Hardcandy Baby

Idag kom Rasmus hem på lunchen och vi gick till Burger King för att käka. Stackarn känner att han håller på att bli sjuk och detta är inget som han har tid med. Stressande.. Hursomhelst, han har ju ingen jacka och det gillar jag inte. Han går aldrig i affärer och handlar, han köper på nätet eller så får det vara. Men idag tyckte han att det var kallt och eftersom vi ändå skulle till stan sade jag;
- Snälla, vi kan väl iallafall gå in i EN klädaffär och se efter en jacka?

Det gick han med på. Praise the lord! Tyvärr så är han lite som min mamma och min syster. "Här finns inget", säger de efter att ha tagit ett steg in i affären. Men du kan väl prova den här? "Jag ser ju att jag inte vill ha den". Så tvingade jag honom att prova en jacka. "Den här var ju fin!". Well dah. Till alla där ute, såhär är det; Man vet inte hur ett plagg ser ut förrän man har provat det. Aiight?

Vi gick vidare till fler klädaffärer och han stretade inte ens emot. Tro't eller ej, men tillslut hittade han en jacka! Eller alltså, JAG hittade ju den åt honom, men han köpte den :) He looks totally hot wearing it.. Rrr! Det roliga var att det var i en fin märkesaffär och därmed väldigt hög service. När han skulle prova jackan flyttade expediten en fåtölj som stod framför spegeln, mycket roligt. Jag frågade om vi betalade uppe eller nere (två våningar) och fick till svar att det var där uppe. Han tog sedan jackan så att vi skulle slippa bära den uppför trappan (det hade nog varit sjukt jobbigt). Han frågade om Rasmis ville ta på den direkt? Ja, danke! Därefter klippte han av prislappen, ställde sig bakom Rasmus och hjälpte honom på med jackan. Nu kommer det bästa; eftersom Rasmus hade haft två tröjor på sig och den ena som jacka, bad jag om en kasse till hans tröja. Expediten tar tröjan, viker ihop den, tar fram en papperskasse, lindar in tröjan i silkespapper och går sen runt disken och ger kassen till Rasmus. Notera - sträck dig aldrig över disken..

Det kallar jag service!

Jag tyckte att detta var skitkul! Speciellt eftersom Rasmus är den siste som skulle bry sig om sådan service överhuvudtaget, han är en väldigt enkel människa som inte kräver så mycket.

Jag å andra sidan, älskar sånt här. Mest för att det är underhållande, det är blir så komiskt på något vis. Ska bli rik och gå till dyra affärer hela tiden så att de kan bära min kläder uppför trappan och möblera om affären för att jag ska kunna kolla mig i spegeln. Yeah, baby!

I nästa inlägg ska jag berätta om hur jag "råkade sno fel katt" igår.

Puss och kram!