Fest, fest, fest.. Nämnde jag fest?
Förra veckan..
Åkte hem till Lund i onsdags efter att ha jobbat. Rasmus och jag åkte iväg och köpte ingredienser till ostbricka; ost, vindruvor, kex, päron, paprika, selleri och rädisor. Sedan for vi hem, öppnade skumpan och mööööös :)
Dagen därpå (torsdag) var det dags för mig att baka fem tårtor till den stora dagen - Rasmus disputation, kommande dag. Chokladtårta med aftereight-glasyr. Min kära Mathilde som numera bor Grekland skulle komma till oss på kvällen och hälsa på. Innan hon kom skulle jag prova klänning och skor inför morgondagens fest. Problemet var att det stod typ 15 flak öl framför spegeln (till festen) så jag ställde mig på toalettstolen istället. Det gick bra de första tre gångerna men den fjärde gången lyckades jag att hamna fel med foten när jag hoppade ner från toan. Jag trodde att jag hade brutit den och ropade på Rasmus. Jag kunde först inte stå på den, men efter någon minut förstod jag att den inte var bruten, det var en rejäl stukning. Men det gjorde så jäkla ont när jag precis skadat den.
Jag fick ett kort sms från Mathilde, om att hennes mobil hade slut på batteri och därmed snart skulle dö, när jag var påväg för att hämta henne på stationen. Jag såg inte henne när jag kom fram, utanför pressbyrån hade vi sagt att hon skulle stå och det gick inte att ringa eftersom hennes mobil hade dött. Jag fick lite smått panik och var rädd för att vi inte skulle hitta varandra och att jag skulle få köra hem ensam. Men efter många om och men hittade vi varandra! Thank god :) Vi körde och hämtade take-away från vårt favorithak, dvs thaimat. Det var skitkul att äntligen få ses igen och höra hur annorlunda det är i Grekland jämfört med Sverige. Speciellt i överklassen! Hon är alltså nanny åt en berömd (grekisk) såpakändis, med tre barn.
Samma kväll stod Rasmus och marinerade 20 kg kött och 18 kg kyckling. När han var färdig och Mathilde hade åkt hem skulle jag göra glasyren till mina tårtor. Det slutade med att jag somnade vid två på natten och sedan ringde alarmklockan 7.30. Upp och hoppa..
Rasmus förbereder sig inför disputationen
Rasmus åkte iväg före mig och jag väntade på att mamma och pappa skulle komma. Det var första gången de var i lägenheten (som jag btw skrubbade två gånger dagen före. En gång före och en gång efter Rasmus marinerat..) och de tyckte att den var jättefin.
Vi åkte sedan till själva disputationen och upptäckte att de satt och väntade på oss.. Pinsamt!! Vi skyllde på trafikstopp och stukad fot. Jag haltade rejält efter gårkvällens toalett-hopp.. Foten var så sjukt svullen!
Svullen fot/ankel
Hursomhelst fattade ingen vad Rasmus och proffessorerna pratade om. Jag frågade en av Rasmus kollegor om han förstod och han förstod bara lite. Det var som Niklas (Rasmus bror) sade; "Två och en halvtimmes grekiska". Men även om vi inget förstod så förstod vi en sak; Rasmus kunde sin grej och han gjorde det väldigt bra!
Opponenterna och betygskommitteén ställde så många frågor att vi trodde att vi skulle storkna. Det fanns även ett ögonblick då jag fick stoppa impulsen att ställa mig upp och skrika "låt min pojkvän vara!". Rasmus tog dock alla frågor med en klackspark, han var lugn och självsäker. Imponerande!
När de hade ställt alla frågor skulle de gå ut och överlägga. När de kom tillbaka berättade de att de aldrig tagit ett beslut så snabbt förut, självklart skulle han få godkänt! Sen blev det en massa skumpa på det.
Därefter promenerade vi ner till stan för att luncha med Niklas, Elin, Åke och Rita, samt alla professorer och opponenter. Det serverades mycket god mat!
Niklas lånade en tjejjacka när vi gick ner till stan.. Fint!!
Efter det var det dags att jobba igen.. Vi åkte till lägenheten för att byta om, hämta all sprit, vin, öl, läsk, cider, mat och tårtor. Rasmus åkte under tiden och handlade det sista. Han åkte och lämnade Rita, Åke, Niklas, Elin, mamma och pappa. Därefter bytte han om, vi fixade lite med musiken till festen osv.
Vi åkte till slut bort till festlokalen och var väldigt tacksamma för att våra nära och kära hade burit fram alla bänkar och bord samt fixat sallad, skurit upp bröd, fixat blommor i vaser m.m. Niklas och Elin satt och spettade allt kött som Rasmus marinerat.. Starkt jobbat mina vänner!! Vi hade lånat en gigantisk grill från någon på ICM (där jag jobbat som telefonist) som vi sedan använde till att grilla alla spetten på. Till detta hade tre stora pannor med potatisgratäng. Vi var uppemot en 80 pers och det blev t.o.m mat över. Bättre det än tvärtom dock! Det enda som var slut var spriten..
Tobbe: - Marlene är hård men rättvis.
Kvällen blev sjukt lyckad! Det var underbar stämmning, Pontarp var en fantastisk toastmaster, talen var super och det var riktigt kul att få höra hur hårt Rasmus har jobbat genom åren, från proffessorerna. Han fick jättemånga fina presenter och allt var härligt. Mamma, Rita, jag och Elin hjälptes åt med servering, påfyllning och disk. Jag älskar verkligen min blivande svärmor, hon kunde inte ha varit bättre! Elin är också så himlans mysig och vi har så kul ihop. Vi har sagt att vi ska försöka få barn samtidigt och hon har sagt att Rasmus och jag måste få många barn då hon är ensambarn. De ska ha många kusiner, säger hon. Vi får se hur många det blir, Elin.. ;) Åke och Rita bor ju i Sthlm men de ska flytta till Hörby för att få vara nära oss alla :) Även om vi kommer att vara borta i ca tre år.
För jag har väl nämnt att vi ska flytta till Schweiz? ;)
Lördagen blev dock tung för Rasmus och mig. Som tur är fick vi bärhjälp med bänkar och bord innan folk gick hem på fredagsnatten. Jag torkade även alla ytor, samlade ihop alla grejer och rengjorde toaletterna. Det enda vi skulle behöva göra dagen efter skulle vara att städa golven, slänga soporna, bära ut alla presenter/matrester och skräpplockning utomhus. Så jag tror att vi somnade vi 5-6tiden på morgonen, sedan ringde klockan vid 8.30 igen. Vi skulle nämligen vara färdiga med städningen av lokalen kl 11, så vi var tvugna att gå upp i tid. Vi klädde på oss och sedan gick vi till lokalen. Vi var inte färdiga förrän vid 11.45. Helt slut, åkte vi hem, lastade av, väntade in mamma och pappa som skulle ta med sig Sussan hem till Nyhamnsläge och därefter åkte vi till Max Hamburgerrestaurang. Det är vårt bakisställe :) Vi åkte hem, åt och Rasmus gick in och lade sig. Jag skulle gå in och lägga mig men kände att jag ville städa upp och fixa där hemma. Därmed fick Rasmus sova ett par timmar och jag typ en. Jag var också så sjukt hes, har varit sjuk i ca 2,5 veckor. Vi åkte sedan till Niklas och Elin eftersom Åke och Rita var där. Dit kom även Elins föräldrar+halvförälder. Det skulle blir en mysig grillkväll. Jag var dock trött och lite småsjuk så jag drog mig tillbaka vid elva-tolv. Elins pappa sade att jag borde gå till doktorn om jag varit sjuk så länge.
Så det gjorde jag idag. Jag hade bakterier i halsen, tror att de hade satt sig på stämbanden. Så nu har jag fått kåvepenin och det ska bli så skönt att bli av med skiten som jag haft dragandes i hasorna så länge!
Nu ska jag gå och kela med min lilla kisemis och sen vila.
Kramar på er!
(Å tack till alla som kom på festen och gjorde det till en sådan succé!)
Det självklara.
Om man är djurvän skyller man inte ifrån sig. Om du hade kännt ånger eller åtminstonde oroat dig för katten - fine, då hade det varit lugnt. Men att skylla ifrån sig är hemskt lågt och omoget.
Jag har suddat ut er från mitt liv, det finns ingen plats för er. Det känns väldigt skönt faktiskt, det har hänt så mycket i det förflutna som gör att jag inte ifrågasätter mitt val. Det är så självklart. Jag har riktiga vänner och dem behåller jag - er suddar jag ut.
Ni vill bråka, jag vill hitta katten. Jag har varit på gården tre gånger, hon är inte där.
Jag hoppas att du på något vis hittar hem till oss igen, min lilla snäcka. Sen kommer jag aldrig att släppa iväg dig igen.
