Bigbrother.
Förlåt om jag slarvat här.
Vad har hänt sedan sist?
Jag har träffat en filipinsk tjej som blivit min bästis. Hon är supergo och våra hundar älskar att umgås. Kan det bli bättre? Ääälska Joy! Det är hennes smeknamn, hon heter Jocelyn.
Rasmus professor Edwin var och hälsade på oss. Han blev förälskad i Nalle.
- Vad tycker du om vår lilla hund?
- Han är ju bara så söt.
In deed :) Kära Edwin bjöd oss sedan på middag, vi testade restaurangen Trattoria, som vi spanat på ett tag. Tyvärr ser den bättre ut än vad den smakar. Men nu vet vi det! Deras efterätter såg dock sjuuuukt goda ut. Så när jag fått pengar så ska jag och Joy införa en tradition; varje fredag ska vi äta efterrätt där för att fira :)
Än har jag inte sökt några jobb, men mitt första cv är nu äntligen färdigt, Matthias ska bara översätta det först. Matthias är alltså Rasmus arbetskompis som frivilligt erbjudit sig att hjälpa mig. Ska skriva ett cv till sko- och klädaffärer, ett till mataffärer och ett till snabbmat, dvs Mc Donald's. Det är även i den ordningen jag kommer att söka, de bästa först. Är inte sugen på donken men här är de inte snabbmatsrestauranger, här går det segt! Så mkt bättre än hemma. Annars hade jag aldrig gjort det! Tror jag ;)
Annars har vi sommar här, Nalle och jag ligger och solar på balkongen dagarna i ända. I'm not complaining..
Nu är det inte så lång tid kvar tills vi får våra möbler eller till min kära Emma ska hälsa på! Möblerna ska komma nästa veckan och Emma den 16:e april. Lääängta! Ska be henne att köpa med en påse lösgodis :) Dom säljer ju inte det här!
Är numera addicted to Big Brother. Jag älskar BB!! Så jävla kul att titta på. Det fördriver tiden här i Schweiz. Tyvärr så är jag snart ikapp och då kan jag inte se flera avsnitt om dagen. Men det kan inte hjälpas! Igår låg jag och solade på balkongen, men jag låg givetvis i dörröppningen så att jag kunde se mitt BB på tv:n ;)
Rodney
"Vissa killar har en otrohetsgen, hur mycket man än älskar någon så spelar det ingen roll, för man har genen och den tar över. Jag har den." Sjukt dålig ursäkt! MANSGRIS. Jag vet dock inte om han säger det för att provvocera, han försöker ju göra det hela tiden. Han är iallafall grymt osexig, blir totalt avtänd av honom.
Peter
Älskar Peter! För det mesta. Det jag inte gillar är när han är billig, så som killar kan vara när det gäller tjejer. Annars är han en omtänksam, förnuftig kille. My kind of guy!
Katerina
Usch! Henne gillar jag inte alls. Hon är så jäkla elak mot Vanessa och en hemsk människa.. Tröttsamt att hon hela tiden säger "jag svär på gud", att hon ständigt ber och att hon ständigt ska strippa och dansa. Det går inte ihop med hennes djuupa tro. Att hon dessutom är lärare för barn gör ju inte saken bättre. Jag är trött på henne! Vad fan röstar ni på henne så att hon får stanna kvar? Orkar inte höra mer på henne.. Suck.
Vanessa
Hon är hur bra som helst! Tycker att hon är supertuff som ställer upp och vågar att vara den hon är. Många gånger är hon för snäll, mot Katerina. När de bråkat och Katerina betett sig som fan och kommer och ber om ursäkt, så tar hon emot den. Fast det verkar som om hon fått nog nu. Håller tummarna för henne!
Martin
Jättefin, snäll och rolig kille. Hoppas för hans skull att Sara ger med sig tillslut ;)
Sara
Ännu en bra tjej! Söt, trevlig och smart. Hon ska bra inse att hon coh Martin hör ihop! Haha..
Simon
Björnen från Norrland. Hur kan man inte tycka om honom?
Patrik
Verkar jättesnäll, omtänksam men har samtidigt skinn på näsan. Honom har jag inte funnit något jag inte tycker om, so far. Även han är min typ av kille.
Annie
Hon är ju jättesnäll och så men lite tråkig att titta på. Hon säger inte alltför mycket..
Sonia
Tycker jag också väldigt mycket om! Hon verkade lite bitchig till en början men det tycker jag verkligen inte nu. Vi hade nog blivit väldigt bra kompisar där inne. Skinn på näsan, på ett bra sätt!
Rosa
Hon är ju en dryg lite unge, helt klart. Hennes gråtattacker och allt hon sade efter att Nicky hade åkt ut, hallå eller? Hela världens kretsar inte kring dig..
Gurkan
Gillade först inte honom alls. Men han är numera en väldigt gosig Nallebjörn! Han bryr sig väldigt mycket om alla och är som en pappa. Tummen upp!
Christian
Vad ska man säga om lilla spinken? Är inte så förtjust i honom. Hans nyårslöfte var att ligga med 100 tjejer till sommaren. Vad är det för fel på människan?! Lycka till att hitta någon som ens vill ligga med dig, lille vän.
Schyssta kommentarer
"En gång hade jag en kille som tände på att torka mig när jag hade bajsat" - Annie. Jag undrar bara varför du lät honom göra det, snuttis?
"Alla killar här har bra kuk. Dom har ju lätt över medel.." - Martin
"Hon färgade mitt hår!!" - sade Gurkan förfärat efter att han fått veta att Vanessa är transexuell.
"Jag har två hjärnceller och de motarbetar varandra hela tiden, jag förstår inte varför" - Nicky
"Hjärnvärk" - Martin om bakfyllan
Simon och Martin är så söta, de ligger och kramas!
"Vietnam? Jag lämnar inte min fot där" - Gurkan
Skitkul när de skulle vara sjuka!
Peter var hardcore inne i sjukrummet, han tog det som en riktig man. Han hade nästan värst sjukdom av alla, skulle ju gå baklänges och räkna högt till 44 varje gång han skulle dricka. Katerina var en jävla mes.. Gurkan ställde upp som vanligt. Massa pluspoäng!!
Har inte riktigt bestämt mig för vem jag tycker ska vinna. Men kanske Martin, Gurkan eller Peter.
Vad har hänt sedan sist?
Jag har träffat en filipinsk tjej som blivit min bästis. Hon är supergo och våra hundar älskar att umgås. Kan det bli bättre? Ääälska Joy! Det är hennes smeknamn, hon heter Jocelyn.
Rasmus professor Edwin var och hälsade på oss. Han blev förälskad i Nalle.
- Vad tycker du om vår lilla hund?
- Han är ju bara så söt.
In deed :) Kära Edwin bjöd oss sedan på middag, vi testade restaurangen Trattoria, som vi spanat på ett tag. Tyvärr ser den bättre ut än vad den smakar. Men nu vet vi det! Deras efterätter såg dock sjuuuukt goda ut. Så när jag fått pengar så ska jag och Joy införa en tradition; varje fredag ska vi äta efterrätt där för att fira :)
Än har jag inte sökt några jobb, men mitt första cv är nu äntligen färdigt, Matthias ska bara översätta det först. Matthias är alltså Rasmus arbetskompis som frivilligt erbjudit sig att hjälpa mig. Ska skriva ett cv till sko- och klädaffärer, ett till mataffärer och ett till snabbmat, dvs Mc Donald's. Det är även i den ordningen jag kommer att söka, de bästa först. Är inte sugen på donken men här är de inte snabbmatsrestauranger, här går det segt! Så mkt bättre än hemma. Annars hade jag aldrig gjort det! Tror jag ;)
Annars har vi sommar här, Nalle och jag ligger och solar på balkongen dagarna i ända. I'm not complaining..
Nu är det inte så lång tid kvar tills vi får våra möbler eller till min kära Emma ska hälsa på! Möblerna ska komma nästa veckan och Emma den 16:e april. Lääängta! Ska be henne att köpa med en påse lösgodis :) Dom säljer ju inte det här!
Är numera addicted to Big Brother. Jag älskar BB!! Så jävla kul att titta på. Det fördriver tiden här i Schweiz. Tyvärr så är jag snart ikapp och då kan jag inte se flera avsnitt om dagen. Men det kan inte hjälpas! Igår låg jag och solade på balkongen, men jag låg givetvis i dörröppningen så att jag kunde se mitt BB på tv:n ;)
Rodney
"Vissa killar har en otrohetsgen, hur mycket man än älskar någon så spelar det ingen roll, för man har genen och den tar över. Jag har den." Sjukt dålig ursäkt! MANSGRIS. Jag vet dock inte om han säger det för att provvocera, han försöker ju göra det hela tiden. Han är iallafall grymt osexig, blir totalt avtänd av honom.
Peter
Älskar Peter! För det mesta. Det jag inte gillar är när han är billig, så som killar kan vara när det gäller tjejer. Annars är han en omtänksam, förnuftig kille. My kind of guy!
Katerina
Usch! Henne gillar jag inte alls. Hon är så jäkla elak mot Vanessa och en hemsk människa.. Tröttsamt att hon hela tiden säger "jag svär på gud", att hon ständigt ber och att hon ständigt ska strippa och dansa. Det går inte ihop med hennes djuupa tro. Att hon dessutom är lärare för barn gör ju inte saken bättre. Jag är trött på henne! Vad fan röstar ni på henne så att hon får stanna kvar? Orkar inte höra mer på henne.. Suck.
Vanessa
Hon är hur bra som helst! Tycker att hon är supertuff som ställer upp och vågar att vara den hon är. Många gånger är hon för snäll, mot Katerina. När de bråkat och Katerina betett sig som fan och kommer och ber om ursäkt, så tar hon emot den. Fast det verkar som om hon fått nog nu. Håller tummarna för henne!
Martin
Jättefin, snäll och rolig kille. Hoppas för hans skull att Sara ger med sig tillslut ;)
Sara
Ännu en bra tjej! Söt, trevlig och smart. Hon ska bra inse att hon coh Martin hör ihop! Haha..
Simon
Björnen från Norrland. Hur kan man inte tycka om honom?
Patrik
Verkar jättesnäll, omtänksam men har samtidigt skinn på näsan. Honom har jag inte funnit något jag inte tycker om, so far. Även han är min typ av kille.
Annie
Hon är ju jättesnäll och så men lite tråkig att titta på. Hon säger inte alltför mycket..
Sonia
Tycker jag också väldigt mycket om! Hon verkade lite bitchig till en början men det tycker jag verkligen inte nu. Vi hade nog blivit väldigt bra kompisar där inne. Skinn på näsan, på ett bra sätt!
Rosa
Hon är ju en dryg lite unge, helt klart. Hennes gråtattacker och allt hon sade efter att Nicky hade åkt ut, hallå eller? Hela världens kretsar inte kring dig..
Gurkan
Gillade först inte honom alls. Men han är numera en väldigt gosig Nallebjörn! Han bryr sig väldigt mycket om alla och är som en pappa. Tummen upp!
Christian
Vad ska man säga om lilla spinken? Är inte så förtjust i honom. Hans nyårslöfte var att ligga med 100 tjejer till sommaren. Vad är det för fel på människan?! Lycka till att hitta någon som ens vill ligga med dig, lille vän.
Schyssta kommentarer
"En gång hade jag en kille som tände på att torka mig när jag hade bajsat" - Annie. Jag undrar bara varför du lät honom göra det, snuttis?
"Alla killar här har bra kuk. Dom har ju lätt över medel.." - Martin
"Hon färgade mitt hår!!" - sade Gurkan förfärat efter att han fått veta att Vanessa är transexuell.
"Jag har två hjärnceller och de motarbetar varandra hela tiden, jag förstår inte varför" - Nicky
"Hjärnvärk" - Martin om bakfyllan
Simon och Martin är så söta, de ligger och kramas!
"Vietnam? Jag lämnar inte min fot där" - Gurkan
Skitkul när de skulle vara sjuka!
Peter var hardcore inne i sjukrummet, han tog det som en riktig man. Han hade nästan värst sjukdom av alla, skulle ju gå baklänges och räkna högt till 44 varje gång han skulle dricka. Katerina var en jävla mes.. Gurkan ställde upp som vanligt. Massa pluspoäng!!
Har inte riktigt bestämt mig för vem jag tycker ska vinna. Men kanske Martin, Gurkan eller Peter.
Nu ska jag ut och sola. Puss och kram
Kvinnodagen!!
Fyyy, vad jag känner mig utochin just nu. Var precis iväg och pratade med en chef på SPAR, en mataffär här i Wettingen. 100 meter från vår lägenhet. Jag brukar inte vara nervös, men när jag ska säga allt på tyska och är rädd för att säga fel eller glömma något.. Jiiiizzes, vad nervös jag var!
Hon sade dock att min tyska var jättebra :) Hihi. Tyvärr hade hon inget jobb till mig just nu men hon verkade ändå smått sugen på att anställa mig. Tror hon sade att hon kanske kunde ringa mig om någon var sjuk eller liknande. Ska iallafall maila mitt cv till henne!
Har fått hjälp av Rasmus kollega Matthias med att skriva ett CV på tyska. Så himla snällt! Jag bad honom inte ens, han erbjöd sig. Det gillar vi!! Så ska ut och charma och lämna CV:n senare i veckan.
Nu ska jag trycka i mig mina nudlar (smaskens!) och sen ska jag följa med Rasmus och lämna något paket i Basel.
Glöm inte att det är Internationella Kvinnodagen idag och att alla kvinnor (inklusive mig själv) borde få fett med presenter.
Puss på er!
Hon sade dock att min tyska var jättebra :) Hihi. Tyvärr hade hon inget jobb till mig just nu men hon verkade ändå smått sugen på att anställa mig. Tror hon sade att hon kanske kunde ringa mig om någon var sjuk eller liknande. Ska iallafall maila mitt cv till henne!
Har fått hjälp av Rasmus kollega Matthias med att skriva ett CV på tyska. Så himla snällt! Jag bad honom inte ens, han erbjöd sig. Det gillar vi!! Så ska ut och charma och lämna CV:n senare i veckan.
Nu ska jag trycka i mig mina nudlar (smaskens!) och sen ska jag följa med Rasmus och lämna något paket i Basel.
Glöm inte att det är Internationella Kvinnodagen idag och att alla kvinnor (inklusive mig själv) borde få fett med presenter.
Puss på er!
Helgens bravader!
God eftermiddag!
Nu ska jag berätta om helgen och vårt finbesök :)
I torsdags anlände Jenny och Patrik till Schweiz men vi sågs inte förrän dagen därpå. Jag hämtade upp dem på Wettingens tågstation på fredagen. Vi åkte inte direkt till lägenheten, vi snodde tre stolar först. De kom väldigt väl till pass sen!
Vi åkte till lägenheten, de installerade sig, vi pumpade luftmadrassen och givetvis kom SPRITEN fram! Haha. Jag drack dock inget då jag strax skulle köra. Vi åkte till Baden, där vi bodde innan, i det underbara vädret och satt oss på en uteservering. Det var så varmt i solen att vi tog av oss jackorna :)
Givetvis skulle jag klanta till det.. Vi hade iallafall ätit färdigt! Patrik gick på toaletten. Rasmus tog en rosa ballong som blåste omkring och la den hos Nalle. Litte plutten blev rädd och jag skulle sparka bort den. Tyvärr träffade jag vårt bord istället och flaskan med mineralvatten vi precis fått in föll i marken och gick i tusen bitar. Därav kallas jag numera för "kickern" vilket jag tycker passar skitbra, för det är inte första gången jag välter något. Händer alldeles för ofta! Syrran tyckte att det var skitpinsamt och önskade att det var hon som var på toaletten men jag menar, de som satt vid bordet bredvid lyfte ju inte ens på ögonbrynet.. Shit happens, ok?!
När Patrick kom tillbaka var han glad för att han inte varit där. Så illa var det väl inte, era mesar? :)
Sen drog Jenny, Nalle och jag iväg för att shoppa! Eller ja, Jenny då. Vi är ju smått panka för tillfället, men vi får våra älskade möbler om två veckor så det får gå. Hursomhelst, hjälpte jag henne att handla. Syrran fyllde ju år i onsdags så hon hade lite födelsepengar att shoppa upp; självklart ställde jag upp! Speciellt då jag kunde koncentrera mig på kläder till henne istället för kläder till mig. Hon blev lite sur på mig för att jag hittade så mycket till henne. Jag ber om ursäkt! Jag är en hemsk syster, jag vet :(
Vi tog oss hem till lägenheten igen, drack lite sprit, Jenny färgade mitt hår (kastanj, behövdes färgas en gång till ansedde jag), vi gjorde oss fina och förberedde oss för det speciella restaurangbesöket. Syrran visste fortfarande inte vad det var som var så speciellt med restaurangen. Jag ska säga er att det var väldigt nära att det inte blev av alls! Nalle har inte riktigt kommit till det läget att han kan vara hemma själv i flera timmar. Jag hade tänkt att fråga våra grannar som vi känner ganska väl, men jag skojade med henne och sade att hon kanske ville ha hund för en kväll. Hon sade genast; åh, det hade aldrig gått. Det räcker med mina två barn, ibland får jag bara 2-3 timmars sömn.
Hon förstod inte att jag insuerade något, hon menade rent allmänt. Givetvis frågade jag inte då. Jag hade egentligen planerat att jag skulle bli polare med ett par som bor i vår gata, som också har hund; Bilou. Han och Nalle älskar varandra och paret är trevligt. Tänkte att vi skulle stöta på varandra och tillslut kunde jag föreslå att vi kunde gå med hundarna tillsammans. Sedan hade vi varit kompisar och då kunde jag be dem att ha hand om Nalle ett par timmar. Men tro inte att jag träffade dem på flera veckor bara för det! Träffade dem inte alls.
Så jag hade ett sista val; fråga söta grannen under. Som jag sagt hej till några gånger! Känns det dumt eller känns det dumt? Så jag sprang ner, knackade på och frågade om jag fick komma in och prata lite. Han pratar både schweizerdeutch och engelska då hans mamma är britt. Skitbra!
- Det här är jättekonstigt och jag ber om ursäkt för att jag frågar, men vi har en liten kris. Du är mitt sista hopp men du behöver alltså inte. Min syster fyller 30 och kommer och hälsar på från Sverige, vi vill jättegärna ut och äta på en restaurang i Zürich men vi kan inte lämna vår valp hemma själv. Jag vet ju inte ens om du gillar hundar..
- Jag har inte emot hundar.
- Det jag frågar är alltså om du kan tänka dig att passa honom några timmar? Du behöver som sagt inte!
- Grejen är den.. Att du kanske får betala tillbaka. Jag har sköldpaddor som gärna blir matade när jag är bortrest.
- Åh, ja! Jag passar gärna dina sköldpaddor! När du vill!
Jag var nära att slänga mig om halsen på honom, haha. Jag vågade inte hoppas på att han skulle kunna så jag var inställd på ett nej. Speciellt när han började sin mening med "grejen är den..", då tänkte jag att han skulle säga att han var upptagen den kvällen eller något. Phew!
Vi skulle alltså till Blinde Kuh, en restaurang där man äter i totalt mörker och blir serverade av blinda. Vi sprang bort till tågstationen och när vi väntade på tåget skojade vi om restaurangen, Jenny visste fortfarande vad hon gett sig in på.
- Man borde ju ta en springnota..
- Det kan man ju inte göra! För du vet man.. Ja, du vet! (ser inte..)
- Men om man behöver gå på toaletten då, kan man det? Hur gör man då?
Vi stod och skämtade och skrattade, alla utom Jenny då. Hon tyckte att vi var skittaskiga! Haha.
Efter tågturen och därefter spårvagn var vi framme vid restaurangen. Vi steg in i entrén, där det givetvis inte var mörkt. Där satt en manlig receptionist, jag snackade tyska men inte de andra så han frågade var vi kom ifrån. Sverige!
- Jag pratar svenska.
Jag trodde att han skojade, vilket jag blev väldigt retad för senare.. "Precis som det är något man lär sig att säga om man inte kan svenska. Jag ska lära mig att säga det på alla språk för att gå runt och jävlas med folk". Förlåt mig då, men det var så osannolikt ju ;)
Det visade sig att han hade en svensk flickvän och vi var väldigt imponerade! Han pratade perfekt svenska. Vi fick några regler; inga mobiltelefoner, klockor eller annat som kan ge ljus. Då sade jag till syrran;
- Vi kommer alltså att äta i totalt mörker och bli serverade av blinda.
Inte riktigt vad hon hade gissat på! Vi fick lägga av alla våra grejer och jackor i skåp eftersom vi inte kunde ha med oss något in i mörkret.
- Förstår du nu varför Nalle inte kunde följa med, syster? sade jag. Jenny hade blivit chockad när jag sade att Nalle inte kunde följa med. Men det hade ju sin anledning!
Sedan kom vår blinda servitris och pratade med oss.
- Golvet är helt plant, så att ni kan inte snubbla över något. Ta tag i mina axlar och bilda ett led efter mig.
Jag tog ett tag om hennes axlar och de andra hakade på kedjan. När vi gick in i mörkret blev man ändå lite stissig. Man är ju helt utlämmnad! Så man var rädd för att snubbla ändå, haha. Det är sjukt hur hjärnan sätter igång varningssignler i mörkret. Vi såg alltså ingenting, inte ett jutta! Rita, som vår servitris hette, ledde oss fram till vårt bord, sedan hjälpte hon oss att sätta oss ner. Hon placerade mina händer på stolsryggen och sedan hjälptes vi åt. När alla satt ner frågade hon om vi hade det bra.
- Ja, vi har det jättebra. Fast vi ser inget..
Helt sjukt att de inget ser men ändå vet de var allt står och är. Imponerande! Det var en väldigt speciell känsla att sitta där. Hon förklarade vart allt på bordet stod och hur hon skulle placera tallrikarna. Vi beställde dricka och hon gick iväg för att hämta den. Hon kom tillbaka med vinglas, vattenglas, vinflaska, två mineralvatten flaskor och bröd. Sedan hällde hon upp! Fattar inte hur hon kan veta hur mycket hon häller upp.. Helt sjukt! Hela tiden hörde man "klirr" och ibland följt av ett "oj!", så man satt och väntade på att något skulle välta. Men det klarade sig!
Rita kom till oss och frågade vad det var för språk vi pratade.
- Svenska!
- Jaså, vi chansade på kinesiska..
HAHA!! Då vet vi det, kinesiska och svenska låter likadant..
När jag berättade detta för Emma, så sa hon:
- Men vadå, såg hon inte er i ljuset?
- Emma. Hon är BLIND. Då ser man inget i ljuset!
Det tog ca tio minuter innan Patrik hittade sitt vinglas, haha! Han satt där och kämpade. Tillslut fick vi be om hjälp av Rita men just då hittade han det. Tio minuter efter att alla andra hade ätit upp sitt bröd och vi sade att det var gott, då säger Patrik;
"Vadå, har vi fått bröd?"
- Vad tyst du är Rasmus! (Jenny)
- Jag kan inte hitta mitt vinglas.. Aha, här är det!
- Ohh. (Patrik)
- Jenny, ta bort din hand från Patriks ben. (Marlene)
- Men vad fan, hur kunde du veta det? (Jenny)
- Jag ser i mörkret (Rasmus)
- Jasså, vad gör jag nu då? (Marlene)
- Räcker ut tungan.
- Men hur kunde du veta det?
- Jag ser i mörkret, säger jag ju.
- Det kan du inte. Hur många fingrar håller jag upp?
- Ett, du räcker fuck you.
- Nääe, jag håller upp tre! Så HA.
Maten var god och det var en speciell känsla att äta i mörkret.. Svårt!
- Jag har ätit upp nu, tror jag. Jag hittar ingen mer mat iallafall! (Patrik)
- Mm, jag med. Åh, jag hittade en pastakudde till! (Jenny)
- Har ni redan ätit upp? Jag har mycket kvar. Tror jag.. Det känns så!
När vinet var slut i glasen kom Rita och hällde upp resten. Ännu en gång - imponerande!
Vi blev väldigt öppna i mörkret. Vågade säga saker som vi kanske inte gjort annars och vi gjorde även en hel del som man inte brukar göra på en vanlig restaurang.. Hehe! Vi skojade om att vi skulle ta en snabbis där, ingen skulle ju se det! Men tack, det är bra..
Tänk om en familj hade gjort detta en gång i veckan eller något, då hade det nog löst en hel del problem! Man hade kunnat talat ut i mörkret.
Nu ska jag berätta om helgen och vårt finbesök :)
I torsdags anlände Jenny och Patrik till Schweiz men vi sågs inte förrän dagen därpå. Jag hämtade upp dem på Wettingens tågstation på fredagen. Vi åkte inte direkt till lägenheten, vi snodde tre stolar först. De kom väldigt väl till pass sen!
Två av de tre stolarna.
Vi åkte till lägenheten, de installerade sig, vi pumpade luftmadrassen och givetvis kom SPRITEN fram! Haha. Jag drack dock inget då jag strax skulle köra. Vi åkte till Baden, där vi bodde innan, i det underbara vädret och satt oss på en uteservering. Det var så varmt i solen att vi tog av oss jackorna :)
Givetvis skulle jag klanta till det.. Vi hade iallafall ätit färdigt! Patrik gick på toaletten. Rasmus tog en rosa ballong som blåste omkring och la den hos Nalle. Litte plutten blev rädd och jag skulle sparka bort den. Tyvärr träffade jag vårt bord istället och flaskan med mineralvatten vi precis fått in föll i marken och gick i tusen bitar. Därav kallas jag numera för "kickern" vilket jag tycker passar skitbra, för det är inte första gången jag välter något. Händer alldeles för ofta! Syrran tyckte att det var skitpinsamt och önskade att det var hon som var på toaletten men jag menar, de som satt vid bordet bredvid lyfte ju inte ens på ögonbrynet.. Shit happens, ok?!
Rasmus plockar glas
När Patrick kom tillbaka var han glad för att han inte varit där. Så illa var det väl inte, era mesar? :)
Sen drog Jenny, Nalle och jag iväg för att shoppa! Eller ja, Jenny då. Vi är ju smått panka för tillfället, men vi får våra älskade möbler om två veckor så det får gå. Hursomhelst, hjälpte jag henne att handla. Syrran fyllde ju år i onsdags så hon hade lite födelsepengar att shoppa upp; självklart ställde jag upp! Speciellt då jag kunde koncentrera mig på kläder till henne istället för kläder till mig. Hon blev lite sur på mig för att jag hittade så mycket till henne. Jag ber om ursäkt! Jag är en hemsk syster, jag vet :(
Vi tog oss hem till lägenheten igen, drack lite sprit, Jenny färgade mitt hår (kastanj, behövdes färgas en gång till ansedde jag), vi gjorde oss fina och förberedde oss för det speciella restaurangbesöket. Syrran visste fortfarande inte vad det var som var så speciellt med restaurangen. Jag ska säga er att det var väldigt nära att det inte blev av alls! Nalle har inte riktigt kommit till det läget att han kan vara hemma själv i flera timmar. Jag hade tänkt att fråga våra grannar som vi känner ganska väl, men jag skojade med henne och sade att hon kanske ville ha hund för en kväll. Hon sade genast; åh, det hade aldrig gått. Det räcker med mina två barn, ibland får jag bara 2-3 timmars sömn.
Hon förstod inte att jag insuerade något, hon menade rent allmänt. Givetvis frågade jag inte då. Jag hade egentligen planerat att jag skulle bli polare med ett par som bor i vår gata, som också har hund; Bilou. Han och Nalle älskar varandra och paret är trevligt. Tänkte att vi skulle stöta på varandra och tillslut kunde jag föreslå att vi kunde gå med hundarna tillsammans. Sedan hade vi varit kompisar och då kunde jag be dem att ha hand om Nalle ett par timmar. Men tro inte att jag träffade dem på flera veckor bara för det! Träffade dem inte alls.
Så jag hade ett sista val; fråga söta grannen under. Som jag sagt hej till några gånger! Känns det dumt eller känns det dumt? Så jag sprang ner, knackade på och frågade om jag fick komma in och prata lite. Han pratar både schweizerdeutch och engelska då hans mamma är britt. Skitbra!
- Det här är jättekonstigt och jag ber om ursäkt för att jag frågar, men vi har en liten kris. Du är mitt sista hopp men du behöver alltså inte. Min syster fyller 30 och kommer och hälsar på från Sverige, vi vill jättegärna ut och äta på en restaurang i Zürich men vi kan inte lämna vår valp hemma själv. Jag vet ju inte ens om du gillar hundar..
- Jag har inte emot hundar.
- Det jag frågar är alltså om du kan tänka dig att passa honom några timmar? Du behöver som sagt inte!
- Grejen är den.. Att du kanske får betala tillbaka. Jag har sköldpaddor som gärna blir matade när jag är bortrest.
- Åh, ja! Jag passar gärna dina sköldpaddor! När du vill!
Jag var nära att slänga mig om halsen på honom, haha. Jag vågade inte hoppas på att han skulle kunna så jag var inställd på ett nej. Speciellt när han började sin mening med "grejen är den..", då tänkte jag att han skulle säga att han var upptagen den kvällen eller något. Phew!
Vi skulle alltså till Blinde Kuh, en restaurang där man äter i totalt mörker och blir serverade av blinda. Vi sprang bort till tågstationen och när vi väntade på tåget skojade vi om restaurangen, Jenny visste fortfarande vad hon gett sig in på.
- Man borde ju ta en springnota..
- Det kan man ju inte göra! För du vet man.. Ja, du vet! (ser inte..)
- Men om man behöver gå på toaletten då, kan man det? Hur gör man då?
Vi stod och skämtade och skrattade, alla utom Jenny då. Hon tyckte att vi var skittaskiga! Haha.
Efter tågturen och därefter spårvagn var vi framme vid restaurangen. Vi steg in i entrén, där det givetvis inte var mörkt. Där satt en manlig receptionist, jag snackade tyska men inte de andra så han frågade var vi kom ifrån. Sverige!
- Jag pratar svenska.
Jag trodde att han skojade, vilket jag blev väldigt retad för senare.. "Precis som det är något man lär sig att säga om man inte kan svenska. Jag ska lära mig att säga det på alla språk för att gå runt och jävlas med folk". Förlåt mig då, men det var så osannolikt ju ;)
Det visade sig att han hade en svensk flickvän och vi var väldigt imponerade! Han pratade perfekt svenska. Vi fick några regler; inga mobiltelefoner, klockor eller annat som kan ge ljus. Då sade jag till syrran;
- Vi kommer alltså att äta i totalt mörker och bli serverade av blinda.
Inte riktigt vad hon hade gissat på! Vi fick lägga av alla våra grejer och jackor i skåp eftersom vi inte kunde ha med oss något in i mörkret.
- Förstår du nu varför Nalle inte kunde följa med, syster? sade jag. Jenny hade blivit chockad när jag sade att Nalle inte kunde följa med. Men det hade ju sin anledning!
Sedan kom vår blinda servitris och pratade med oss.
- Golvet är helt plant, så att ni kan inte snubbla över något. Ta tag i mina axlar och bilda ett led efter mig.
Jag tog ett tag om hennes axlar och de andra hakade på kedjan. När vi gick in i mörkret blev man ändå lite stissig. Man är ju helt utlämmnad! Så man var rädd för att snubbla ändå, haha. Det är sjukt hur hjärnan sätter igång varningssignler i mörkret. Vi såg alltså ingenting, inte ett jutta! Rita, som vår servitris hette, ledde oss fram till vårt bord, sedan hjälpte hon oss att sätta oss ner. Hon placerade mina händer på stolsryggen och sedan hjälptes vi åt. När alla satt ner frågade hon om vi hade det bra.
- Ja, vi har det jättebra. Fast vi ser inget..
Helt sjukt att de inget ser men ändå vet de var allt står och är. Imponerande! Det var en väldigt speciell känsla att sitta där. Hon förklarade vart allt på bordet stod och hur hon skulle placera tallrikarna. Vi beställde dricka och hon gick iväg för att hämta den. Hon kom tillbaka med vinglas, vattenglas, vinflaska, två mineralvatten flaskor och bröd. Sedan hällde hon upp! Fattar inte hur hon kan veta hur mycket hon häller upp.. Helt sjukt! Hela tiden hörde man "klirr" och ibland följt av ett "oj!", så man satt och väntade på att något skulle välta. Men det klarade sig!
Rita kom till oss och frågade vad det var för språk vi pratade.
- Svenska!
- Jaså, vi chansade på kinesiska..
HAHA!! Då vet vi det, kinesiska och svenska låter likadant..
När jag berättade detta för Emma, så sa hon:
- Men vadå, såg hon inte er i ljuset?
- Emma. Hon är BLIND. Då ser man inget i ljuset!
Det tog ca tio minuter innan Patrik hittade sitt vinglas, haha! Han satt där och kämpade. Tillslut fick vi be om hjälp av Rita men just då hittade han det. Tio minuter efter att alla andra hade ätit upp sitt bröd och vi sade att det var gott, då säger Patrik;
"Vadå, har vi fått bröd?"
- Vad tyst du är Rasmus! (Jenny)
- Jag kan inte hitta mitt vinglas.. Aha, här är det!
- Ohh. (Patrik)
- Jenny, ta bort din hand från Patriks ben. (Marlene)
- Men vad fan, hur kunde du veta det? (Jenny)
- Jag ser i mörkret (Rasmus)
- Jasså, vad gör jag nu då? (Marlene)
- Räcker ut tungan.
- Men hur kunde du veta det?
- Jag ser i mörkret, säger jag ju.
- Det kan du inte. Hur många fingrar håller jag upp?
- Ett, du räcker fuck you.
- Nääe, jag håller upp tre! Så HA.
Maten var god och det var en speciell känsla att äta i mörkret.. Svårt!
- Jag har ätit upp nu, tror jag. Jag hittar ingen mer mat iallafall! (Patrik)
- Mm, jag med. Åh, jag hittade en pastakudde till! (Jenny)
- Har ni redan ätit upp? Jag har mycket kvar. Tror jag.. Det känns så!
När vinet var slut i glasen kom Rita och hällde upp resten. Ännu en gång - imponerande!
Vi blev väldigt öppna i mörkret. Vågade säga saker som vi kanske inte gjort annars och vi gjorde även en hel del som man inte brukar göra på en vanlig restaurang.. Hehe! Vi skojade om att vi skulle ta en snabbis där, ingen skulle ju se det! Men tack, det är bra..
Tänk om en familj hade gjort detta en gång i veckan eller något, då hade det nog löst en hel del problem! Man hade kunnat talat ut i mörkret.
Utanför Blinde Kuh
Sedan begav vi oss hemmåt. Vi satt och drack lite och snackade goja.. Jenny var trött och full så hon kastade ett pringlesrör på Patrik och sedan gick hon och lade sig. Haha! Jag gick in och pratade med henne.
- Men du, det var väl inte så snällt att kasta det på Patrik?
- Jag är bara trött, okej.
Då kom Patrik in.
- Jenny, så gör man inte.
Haha..
Sen lät vi Jenny vara och jag satte uppe med pojkarna 1-2 timmar till, sen slängde jag in handduken. Jag kunde dock inte sova! Jag var svintrött, men jag hörde ju Rasmus och Patrik sitta och prata. Jag ville höra, men vissa ord hördes inte. Syrran berättade att hon gjort samma sak. Är vi släkt eller?
Mitt i natten vaknar jag av att en SVINFULL Rasmus försöker träffa sängen. Vilket inte borde vara så svårt, det är en 1,80 madrass på golvet.
1. Han ålade sig som en orm, det gick inte så bra
2. Han var naken (tänk om syrran hade varit uppe för att gå på toa eller något.. Hjärtattack!)
3. Sovrumsdörren var öppen
4. Det var tänt i badrummet, hallen och vardagsrummet.
- Fy, fan vad full du är. Fyllesvin!
- Men tack så jävla mycket då.
- Kan du stänga dörren efter dig eller?
- Men vad fan då.
Jag gick upp och släckte överallt. Sedan lade jag mig igen. Då ligger Rasmus och pustar och frustar. Skitirriterande! Det var som om han låg och överdrev att han hade ont, kan inte riktigt förklara med ord. Sen hör jag hur han börjar snyfta och gråta.
- Men älskling, gråter du?
- Nääääääe, säger han gråtandes.
- Älskling, kom hit! säger jag och smeker hans kind.
- Dra åt helvete. säger han och slänger bort min hand.
Tack, min älskade Rasmus..
Han ligger och pustar och frustar hela natten.
- "fitta, vad det gör ont i mitt huvud".
- Fiiitttaa!
Suck. Såhär full blir han inte ofta, men när han blir det så blir jag så jäkla arg. Inte när jag är där!! Han skulle aldrig vara otrevlig eller taskig mot mig annars, så det känns som att det inte är Rasmus när han blir så full. Han kissade iallafall inte på sig denna gången.. ;)
Dagen efter mådde han så jävla dåligt. Patrik också! Era fyllehundar ;)
- Älskling, kan du hjälpa mig med mina kalsonger? (Rasmus)
- Du menar om jag kan ta dem till dig?
- Nä, jag menar om du kan klä på mig dom.
Haha, han var så dålig att han inte ens kunde få på sig kallingarna! Så jag hjälpte honom. Tur att man har lite erfarenhet efter att ha jobbat inom äldrevården.
När jag och Jenny var ute med Nalle, så låg Rasmus och spydde på toan..
Det var en jättemysig och rolig helg! Rasmus och Patrik hade inte lika kul på lördagen men det har de bara sig själva att fylla, förlåt, jag menar skylla ;)
- Men du, det var väl inte så snällt att kasta det på Patrik?
- Jag är bara trött, okej.
Då kom Patrik in.
- Jenny, så gör man inte.
Haha..
Sen lät vi Jenny vara och jag satte uppe med pojkarna 1-2 timmar till, sen slängde jag in handduken. Jag kunde dock inte sova! Jag var svintrött, men jag hörde ju Rasmus och Patrik sitta och prata. Jag ville höra, men vissa ord hördes inte. Syrran berättade att hon gjort samma sak. Är vi släkt eller?
Mitt i natten vaknar jag av att en SVINFULL Rasmus försöker träffa sängen. Vilket inte borde vara så svårt, det är en 1,80 madrass på golvet.
1. Han ålade sig som en orm, det gick inte så bra
2. Han var naken (tänk om syrran hade varit uppe för att gå på toa eller något.. Hjärtattack!)
3. Sovrumsdörren var öppen
4. Det var tänt i badrummet, hallen och vardagsrummet.
- Fy, fan vad full du är. Fyllesvin!
- Men tack så jävla mycket då.
- Kan du stänga dörren efter dig eller?
- Men vad fan då.
Jag gick upp och släckte överallt. Sedan lade jag mig igen. Då ligger Rasmus och pustar och frustar. Skitirriterande! Det var som om han låg och överdrev att han hade ont, kan inte riktigt förklara med ord. Sen hör jag hur han börjar snyfta och gråta.
- Men älskling, gråter du?
- Nääääääe, säger han gråtandes.
- Älskling, kom hit! säger jag och smeker hans kind.
- Dra åt helvete. säger han och slänger bort min hand.
Tack, min älskade Rasmus..
Han ligger och pustar och frustar hela natten.
- "fitta, vad det gör ont i mitt huvud".
- Fiiitttaa!
Suck. Såhär full blir han inte ofta, men när han blir det så blir jag så jäkla arg. Inte när jag är där!! Han skulle aldrig vara otrevlig eller taskig mot mig annars, så det känns som att det inte är Rasmus när han blir så full. Han kissade iallafall inte på sig denna gången.. ;)
Dagen efter mådde han så jävla dåligt. Patrik också! Era fyllehundar ;)
- Älskling, kan du hjälpa mig med mina kalsonger? (Rasmus)
- Du menar om jag kan ta dem till dig?
- Nä, jag menar om du kan klä på mig dom.
Haha, han var så dålig att han inte ens kunde få på sig kallingarna! Så jag hjälpte honom. Tur att man har lite erfarenhet efter att ha jobbat inom äldrevården.
När jag och Jenny var ute med Nalle, så låg Rasmus och spydde på toan..
Det var en jättemysig och rolig helg! Rasmus och Patrik hade inte lika kul på lördagen men det har de bara sig själva att fylla, förlåt, jag menar skylla ;)
Vägen till drömprinsen; del 2
Om du är ett ex som inte vill veta; läs inte vidare!
Jonas i Uppsala
Hur träffades vi?
På internet, jag hade precis skaffat msn messenger och Sofia gav mig några "roliga" människor från hennes msn.
Hur blev vi tillsammans?
Jag och Sandra åkte till Uppsala för att hälsa på. Jonas och jag var bästa vänner men under tiden vi var där förändrades det. Kvällen innan vi åkte hem hände det lite grejer och Jonas och jag förvånades över hur mycket vi saknade varandra när vi åkte hem. Minns fortfarande våra sms; "värst vad man saknar dig då". Mys!
Hur länge var vi tillsammans?
Bra fråga. Vi var nog tillsammans i lite mer än ett halvår.
Varför tog det slut?
Jag flyttade upp till Uppsala, till en egen lägenhet. Sandra hade flyttat till Västerås och jag behövde komma ifrån Höganäs efter diverse händelser. Jag gjorde slut med Jonas ca 2 månader efter min flytt till Uppsala. Han behandlade mig som en prinsessa men samtidigt tyckte jag att han var omogen (trots att han var 7 år äldre än mig) och jag upptäckte att han gärna hittade på svar när han inte visste. Ett exempel; jag frågar när Gustav Vasa dog, han vet inte svaret men hittar på ett. Tyvärr är väl anledningen till detta att hans pappa brukade reta honom när han inte visste saker. "Är du dum i huvudet Jonas?". Men detta störde jag mig något enormt på och det slutade med att jag hela tiden skulle sätta dit honom. Inge bra för förhållandet! Så det hela rann ut i sanden - för min del. Mina känslor försvann och jag bröt Jonas hjärta. Förlåt!
Sammanfattning:
Jonas var en jättego pojkvän, rekomenderas! Haha. Han kommer att hitta en underbar tjej en dag och leva lyckligt med henne i resten av deras dagar. När jag skulle flytta till Uppsala så körde han först till Stockholm för att låna ett släp av Roger och Irene, sedan körde han hela vägen till Skåne, sov en natt och sedan körde han mig till Uppsala. Riktigt romantiskt! Det som inte var så romantiskt var att jag satt och grät hela vägen upp (pga ett familjebråk kvällen före, ville inte lämna mamma och syrran då) och när vi kom fram, satt jag och grät och sade "jag vill åka hem". Jag bodde högst upp, på fjärde våningen, utan hiss och medans jag satt och grät bar Jonas upp alla mina grejer. 6 flyttlådor, 2 svarta sopsäckar med kläder mm. Det är fan kärlek!
Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Vi hade skitkul många gånger och han var bäst på att borsta och pilla i mitt hår (I löööve) och jag skulle egentligen vilja ge honom en fyra men jag vet inte om det var så starkt från min sida. Han gjorde så mycket gulliga saker för mig och det uppskattar jag än idag!
Mattias i Norrland
Hur träffades vi?
På internet. Återigen igen en rolig människa som jag fick från Sofias msn-lista.
Hur blev vi tillsammans?
Vi hade pratat i typ fem år eller något.. Galet! Han skulle åka till Stockholm och passade på att "köra inom" mig nere i Skåne, haha. Det klickade direkt!
Varför tog det slut?
jag "flyttade" till Norrland i tron om att han var the one. Snacka om besvikelse! Redan när han hämtade mig på flygplatsen var han småkonstig. Jag ville ge honom en lång kyss efter att ha varit ifrån varandra i tre månader, men då säger han "inte offentligt". Come on!! Sen var han heltknasig, inte samma person. När jag skulle pussa honom när vi kom hem, så sade han "men har du inte förstått det, jag är inte den mysiga typen". Han lämnade mig ensam, han kunde säga att han skulle iväg äta lunch med sin kompis Micke och eftersom jag nyligen ätit så skulle ju inte jag följa med. Eh? Vad sägs om att följa med som sällskap? Om jag tittade på tvn på ett program som jag ville se, som inte han ville se, då gick han och satt sig vid datorn. I ett förhållande får man ge och ta, jag hade gärna sett något som han ville se, senare, bara för att vara tillsammans. Inte alltid sitta på var sitt håll! Första kvällen jag sov hos honom, hade han tv:n på. Han tittade inte på den längre, så jag sade att jag skulle stänga av den.
- Nej!
- Men du tittar ju inte?
- Jag kan inte somna om inte tvn står på.
- Men jag kan inte somna om tv:n står på!
- Det kan du visst!
Tack för den..
En gång lämnade han mig hos sin kompis flickvän, medan de stack iväg, utan att ens presentera oss. "Vi ska bara åka och hämta ett spel". De kom tillbaka fyra timmar senare. Vi åkte och hälsade på hans mamma och hennes pojkvän. Mattias gick ut och åkte snöskoter, jag fick inte följa med. Jag ville ju åka! Han presenterade inte heller mig för mammans pojkvän, han bara stack och hans mamma var inte hemma.
Det var så mycket konstigt och dumt han gjorde, vissa saker kan jag inte ens berätta om. Sjukt knepig människa! Han bodde i Gällivare och uppenbarligen levde de kvar på stenåldern där, för det var männen som bestämde. Dålig idé att försöka bestämma över mig.. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att åka hem. Jag ringde hem och grät hela tiden, för det var skit att vara hos honom. Hade dock tänkt att vänta tills jag fått min lön, så att jag kunde köpa en flygbiljett och åka hem, denna visdom gjorde att jag kände att jag hade övertaget. Jag var mest med Malin (kompisens flickvän som jag blev bästis med) och brydde mig inte om honom. Men en kväll snackade vi och då sade båda att vi inte ville mer och jag sade att jag skulle köpa en biljett så fort jag fick min lön.
- Du behöver inte vänta, jag kan ju betala den till dig.
- Okej, då säger vi så.
- När vi du åka hem då?
- Tja, snart.
- Imorgon?
- Okej.
Det kändes jobbigt när vi sade orden högt, för mig då alltså. Han brydde sig inte så mycket! Det lustiga var att det var inte mitt hjärta som gick i kras, han hade dödat det vi hade med sitt sätt att vara. Det var mina drömmar som krossades och det var nästan värre! Jag bad honom att hålla om mig den natten, eftersom jag hade sådan ångest. När han lämnat mig på flygplatsen och jag gått på planet, så började jag gråta. Jag grät hela flygresan till Stockholm (2,5h) och sedan hela resan till Ängelholms flygplats. Det kändes jättepinsamt, men jag kunde inte sluta. Jag grät när jag föll i armarna på mamma och syrran som hämtade mig.
Sammanfattning:
Total asshole. Han hade världens elakaste kommentarer; "Allt du säger är ointressant". När han skulle lämna mig på flygplatsen körde han förbi några uteställen och sade; här brukar vi gå ut. Det händer faktiskt saker här, men jag tog aldrig ut dig". Fatta gött det hade varit om vi hade gått ut, för då hade puckot fått lite konkurrans. Det hade kännts härligt att ge igen! Jag ser faktiskt ingen mening med att jag någonsin träffade detta puckot till människa.
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Om det hade funnits minus, då hade han fått det! Må gruvan rasa samman när du jobbar i den! Biiitch.
Jonas i Viken
Hur träffades vi?
Genom min kompis Fillippa, det var hennes bror. Han kom på vår projektmässa och vägrade lämna mitt projektbord - till Filippas förargelse. Han stod där i flera timmar.
Hur blev vi tillsammans?
När jag kom hem från projektmässan hade jag fått två eller tre mail från honom, minns inte vilket. Det kändes härligt att bli uppvaktad på det viset, det var jag inte van vid. Jag var sjuk och hade 38 graders feber, men jag svalde en alvedon och så kom Jonas över. Typiskt mig.. Blir så ivrig ibland! Sen var vi tillsammans och jag var superlycklig. Filippa var inte alls glad till en början men efter ett tag insåg hon att det var superkul!
Hur länge var vi tillsammans?
Knappt två månader, tror jag.
Varför tog det slut?
Det svalnade från hans sida. Vi brukade alltid skämta om att jag tog fel bror, då första gången jag träffade honom, trodde jag att han var hans bror, som råkar heta Rasmus.
- Hej Rasmus! Läget?
- Jag heter Jonas.
Aha.. Woopsie! Brukade skoja om att jag skulle märka honom med ett X bakom örat, så att jag kunde vara säker på att jag var med rätt bror. En natt låg vi i sängen och småpratade lite. Så sade jag som vanligt något i stil med _ - Ja, det var ju Rasmus jag ville ha egentligen, men jag såg ju ingen skillnad.
- Eftersom du gillar mig mer än jag gillar dig så skulle du nog ha valt honom.
- Haha, skrattade jag.
Sen blev det tyst.
- Vadå, du skojar väl? sade jag.
- Nej, sade han och det kändes som om hela jag vändes ut och in.
Så gjorde han slut med mig. Snacka om lågt! Jag sprang in till Filippa och grät i hennes säng.
Sammanfattning:
Han skötte alltså inte the break-up speciellt bra och tyvärr tar det inte slut där. Runt två månader efter vårt uppbrott fyllde jag år och vi hade kommit överens om att fortsätta som vänner, så jag bjöd honom. Jag fyllde 20 och hade en liten, lugn fest på dagen. Efter ett tag sitter Jonas och Sofia och råflörtar med varandra. De har aldrig träffats förr och ingen av dem hade druckit eller var ful. Hon sitter i hans knä och det enda jag kunde tänka på var vad fan de höll på med. Mitt framför ögonen på mig! Jag tänkte också att jag inte tänkte säga eller göra något, de får själva inse att de är dumma eller så kanske någon annan säger något. Filippa kanske? Men ingen sade något och inte heller de. Så bestämde de sig för att "gå och hämta något hemma hos Sofia". Detta märkte dock inte jag, men syrran och mamma gjorde det. Så de ställde sig framför dem i trädgården och frågade vad fan de höll på mig (tack för att ni är så underbara). Sofia blev skitsur och gick hem - själv. Jonas skrattade bara nochalant bort det, typiskt honom. De skulle inte hem och "hämta något". De skulle hem till henne och GÖRA något. Så jävla dålig stil! Efter det tappade jag allt förtroende för både Jonas och Sofia.
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Katastrof! Han gjorde för många fel och än idag tänker jag på honom som en opålitlig, nyckfull och impulsiv kille. Han är lite för snabb med saker och ting, han fick mig att känna att det verkligen var vi och så plötsligt en dag var känslorna borta.
Magnus
Hur träffades vi?
Han var kompis till min kompis pojkvän.
Hur blev vi tillsammans?
Han kom till min inflyttningsfest och sedan hade vi en dejt. Men jag tyckte att han var jätteskum och därför blev det inte mer. Cirkus ett år senare firade vi midsommar ihop och då växte han enormt i mina ögon. Vi flirtade lite och bytte nummer, bestämde att vi skulle ses någon gång. Det gjorde vi och det klickade, på ett sätt det aldrig gjort med någon innan.
Hur länge var vi tillsammans?
Jäkligt bra fråga. Han gjorde slut med mig fyra gånger, så svårt att säga! Men från juni till april, året därpå.
Varför tog det slut?
För att han var en jäkla idiot. Han hämtade hem mig från Stockholm, sade att vi skulle flytta in i första bästa lägenhet tillsammans och några dagar senare lade han på locket. Han ignorerade mig, jag fick inte tag på honom. Skickade ett sms och sade att jag skulle komma hem till honom på kvällen. Åkte till honom och när jag kom dit fick jag panik, eftersom han fortsatte ignorera mig, han svarade inte i mobilen, hem telefonen eller jobbtelefonen och där stod jag. Jag skickade ett sms och skrev "jag står utanför, öppna". Men inget hände så min kompis Lee sade att jag skulle komma hem till henne. En timme senare får jag ett sms "hade somnat på soffan, hörs en annan dag". Jag blev så jäkla förbannad, så nochalant av honom! Jag skickade tillbaka "det är slut, hämtar mina grejer imorgon". Han svarade "Yes box". Han ville verkligen visa hur mycket han inte brydde sig.
Sammanfattning:
Denna människa(monster) borde inte få promenera fritt i världen! Han behandlade mig som skit många gånger och varje gång vi bråkade använde han det som en anledning att göra slut. Jag förlät honom då jag trodde att han var skadad av sitt tidigare förhållande, där han blev utsatt för otrohet. Han kom krypandes tillbaka till mig. Jag vet ingen människa som fått mig att må så dåligt men det underbara är att jag inte känner något som helst för honom idag. Han kan dö om han vill, jag bryr mig inte. Som man bäddar får man ligga!
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Han var 23580185015 ggr jävligare än Jonas. Ena dagen älskade han mig över allt annat, dagen därpå gjorde han slut. Kan inte förstå att man kan vara så kall, apatisk och egoistisk som honom. Jag hoppas att han inte gör om detta mot någon annan, de skulle jag inte önska någon. Förutom Magnus då..
Rasmus Westerström
Hur träffades vi?
Jag kände Rasmus kompisar och bror och han hänkade på dem när jag hade födelsedagsfest.
Hur blev vi tillsammans?
Det första jag tänkte när jag såg honom var; åh, vad söt! Vi flörtade hela kvällen och sen kysste han mig framför mina föräldrar och allt.. Detta har han dock inget minne av ;) Undrar varför..
Hur länge var vi tillsammans?
För evigt! :) I skrivande stund har vi varit tillsammans i 1 år och 9 månader.
Varför tog det slut?
Det tog faktiskt slut en gång. Jag var ganska fuckad efter Magnus och hade svårt att veta hur jag kände. Så jag gjorde slut men kände att jag inte kunde leva utan honom och sade detta till honom. Tillsammans igen!
Sammanfattning
Min fina, fina älskling. Han gjorde en av de gulligaste sakerna jag varit med om. Eftersom Rasmus och hans kompisar hade åkt från Hörby/Malmö till Nyhamnsläge sov alla över. På morgonen åkte Rasmus iväg i bilen och jag visste inte riktigt vad det skulle leda till, men vi hade varandras nummer. Batteriet i bilen dog dock efter 5 minuter, så de kom tillbaka för att ladda batteriet. Då säger Rasmus; jag lämnade min jacka för att ha en anledning att komma tillbaka, men jag behöver ingen sådan anledning, va?
Nej, det behövde han verkligen inte <3
Betyg: 5 Marlene av 5 möjliga. WOW, min älskling! Du behandlar mig som guld och jag är allt för dig, på samma sätt som du är allt för mig. Utan dig skulle min värld rasa samman. Dessutom har du gett mig en liten valp, som är den finaste presenten jag någonsin fått. Livet med dig är lyxigt! Överflöd av kärlek och trygghet. Älskar dig!
Sådärja. Nu vet ni vägen till drömprinsen. Lycka till!
Jonas i Uppsala
Hur träffades vi?
På internet, jag hade precis skaffat msn messenger och Sofia gav mig några "roliga" människor från hennes msn.
Hur blev vi tillsammans?
Jag och Sandra åkte till Uppsala för att hälsa på. Jonas och jag var bästa vänner men under tiden vi var där förändrades det. Kvällen innan vi åkte hem hände det lite grejer och Jonas och jag förvånades över hur mycket vi saknade varandra när vi åkte hem. Minns fortfarande våra sms; "värst vad man saknar dig då". Mys!
Hur länge var vi tillsammans?
Bra fråga. Vi var nog tillsammans i lite mer än ett halvår.
Varför tog det slut?
Jag flyttade upp till Uppsala, till en egen lägenhet. Sandra hade flyttat till Västerås och jag behövde komma ifrån Höganäs efter diverse händelser. Jag gjorde slut med Jonas ca 2 månader efter min flytt till Uppsala. Han behandlade mig som en prinsessa men samtidigt tyckte jag att han var omogen (trots att han var 7 år äldre än mig) och jag upptäckte att han gärna hittade på svar när han inte visste. Ett exempel; jag frågar när Gustav Vasa dog, han vet inte svaret men hittar på ett. Tyvärr är väl anledningen till detta att hans pappa brukade reta honom när han inte visste saker. "Är du dum i huvudet Jonas?". Men detta störde jag mig något enormt på och det slutade med att jag hela tiden skulle sätta dit honom. Inge bra för förhållandet! Så det hela rann ut i sanden - för min del. Mina känslor försvann och jag bröt Jonas hjärta. Förlåt!
Sammanfattning:
Jonas var en jättego pojkvän, rekomenderas! Haha. Han kommer att hitta en underbar tjej en dag och leva lyckligt med henne i resten av deras dagar. När jag skulle flytta till Uppsala så körde han först till Stockholm för att låna ett släp av Roger och Irene, sedan körde han hela vägen till Skåne, sov en natt och sedan körde han mig till Uppsala. Riktigt romantiskt! Det som inte var så romantiskt var att jag satt och grät hela vägen upp (pga ett familjebråk kvällen före, ville inte lämna mamma och syrran då) och när vi kom fram, satt jag och grät och sade "jag vill åka hem". Jag bodde högst upp, på fjärde våningen, utan hiss och medans jag satt och grät bar Jonas upp alla mina grejer. 6 flyttlådor, 2 svarta sopsäckar med kläder mm. Det är fan kärlek!
Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Vi hade skitkul många gånger och han var bäst på att borsta och pilla i mitt hår (I löööve) och jag skulle egentligen vilja ge honom en fyra men jag vet inte om det var så starkt från min sida. Han gjorde så mycket gulliga saker för mig och det uppskattar jag än idag!
Mattias i Norrland
Hur träffades vi?
På internet. Återigen igen en rolig människa som jag fick från Sofias msn-lista.
Hur blev vi tillsammans?
Vi hade pratat i typ fem år eller något.. Galet! Han skulle åka till Stockholm och passade på att "köra inom" mig nere i Skåne, haha. Det klickade direkt!
Varför tog det slut?
jag "flyttade" till Norrland i tron om att han var the one. Snacka om besvikelse! Redan när han hämtade mig på flygplatsen var han småkonstig. Jag ville ge honom en lång kyss efter att ha varit ifrån varandra i tre månader, men då säger han "inte offentligt". Come on!! Sen var han heltknasig, inte samma person. När jag skulle pussa honom när vi kom hem, så sade han "men har du inte förstått det, jag är inte den mysiga typen". Han lämnade mig ensam, han kunde säga att han skulle iväg äta lunch med sin kompis Micke och eftersom jag nyligen ätit så skulle ju inte jag följa med. Eh? Vad sägs om att följa med som sällskap? Om jag tittade på tvn på ett program som jag ville se, som inte han ville se, då gick han och satt sig vid datorn. I ett förhållande får man ge och ta, jag hade gärna sett något som han ville se, senare, bara för att vara tillsammans. Inte alltid sitta på var sitt håll! Första kvällen jag sov hos honom, hade han tv:n på. Han tittade inte på den längre, så jag sade att jag skulle stänga av den.
- Nej!
- Men du tittar ju inte?
- Jag kan inte somna om inte tvn står på.
- Men jag kan inte somna om tv:n står på!
- Det kan du visst!
Tack för den..
En gång lämnade han mig hos sin kompis flickvän, medan de stack iväg, utan att ens presentera oss. "Vi ska bara åka och hämta ett spel". De kom tillbaka fyra timmar senare. Vi åkte och hälsade på hans mamma och hennes pojkvän. Mattias gick ut och åkte snöskoter, jag fick inte följa med. Jag ville ju åka! Han presenterade inte heller mig för mammans pojkvän, han bara stack och hans mamma var inte hemma.
Det var så mycket konstigt och dumt han gjorde, vissa saker kan jag inte ens berätta om. Sjukt knepig människa! Han bodde i Gällivare och uppenbarligen levde de kvar på stenåldern där, för det var männen som bestämde. Dålig idé att försöka bestämma över mig.. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att åka hem. Jag ringde hem och grät hela tiden, för det var skit att vara hos honom. Hade dock tänkt att vänta tills jag fått min lön, så att jag kunde köpa en flygbiljett och åka hem, denna visdom gjorde att jag kände att jag hade övertaget. Jag var mest med Malin (kompisens flickvän som jag blev bästis med) och brydde mig inte om honom. Men en kväll snackade vi och då sade båda att vi inte ville mer och jag sade att jag skulle köpa en biljett så fort jag fick min lön.
- Du behöver inte vänta, jag kan ju betala den till dig.
- Okej, då säger vi så.
- När vi du åka hem då?
- Tja, snart.
- Imorgon?
- Okej.
Det kändes jobbigt när vi sade orden högt, för mig då alltså. Han brydde sig inte så mycket! Det lustiga var att det var inte mitt hjärta som gick i kras, han hade dödat det vi hade med sitt sätt att vara. Det var mina drömmar som krossades och det var nästan värre! Jag bad honom att hålla om mig den natten, eftersom jag hade sådan ångest. När han lämnat mig på flygplatsen och jag gått på planet, så började jag gråta. Jag grät hela flygresan till Stockholm (2,5h) och sedan hela resan till Ängelholms flygplats. Det kändes jättepinsamt, men jag kunde inte sluta. Jag grät när jag föll i armarna på mamma och syrran som hämtade mig.
Sammanfattning:
Total asshole. Han hade världens elakaste kommentarer; "Allt du säger är ointressant". När han skulle lämna mig på flygplatsen körde han förbi några uteställen och sade; här brukar vi gå ut. Det händer faktiskt saker här, men jag tog aldrig ut dig". Fatta gött det hade varit om vi hade gått ut, för då hade puckot fått lite konkurrans. Det hade kännts härligt att ge igen! Jag ser faktiskt ingen mening med att jag någonsin träffade detta puckot till människa.
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Om det hade funnits minus, då hade han fått det! Må gruvan rasa samman när du jobbar i den! Biiitch.
Jonas i Viken
Hur träffades vi?
Genom min kompis Fillippa, det var hennes bror. Han kom på vår projektmässa och vägrade lämna mitt projektbord - till Filippas förargelse. Han stod där i flera timmar.
Hur blev vi tillsammans?
När jag kom hem från projektmässan hade jag fått två eller tre mail från honom, minns inte vilket. Det kändes härligt att bli uppvaktad på det viset, det var jag inte van vid. Jag var sjuk och hade 38 graders feber, men jag svalde en alvedon och så kom Jonas över. Typiskt mig.. Blir så ivrig ibland! Sen var vi tillsammans och jag var superlycklig. Filippa var inte alls glad till en början men efter ett tag insåg hon att det var superkul!
Hur länge var vi tillsammans?
Knappt två månader, tror jag.
Varför tog det slut?
Det svalnade från hans sida. Vi brukade alltid skämta om att jag tog fel bror, då första gången jag träffade honom, trodde jag att han var hans bror, som råkar heta Rasmus.
- Hej Rasmus! Läget?
- Jag heter Jonas.
Aha.. Woopsie! Brukade skoja om att jag skulle märka honom med ett X bakom örat, så att jag kunde vara säker på att jag var med rätt bror. En natt låg vi i sängen och småpratade lite. Så sade jag som vanligt något i stil med _ - Ja, det var ju Rasmus jag ville ha egentligen, men jag såg ju ingen skillnad.
- Eftersom du gillar mig mer än jag gillar dig så skulle du nog ha valt honom.
- Haha, skrattade jag.
Sen blev det tyst.
- Vadå, du skojar väl? sade jag.
- Nej, sade han och det kändes som om hela jag vändes ut och in.
Så gjorde han slut med mig. Snacka om lågt! Jag sprang in till Filippa och grät i hennes säng.
Sammanfattning:
Han skötte alltså inte the break-up speciellt bra och tyvärr tar det inte slut där. Runt två månader efter vårt uppbrott fyllde jag år och vi hade kommit överens om att fortsätta som vänner, så jag bjöd honom. Jag fyllde 20 och hade en liten, lugn fest på dagen. Efter ett tag sitter Jonas och Sofia och råflörtar med varandra. De har aldrig träffats förr och ingen av dem hade druckit eller var ful. Hon sitter i hans knä och det enda jag kunde tänka på var vad fan de höll på med. Mitt framför ögonen på mig! Jag tänkte också att jag inte tänkte säga eller göra något, de får själva inse att de är dumma eller så kanske någon annan säger något. Filippa kanske? Men ingen sade något och inte heller de. Så bestämde de sig för att "gå och hämta något hemma hos Sofia". Detta märkte dock inte jag, men syrran och mamma gjorde det. Så de ställde sig framför dem i trädgården och frågade vad fan de höll på mig (tack för att ni är så underbara). Sofia blev skitsur och gick hem - själv. Jonas skrattade bara nochalant bort det, typiskt honom. De skulle inte hem och "hämta något". De skulle hem till henne och GÖRA något. Så jävla dålig stil! Efter det tappade jag allt förtroende för både Jonas och Sofia.
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Katastrof! Han gjorde för många fel och än idag tänker jag på honom som en opålitlig, nyckfull och impulsiv kille. Han är lite för snabb med saker och ting, han fick mig att känna att det verkligen var vi och så plötsligt en dag var känslorna borta.
Magnus
Hur träffades vi?
Han var kompis till min kompis pojkvän.
Hur blev vi tillsammans?
Han kom till min inflyttningsfest och sedan hade vi en dejt. Men jag tyckte att han var jätteskum och därför blev det inte mer. Cirkus ett år senare firade vi midsommar ihop och då växte han enormt i mina ögon. Vi flirtade lite och bytte nummer, bestämde att vi skulle ses någon gång. Det gjorde vi och det klickade, på ett sätt det aldrig gjort med någon innan.
Hur länge var vi tillsammans?
Jäkligt bra fråga. Han gjorde slut med mig fyra gånger, så svårt att säga! Men från juni till april, året därpå.
Varför tog det slut?
För att han var en jäkla idiot. Han hämtade hem mig från Stockholm, sade att vi skulle flytta in i första bästa lägenhet tillsammans och några dagar senare lade han på locket. Han ignorerade mig, jag fick inte tag på honom. Skickade ett sms och sade att jag skulle komma hem till honom på kvällen. Åkte till honom och när jag kom dit fick jag panik, eftersom han fortsatte ignorera mig, han svarade inte i mobilen, hem telefonen eller jobbtelefonen och där stod jag. Jag skickade ett sms och skrev "jag står utanför, öppna". Men inget hände så min kompis Lee sade att jag skulle komma hem till henne. En timme senare får jag ett sms "hade somnat på soffan, hörs en annan dag". Jag blev så jäkla förbannad, så nochalant av honom! Jag skickade tillbaka "det är slut, hämtar mina grejer imorgon". Han svarade "Yes box". Han ville verkligen visa hur mycket han inte brydde sig.
Sammanfattning:
Denna människa(monster) borde inte få promenera fritt i världen! Han behandlade mig som skit många gånger och varje gång vi bråkade använde han det som en anledning att göra slut. Jag förlät honom då jag trodde att han var skadad av sitt tidigare förhållande, där han blev utsatt för otrohet. Han kom krypandes tillbaka till mig. Jag vet ingen människa som fått mig att må så dåligt men det underbara är att jag inte känner något som helst för honom idag. Han kan dö om han vill, jag bryr mig inte. Som man bäddar får man ligga!
Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Han var 23580185015 ggr jävligare än Jonas. Ena dagen älskade han mig över allt annat, dagen därpå gjorde han slut. Kan inte förstå att man kan vara så kall, apatisk och egoistisk som honom. Jag hoppas att han inte gör om detta mot någon annan, de skulle jag inte önska någon. Förutom Magnus då..
Rasmus Westerström
Hur träffades vi?
Jag kände Rasmus kompisar och bror och han hänkade på dem när jag hade födelsedagsfest.
Hur blev vi tillsammans?
Det första jag tänkte när jag såg honom var; åh, vad söt! Vi flörtade hela kvällen och sen kysste han mig framför mina föräldrar och allt.. Detta har han dock inget minne av ;) Undrar varför..
Hur länge var vi tillsammans?
För evigt! :) I skrivande stund har vi varit tillsammans i 1 år och 9 månader.
Varför tog det slut?
Det tog faktiskt slut en gång. Jag var ganska fuckad efter Magnus och hade svårt att veta hur jag kände. Så jag gjorde slut men kände att jag inte kunde leva utan honom och sade detta till honom. Tillsammans igen!
Sammanfattning
Min fina, fina älskling. Han gjorde en av de gulligaste sakerna jag varit med om. Eftersom Rasmus och hans kompisar hade åkt från Hörby/Malmö till Nyhamnsläge sov alla över. På morgonen åkte Rasmus iväg i bilen och jag visste inte riktigt vad det skulle leda till, men vi hade varandras nummer. Batteriet i bilen dog dock efter 5 minuter, så de kom tillbaka för att ladda batteriet. Då säger Rasmus; jag lämnade min jacka för att ha en anledning att komma tillbaka, men jag behöver ingen sådan anledning, va?
Nej, det behövde han verkligen inte <3
Betyg: 5 Marlene av 5 möjliga. WOW, min älskling! Du behandlar mig som guld och jag är allt för dig, på samma sätt som du är allt för mig. Utan dig skulle min värld rasa samman. Dessutom har du gett mig en liten valp, som är den finaste presenten jag någonsin fått. Livet med dig är lyxigt! Överflöd av kärlek och trygghet. Älskar dig!
Sådärja. Nu vet ni vägen till drömprinsen. Lycka till!
