Jul & Nyår
Slå inte på mig! Aaajj! Det har hänt mycket, okej? Sluta slå på mig, annars kan jag ju inte skriva det som du så gärna vill läsa! Ursäkta om det ser konstigt ut men bloggen bråkar satan i det. Kan inte lägga upp mina bilder eller snygga till det. Men så fort allt är som vanligt igen kommer fler bilder! Det svider i mitt pedantiska hjärta att behöva säga detta :(
Julafton var en hektisk dag! Jag gick upp vid halv nio-nio för att äta och bada. Mamma, pappa och jag skulle hem till syrran och fira Timothys födelsedag. Givetvis var också Max och Nalle med <3 Timothy och Benjamin hade jättekul med Timothys presenter och försvann upp för att leka. Vi käkade lite tårta och allt såntdära och sedan åkte vi hem. Jag hade bråttom! Skulle nämligen göra två olika sorters kola samt lussebullar. Satte igång direkt när jag kom hem och höll på i typ tre timmar! När gästerna kom (Syrran med familj+min kusin Emma och hennes mamma Boel - min faster) stod jag fortfarande i köket och hann väl i princip sätta in ett gäng bullar i ugnen. De blev så bra! Jättegoda. Alla ville ha fler! På mindre än en vecka försvann de 50 lussebullarna. Öppna lussebageri kanske?
födelsegrisen :)
Kvällen var trevlig, med tomten som hälsade på och allt. Jag tabbade mig dock lite.. Benjamin var inte alls rädd för tomten, han var bästis med tomten. Mormor har ju nämligen flera gånger berättat att hon pratat med tomten, så Benjamin brukar gå runt och säga att mormor känner tomten. Lite lustigt med tanke på att pappa ser ut som tomten.. Hursomhelst! Timothy var dock inte lika glad för tomten, han tyckte att han var lite läskig. Emma och jag pushade honom lite och hjälpte honom fram till tomten. När det var dags för tomten att gå kramade Benjamin honom hejdå, min minstingen vågade inte. Men precis när tomten (also known as Ronny, en granne i gatan) skulle gå och stod i dörröppningen, frågade jag Timothy om han ville ge tomten en hejdåkram. Då säger han plötsligt ja, och jag skriker; - Ronny, vänta!
- Men Marlene. Du menar väl tomten? säger Jenny, Emma, Boel och mamma i kör.
- Jaa, sa jag inte det?
- Nej, det sa du inte..
- Men jag menade tomten! Men tomten heter ju Ronny egentligen, visste ni inte det?
Som tur var uppfattade inte pojkarna detta. Tur, för om de hade uppfattat det hade de nog också hört när pappa och Ronny två minuter tidigare stod och pratade och sade saker som; "du gjorde verkligen ett bra jobb", "nämen, inte ska jag väl ha betalt för tomtedräkten?", "här har du lite pengar som tack, du ska ju inte betala dräkten själv", osv. Dessutom stod Benjamin i princip och tittade på dem då, men han var väl så salig att han inte hörde vad de sade.. Så egentligen var väl min tabbe ganska liten? ;)
Efter tomtens besök öppnades samtliga julklappar och här är julklapparna till Mamma&Pappa och Jenny&Patrik, som jag var så nöjd med;
Den till vänster är till mamma&pappa, den andra till syrran&Patrik
De innehöll whiskey, vin från Baden där vi bor (vinodlingarna gick jag förbi varje gång jag powerwalkade), schweizisk choklad, ljuslyktor, bodylotion/bodyskrub/bodywash-cocos, prydnadsänglar, ögonkräm, ögonkuddar/ansiktskuddar, prydnadssaker och små chokladtomtar. Kartongerna är skokartonger som jag slagit in i julklappspapper. Som tur var blev de uppskattade, jag lade ner mycket kärlek i dessa två klappar <3
Precis när vi hade satt oss ner för att äta maten på våra tallrikar spydde Timothy. Floder! Hur kan så mycket spya få plats i den lilla kroppen? Han spydde på sin tallrik/bordet, över hela sig själv, stolen han satt på och på golvet. Stackars Timothy! Allt åkte in i duschen. Det var lite svårt att äta efter det. Höll på att klökas när jag torkade upp lite.. Mjau!
Vi spelade spel och hade det trevligt. Tills mamma någon timme efter Timothy, också spydde. Man trodde ju dock att även hon "bara" hade kräksjuka men det skulle visa sig vara fel. Dagen efter kom det blod istället för avföring. Jag ville åka in med henne men hon sade att hon inte orkade just den dagen. "Men jag kan iallafall ringa och fråga", sa jag. Men eftersom mamma inte var så pigg på det och jag hade fullt upp iochmed att hon var sjuk; städa huset efter julafton, gå ut med Max, pyssla med mat, utfodra djuren, färga Emmas hår.. Osv,
så ringde jag aldrig. Till slut blev mamma tillräckligt orolig för att ringa. De bad henne att komma in direkt så jag tog mamma till akuten där hon fick genomgå otrevliga undersökningar då hon blödde i tarmen. Det var så jobbigt! Jag var så orolig för henne och gillade inte alls vad hon fick gå genom. Men jag fick hålla mig lugn för mammas skull och hoppas på att det skulle smitta av sig. Hon lades in och jag följde med henne till rummet och såg till att hon hade allt som hon behövde. Efter lite mer än fyra timmar åkte jag hem igen, utan mamma och det var inte kul. När jag kom hem bröt jag nästan ihop, det är jobbigt att hålla en fasad om att man inte är orolig. Rasmus och jag bestämde att han skulle komma till mig nästa dag då jag behövde hans stöd.
Nästa dag hämtade jag Rasmus på knutpunkten (han har bott i Hörby de dagar han inte varit hos mig) och sedan åkte vi för att hälsa på mamma med tidningar och lite godis. Hon hade gett ett "blodprov" på toaletten som skulle analyseras, vilket tar ett tag. Dagen efter fick hon komma hem och det var en stor lättnad! Faran var dock inte över, men hon hade slutat att blöda och de skulle därefter vänta på provsvaren. Om provet visade på bakterier var det bra, då hade hon bara haft en obehaglig infektion. Iochmed att det slutat blöda tror man ju att det inte borde vara något mer än just en infektion. Men tyvärr fick mamma provsvaren i tisdags och det var ingen bakterie. Så nu vet vi inte vad hon lider av och det är riktigt obehagligt :( De ska göra fler obehagliga undersökningar för att hitta felet. Jobbigt att leva i ovisshet, jag hoppas verkligen att min älskade mamma inte lider av något farligt. Jag försöker att var positiv, det hjälper ju inte att vara negativ. När mamma säger något i stil med "vi vet ju inte om jag klarar det här, jag kanske inte är kvar då" så säger jag; sluta, du ska inte någonstanns.
Jag var dock jätteglad över att hon kom hem till nyår och att hon mådde mycket bättre. Rasmus och jag fixade en mysig trerätters middag (även om vi inte var helnöjda med resultatet, men mamma och pappa var nöjda så det får väl räcka) och sedan fyrade vi av lite raketer. När pappa tände på "bomben" så fastnade hans toffla
i snön och han fick lämna tofflan där för att hinna springa undan. Han hade inte ens några strumpor på så där sprang han barfota, svärandes i snön! Mycket roligt :)
Sen blev tyvärr även vår hund Max sjuk för ett par dagar sedan. Han har diskbråck och detta är inte bra.. Har vi otur kan han bli lam och då måste han avlivas. Hans inre organ/magen kan också få allvarliga skador av medicinen han tar. Inge bra alls! Han ska ta denna medicin i en vecka och därefter ska veterinären kolla om det har hjälp samt hur mycket det har stjälpt.. Ser det bra ut så får han mer medicin. Så på sex veckor får han inte lov att gå ut och gå, leka, anstränga sig eller gå i trappor. Han kommer aldrig mer få springa efter bollar och leka i havet. Så himla taskigt! Det är ju det bästa han vet :( Men vi hoppas på det bästa och ber om att det löser sig. Ibland har han så ont att han bara ligger och gnyr men jag vet inte om han har blivit lite bättre av medicinen. Hoppas!!
Glömde jag att nämna att både mamma och pappa är sjuka? Först blev pappa sjuk och det blir han aldrig, inte så sjuk iaf. Mamma blev dock ännu sjukare och har haft en massa feber. Pappa är bättre och jag tror att även mamma är på bättringsvägen. Men jag försöker att hålla mig i min del av huset, om man säger så..
Annars så har jag myst med min älskade Rasmus (som åkte hem till Schweiz igår), vaccinerat Nalle, gått på två privatlektioner med Nalle, träffat Kim, lagat mat, städat, druckit vin, varit i Hörby, hjälpt mamma med att hitta en ny bil, varit på spelkväll hemma hos syrran, skottat, ätit gott kollat film med Bobo och myst med Nalle.
Hoppas ni fått en god fortsättning och att även mamma och Max får det.
Puss & Kram!
(More is more - möbelstore)
