Hardcandy Baby

Hur är läget? Bra, hoppas jag :)

Sedan sist har jag fått hjärnskakning, Emma har varit här på visit, jag har shoppat loss och fått en varning som löd "nästa gång ringer jag polisen".


Vi kan börja med lite BB-åsikter..

Nu är jag sjukt trött på Katerina, igen. Störd!! "Jag kan inte äta när det är fasta, det är emot min religion. Den går före allt"
Lite senare;
"Jag ska hämnas på Peter, Martin och Sara. Dom ska ut. HÄMND! Det är ju egentligen emot min religion. Men dem ska ut!"

Då passar det plötsligt att bryta mot reglerna. Hon vänder ju verkligen kappan efter vinden. Hon har varit så löjlig senaste veckan, som när de skulle frossa i mat och gå upp i vikt. "Jag riskerar inte min hälsa, aldrig i livet". Du sabbar inte din hälsa genom att äta godis och onyttigheter under tre dagar. Okej, om man inte vill gå upp i vikt, men sluta snacka ditt propagandaskit. Å sen går hon och säger till andra att de inte heller ska äta, för det är inte bra. Det är en lek/tävling, ta det inte så jävla allvarligt! När de sedan istället ska gå ner i vikt, då jäklar är hon på, då ska hon vinna. Späka är tydligen superbra. Hon säger även till folk att de är tjocka nu, även om de inte är det. Som Sara. Var fan är hon tjock någonstans? Katerina är en sådan onödig människa, orkar inte se mer av henne! Snälla, låt henne åka ut ikväll. 

No more Katerina, snälla.

Hon är helt jäkla oresonlig. Hon får säga och göra vad hon vill, men så fort någon försöker att prata med henne så ska de hålla käften. Jag får lov att skrika och bära mig åt som jag vill, men ni får inte göra ett skit. Som om hon bestämmer?! Åk uuuuut.

Emma har ju varit här och hälsat på. Myyycket trevligt! Hennes plan skulle anlända 16.15 i lördags, förra veckan. Så jag tog tåget till flygplatsen och var där i tid. Var dock jättehungrig eftersom jag varit igång hela dagen med städning, shopping, hundpromenad och endast hunnit att äta frukost. Så jag tänkte att jag kunde sätta mig ner och ta en macka och dricka något varmt. Vi hade bestämt att hon skulle höra av sig när hon kommit av planet men det hade hon inte gjort än, så jag trodde att jag hade gott om tid. När jag väl satt mig ner skickade jag iväg ett sms och frågade om hon inte stod med fötterna på jorden än. Trodde att planet kanske blivit lite försenat och att väskorna tog tid att få, för klockan var kvart i fem. Fick tillbaka ett smått panikartat sms; "vart är du?!". Hon hade missat att hon skulle höra av sig! Woopsiee..

Ringde upp snäckan och bad henne att ta trapporna ner en våning. Det gjorde hon, men där fanns ingen Marlene. "Men gå ner en trappa ner till då?" Fortfarande ingen bingo. "Jag kommer inte längre ner!!". Emma tyckte inte att det var så roligt, hon kände sig aningen vilse i detta okända land.. Så jag hällde över drickan i en pappersmugg, tog mackan i handen och gick. Emma var på rätt väg, hon skulle bara ha gått lite längre. Vi hittade iallafall varandra tillslut och Emma kunde andas ut. Vi tog sedan tåget till Zürich för lite shopping och sightseeing. Tyvärr så blev vi aningen försenade efter flygplatsincidenten så vi hann knappt gå i några affärer innan allt stängde, lördag som det var. Lite synd, för det var en speciell affär som jag verkligen hade velat visa för Emma. Mamma och jag gick in där när hon och pappa hälsade på och det är en grym affär. De har allt.. En massa coola kläder, väskor, häftiga saker för hemmet coh en massa annat. Svårt att beskriva, men det är en unik affär med allt och lite till.

Men vi hängde inte läpp för det. Vi satt oss ute på Sam's Pizza, käkade och drack ett glas prosecco. När vi skulle åka tåg hem köpte vi våra biljetter, gick in genom tågdörrarna där det stod "Klass 2", svängde sedan ner till vänster och satte oss ner. När konduktören kom, blev hon förbannad, för tydligen satt vi i första klass. Det visade sig att när man går på tåget, står det att det är klass två. Men efter att du stigit på, måste du gå uppför trappan (tågen här har två våningar) till andra våningen, går du ner till vänster så är du i klass 1. Vi såg inte att det stod klass 1 och eftersom Emma hade en stor resväska satte vi oss självklart på första våningen. Konduktören blev skitsur!
- Ni sitter i klass 1. Gå!
- Okej, sorry, vi visste inte. Vi är inte härifrån.
- Men gå mer er då! SKYNDA. Annars får ni betala för första klass.
Vi höll alltså på att resa oss när hon sade detta..
- Vi är på väg! Men vi visste faktiskt inte.
- Kan du inte läsa siffror på tyska eller?
Fy fan vad arg jag blev! Vi var inte alls otrevliga, vi hade råkat sätta oss fel och vi höll på att resa oss när hon sade att vi skulle skynda oss. Jag brukar inte använda fula ord, men när jag blir riktigt arg och när folk förtjänar det, så kommer de fram. Jäkla klimakteriekossa! Jag sade alltså inget till henne, förutom ett "nej" på frågan om jag inte kunde läsa siffror på tyska. Det var en sådan onödig kommentar och jag blir lika arg nu, som jag blev då, över hur hon behandlade oss. Knappt att jag kunde lägga band på mig! Rök antagligen ur öronen på mig..


Skit i henne! Synd om henne, som har sådana problem att hon måste hoppa på folk. Hursomhelst, så tog vi oss hem och hämtade lilla Nalle som grannen passat. Superglad vovve! Han var dock väldigt misstänksam mot Emma till en början. Tror att det kan ha varit eftersom jag varit borta från honom i flera timmar och sedan kommer jag tillbaka med någon ANNAN, när han vill ha all min uppmärksamhet och inte behöva dela den med någon annan. Men det tog inte många timmar innan han istället blev kär i Emma och skulle gosa med henne så mycket som möjligt. Emma tog en dusch och jag plockade fram jordgubbar, mousserande, tände ljus och gjorde fint. Hade även köpt en stor chokladkanin till henne som påskpresent, som jag lade fint på hennes sida av sängen :O)


Jag älskar skräckfilm och jag blir väldigt sällan rädd. Emma gillar inte skräckfilm så värst mycket och blir skiträdd för minsta lilla. Mycket underhållande! Så givetvis tvingade jag stackarn att se (minst) en skräckfilm varje kväll, förutom den sista, då hon hade blivit så rädd kvällen före. Vi såg på paranormal activity 2 och Emma blev så rädd att hon kastade iväg jordgubben hon hade i handen! Haha. Så jäkla kul! Som jag garvade..

Vi solade en massa då vi hade underbart väder alla dagar under lillsyrrans visit (hon är fanimej min lillasyster). Jag räknas nästan som mörkhyad nu. Vi shoppade i Wettingen och vi shoppade i Baden. Jag hittade en sjukt massa fina kläder och Emma hittade två. Haha. Vi åt jordgubbar, melon och drack mousserande. Män/killar glodde som vanligt galet mycket och Emma förstod hur jag brukar känna. Vi dissade dem tillsammans, roligare än att göra det själv! Det mesta är roligare när man är två.. Jag skämde bort min lilla prinsessa då hon förtjänade det. Hon sov på morgnarna när jag var ute med hunden. När jag kom hem väckte jag henne och sade att det var dags för frukost. Vi åt framför tv:n, till gårdagens avsnitt av Big Brother. Jag tog disken. På kvällen lagade jag mat till henne. De sista dagarna hjälpte hon mig med disken och bäddade sängen.. Vi hade våra rutiner och var som ett kärleksfullt, gift par. Those where the days..


Emma sade så snälla saker till mig;
"Du är så brun"
"Hur får du din mage att se så vältränad ut?"
"Hur kan du se så fin ut utan smink?"
"Varför har jag inte din hy?"
Ack, ja. Är hon inte härlig, så säg!

Det blev aningen tomt när hon åkte, men som tur var hade jag vin och godis.. Snyft!

Emma åkte alltså i torsdags förmiddag. Sedan blev det påsk och Rasmus var fortfarande i Sverige. Snyft igen! Ännu mer snyft faktiskt. Det var inte kul alls! Alla firade påsk med familj och vänner, förutom Nalle och jag, som satt här själva.

När vi var ute och gick stötte vi på två killar i 17-18årsåldern. Eller ja, den ena kille stötte på mig!
- Är du här ifrån Wettingen?
- Japp. Eller ja, Sverige ursprungligen.
- Jaha! Vad gör du här om du kommer från Sverige?
- Min man fick jobb här.
- Men vart är din man?
- Han är i Sverige.
Sedan sade han något jag inte förstod.
- Va?
Han upprepade och då förstod jag att han sade;
- Men då kan ju jag följa med dig hem.
- Nej, tack.
- Varför inte?
- För att jag har en pojkvän!!
- Jamen, han är ju i Sverige.
- Det spelar ingen roll, jag sysslar inte med sånt.
- Nähe. Jaja, ha det bra!
- Hejdå..

Så ensam är jag inte! No way. Var dock lite ledsen igår, för jag kände mig så ensam och ledsen. Sade till Rasmus att han aldrig får lämna mig ensam på en högtid. Hur tänkte han egentligen? Han hade tänkt att Emma skulle vara här hela tiden, men nu blev det inte så. Han bad så hemskt mycket om ursäkt. Det är ok älskling! Bad dock honom att köpa någon grej till mig på flygplatsen och tillade; "Jag förväntar mig inget men det hade varit trevligt och lite av en kompensation för helgens lidande.. ;)". Så blir spännande att se hur det blir med det hela..

Häromdagen, när jag skulle ut med Nalle sade grannen på första våningen;
- Det här med din hund funkar inte längre. Du måste fixa det här, så kan det inte fortsätta. Förstår du?
Jaa, jag förstod.. Har försökt att fostra Nalle och lära honom att vara ensam genom att succecsivt öka stunderna då han är hemma själv. Under tiden Emma hälsade på, var han hemma själv minst en timme om dagen. Detta uppskattades inte och grannen i huset bredvid hotar med att ringa polisen. Han skriker alltså något så enormt, jag vet ju att han gör det. Men vi har bott här i tre månader utan klagomål så jag blev ganska chockad när de plötsligt varnar med att ringa polisen.

Jag vet inte om jag förstod rätt, men eventuellt har polisen rätt att ta hunden. Så nu får jag tyvärr har med Nalle överallt, vågar inte riskera att han ylar och att polisen kommer. Jag tar med honom när jag går ner och tvättar, om jag slänger soporna, varje gång jag lämnar lägenheten. Det känns inte alls bra, det känns inte som att han riktigt lärt sig att vara ensam än men något har han väl lärt sig och nu försvinner allt han lärt sig. Så vänjer han väl sig vid att jag är där 24/7. Inte bra! Men vi har ju inget annat val nu :(

Glad påsk på er, ha det så bra! :)