Long time..
Hej på er!
Jag vet att det var länge sedan men har inte orkat eller haft lust att skriva sedan jag kom hem till Sverige.
Dagen före min avfärd hade jag en avskedspicknick med mina fina tjejer; Akiko och Joy. Akiko hade med sig en tidig födelsedagspresent i form av ett doftljus - me löööv! Jag bjöd på hemskt fula, hembakade muffins; de smakade dock gott :O) Jag hade ingen hård form, så all deg rann ut över kanterna på muffinsformarna och alla blev missbildade. Men det var inte så mycket att göra åt det. Vi satt och pratade och hade det mysigt ett par timmar. Akiko hade med två av sina tre söner och Joy blev som vanligt helt betuttad. Hon vill ha pojkar själv när hon får barn, så hon blir extra galen när någon har med sig sina söner. De skojade om att Joy skulle ersätta mig nu när jag åkte iväg.. Not funny! ;) Nalle hade väldigt trevligt, han sprang runt och lekte med Bilbo, Balou samt en massa ungar. Det var två ungar som blev helt galna i Nalle! Tillslut blev vi inte av med dem. Det tog mig en kvart att gå hem (jag var mindre än 100 meter från lägenheten) eftersom ungarna vägrade släppa Nalle. Flickan sade;
- Så du åker hem imorgon och kommer inte tillbaka förrän i september?
- Precis!
- Suck. Sade hon.
Haha! Efter många om och men sade vi hejdå och jag tänkte "äntligen!". Men tro inte att de dök upp igen, bakom nästa hörn! Det tog någon minut till och så sade vi hejdå, igen. Jag förväntade mig att de skulle dyka upp igen, men Nalle och jag kunde gå alla de tjugo metrarna hem utan att bli påhoppade.
Det var en chock att komma hem till Sverige! Jag åkte från varma, soliga Schweiz för att hamna på något grått, kallt och regningt ställe. När jag landade i Danmark försökte jag inbilla mig att vädret var bättre i Sverige. Jag hade rest i tights och linne, men medtagit tröja och sjal om det skulle vara kyligare när jag kom fram. Fick dra på mig allt jag hade, men frös ändå! Mina tights var dessutom bara 3/4 långa så jag fick låna Nalles luddiga, varma lilla kropp och trycka honom mot mina ben. Tyvärr var det lika grått i Sverige och jag längtade genast tillbaka "hem".
Inför hemresan har vi vaccinerat Nalle mot rabies, bandmask och någon annan sjukdom som jag minns vad den heter. Vi har dessutom betalt för en stämpel i hans pass osv, för att det ska vara giltigt. Kort sammanfattat har vi lagt ner en massa pengar på hans pass. Tror ni att de kollade hans pass? Att de ens öppnade det? Nej. Så jäkla dåligt!! De ska ju se till att hundarna som kommer in/ut i landet är friska! Uppenbarligen vet de inte vad de ska kolla efter. Upprörande..
Denna flygresa gick inte bra för Nalle :( Han mådde jättedåligt! Förra gången vi flög var han nog för liten för att förstå, men denna gång led han något otroligt. Jag måste skaffa lugnande till honom inför hemresan. Han var panikslagen! Sist vi flög var han utanför väskan nästan hela resan, med lite fiffel från min sida, men det gick tyvärr inte denna gång, då jag blev upptäckt. Efter det fick jag ha honom i knäet, i hans väska. Bättre än ingenting! Kunde då iallafall stoppa in handen. Men de sista 15 minuterna var jag tvungen att ha honom nere på golvet och då skrek och gnydde han. Det var skitjobbigt att höra hur rädd han var utan att kunna göra något! Så fort vi landade tog jag ut honom ur väskan och han slappnade genast av. Då vänder en dansk kärring sig om, som suttit framför oss och säger;
- Vet du hur ont i huvudet jag har? Vet du det?
- Jag är ledsen, men han är bara tyst om jag har honom i knäet och det fick jag inte.
- Förstår du hur ont det gör när han skriker i mitt öra?
Detta var inte sant då han satt under hennes stol då han skrek, men hursomhelst..
- Jag är ledsen.
- Jag har så ont i mitt huvud efter att ha lyssnat på din hund! Förstår du hur ont jag har?!
- Jag är ledsen, men jag kunde inte göra något.
Sen fortsatte hon att tjata, sade att jag inte borde flyga med min hund osv.. Hur kan man vara så jäkla dum i huvudet? Om man hör en stackars hund sitta och gny av rädsla, inte fan säger man något då? EGO!! Hon pratade med mig som om det var mitt fel att han gnytt, som om han hade slutat om jag sagt till honom. Det svenska paret som suttit bredvid mig under resan sade;
- Vissa kärringar ska klaga..
- Jag hoppas att jag aldrig blir sån som hon!
Å de hörde ju Nalle mer än vad tanten framför gjorde.
Jag fick ett gulligt välkomnande efter flygresan! Lilla Benjamin skulle tvunget följa med mormor och hämta moster Len på knutpunkten, det gick inte ens att muta honom med hans favoritglass. Värmer det hjärtat, eller vad?! Han hade sagt till Jenny;
- Om jag ska träffa moster Len så måste jag ta på mig finkläder! Det gillar hon nog.
Så han hade tagit på sig sin nya tröja och dessutom sprayade han håret med orange färg samt tog i gelé. Omedveten om att han gjort sin fin för min skull, sade jag att han var så fin i håret och att han hade en fin tröja! Tur att man är uppmärksam ;) Blev väldigt rörd när syrran berättade att han gjort sig fin för mig <3.
När jag kom hem till Nyhamnsläge stod en bukett rosor på mitt rum, mamma välkomnade mig hem! :O) Även Sussan gav mig ett mysigt välkomnande.
Kommer snart mer uppdatering om vad som hänt. Kramar på er!
