Katten
”Jag tog ett foto på katten och skickade det till Rasmus.
- Har du snott en katt?! Svarade han.”
När jag skriver detta är klockan åtta på morgonen och jag har varit vaken i en halvtimme, kan inte sova längre. Känner mig förkyld eller som om jag håller på att bli sjuk men förhoppningsvis är det bara som det känns ;)
En dag när jag hade varit ute och powerwalkat, fann jag en svart katt utanför vårt lägenhetshus. Tidigare under min promenad hade jag sett ett flertal lappar där det stod ”katt saknas”, men en bild på en svart katt. Jag blev väldigt ledsen för katt/ägares skull eftersom jag vet hur ledsen jag hade varit om det var Sussan som var borta. Men någonstanns inom mig så kände jag på mig att jag skulle vara den som hittade katten.
Så som sagt, när jag kommer hem står där en svart katt i snåret. Jag pratade med kisen.
- Är det du som kommit bort?
Tyvärr fick jag inget svar. Men om det nu var den katten, då var jag tvungen att ta in den i lägenheten så att den inte sprang iväg. Problemet var bara att det är står i vårt kontrakt att det är förbjudet att ha djur i rummen. Crap. Men hey, det är inte så att det skulle vara första gången jag bryter mot reglerna för ett djurs skull. Jag kunde inte heller ringa den eventuelle ägaren och fråga om det var hennes katt eftersom jag inte hade haft mobilen med mig och därmed hade jag varken nummer eller telefon.
För att inte vara för uppenbar och bära in en fräsande katt genom entrén så att alla på det medicinska centret såg och hörde det, planerade jag att jag skulle gå in i byggnaden och sedan ta mig ner till nedersta våningen för att smuggla in katten via bakvägen.
- Stanna här kisen.
Men det ville inte katten, hon ville följa med mig. Det blir lite svårt att smuggla in henne genom bakvägen om hon står i entrén! Okej. You leave me no choice. Jag tog av mig ena tröjan och lade den över henne och lyfte upp henne i famnen. Hon höll sig lugn – wow! Jag såg till att inget hår stack ut och stoppade in svansen, det hade varit ganska tydligt att jag hade ett djurbylte i famnen om en svart svans stuckit ut. Jag bad en liten bön och sedan gick jag mot entrédörren. När jag kom dit började jag nästan att skratta – lunchstängt! Där fanns inte en själ. Då fick jag bara hoppas på att jag skulle klara mig ner till lägenheten utan att stöta på vaktmästare eller någon som skulle sladdra.
I made it! Kisekatten var i tryggt förvar i lägenheten, jag tog min mobil och gick ut igen, för att hitta en lapp och ta telefonnumret. Tro inte att någon hade hunnit ta bort de närmsta lapparna när jag kom ut igen? Denna dag fick jag gott om motion, en och en halv timmes powerwalk, tack lapptjuv. You made my butt! Hursomhelst ringde jag, men fick inget svar. Nähe. Då får vi vänta! Jag var ju inte direkt ledsen över att ha en katt i det ensamma rummet. Hemtrevligt och mysigt!
Hon låg avslappnad på datorstolen när jag kom tillbaka. Jag fotograferade henne och skickade ett mms; är det din katt? Resten av dagen lekte hon med Rasmus ögonbindel eller så låg hon och gosade i sängen. Mycket mysigt! Mjaaaau.
Någon timme senare ringde ägaren som var jätteglad över att jag kanske hade hittat hennes älskade katt. Hon kunde dock inte se om det var hennes katt på bilden – inte så lätt när det är en svart katt, så vi bestämde att hon skulle komma hit och se på katten. Hon skulle ringa när hon var på väg.
Rrrrrrrrring(okej, min mobil låter inte så, men annars hade ni ju inte fattat)!!
- Hej det är Marlene.
- Hej! Du. Jag har hittat min katt!
- Va? Åh, gud vad kul.
- Ja, jag är så glad!
- Då har jag fel katt då.
- Ja, det har du. Men tack så hemskt mycket för allt du gjort!
- Det är ingen fara. Jättekul att din katt hittat hem igen.
- Ja.. Men som sagt, tack så mycket! Ha det bra!
Attans. Fel katt! Då var det bara att släppa ut hårbollen igen.
