Hardcandy Baby

Alla som känner mig vet att jag är lite småkriminell, lite rebellisk av mig. Det har hänt att jag kört mot enkelriktat, kört i bussfilen, ätit godis på vardagar osv.. Bara för att vi har flyttat till Schweiz, så betyder ju inte det att jag slutar vara den rebell jag är.

Dagen efter Nalle och jag anlänt till Schweiz åkte vi till IKEA. Vi visste inte om det var ok att ha hund där inne, så vi stoppade in lilla Nalle i hans flygväska och satt den i vagnen. Hade t.o.m väskan öppen så att han kunde kika ut. Ganska tydligt egentligen.. Om han började gnälla så började jag vissla.. Jag gungade vagnen precis som man gör med en barnvagn och vi klarade oss; ingen kom på oss! Fast å andra sidan visste vi inte om det var för att det kanske var tillåtet?

Förra veckan åkte vi till dit igen. Nalle låg i sin väska och vi steg in på IKEA. Denna gången såg vi skylten; hundar förbjudet. Woopsie! Men ja, det var bara att köra samma trick som sist. Fast denna gången vågade jag inte ha väskan öppen, det var ju lätt att se honom då. Nervösa svettdroppar rann nerför ryggen.. Nä, det gjorde de egentligen inte men vi kan väl låtsats, bara så att ni ska förstå skräcken vi upplevde. Nalle var lite extra gnällig idag, såklart. Vilket delvis berodde på att väskan var stängd. Vi ville göra besöket så kort som möjligt för nu när vi visste att det inte var tillåtet blev vi nervösa. Vi delade på oss eftersom Rasmus skulle snacka med en anställd och det var onödigt att vifta med Nalle framför ögonen på honom, speciellt då Nalle gärna gnällde när vagnen stod still. Folk måste trott att jag var knäpp som "pratade med mig själv" och gungade vagnen fram och tillbaka, som om det var en barnvagn. Jag bjuder på det! Så jag och Nalle gick vidare medan Rasmus stannade kvar. Efter ett tag började jag undra var Rasmus tog vägen, så jag ringde och bad honom komma till bestickavdelningen. Skulle vi köpa bestick eller ej? Han kom dit och sade att han var tvungen att gå tillbaka igen, han var inte riktigt färdig. Då började Nalle tjuta och låta som fan och jag trodde att jag skulle dö.
- Älskling, jag följer med dig för jag klarar inte av att bli påkommen med Nalle ensam!!
Jag var nervös som fan, folk stirrade, jag försökte vissla men det var poänglöst, jag kunde inte överrösta Nalle. Det slutade med att Rasmus struntade i att gå tillbaka.
- Äh, vi har vad vi behöver.
Sedan gick vi tillsammans och även om Nalle gnällde lite smått, så klarade vi oss undan även denna gång! Ibland undrade man om personalen var korkade ibland gnällde Nalle en massa när vi gick förbi dem och de reagerade inte. Men antingen brydde de sig inte eller så tänkte de helt enkelt inte på det.

Grejen är ju den att Nalle ännu inte lärt sig att vara hemma själv. Tränar en massa på det nu, men han är en gnällig hund, dessutom en valp och det tar tid. Min hundtränare har sagt att man börjar med en halv minut, går in när han är tyst och sedan ökar man till en minut och går in när han är tyst, sedan väntar man två minuter, sedan tre minuter, osv.. Så som ni kanske förstår går det inte direkt på en blinkning.. Speciellt då han är den lilla gnällkillen som han  är <3 Ni får hålla tummarna för oss!

Tills dess fortsätter vi på samma sätt i mataffären.. Här i Schweiz får man ha hundar på många fler ställen än i Sverige. Här kan man t.e.x ta med hunden till frisören och till Media Markt (som Elgiganten/OnOff/Siba). Även i möbelaffären där vi beställde alla våra möbler var det ok. Å där finns ju riktigt dyra saker. Sist vi var på COOP började Nalle att gnälla som fan.. Men ingen arg personal slängde ut oss. Han satt dold i sin väska, men en kvinna sade;
- Åh, vad är det för ras?
- En blandras, pudel, cavalier och shih tzu.
- Aw. Jag har en malteser hemma!
- Jag älskar malteser..
- Jag också.
Well duuh! Haha. Hon var alltså inte anställd, men hon reagerade inte på att jag hade hunden med mig. Det verkar som om de inte bryr sig så länge som man har hunden "väl paketerad". Vi får hoppas att det fortsätter på detta vis.. :)

Jag var även lite busig på flygplanet hit.. Yeah, shame on me! Jag satt ensam och hade därmed två säten. I reglerna för hundar på flygplan stod det att hunden ska hållas i sin bur hela flygturen, men det sket jag i. Lite diskret var jag dock ;) Jag öppnade väskan och han lade sitt söta lilla huvud på mina uggs. Vid ett tillfälle reste jag mig upp för att ta något från skåpen ovanför. Då hör jag att folk börjar fnissa, så jag vänder mig om och inser jag att de fnissar åt att min hund; som har smitit ur väskan. Jag fick kvickt tag på honom, han var ungefär 10 cm från flygvärdinnan som serverade från sin lilla vagn, men vi lyckades förbli osedda. Pehw! Efter ett tag var jag så busig att jag tog hans väska och satte den i sätet bredvid, med min tröja ovanpå, jag behöver ju inte vara alldeles uppenbar.. Sedan hade jag väskan öppen och han låg delvis på mina ben. Jag tror inte ens att flygvärdinnorna var medvetna om att de hade en hund ombord på planet!

Häromkvällen;
Vi har just sett ett avsnitt av The Gates och jag säger;
- Klockan är bara tio, ska vi se ett avsnitt till?
- Det eller sex, du kan inte få båda, säger Rasmus.

Romantiskt, älskling. Romantiskt!