x, de är ju för sköna. Står och flaxar och går så sött! Det fanns apor som inte gjorde något annat än att kramas. Såg väldigt gulligt ut! De satt i grupper här och där och kramades. Hur sött är inte det? Jag vill ha en kramapa!

 

De hade även kamelridning. Jag var tvungen att testa! Kostade bara 21 spänn ;) Turen varar dock i knappt en minut, men det spelar ingen roll! Jag hoppade upp på det här gigantiska djuret. Frampuckeln hade typ sjunkit ihop, jag vet inte om det är normalt eller om den gör det pga sadeln, men det kändes som att den bestod av fett. Kamelen var  jättemjuk och len! Som ett levande gosedjur. När jag satt på hans rygg hoppade han till så att jag nästan trillade av. Läskigt! Snyggt om man hade gjort det inför alla i kön.. Djurskötaren tittade på mig och sade;

-          Det är helt normalt, det är ingen fara.

Jag har en känsla av att han sade det endast för att lugna mig. Men resten av den korta turen gick bra! Rasmus har även fotograferat det hela. Så jädra söt, han tog säkert tio bilder under loppet av en minut.

 

Några ankor försökte först smaka på mina jeans men sedan upptäckte de mina skor och försökte tugga lite på dem istället. Varsågoda, sötnosar. Ta en bit!

 

Inne bland reptilerna stod två djurskötare med varsin orm, de var små. Man kunde därmed klappa dem och det var jag tvungen att göra. Det är en speciell känsla! De är väldigt lena och känns nästan blöta, men du blir inte det minsta fuktig av det.

 

För övrigt var jag på ”arbetsintervju” hos familjen med de tre pojkarna. Jag hälsade på de två äldsta pojkarna som sedan blev ombedda att springa upp och leka. Sedan satt Barbara och jag ner, drack te och pratade. Hon hade en massa frågor som skulle besvaras och efter det hela ville hon att jag skulle skicka ett CV till henne, med mina tidigare jobb, utbildningar och erfarenheter. Det klickade inte 100% men å andra sidan kändes det som 200% kemi hos min tidigare familj och hur bra gick det? Hon var alltså inte otrevlig eller konstig på något sätt, jag antar att hon inte var lika personlig som de förgående var, men det är kanske bara positivt! De skulle intervjua två tjejer till och sedan höra av sig denna veckan. Så vi får se hur det går!

 

Jag insåg dock en sak efter att jag varit där och sett hennes fyra månaders bebis; jag vill ha min egen bebis. Jag är trött på att tänka ”får jag lov at hålla honom, gosa med honom” osv. Vill ha ett eget barn som jag kan uppfostra själv och gosa med hur mycket jag vill. Så jag vill inte ha jobbet. Men jag tar det om jag får det! Varför? Om jag skulle få det kommer vi att ha en ”prövotid” i december och då jobbar jag gärna december ut, får pengar till att köpa julklappar och säger sedan att jag inte vill fortsätta i januari då jag insett att jag vill göra något annat. Ska försöka hitta en studielånsberättigad utbildning som börjar i januari. Antingen läser jag tyska (är dock inte säker på att man kan få studielån för det) eller så hittar jag någon annan utbildning som intresserar mig. Jag vill fortfarande bli SPA Terapeut men eftersom de utbildningarna alltid är privata och kostar  mellan 100 000 – 200 000kr, så har jag ingen möjlighet att följa min dröm för tillfället. Vill fortfarande göra något kreativt, jag är inte typen som trivs på ett kontorsjobb. Funderar därför på att kanske läsa till florist, det hade nog varit kul och passat mig bra. Ska dock kolla på internet någon kväll, vad för slags utbildningar man kan välja mellan.

 

Om jag inte får jobbet är jag därmed ledig i december och då kommer jag nog åka hem till Sverige och stanna där tills det är dags för Rasmus och mig att flyga tillbaka efter jul. Men man vet aldrig vad som kan hända, kanske får jag ett superjobb ur ingenstanns!

 

Annars har jag hittat vegetariska ”biffar”, ”bitar”, ”färs” osv. Blev överlycklig! Trodde inte att de hade sådant här, men ack så fel jag hade. Vilken tur att jag hade fel ;) De har t.o.m vegetariskt pålägg (”skinka”) vilket jag alltid älskat och som vi brukade köpa på City Gross i Hyllinge. Tills det försvann ur deras sortiment för ett par år sedan.  Samtidigt som jag hittade mitt pålägg stod Rasmus och försökte hitta en duglig korv till de stuvade makaronerna jag senare skulle tillaga. Jag stod där med två brukar youghurt (nästan en liter i varje) och lite annat smått i famnen och var rastlös. Ta en korv nu! Detta ledde givetvis till att den ena burken gled ur min famn, ner i golvet och gick sönder med ett splash. Fullt med folk var där..

-           Bara spring därifrån, äskling. Sade Rasmus.

-          Neej, det kan jag ju inte göra!

Sprang till närmsta butiksbiträde.

-          Det skedde en liten olycka, jag tappade ena youghurtburken. Förlåt!

-          Ingen fara. Gå och ta en ny, du!

-          Kan jag hjälpa dig på något sätt?

-          Nej, nej. Det här fixar jag, sade han och klappade mig tröstande på ryggen.

Vilket snällt butiksbiträde!

 

 

Denna helgen har det varit ganska kyligt men här har ni lite skadeglada bilder från för-förra helgen. Vi satt utomhus i solen och svettades! Fick till och med sätta oss i skugga pga värmen. Lite skumpa på det!

 

 

Det kommer snart upp fler bilder, från vårt Zoobesök.

 

 

Puss och kram!

Hej på er!

Nu har jag flyttat ifrån det dystra stället. Eller "helvetes håla", som en av tanterna på Väsbyhemmet brukade säga.

Numera bor jag trångt men kärleksfullt med Rasmus. Idag har jag spenderat dagen med att göra rummet till ett hem och det har gått mycket bra! Det tråkiga med lägenheten är att det inte finns någon ugn. Rasmus trodde inte heller att det fanns en frys, men den hittade jag ;)

Lite efter åtta ikväll ska min eventuellt nya arbetsgivare ringa! Barbara med de tre pojkarna. Håll tummarna!

Efter att ha varit jävlig och jobbig var Monique trevlig under både onsdagen och torsdagen. Men det visste jag ju inte i förväg. Jag hade verkligen ingen lust att träffa människan överhuvudtaget på onsdagen, jag var så less. Jag undvek henne tills det var dags för mig att börja jobba, klockan två. Var inne på mitt rum tills hon gick ut med barnvagnen, då gick jag och hämtade frukost för att sedan gömma mig på rummet igen. Kanske var det därför hon var trevlig, hon slapp ju att se mig.

Jag var ute med barnvagnen och skulle just gå in i affären när jag tyckte att jag hörde någon tala det svenska språket..

- Är det svenska jag hör?!

Jajjemen! Det var två syskon, en kvinna och en man, på +60 någonting, ursprungligen från Hässleholm. Skåååånska! Vi pratade en massa och jag var så lycklig. Haha! Hon bodde i Uzwil och brodern i Thailand. Kvinnan sade att hon hade anställt mig direkt om hon hade behövt en au pair. Hon tyckte så synd om mig för att det inte hade gått bra. Äh, inga problem! sade jag. Vad trevligt det var att få prata med dem. Jag var inte längre ensam svensk i Uzwil ;)

Jag packade och tvättade/strök en massa på kvällen. Var helt slut efteråt! Rasmus skulle komma på torsdagskvällen och hämta mig. Trodde att jag skulle ha hand om lillkillen på torsdagen, men så var det inte. Var lite smått nervös över att kunna underhålla mig utan att störa henne, men det gick bra. Speciellt eftersom Rasmus kom tidigare än planerat, han kom vid fyra istället för sex-sjutiden. Jag ville bara bort, bort, bort därifrån.

Vi konkade ner allt - vilket var mycket mer än när jag flyttade in. Har jag verkligen köpt så mycket grejer? Jag? Jag shoppar väl aldrig.. Efter att ha packat bilen full skulle jag gå och lämna nyckeln till Monique, men då kom Patrick gåendes, han hade varit ute med Leandro i barnvagnen. Jag lämnade nyckel till honom och slapp att säga hejdå till fröken elak&bitter! Vi pratade lite smått, om att vi skulle hålla kontakten - mitt mobilkontrakt står på honom iochmed att jag inte fått mitt tillstånd än. Han har även hand om min försäkring och liknande. Så jag har inget val! Men bara jag slipper henne, så är jag nöjd.

Sedan tackade han mig och jag vet att han menade det, han har aldrig haft något problem med mig. Sedan kramade jag Leandro hejdå, vilket kändes lite jobbigt och sedan gav Patrick mig en kram. Häxan slapp jag att se igen! Guld värt, I'll tell you.

Efter att ha dumpat grejerna i Rasmus lilla rum åkte vi till Mediamarkt och IKEA. Köpte högtalare till datorn så att vi kan se på film samt en madrass och lite smågrejer på IKEA. Det finns nämligen bara en 90 säng i rummet och det blir lite trångt! Dessutom tycker Rasmus alltid att jag är het som ett element (på alla sätt och vis) så han hade antagligen blivit tossig och lagt sig på golvet.. Men nu slapp han det!

Däremot, mina vänner, fick första kvällen en dålig start.
- Ligg still.
- Va? Vad är det?
- Vänta lite.
- Rasmus, du skrämmer mig. Vad är det?
- Vänta, bara.
- Det är en spindel, eller hur?
- Ja.
Scchhhhhoff. Len borta!

Jag gömde mig bakom en vägg.

- Ahhh!!
- AAAHHHH!

Rasmus skrek till och jag blev skrämd och skrek, jag med. Ni förstår, Rasmus gillar inte heller STORA spindlar. Men eftersom han är världens bästa och vet hur knäpp jag blir, så fixar han det för min skull. Det var dock en hård kamp! Tillslut sade han att det var över. Han fick tyvärr döda det lilla livet.. Men jag vägrade att lägga mig på madrassen förrän han hade spolat ner liket i toaletten, jag blir verkligen helt hysterisk. Satt och kramade täcket och borrade ner huvudet, i flera minuter, helt knäckt!

Så snälla spindlar, inte på vårt rum :( Jag klarar inte av det! Tänk om inte Rasmus är där. Vad ska jag göra då? Ringa mamma? Kommer antagligen att springa hem till Sverige då.

Ikväll blir det tacos! Ska snart ner och fixa det. Jag sitter nämligen på entréplanet eftersom vårt internet inte fungerar någon annanstanns.. Det är drygt! Eftersom byggnaden vi bor i är byggd på en lutning, så har vi vår lägenhet två våningar under entréplan. 

Inatt har jag tydligen pratat i sömnen på tyska. Undrar vad jag sade?

SCHWEIZ

Det som fått mig att skratta som mest;
Vi köpte rostade kastanjer för att se hur de smakade. Illa, det var vad de smakade! Blä. Jag såg dock inte när Rasmus åt sin. Lite senare visade sig att han hade ätit HELA kastanjen och med hela menar jag inklusive skalet. Han visste inte att man skulle slänga bort det.. Får hålla bättre koll på honom, hur skulle det gå om jag lämnade honom ensam med en kokosnöt, t.e.x?

Det konstigaste med Schweiz;
De har inga osthyvlar!! Är det en svensk uppfinnig eller?

Det bekvämaste;
Vin och spriten i mataffärerna. Man behöver inte ens visa leg! Dessutom finns det riktigt billigt vin, för typ 20 spänn, som smakar hur bra som helst.

Det bästa;
Rasmus är här <3

Det sämsta;
1. (förutom att här finns spindlar) Det är dyrt med mat! T.o.m på snabbmatställen. Den billigaste menyn på Burger king kostar 70 svenska kronor. Som hittat!

2. Schwiss-deutch. Vem var dum nog att tycka att vanlig tyska inte dög? "Vi kan väl hitta på ett eget språk som ingen annan förstår?" Dumma, dumma, du.



Får avsluta med att tacka alla som läser min blogg! Jättekul att ni gillar den :) Tack för alla komplimanger.

Puss och kram på er, vi höres snart igen.