Hardcandy Baby

"Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins". Jag har kysst några riktiga vårtpaddor i mina dagar och här har ni vägen fram till Rasmus;

Daniel "Dalle"
Hur träffades vi?
Vi träffades på ett disko i Nyhamnsläge när vi var i 13-årsåldern där vi dansade tryckare. Någon dag senare hittade vi varandra på internet och då upptäckte jag att han var "den söta killen på diskot" och han att jag var "den söta tjejen på diskot".

Hur blev vi tillsammans?
Jag minns inga detaljer men vi bestämde träff och blev sedan tillsammans.

Hur länge var vi tillsammans?
Några månader, tre kanske?

Varför tog det slut?
Känslorna rann iväg någonstans. Vi var även tillsammans ett kort tag när vi var sexton men jag hade inga starkare känslor så det tog slut.

Sammanfattning:
En superbrakille men Daniel och jag passar bäst som vänner och det kommer vi nog alltid att vara. Dalleman :)
Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Det var gulligt och fint, men inte mer än så.


Philip
Hur träffades vi?
Internet! ICQ, eventuellt mIRC. Old school ;)

Hur blev vi tillsammans?
Vi pratade den dagen Daniel och jag gjorde slut (första gången) och samma dag åkte jag till Philip och hans kompisar Fredde och Boo i Nyhamnsläge för att se på film. Jag hade även min första fylla här, på häxblandning och var dålig i två veckor efteråt. Hursomhelst, vi blev tillsammans den kvällen, på samma dag då Daniel och jag gjort slut. Här spiller vi ingen tid..


Hur länge var vi tillsammans?
Lustigt nog minns jag detta exakt. 7 månader, 17 dagar.

Varför tog det slut?
Känslorna rann av här också, från min sida. Jag stannade dock kvar i förhållandet för länge och blev kär i en annan. Då gjorde jag slut och han blev förkrossad. Inte kul!

Sammanfattning:
En supersnäll, fin kille. Tyvärr höll det inte och än idag pratar han fortfarande inte med mig. I'm sorry..

Betyg: 4 Marlene av 5 möjliga. Det var stark kärlek, min första riktiga. Vi var så kära att vi inte visste vart vi skulle ta vägen!


Daniel N
Hur träffades vi?
Började att snacka på internet och stötte även på varandra någon gång ute.

Hur blev vi tillsammans?
Vi sågs några gånger som vänner, men båda fick känslor för varandra. Jag gjorde slut med Philip och sedan åkte jag till Daniel någon dag senare och då blev vi tillsammans. Inte så kul för Philip..

Hur länge var vi tillsammans?
Första gången runt fyra månader, andra gången tio månader.

Varför tog det slut?
Första gången vi var tillsammans var Daniel inte så mogen, han var lite smått av en skitstövel på slutet. Han vågade inte säga att han ville göra slut utan visade det med ignorans och fick istället mig att fråga vad han höll på med. Det sköttes inte snyggt alls! Det tog lång tid innan vi pratade med varandra igen och efter ett tag sågs vi som vänner och kollade film. Det har alltid varit vår grej.. Skräckisar! Tyvärr många dåliga, dock.. Han brukade även sova hos mig när han varit och festat i närheten - men det hände alltså aldrig något då. Ingen puss, ingenting.

Efter 1-2 år hade jag och en av hans kompisar en flört och då kom det fram att Daniel fortfarande hade känslor för mig och att han haft det hela tiden.

När jag flyttade till Uppsala började vi prata mycket på nätet. När det tog slut med Jonas började vi prata ännu mer och tillslut var det en rutin, det sista vi gjorde innan vi gick och lade oss. När jag kom hem på ett lov umgicks vi och dagen innan jag skulle åka hem kysste Daniel mig. Sedan snackade vi hela tiden och när jag flyttade hem från Uppsala blev vi tillsammans på riktigt. Tyvärr tog det slut när jag hade varit väldigt sjuk med min struma och mådde som sämst, jag kunde inte älska mig själv så hur kunde jag älska någon annan? Men jag älskade Daniel väldigt mycket, men min kropp orkade ingenting just då. Sommarlovet hade varit helt underbart trots att jag var sjuk men när skolan började igen blev det för mycket press och jag föll ihop.

Sammanfattning:
Daniel har varit bästa pojkvännen fram till Rasmus. De är ganska lika i sättet, ursnälla, jättebra killar. När jag var tillsammans med Daniel var han mycket för rutiner, något som jag tror att även det gjorde sitt i att det tog slut. Han ville stanna i Höganäs i resten av sitt liv och det ville inte jag. Det var helt enkelt inte meningen att det skulle vara vi två, men han har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, för den Daniel han var då. Den Daniel:n finns inte kvar idag, inte för mig iallafall. Dessutom är Daniel en ganska sluten person, han var dock inte det mot mig när vi var tillsammans men efter uppbrottet slöt han sig som en mussla och det var skitjobbigt, jag ville ha kvar vännen Daniel, min Daniel egentligen. Men så funkar det inte! Han blev väldigt sårad sist det tog slut och det är också en anledning till att han slutit sig extra mycket, han ville inte släppa in någon och bli sårad igen.

Idag är jag och Daniel vänner, men vi umgås inte så mycket. Vi ses ibland men det blir ju aldrig samma kontakt som det en gång var och det är svårt för mig, då känns det som att han tycker att det är tråkigt att ses men jag tror egentligen inte att han riktigt vet hur han ska vara kompis med mig, det har han ju egentligen aldrig varit. Han är en superbra kille och jag är så glad för hans skull; han har träffat en härlig tjej som han flyttat ihop med. Grattis!

Betyg: 5 Marlene av 5 möjliga. Vi hade en otroligt stark kärlek och vi var en enhet. Han behandlade mig som en drottning och vi pratade om barn och giftemål i framtiden. Men det var då det, så känner vi inte idag. Han har träffat sin tjej och jag min man :)


Martin "Bobo"
Hur träffades vi?
På Nyhamnsgården.

Hur blev vi tillsammans?
Det lustiga är att han inte gillade mig alls i början och han hade först ihop det med både min kompis Lelle och Sofia. Av någon anledning började han tycka om mig och det hela slutade med att vi kysstes på en soffa i Nyhamnsgårdens källare samtdigt som Anna-Lisa och Viktor smaskade mule i soffan bredvid.

Hur länge var vi tillsammans?
Vi har varit tillsammans typ fem gånger, jag har tappat räkningen. Men som längst fyra månader eller något?

Varför tog det slut?
I början var det ganska roliga anledningar.. En gång blev jag sur på honom för att han var så sjukt nationalistisk att jag sade tack och hejdå, och gick. Andra gånger var det mer "allvarliga" saker som jag inte skriver om på bloggen. Han gjorde dock aldrig något elakt mot mig. En annan gång blev jag kär i en annan kille och gjorde därför slut. Vi hade dock alltid en liten låga som brann och det var därför vi blev tillsammans och gjorde slut så många gånger. Det var dock jag som gjorde slut varje gång..

Sammanfattning
Vi var senast tillsammans när jag var 21-22 kanske? När vi flyttat till Nyhamnsläge iallafall. Bobo är världens goaste och han behandlade verkligen min som en drottning men den där lågan vi alltid haft har svalnat och det är inte så starkt från min sida. Men jag tycker om honom jättemycket! Idag är vi goda vänner och vi gillar att se film tillsammans, trycka i oss godis tills vi spyr och gå promenader med hundarna. Vi kan också vara riktigt barnsliga och ha sjukt dålig humor ihop och det är kul :) Han var förjäkla söt när jag trodde att det var någon som förföljde mig, då fick jag ett sms där han skällde ut mig för att jag inte sagt något. "Du får ju säga till så att jag kan börja gå vakt i ronder!" och "Säg bara till, så kommer jag med basebollträet". Han skojade ju inte heller. Tuff kille :)

Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Vi passar inte så bra ihop egentligen, vi brukar skratta åt våra konversationer där den ena är envisar än den andra. "Konstigt att vi inte är tillsammans längre, undra varför..". Så jag tror att det hänger mycket på det. Men han är en helt underbar kille men för mig funkar han bara som vän. Honom vet jag att jag kan lita på och det är härligt!


Gustav "Gurra"
Hur träffades vi?
På en seglingstur en sommar.

Hur blev vi tillsammans?
Vi blev kära på båten. Jag minns fortfarande den dagen han hade på sig jeans och hans bara överkropp glänste i gyllenbrunt och jag tänkte att det var det sexigaste jag någonsin sett. Haha. Men jag var då tillsammans med Bobo och därför hände det inget på båten. När jag kom hem gjorde jag slut med en ledsen. Jag åkte sedan på en kort semester till Danmark med en kompis och hennes familj och när jag kom hem hördes vi av. Han kom hem till mig en kväll och så blev vi tillsammans.

Hur länge var vi tillsammans?
1 år och 4 månader. Rekord näst efter mig och Rasmus :)

Varför tog det slut?
Mina känslor svalnade.. Ovanligt, va? Men jag antar att det helt enkelt beror på att det inte var rätt. Sen är jag väldigt självständig och jag tyckte väl att han hade det lite väl förspännt för sig. Jag ville ha en man, inte en pojke. I guess..

Sammanfattning:
Superhärlig kille som verkligen gjorde allt för mig. Jag glömmer aldrig när jag fyllde år, han hade sparat alla pengar han kunde för att kunna köpa en dyr parfym jag ville ha samt ett par äkta pärlörhängen. Inte så lätt att skrapa ihop till när man är 16 och endast har månadspeng. Gulligt!

Betyg: 4 Marlene av 5 möjliga. Vi var otroligt kära och var inte utan varandra förutom när han åkte till Thailand med sin familj. Det var hemskt! Vi har många fina minnen tillsammans och vi hade väldigt mysigt ihop. Efter skolan brukade han komma hem till mig och så kollade vi på That 70' Show och åt godis.

Det kommer mera i nästa blogginlägg.. Puss på er!

Betygskala
5/5: WOW!
4/5: Det här var underbart.
3/5: Vi hade lite småkul.
2/5: Var det lönt?
1/5: Nä, fy fan!

Alla som känner mig vet att jag är lite småkriminell, lite rebellisk av mig. Det har hänt att jag kört mot enkelriktat, kört i bussfilen, ätit godis på vardagar osv.. Bara för att vi har flyttat till Schweiz, så betyder ju inte det att jag slutar vara den rebell jag är.

Dagen efter Nalle och jag anlänt till Schweiz åkte vi till IKEA. Vi visste inte om det var ok att ha hund där inne, så vi stoppade in lilla Nalle i hans flygväska och satt den i vagnen. Hade t.o.m väskan öppen så att han kunde kika ut. Ganska tydligt egentligen.. Om han började gnälla så började jag vissla.. Jag gungade vagnen precis som man gör med en barnvagn och vi klarade oss; ingen kom på oss! Fast å andra sidan visste vi inte om det var för att det kanske var tillåtet?

Förra veckan åkte vi till dit igen. Nalle låg i sin väska och vi steg in på IKEA. Denna gången såg vi skylten; hundar förbjudet. Woopsie! Men ja, det var bara att köra samma trick som sist. Fast denna gången vågade jag inte ha väskan öppen, det var ju lätt att se honom då. Nervösa svettdroppar rann nerför ryggen.. Nä, det gjorde de egentligen inte men vi kan väl låtsats, bara så att ni ska förstå skräcken vi upplevde. Nalle var lite extra gnällig idag, såklart. Vilket delvis berodde på att väskan var stängd. Vi ville göra besöket så kort som möjligt för nu när vi visste att det inte var tillåtet blev vi nervösa. Vi delade på oss eftersom Rasmus skulle snacka med en anställd och det var onödigt att vifta med Nalle framför ögonen på honom, speciellt då Nalle gärna gnällde när vagnen stod still. Folk måste trott att jag var knäpp som "pratade med mig själv" och gungade vagnen fram och tillbaka, som om det var en barnvagn. Jag bjuder på det! Så jag och Nalle gick vidare medan Rasmus stannade kvar. Efter ett tag började jag undra var Rasmus tog vägen, så jag ringde och bad honom komma till bestickavdelningen. Skulle vi köpa bestick eller ej? Han kom dit och sade att han var tvungen att gå tillbaka igen, han var inte riktigt färdig. Då började Nalle tjuta och låta som fan och jag trodde att jag skulle dö.
- Älskling, jag följer med dig för jag klarar inte av att bli påkommen med Nalle ensam!!
Jag var nervös som fan, folk stirrade, jag försökte vissla men det var poänglöst, jag kunde inte överrösta Nalle. Det slutade med att Rasmus struntade i att gå tillbaka.
- Äh, vi har vad vi behöver.
Sedan gick vi tillsammans och även om Nalle gnällde lite smått, så klarade vi oss undan även denna gång! Ibland undrade man om personalen var korkade ibland gnällde Nalle en massa när vi gick förbi dem och de reagerade inte. Men antingen brydde de sig inte eller så tänkte de helt enkelt inte på det.

Grejen är ju den att Nalle ännu inte lärt sig att vara hemma själv. Tränar en massa på det nu, men han är en gnällig hund, dessutom en valp och det tar tid. Min hundtränare har sagt att man börjar med en halv minut, går in när han är tyst och sedan ökar man till en minut och går in när han är tyst, sedan väntar man två minuter, sedan tre minuter, osv.. Så som ni kanske förstår går det inte direkt på en blinkning.. Speciellt då han är den lilla gnällkillen som han  är <3 Ni får hålla tummarna för oss!

Tills dess fortsätter vi på samma sätt i mataffären.. Här i Schweiz får man ha hundar på många fler ställen än i Sverige. Här kan man t.e.x ta med hunden till frisören och till Media Markt (som Elgiganten/OnOff/Siba). Även i möbelaffären där vi beställde alla våra möbler var det ok. Å där finns ju riktigt dyra saker. Sist vi var på COOP började Nalle att gnälla som fan.. Men ingen arg personal slängde ut oss. Han satt dold i sin väska, men en kvinna sade;
- Åh, vad är det för ras?
- En blandras, pudel, cavalier och shih tzu.
- Aw. Jag har en malteser hemma!
- Jag älskar malteser..
- Jag också.
Well duuh! Haha. Hon var alltså inte anställd, men hon reagerade inte på att jag hade hunden med mig. Det verkar som om de inte bryr sig så länge som man har hunden "väl paketerad". Vi får hoppas att det fortsätter på detta vis.. :)

Jag var även lite busig på flygplanet hit.. Yeah, shame on me! Jag satt ensam och hade därmed två säten. I reglerna för hundar på flygplan stod det att hunden ska hållas i sin bur hela flygturen, men det sket jag i. Lite diskret var jag dock ;) Jag öppnade väskan och han lade sitt söta lilla huvud på mina uggs. Vid ett tillfälle reste jag mig upp för att ta något från skåpen ovanför. Då hör jag att folk börjar fnissa, så jag vänder mig om och inser jag att de fnissar åt att min hund; som har smitit ur väskan. Jag fick kvickt tag på honom, han var ungefär 10 cm från flygvärdinnan som serverade från sin lilla vagn, men vi lyckades förbli osedda. Pehw! Efter ett tag var jag så busig att jag tog hans väska och satte den i sätet bredvid, med min tröja ovanpå, jag behöver ju inte vara alldeles uppenbar.. Sedan hade jag väskan öppen och han låg delvis på mina ben. Jag tror inte ens att flygvärdinnorna var medvetna om att de hade en hund ombord på planet!

Häromkvällen;
Vi har just sett ett avsnitt av The Gates och jag säger;
- Klockan är bara tio, ska vi se ett avsnitt till?
- Det eller sex, du kan inte få båda, säger Rasmus.

Romantiskt, älskling. Romantiskt!

Jag har inte ens fått morgonkissa för vår spolknapp till toan har pajat och jag väntar på att rörmockaren ska ringa så att vi kan bestämma när han ska komma idag!

JAG MÅSTE KISSA!

Mamma är inte sjuk! Inga tumörer, ingen cancer. Thank god! Är överlycklig över detta faktum :)

Tyvärr var undersökningen inget kul. När mamma kom dit, berättade doktorn att hon fick räkna med att det skulle göra ont, speciellt då hon opererat bort livmodern och då smärtar ärren. Mamma var inte alls beredd på detta, alla har sagt att det inte känns, att det är obehagligt, men inte mer än så. Dessutom får man bedövning. Först och främst fick hon sitta och vänta i över två timmar på undersökningen och under den tiden hörde hon alla undersökta prata om hur hemskt det var. Jag tycker fan inte att det är ok! Förstår de inte hur det är att sitta och vänta? Mamma var livrädd för att hon hade cancer och dessutom orolig för undersökningen. Då är det ju superperfekt att man får vänta så länge. Sjukvården är så jädra dålig! Om man har tid för undersökning 13.50 så ska man väl få sin undersökning då? Okej att bedövning och grejer ska hinna verka, men informera patienten om det då! Det tar minsann inte över två timmar för att bedövningen ska verka.

När undersökningen väl började gjorde det så hemskt ont att mamma höll på att svimma flera gånger. Från att de stoppade in slangen tills de tog ut den tog det 35 minuter. 35 minuter av olidlig smärta! Mamma sade att hon hoppades på att hon skulle svimma så att hon slapp känna smärtan men tyvärr tuppade hon aldrig av. Detta har jag också väldigt svårt att förstå. Att det ska göra så ont!! Om det gör så ont får de väl söva en! Ska man ligga och ha sådan smärta? Jag blev upprörd när mamma berättade det. Lilla mamma som inte förtjänar någon smärta alls.

Jag undrar om det gör mer ont på kvinnor än män, för de vi pratat med, som gjort undersökningen, har varit män allihop. I regel ska ju vi kvinnor ha mer ont. Vi ska ha mens, vi ska föda barn och andra obehagliga saker som gynundersökningar och mammografi.

Ibland undrar man..

Huvudsaken är dock att mamma är frisk men jag hade önskat att de hade gett henne bättre vård.
Önska kan man alltid.

Jag erkänner, jag älskar John Mayer.

(Säg inget till Rasmus bara)

I måndags kom en målare hit för att måla vardagsrummet. Då vi skulle ut och handla möbler så gav vi honom nyckeln till lägenheten och bad honom att slänga nyckeln i brevinkastet när han gick. Brevinkastet sitter inte i dörren utan utanför entrén där allas boxar finns. Kruxet är bara att vi aldrig fann nyckeln i vår box. Så på grund av detta fick jag springa runt och knacka dörr och fråga alla om nyckeln hade råkat hamna i deras fack. Detta gjorde dock att jag kunde kartlägga våra grannar;

5:e våningen
Här finns bara en längehet och en kille i 20-årsåldern öppnade sömndrucket när jag knackade på (klockan var runt 16-tiden), så hade han legat och sovit. Han verkar trevlig och han gullade med Nalle, men han luktade intorkat svett. I efterhand har jag upptäckt att han antagligen bor där med sin pappa. Som röker!

4:e våningen
Lägenhet 1
Här bor ett asiatiskt par som även de verkar trevliga. Jag pratade lite med killen och han frågade vart jag kom ifrån. Varför känner jag mig dum och låter bli att fråga varifrån de kommer? Jo, jag ser att de är asiater. Men från vilket land Marlene, vilket land?!

Lägenhet 2
Ingen hemma

3:e våningen
Lägenhet 1
Det polska paret som vi redan är smått bekanta med. Tyvärr har inte deras namn fastnat än! De har två små barn, en pojke på 7 månader och en flicka på 2-3 år. De är supertrevliga! Eventuellt är de vår framtida hundpassare vid behov.

Lägenhet 2
Här bor vi :)

2:e våningen
Lägenhet 1
Här bor en mamma med sin son, vet inte om hon är ensamstående eller ej. Supersöt unge med lockigt hår, 4-5 år någonting. Mamman är mycket trevlig!

Lägenhet 2
En snygg kille i 25-30 årsåldern, eventuellt britt.Tveksamt dock, han heter Löliger i efternam. Vilket land heter man det i?  Hm.. Väldigt trevlig iallafall!

1:e våningen
Lägenhet 1
Här bor ett par i 50-60 årsåldern. Mannen är en sorts fastighetsskötare och undrade om vi höll på att flytta ut igen när vi lastade in den svenska tjejens grejer i den hyrda lastbilen häromdagen. Frun var sjuk men släpade sig ut till sin brevlåda i jakt på vår förlorade nyckel.

Lägenhet 2
Ingen hemma när jag knackade på.

Vad har jag då lärt mig av denna kartläggning? Vi verkar ha sjukt trevlig grannar. Härligt!

Summan av kardemumman, vad gäller vår nyckel; den är borta! Ingen av grannarna har "råkat få" vår nyckel i sitt brevinkast. Ljuger målaren tro? I fredags när Rasmus skulle montera datorn hittade han inte moderkortet och då sade han; "plötsligt börjar saker och ting försvinna från lägenheten och en målare har vår nyckel. Hmmm!".
-Äh, sluta, sade jag. Nu är du bara löjlig! När skulle han ha gjort det? Jag har ju nästan varit hemma hela tiden.

Några minuter senare hittade han sitt moderkort.
- Yes, jag hittade det!
- Men älskling, det kan du inte ha gjort. Målaren har ju gått in och snott det!
- Äh, sluta. Jag fick panik, okej?

Guten morgen alles!

Här sitter jag i nya lägenheten och lyssnar på "Heartbreak warfare" med John Mayer - älskar den! Vill egentligen inte tycka om honom, för han var dum mot Jessica Simpson, haha, men det får jag helt enkelt lägga åt sidan.

Vi fick igång internet igårkväll och det var mycket uppskattat från min sida.. Vi, eller jag, har levt väldigt spartanskt de senaste dagarna. Rasmus har ju knappt varit hemma. I lägenheten har följande saker funnits; en madrass, tysk/schweizisk tv och en byrå. Som tur var har även min Nalle funnits här och det har räddat mina dagar, som vanligt. Min älskade lilla kille gör mig lycklig! Har även spenderat min tid på att packa upp så mycket som möjligt. Har då packat upp i kök och badrum då det inte finns någonstans att lägga in kläder och dylikt. Det kommer så småningom att bli jättefint här!

Rasmus har varit supergullig och i princip flyttat hit allt (flyttlådor, kläder osv) innan jag kom i söndags, eftersom jag var lite sjuk. Så jag behövde knappt lyfta ett finger! Men det höll dock inte i sig särskilt länge. I måndags åkte vi till en möbelaffär där vi hittade de flesta möblerna. Underbar möbelaffär! Svårt att hitta sådana affärer i Sverige, tycker jag. Hittade en helt fantastisk stol och matchande fotpall som jag hoppas finns kvar när jag skrapat ihop pengarna, det lär ju ta ett tag med tanke på att jag först ska läsa en tyskakurs, hitta ett jobb och få ett par löner. Bara stolen kostar 14 000kr.. Pallen kostade väl en 5000-6000kr kanske? Mycket pengar.. Hoppas bara att de väntar på mig!!

Sen har jag även hittat min bil! Trodde att någon jävel hade varit fräck och köpt den, men idag stod den tillbaka på sin plats.

Den kommer det nog också ta ett ganska bra tag att spara ihop till men den ska det väl inte vara några problem att få ta på. Är den matta, svarta lacken het eller HET? Gosh.. Går förbi denna bil minst en gång om dagen. Lika trevligt varje gång!

Hursomhelst, jag tappade bort mig lite nu. Vi har alltså beställt fyra svarta matbordstolar, en tv-bänk, en sidobänk i från samma grupp, en säng i brunt läder, en stor soffa; i affären var soffan helsvart med 4 små helsvarta kuddar och 4 stora svarta kuddar med grått blommönster. Det var skitsnyggt men vi vill inte ha för svart, så vi tog svart läder på armstöden, sedan mörkbrunt tyg på sittdynorna, 4 beige små kuddar, 4 stora kuddar som är svarta med samma blommönster i samma beige färg som de små. Blir skitsnyggt! Till detta en stor fåtölj i tillhörandes samma soffgrupp i samma färger. Har en liten bild på fåtöljen :)

Jag vet inte om det syns på bilden, men den är väldigt stor. Rasmus och jag får lätt plats i den, så den är som en liten soffa :) Tyvärr tar det två månader innan vi får möblerna då de ska tillverkas och sedan fraktas hit från Italien. Men den som väntar på något gott! Eftersom det är lite tråkigt att vara utan soffa kommer möbelaffären leverera hit en soffa, så länge + två köksstolar. Längtar tills våra möbler kommer!

I onsdags åkte vi iväg till IKEA - igen och köpte en stor garderob på tre meter med vita glasdörrar som har en skugga av en blommranka över ena dörren. Eftersom delarna till garderoben är så jäklans tunga tog vi hjälp av grannen. Det finns två lägenheter på varje våning (förutom överst där det bara finns en) och de som är grannar med oss var vänner med paret som tidigare bodde i vår lägenhet. Så de pratar engelska och när jag mötte maken i tvättstugan sade han att det bara var att säga till om vi behövde hjälp med något. Det skulle han aldrig ha sagt ;) Jag har lånat deras borrmaskin då vi har betongväggar och det kräver en riktig borr! Frågade sedan om han kunde tänka sig att hjälpa oss bära upp garderobsdelarna då de är tunga och jag liten. Himlans tur att han sade ja, för jag hade inte klarat av att bära upp dem med Rasmus! Alldeles för tunga för mig. Men jag gick bakom dem med lite småsaker och sade saker som;
"Jag är glad att jag inte är kille.."
"Om någon skulle hamna under ett tungt paket eller dö så kan jag ringa ambulans"
"Vad roligt vi har det!" (Rasmus morrade dovt)
Gud vad dom fick kämpa! Fyra tunga paket fick de bära upp för de tre trapporna. Givetvis bor vi på tredje våningen; utan hiss. Som tur är kommer möbelfirman där vi beställt möblerna ifrån leverera och montera möblerna till oss, gratis, tack vare en kampanj. Fy fan för att bära upp den där soffan alltså..

Igår började min bärdag. Vi skulle få grejerna vi skickat från Sverige hit, men först skulle vi hjälpa en svensk tjej och lagra hennes grejer hos oss och sedan byta till våra grejer med en lastbil som skulle åka till Sverige. Jag slapp iallafall att bära upp grejerna, själv kom hon försent eftersom hon kört fel så föraren och Rasmus bar upp alla grejer. Men igår hjälpte jag Rasmus att bära ner hennes grejer i den lilla lastbilen han hyrt. Det var inte så jobbigt, jag bar inte ner så jättemycket och inget som var för tungt.

Men sen! Rasmus åkte sedan för att lämna hennes möbler och hämta våra. Han åkte även inom IKEA för att köpa en glasskiva+ben (skrivbord) samt glasdörrarna till garderoben som vi inte haft möjlighet att köpa dagen innan. Nu var inte grannen hemma och vi fick klara oss själva. Vi började med att bära upp garderobens glasdörrar och de var tunga, men som tur var inte för tunga. Två sådana senare bar vi upp glasskivan och den var lite lättare. Men när vi skulle bära upp vår stora tv, då höll jag på att dö. Min astma satte igång i slutet av varje bärning, när det började bli för tungt. Tvn var så jäkla tung och otymplig, inte väger en stor platt-tv speciellt lite. Jag fick inget grepp och det blev inte direkt bättre av att jag svettades om händerna. Höll på att tappa tvn flera gånger då den gled ur händerna på mig. Vi fick stanna hela tiden och jag lät nog ungefär som om jag födde barn. 

Vi bar även upp ett soffbord, matbord, 4 bänkskivor till bordet, flyttkartonger, tavlor, 4 stora persienner, spegel, mina sminkväskor mm. Jag kunde knappt gå efteråt! När vi var färdiga var jag det likaså, jag föll ihop på sängen och det kändes som om jag aldrig skulle orka resa mig igen. Men det kunde jag faktiskt ;) Så idag har vi ont i hela kroppen men nu är det gjort , så skit i det! Har sagt det förut men jag säger det igen; det är tungt att flytta, men man får iallafall snygga ben. Om man inte lyfter med ryggen..

Gillar vi inte i lägenheten;
- Vi har ingen trädgård (jag vet att vi bor på tredje våningen..)
- Det feta, fula lysröret i kökstaket som inte kan plockas ner och därmed kan jag inte heller köpa den där fina taklampan som hade passat perfekt :(
- Betongväggarna
- Ingen ventilation

Gillar vi med lägenheten;
- I badrummet finns ett badkar och gott om varmvatten
- Det finns mycket utrymme i badrumsskåpen
- Köket är mysigt och jag gillar kaklet
- Stor kyl
- Stor lägenhet
- Vi bor i den
- Underbart läge
- Stor balkong
- Det känns hemtrevligt
- Jag vet att den kommer att bli så himla fin när vi är färdiga med den :)



Idag har jag lyssnat runt på några låtar av John Mayer och gjort en liten lista:

1. Heartbreak warfare
2. Say what you need to say
3. Your body is a wonderland
4. Half of my heart
5. Free fallin'
6. Who says
7. Bigger than my body
8. Clarity
9. Daughters
Han är mysig att lyssna på.

Just, ja. Jag är blond nu!

Puss & Kram