Stalker?
Inatt har jag vaknat och somnat om vartannat pga magsmärtor. Jag har legat och "pumpat" magen halva natten, dvs dra ut och dra in, men det har inte hjälpt. Gör detta mycket inom kundalinyogan och det brukar hjälpa men jag hade fortfarande jätteont när jag vaknade. Brukar även hjälpa att jag lägger mig ner på sidan, då brukar smärtan "försvinna". Om jag sen sätter eller ställer mig upp så får jag ont igen men så länge som jag ligger på sidan är det ok. Men sådan tur hade jag inte inatt/idag! Ont hela tiden.
Stod och joggade lite på stället och fortsatte att pumpa magen. Neej, det ville säg inte. Låg på sidan någon timme, hjälpte inte. Suck. Gick en smärtsam promenad med Nalle. Tappade min nyinköpta tygpåse där jag hade min klicker (till hundträningen) och lite av hans godis. Eftersom jag hade så ont tog jag bilen och körde tillbaka, hittade påsen snabbt. Efter några timmar hade det blivit bättre men jag är fortfarande öm och det verkar inte riktigt vilja släppa. Trööööttsamt! Sitter här med min älskade värmekudde, det lenar lite.
På måndag ska Nalle äntligen få klippa bort alla tovor! Jag upptäckte dessa tovor som verkade komma över någon natt och sedan förökade de sig himlans snabbt. De går inte att borsta ut och det sitter precis intill huden! Nalle sitter inte direkt still heller och hans sylvassa tänder letar sig in i handen/handleden på en när man ska försöka klippa/borsta. Med hjälp av Bobo kunde jag klippa bort alla tovor som satt på hans kinder och klippte senare även bort allt under hakan. Pälsen är helt vit under, han är så jäkla söt min älskling :) Men nu får en riktig hundfrissa ta hand om resten! Blir nog en hel del rakning. Hans uppfödare Ingela säger att det är vädret och valppälsen som bråkar men jag har införhandlat balsamspray för hundar och kommer att borsta honom varje kväll när hon är färdig med min lilla rackare. Hoppas att han inte blir för rädd :( Har även kommit fram till att vi definitivt kommer att behöva klippa hans päls i fortsättningen, den växer som ogräs ;) Dock mycket vackrare än ogräs.
Över till något obehagligt. För ett par dagar sedan låg jag på mitt rum, i min säng och hörde att någon tog i dörrhandtaget på någon av ytterdörrarna. Jag har nämligen två dörrar nere vid mitt rum, som ligger i "utkanten" av huset, smått distanserat från resten av huset. Klockan var nästan ett på natten. Jag funderade på om det var mamma eller pappa och tänkte att jag skulle fråga dem dagen därpå.
Men de hade inte varit där nere och dragit i dörrhandtaget. Grejen är att det inte är första gången det händer, så det gäller att låsa dörren! Lite läskigt med tanke på att mitt rum som sagt är en bit från resten av huset, det var faktiskt ett förråd från början, som vi gjorde om till mitt rum - det finns dock ingen dörr som direkt leder ut. Skulle någon komma in på mitt rum så kommer inte mamma och pappa att höra det, speciellt inte eftersom vi brukar stänga dörren som leder in i tvättstugan. Efter tvättstugan finns en dörr till, sedan kommer pannrummet med de två ingångarna och sedan mitt rum som givetvis också har en dörr. Jag har alltid varit lite av en outsider ;)
Tyvärr slutar inte historien här. Efter att syster med familj hade åkt hem efter söndagsmiddagen gick jag en runda med Nalle, vid elva på kvällen. Min intution är sjukt stark så när jag känner något stämmer det med 99,9% chans. När vi är ute och går får jag en hemskt obehaglig känsla, det är någon där som följer efter oss. Inte nog med att jag kände det på mig, Nalle morrade med jämna mellanrum, något han aldrig gör annars. Jag hade velat springa men det gick inte då det var isgator. När vi väl kom fram till vår dörr var jag rädd att någon skulle hinna hugga tag i mig innan jag kom in. Som tur var hände inget! Men det var väldigt obehagligt.
Efter detta går jag inte ut sent ensam, jag kan gå med Nalle vid 18-19-tiden men sen går jag inte ensam. Förr kunde jag alltid gå kvällsrundan med pappa och Max men eftersom Max är sjuk och inte får lov att gå ut på sex veckor så är det lite svårt! Mamma följde med mig ut igår, jag hade inte tänk att säga något till henne eftersom jag vet att hon blir så orolig, men jag frågade om hon ville följa med och hon sade givetvis ja. Fast jag hörde ju att hon kanske inte riktigt hade lust och då ville jag förklara varför jag ville släpa ut henne. Det var bra att jag berättade det, så att vi alla kan vara mer uppmärksamma på om något skumt föregår. Pappa vet också och jag ska nog berätta för grannarna så att vi alla kan hjälpas åt att hålla utkik om det händer igen, det kanske har hänt dem också.
Det dumma är att den ena ytterdörren är ut mot vår trädgård och där kan ingen granne se något. Men vi låser ju dörrarna, så det ska inte spela någon roll. Numera stänger vi dock inte dörren till tvättstugan utan har den öppen, så att mamma och pappa också hör ifall någon tar sig in. För att inte tala om Max :)
Jag hoppas att det bara var en engångs grej men idag när pappa gick ett varv i gatan med Max, detta gör vi en gång om dagen eftersom han så gärna vill gå ut, så gick Nalle och jag med och när vi nästan var framme vid huset igen kom jag den obehagliga känslan tillbaka. Förhoppningsvis är det bara fantasin som skenar iväg men för säkerthetsskull lyssnar jag på min kropp och tar det extra försiktigt. Fick dock inte denna känslan när jag och mamma var ute igår..
Ha det så gott, så hörs vi snart igen!
Kramar
Stod och joggade lite på stället och fortsatte att pumpa magen. Neej, det ville säg inte. Låg på sidan någon timme, hjälpte inte. Suck. Gick en smärtsam promenad med Nalle. Tappade min nyinköpta tygpåse där jag hade min klicker (till hundträningen) och lite av hans godis. Eftersom jag hade så ont tog jag bilen och körde tillbaka, hittade påsen snabbt. Efter några timmar hade det blivit bättre men jag är fortfarande öm och det verkar inte riktigt vilja släppa. Trööööttsamt! Sitter här med min älskade värmekudde, det lenar lite.
På måndag ska Nalle äntligen få klippa bort alla tovor! Jag upptäckte dessa tovor som verkade komma över någon natt och sedan förökade de sig himlans snabbt. De går inte att borsta ut och det sitter precis intill huden! Nalle sitter inte direkt still heller och hans sylvassa tänder letar sig in i handen/handleden på en när man ska försöka klippa/borsta. Med hjälp av Bobo kunde jag klippa bort alla tovor som satt på hans kinder och klippte senare även bort allt under hakan. Pälsen är helt vit under, han är så jäkla söt min älskling :) Men nu får en riktig hundfrissa ta hand om resten! Blir nog en hel del rakning. Hans uppfödare Ingela säger att det är vädret och valppälsen som bråkar men jag har införhandlat balsamspray för hundar och kommer att borsta honom varje kväll när hon är färdig med min lilla rackare. Hoppas att han inte blir för rädd :( Har även kommit fram till att vi definitivt kommer att behöva klippa hans päls i fortsättningen, den växer som ogräs ;) Dock mycket vackrare än ogräs.
Över till något obehagligt. För ett par dagar sedan låg jag på mitt rum, i min säng och hörde att någon tog i dörrhandtaget på någon av ytterdörrarna. Jag har nämligen två dörrar nere vid mitt rum, som ligger i "utkanten" av huset, smått distanserat från resten av huset. Klockan var nästan ett på natten. Jag funderade på om det var mamma eller pappa och tänkte att jag skulle fråga dem dagen därpå.
Men de hade inte varit där nere och dragit i dörrhandtaget. Grejen är att det inte är första gången det händer, så det gäller att låsa dörren! Lite läskigt med tanke på att mitt rum som sagt är en bit från resten av huset, det var faktiskt ett förråd från början, som vi gjorde om till mitt rum - det finns dock ingen dörr som direkt leder ut. Skulle någon komma in på mitt rum så kommer inte mamma och pappa att höra det, speciellt inte eftersom vi brukar stänga dörren som leder in i tvättstugan. Efter tvättstugan finns en dörr till, sedan kommer pannrummet med de två ingångarna och sedan mitt rum som givetvis också har en dörr. Jag har alltid varit lite av en outsider ;)
Tyvärr slutar inte historien här. Efter att syster med familj hade åkt hem efter söndagsmiddagen gick jag en runda med Nalle, vid elva på kvällen. Min intution är sjukt stark så när jag känner något stämmer det med 99,9% chans. När vi är ute och går får jag en hemskt obehaglig känsla, det är någon där som följer efter oss. Inte nog med att jag kände det på mig, Nalle morrade med jämna mellanrum, något han aldrig gör annars. Jag hade velat springa men det gick inte då det var isgator. När vi väl kom fram till vår dörr var jag rädd att någon skulle hinna hugga tag i mig innan jag kom in. Som tur var hände inget! Men det var väldigt obehagligt.
Efter detta går jag inte ut sent ensam, jag kan gå med Nalle vid 18-19-tiden men sen går jag inte ensam. Förr kunde jag alltid gå kvällsrundan med pappa och Max men eftersom Max är sjuk och inte får lov att gå ut på sex veckor så är det lite svårt! Mamma följde med mig ut igår, jag hade inte tänk att säga något till henne eftersom jag vet att hon blir så orolig, men jag frågade om hon ville följa med och hon sade givetvis ja. Fast jag hörde ju att hon kanske inte riktigt hade lust och då ville jag förklara varför jag ville släpa ut henne. Det var bra att jag berättade det, så att vi alla kan vara mer uppmärksamma på om något skumt föregår. Pappa vet också och jag ska nog berätta för grannarna så att vi alla kan hjälpas åt att hålla utkik om det händer igen, det kanske har hänt dem också.
Det dumma är att den ena ytterdörren är ut mot vår trädgård och där kan ingen granne se något. Men vi låser ju dörrarna, så det ska inte spela någon roll. Numera stänger vi dock inte dörren till tvättstugan utan har den öppen, så att mamma och pappa också hör ifall någon tar sig in. För att inte tala om Max :)
Jag hoppas att det bara var en engångs grej men idag när pappa gick ett varv i gatan med Max, detta gör vi en gång om dagen eftersom han så gärna vill gå ut, så gick Nalle och jag med och när vi nästan var framme vid huset igen kom jag den obehagliga känslan tillbaka. Förhoppningsvis är det bara fantasin som skenar iväg men för säkerthetsskull lyssnar jag på min kropp och tar det extra försiktigt. Fick dock inte denna känslan när jag och mamma var ute igår..
Ha det så gott, så hörs vi snart igen!
Kramar
Kommentarer
Trackback
