Helgens bravader!
God eftermiddag!
Nu ska jag berätta om helgen och vårt finbesök :)
I torsdags anlände Jenny och Patrik till Schweiz men vi sågs inte förrän dagen därpå. Jag hämtade upp dem på Wettingens tågstation på fredagen. Vi åkte inte direkt till lägenheten, vi snodde tre stolar först. De kom väldigt väl till pass sen!
Vi åkte till lägenheten, de installerade sig, vi pumpade luftmadrassen och givetvis kom SPRITEN fram! Haha. Jag drack dock inget då jag strax skulle köra. Vi åkte till Baden, där vi bodde innan, i det underbara vädret och satt oss på en uteservering. Det var så varmt i solen att vi tog av oss jackorna :)
Givetvis skulle jag klanta till det.. Vi hade iallafall ätit färdigt! Patrik gick på toaletten. Rasmus tog en rosa ballong som blåste omkring och la den hos Nalle. Litte plutten blev rädd och jag skulle sparka bort den. Tyvärr träffade jag vårt bord istället och flaskan med mineralvatten vi precis fått in föll i marken och gick i tusen bitar. Därav kallas jag numera för "kickern" vilket jag tycker passar skitbra, för det är inte första gången jag välter något. Händer alldeles för ofta! Syrran tyckte att det var skitpinsamt och önskade att det var hon som var på toaletten men jag menar, de som satt vid bordet bredvid lyfte ju inte ens på ögonbrynet.. Shit happens, ok?!
När Patrick kom tillbaka var han glad för att han inte varit där. Så illa var det väl inte, era mesar? :)
Sen drog Jenny, Nalle och jag iväg för att shoppa! Eller ja, Jenny då. Vi är ju smått panka för tillfället, men vi får våra älskade möbler om två veckor så det får gå. Hursomhelst, hjälpte jag henne att handla. Syrran fyllde ju år i onsdags så hon hade lite födelsepengar att shoppa upp; självklart ställde jag upp! Speciellt då jag kunde koncentrera mig på kläder till henne istället för kläder till mig. Hon blev lite sur på mig för att jag hittade så mycket till henne. Jag ber om ursäkt! Jag är en hemsk syster, jag vet :(
Vi tog oss hem till lägenheten igen, drack lite sprit, Jenny färgade mitt hår (kastanj, behövdes färgas en gång till ansedde jag), vi gjorde oss fina och förberedde oss för det speciella restaurangbesöket. Syrran visste fortfarande inte vad det var som var så speciellt med restaurangen. Jag ska säga er att det var väldigt nära att det inte blev av alls! Nalle har inte riktigt kommit till det läget att han kan vara hemma själv i flera timmar. Jag hade tänkt att fråga våra grannar som vi känner ganska väl, men jag skojade med henne och sade att hon kanske ville ha hund för en kväll. Hon sade genast; åh, det hade aldrig gått. Det räcker med mina två barn, ibland får jag bara 2-3 timmars sömn.
Hon förstod inte att jag insuerade något, hon menade rent allmänt. Givetvis frågade jag inte då. Jag hade egentligen planerat att jag skulle bli polare med ett par som bor i vår gata, som också har hund; Bilou. Han och Nalle älskar varandra och paret är trevligt. Tänkte att vi skulle stöta på varandra och tillslut kunde jag föreslå att vi kunde gå med hundarna tillsammans. Sedan hade vi varit kompisar och då kunde jag be dem att ha hand om Nalle ett par timmar. Men tro inte att jag träffade dem på flera veckor bara för det! Träffade dem inte alls.
Så jag hade ett sista val; fråga söta grannen under. Som jag sagt hej till några gånger! Känns det dumt eller känns det dumt? Så jag sprang ner, knackade på och frågade om jag fick komma in och prata lite. Han pratar både schweizerdeutch och engelska då hans mamma är britt. Skitbra!
- Det här är jättekonstigt och jag ber om ursäkt för att jag frågar, men vi har en liten kris. Du är mitt sista hopp men du behöver alltså inte. Min syster fyller 30 och kommer och hälsar på från Sverige, vi vill jättegärna ut och äta på en restaurang i Zürich men vi kan inte lämna vår valp hemma själv. Jag vet ju inte ens om du gillar hundar..
- Jag har inte emot hundar.
- Det jag frågar är alltså om du kan tänka dig att passa honom några timmar? Du behöver som sagt inte!
- Grejen är den.. Att du kanske får betala tillbaka. Jag har sköldpaddor som gärna blir matade när jag är bortrest.
- Åh, ja! Jag passar gärna dina sköldpaddor! När du vill!
Jag var nära att slänga mig om halsen på honom, haha. Jag vågade inte hoppas på att han skulle kunna så jag var inställd på ett nej. Speciellt när han började sin mening med "grejen är den..", då tänkte jag att han skulle säga att han var upptagen den kvällen eller något. Phew!
Vi skulle alltså till Blinde Kuh, en restaurang där man äter i totalt mörker och blir serverade av blinda. Vi sprang bort till tågstationen och när vi väntade på tåget skojade vi om restaurangen, Jenny visste fortfarande vad hon gett sig in på.
- Man borde ju ta en springnota..
- Det kan man ju inte göra! För du vet man.. Ja, du vet! (ser inte..)
- Men om man behöver gå på toaletten då, kan man det? Hur gör man då?
Vi stod och skämtade och skrattade, alla utom Jenny då. Hon tyckte att vi var skittaskiga! Haha.
Efter tågturen och därefter spårvagn var vi framme vid restaurangen. Vi steg in i entrén, där det givetvis inte var mörkt. Där satt en manlig receptionist, jag snackade tyska men inte de andra så han frågade var vi kom ifrån. Sverige!
- Jag pratar svenska.
Jag trodde att han skojade, vilket jag blev väldigt retad för senare.. "Precis som det är något man lär sig att säga om man inte kan svenska. Jag ska lära mig att säga det på alla språk för att gå runt och jävlas med folk". Förlåt mig då, men det var så osannolikt ju ;)
Det visade sig att han hade en svensk flickvän och vi var väldigt imponerade! Han pratade perfekt svenska. Vi fick några regler; inga mobiltelefoner, klockor eller annat som kan ge ljus. Då sade jag till syrran;
- Vi kommer alltså att äta i totalt mörker och bli serverade av blinda.
Inte riktigt vad hon hade gissat på! Vi fick lägga av alla våra grejer och jackor i skåp eftersom vi inte kunde ha med oss något in i mörkret.
- Förstår du nu varför Nalle inte kunde följa med, syster? sade jag. Jenny hade blivit chockad när jag sade att Nalle inte kunde följa med. Men det hade ju sin anledning!
Sedan kom vår blinda servitris och pratade med oss.
- Golvet är helt plant, så att ni kan inte snubbla över något. Ta tag i mina axlar och bilda ett led efter mig.
Jag tog ett tag om hennes axlar och de andra hakade på kedjan. När vi gick in i mörkret blev man ändå lite stissig. Man är ju helt utlämmnad! Så man var rädd för att snubbla ändå, haha. Det är sjukt hur hjärnan sätter igång varningssignler i mörkret. Vi såg alltså ingenting, inte ett jutta! Rita, som vår servitris hette, ledde oss fram till vårt bord, sedan hjälpte hon oss att sätta oss ner. Hon placerade mina händer på stolsryggen och sedan hjälptes vi åt. När alla satt ner frågade hon om vi hade det bra.
- Ja, vi har det jättebra. Fast vi ser inget..
Helt sjukt att de inget ser men ändå vet de var allt står och är. Imponerande! Det var en väldigt speciell känsla att sitta där. Hon förklarade vart allt på bordet stod och hur hon skulle placera tallrikarna. Vi beställde dricka och hon gick iväg för att hämta den. Hon kom tillbaka med vinglas, vattenglas, vinflaska, två mineralvatten flaskor och bröd. Sedan hällde hon upp! Fattar inte hur hon kan veta hur mycket hon häller upp.. Helt sjukt! Hela tiden hörde man "klirr" och ibland följt av ett "oj!", så man satt och väntade på att något skulle välta. Men det klarade sig!
Rita kom till oss och frågade vad det var för språk vi pratade.
- Svenska!
- Jaså, vi chansade på kinesiska..
HAHA!! Då vet vi det, kinesiska och svenska låter likadant..
När jag berättade detta för Emma, så sa hon:
- Men vadå, såg hon inte er i ljuset?
- Emma. Hon är BLIND. Då ser man inget i ljuset!
Det tog ca tio minuter innan Patrik hittade sitt vinglas, haha! Han satt där och kämpade. Tillslut fick vi be om hjälp av Rita men just då hittade han det. Tio minuter efter att alla andra hade ätit upp sitt bröd och vi sade att det var gott, då säger Patrik;
"Vadå, har vi fått bröd?"
- Vad tyst du är Rasmus! (Jenny)
- Jag kan inte hitta mitt vinglas.. Aha, här är det!
- Ohh. (Patrik)
- Jenny, ta bort din hand från Patriks ben. (Marlene)
- Men vad fan, hur kunde du veta det? (Jenny)
- Jag ser i mörkret (Rasmus)
- Jasså, vad gör jag nu då? (Marlene)
- Räcker ut tungan.
- Men hur kunde du veta det?
- Jag ser i mörkret, säger jag ju.
- Det kan du inte. Hur många fingrar håller jag upp?
- Ett, du räcker fuck you.
- Nääe, jag håller upp tre! Så HA.
Maten var god och det var en speciell känsla att äta i mörkret.. Svårt!
- Jag har ätit upp nu, tror jag. Jag hittar ingen mer mat iallafall! (Patrik)
- Mm, jag med. Åh, jag hittade en pastakudde till! (Jenny)
- Har ni redan ätit upp? Jag har mycket kvar. Tror jag.. Det känns så!
När vinet var slut i glasen kom Rita och hällde upp resten. Ännu en gång - imponerande!
Vi blev väldigt öppna i mörkret. Vågade säga saker som vi kanske inte gjort annars och vi gjorde även en hel del som man inte brukar göra på en vanlig restaurang.. Hehe! Vi skojade om att vi skulle ta en snabbis där, ingen skulle ju se det! Men tack, det är bra..
Tänk om en familj hade gjort detta en gång i veckan eller något, då hade det nog löst en hel del problem! Man hade kunnat talat ut i mörkret.
Nu ska jag berätta om helgen och vårt finbesök :)
I torsdags anlände Jenny och Patrik till Schweiz men vi sågs inte förrän dagen därpå. Jag hämtade upp dem på Wettingens tågstation på fredagen. Vi åkte inte direkt till lägenheten, vi snodde tre stolar först. De kom väldigt väl till pass sen!
Två av de tre stolarna.
Vi åkte till lägenheten, de installerade sig, vi pumpade luftmadrassen och givetvis kom SPRITEN fram! Haha. Jag drack dock inget då jag strax skulle köra. Vi åkte till Baden, där vi bodde innan, i det underbara vädret och satt oss på en uteservering. Det var så varmt i solen att vi tog av oss jackorna :)
Givetvis skulle jag klanta till det.. Vi hade iallafall ätit färdigt! Patrik gick på toaletten. Rasmus tog en rosa ballong som blåste omkring och la den hos Nalle. Litte plutten blev rädd och jag skulle sparka bort den. Tyvärr träffade jag vårt bord istället och flaskan med mineralvatten vi precis fått in föll i marken och gick i tusen bitar. Därav kallas jag numera för "kickern" vilket jag tycker passar skitbra, för det är inte första gången jag välter något. Händer alldeles för ofta! Syrran tyckte att det var skitpinsamt och önskade att det var hon som var på toaletten men jag menar, de som satt vid bordet bredvid lyfte ju inte ens på ögonbrynet.. Shit happens, ok?!
Rasmus plockar glas
När Patrick kom tillbaka var han glad för att han inte varit där. Så illa var det väl inte, era mesar? :)
Sen drog Jenny, Nalle och jag iväg för att shoppa! Eller ja, Jenny då. Vi är ju smått panka för tillfället, men vi får våra älskade möbler om två veckor så det får gå. Hursomhelst, hjälpte jag henne att handla. Syrran fyllde ju år i onsdags så hon hade lite födelsepengar att shoppa upp; självklart ställde jag upp! Speciellt då jag kunde koncentrera mig på kläder till henne istället för kläder till mig. Hon blev lite sur på mig för att jag hittade så mycket till henne. Jag ber om ursäkt! Jag är en hemsk syster, jag vet :(
Vi tog oss hem till lägenheten igen, drack lite sprit, Jenny färgade mitt hår (kastanj, behövdes färgas en gång till ansedde jag), vi gjorde oss fina och förberedde oss för det speciella restaurangbesöket. Syrran visste fortfarande inte vad det var som var så speciellt med restaurangen. Jag ska säga er att det var väldigt nära att det inte blev av alls! Nalle har inte riktigt kommit till det läget att han kan vara hemma själv i flera timmar. Jag hade tänkt att fråga våra grannar som vi känner ganska väl, men jag skojade med henne och sade att hon kanske ville ha hund för en kväll. Hon sade genast; åh, det hade aldrig gått. Det räcker med mina två barn, ibland får jag bara 2-3 timmars sömn.
Hon förstod inte att jag insuerade något, hon menade rent allmänt. Givetvis frågade jag inte då. Jag hade egentligen planerat att jag skulle bli polare med ett par som bor i vår gata, som också har hund; Bilou. Han och Nalle älskar varandra och paret är trevligt. Tänkte att vi skulle stöta på varandra och tillslut kunde jag föreslå att vi kunde gå med hundarna tillsammans. Sedan hade vi varit kompisar och då kunde jag be dem att ha hand om Nalle ett par timmar. Men tro inte att jag träffade dem på flera veckor bara för det! Träffade dem inte alls.
Så jag hade ett sista val; fråga söta grannen under. Som jag sagt hej till några gånger! Känns det dumt eller känns det dumt? Så jag sprang ner, knackade på och frågade om jag fick komma in och prata lite. Han pratar både schweizerdeutch och engelska då hans mamma är britt. Skitbra!
- Det här är jättekonstigt och jag ber om ursäkt för att jag frågar, men vi har en liten kris. Du är mitt sista hopp men du behöver alltså inte. Min syster fyller 30 och kommer och hälsar på från Sverige, vi vill jättegärna ut och äta på en restaurang i Zürich men vi kan inte lämna vår valp hemma själv. Jag vet ju inte ens om du gillar hundar..
- Jag har inte emot hundar.
- Det jag frågar är alltså om du kan tänka dig att passa honom några timmar? Du behöver som sagt inte!
- Grejen är den.. Att du kanske får betala tillbaka. Jag har sköldpaddor som gärna blir matade när jag är bortrest.
- Åh, ja! Jag passar gärna dina sköldpaddor! När du vill!
Jag var nära att slänga mig om halsen på honom, haha. Jag vågade inte hoppas på att han skulle kunna så jag var inställd på ett nej. Speciellt när han började sin mening med "grejen är den..", då tänkte jag att han skulle säga att han var upptagen den kvällen eller något. Phew!
Vi skulle alltså till Blinde Kuh, en restaurang där man äter i totalt mörker och blir serverade av blinda. Vi sprang bort till tågstationen och när vi väntade på tåget skojade vi om restaurangen, Jenny visste fortfarande vad hon gett sig in på.
- Man borde ju ta en springnota..
- Det kan man ju inte göra! För du vet man.. Ja, du vet! (ser inte..)
- Men om man behöver gå på toaletten då, kan man det? Hur gör man då?
Vi stod och skämtade och skrattade, alla utom Jenny då. Hon tyckte att vi var skittaskiga! Haha.
Efter tågturen och därefter spårvagn var vi framme vid restaurangen. Vi steg in i entrén, där det givetvis inte var mörkt. Där satt en manlig receptionist, jag snackade tyska men inte de andra så han frågade var vi kom ifrån. Sverige!
- Jag pratar svenska.
Jag trodde att han skojade, vilket jag blev väldigt retad för senare.. "Precis som det är något man lär sig att säga om man inte kan svenska. Jag ska lära mig att säga det på alla språk för att gå runt och jävlas med folk". Förlåt mig då, men det var så osannolikt ju ;)
Det visade sig att han hade en svensk flickvän och vi var väldigt imponerade! Han pratade perfekt svenska. Vi fick några regler; inga mobiltelefoner, klockor eller annat som kan ge ljus. Då sade jag till syrran;
- Vi kommer alltså att äta i totalt mörker och bli serverade av blinda.
Inte riktigt vad hon hade gissat på! Vi fick lägga av alla våra grejer och jackor i skåp eftersom vi inte kunde ha med oss något in i mörkret.
- Förstår du nu varför Nalle inte kunde följa med, syster? sade jag. Jenny hade blivit chockad när jag sade att Nalle inte kunde följa med. Men det hade ju sin anledning!
Sedan kom vår blinda servitris och pratade med oss.
- Golvet är helt plant, så att ni kan inte snubbla över något. Ta tag i mina axlar och bilda ett led efter mig.
Jag tog ett tag om hennes axlar och de andra hakade på kedjan. När vi gick in i mörkret blev man ändå lite stissig. Man är ju helt utlämmnad! Så man var rädd för att snubbla ändå, haha. Det är sjukt hur hjärnan sätter igång varningssignler i mörkret. Vi såg alltså ingenting, inte ett jutta! Rita, som vår servitris hette, ledde oss fram till vårt bord, sedan hjälpte hon oss att sätta oss ner. Hon placerade mina händer på stolsryggen och sedan hjälptes vi åt. När alla satt ner frågade hon om vi hade det bra.
- Ja, vi har det jättebra. Fast vi ser inget..
Helt sjukt att de inget ser men ändå vet de var allt står och är. Imponerande! Det var en väldigt speciell känsla att sitta där. Hon förklarade vart allt på bordet stod och hur hon skulle placera tallrikarna. Vi beställde dricka och hon gick iväg för att hämta den. Hon kom tillbaka med vinglas, vattenglas, vinflaska, två mineralvatten flaskor och bröd. Sedan hällde hon upp! Fattar inte hur hon kan veta hur mycket hon häller upp.. Helt sjukt! Hela tiden hörde man "klirr" och ibland följt av ett "oj!", så man satt och väntade på att något skulle välta. Men det klarade sig!
Rita kom till oss och frågade vad det var för språk vi pratade.
- Svenska!
- Jaså, vi chansade på kinesiska..
HAHA!! Då vet vi det, kinesiska och svenska låter likadant..
När jag berättade detta för Emma, så sa hon:
- Men vadå, såg hon inte er i ljuset?
- Emma. Hon är BLIND. Då ser man inget i ljuset!
Det tog ca tio minuter innan Patrik hittade sitt vinglas, haha! Han satt där och kämpade. Tillslut fick vi be om hjälp av Rita men just då hittade han det. Tio minuter efter att alla andra hade ätit upp sitt bröd och vi sade att det var gott, då säger Patrik;
"Vadå, har vi fått bröd?"
- Vad tyst du är Rasmus! (Jenny)
- Jag kan inte hitta mitt vinglas.. Aha, här är det!
- Ohh. (Patrik)
- Jenny, ta bort din hand från Patriks ben. (Marlene)
- Men vad fan, hur kunde du veta det? (Jenny)
- Jag ser i mörkret (Rasmus)
- Jasså, vad gör jag nu då? (Marlene)
- Räcker ut tungan.
- Men hur kunde du veta det?
- Jag ser i mörkret, säger jag ju.
- Det kan du inte. Hur många fingrar håller jag upp?
- Ett, du räcker fuck you.
- Nääe, jag håller upp tre! Så HA.
Maten var god och det var en speciell känsla att äta i mörkret.. Svårt!
- Jag har ätit upp nu, tror jag. Jag hittar ingen mer mat iallafall! (Patrik)
- Mm, jag med. Åh, jag hittade en pastakudde till! (Jenny)
- Har ni redan ätit upp? Jag har mycket kvar. Tror jag.. Det känns så!
När vinet var slut i glasen kom Rita och hällde upp resten. Ännu en gång - imponerande!
Vi blev väldigt öppna i mörkret. Vågade säga saker som vi kanske inte gjort annars och vi gjorde även en hel del som man inte brukar göra på en vanlig restaurang.. Hehe! Vi skojade om att vi skulle ta en snabbis där, ingen skulle ju se det! Men tack, det är bra..
Tänk om en familj hade gjort detta en gång i veckan eller något, då hade det nog löst en hel del problem! Man hade kunnat talat ut i mörkret.
Utanför Blinde Kuh
Sedan begav vi oss hemmåt. Vi satt och drack lite och snackade goja.. Jenny var trött och full så hon kastade ett pringlesrör på Patrik och sedan gick hon och lade sig. Haha! Jag gick in och pratade med henne.
- Men du, det var väl inte så snällt att kasta det på Patrik?
- Jag är bara trött, okej.
Då kom Patrik in.
- Jenny, så gör man inte.
Haha..
Sen lät vi Jenny vara och jag satte uppe med pojkarna 1-2 timmar till, sen slängde jag in handduken. Jag kunde dock inte sova! Jag var svintrött, men jag hörde ju Rasmus och Patrik sitta och prata. Jag ville höra, men vissa ord hördes inte. Syrran berättade att hon gjort samma sak. Är vi släkt eller?
Mitt i natten vaknar jag av att en SVINFULL Rasmus försöker träffa sängen. Vilket inte borde vara så svårt, det är en 1,80 madrass på golvet.
1. Han ålade sig som en orm, det gick inte så bra
2. Han var naken (tänk om syrran hade varit uppe för att gå på toa eller något.. Hjärtattack!)
3. Sovrumsdörren var öppen
4. Det var tänt i badrummet, hallen och vardagsrummet.
- Fy, fan vad full du är. Fyllesvin!
- Men tack så jävla mycket då.
- Kan du stänga dörren efter dig eller?
- Men vad fan då.
Jag gick upp och släckte överallt. Sedan lade jag mig igen. Då ligger Rasmus och pustar och frustar. Skitirriterande! Det var som om han låg och överdrev att han hade ont, kan inte riktigt förklara med ord. Sen hör jag hur han börjar snyfta och gråta.
- Men älskling, gråter du?
- Nääääääe, säger han gråtandes.
- Älskling, kom hit! säger jag och smeker hans kind.
- Dra åt helvete. säger han och slänger bort min hand.
Tack, min älskade Rasmus..
Han ligger och pustar och frustar hela natten.
- "fitta, vad det gör ont i mitt huvud".
- Fiiitttaa!
Suck. Såhär full blir han inte ofta, men när han blir det så blir jag så jäkla arg. Inte när jag är där!! Han skulle aldrig vara otrevlig eller taskig mot mig annars, så det känns som att det inte är Rasmus när han blir så full. Han kissade iallafall inte på sig denna gången.. ;)
Dagen efter mådde han så jävla dåligt. Patrik också! Era fyllehundar ;)
- Älskling, kan du hjälpa mig med mina kalsonger? (Rasmus)
- Du menar om jag kan ta dem till dig?
- Nä, jag menar om du kan klä på mig dom.
Haha, han var så dålig att han inte ens kunde få på sig kallingarna! Så jag hjälpte honom. Tur att man har lite erfarenhet efter att ha jobbat inom äldrevården.
När jag och Jenny var ute med Nalle, så låg Rasmus och spydde på toan..
Det var en jättemysig och rolig helg! Rasmus och Patrik hade inte lika kul på lördagen men det har de bara sig själva att fylla, förlåt, jag menar skylla ;)
- Men du, det var väl inte så snällt att kasta det på Patrik?
- Jag är bara trött, okej.
Då kom Patrik in.
- Jenny, så gör man inte.
Haha..
Sen lät vi Jenny vara och jag satte uppe med pojkarna 1-2 timmar till, sen slängde jag in handduken. Jag kunde dock inte sova! Jag var svintrött, men jag hörde ju Rasmus och Patrik sitta och prata. Jag ville höra, men vissa ord hördes inte. Syrran berättade att hon gjort samma sak. Är vi släkt eller?
Mitt i natten vaknar jag av att en SVINFULL Rasmus försöker träffa sängen. Vilket inte borde vara så svårt, det är en 1,80 madrass på golvet.
1. Han ålade sig som en orm, det gick inte så bra
2. Han var naken (tänk om syrran hade varit uppe för att gå på toa eller något.. Hjärtattack!)
3. Sovrumsdörren var öppen
4. Det var tänt i badrummet, hallen och vardagsrummet.
- Fy, fan vad full du är. Fyllesvin!
- Men tack så jävla mycket då.
- Kan du stänga dörren efter dig eller?
- Men vad fan då.
Jag gick upp och släckte överallt. Sedan lade jag mig igen. Då ligger Rasmus och pustar och frustar. Skitirriterande! Det var som om han låg och överdrev att han hade ont, kan inte riktigt förklara med ord. Sen hör jag hur han börjar snyfta och gråta.
- Men älskling, gråter du?
- Nääääääe, säger han gråtandes.
- Älskling, kom hit! säger jag och smeker hans kind.
- Dra åt helvete. säger han och slänger bort min hand.
Tack, min älskade Rasmus..
Han ligger och pustar och frustar hela natten.
- "fitta, vad det gör ont i mitt huvud".
- Fiiitttaa!
Suck. Såhär full blir han inte ofta, men när han blir det så blir jag så jäkla arg. Inte när jag är där!! Han skulle aldrig vara otrevlig eller taskig mot mig annars, så det känns som att det inte är Rasmus när han blir så full. Han kissade iallafall inte på sig denna gången.. ;)
Dagen efter mådde han så jävla dåligt. Patrik också! Era fyllehundar ;)
- Älskling, kan du hjälpa mig med mina kalsonger? (Rasmus)
- Du menar om jag kan ta dem till dig?
- Nä, jag menar om du kan klä på mig dom.
Haha, han var så dålig att han inte ens kunde få på sig kallingarna! Så jag hjälpte honom. Tur att man har lite erfarenhet efter att ha jobbat inom äldrevården.
När jag och Jenny var ute med Nalle, så låg Rasmus och spydde på toan..
Det var en jättemysig och rolig helg! Rasmus och Patrik hade inte lika kul på lördagen men det har de bara sig själva att fylla, förlåt, jag menar skylla ;)
Kommentarer
Trackback
