Snorkla hit och snorkla dit!
Igår var dagen med stort D. Äntligen skulle vi ut och snorkla, för första gången. Jag visste inte om jag skulle klara det eller ej!
Innan snorklingen, åt vi lunch på Four Seasons Resort, som ligger precis nere vid havet. Solen sken och livet var härligt! När vi ätit färdigt gick vi ner till havet och gick lite på stranden.
Innan snorklingen, åt vi lunch på Four Seasons Resort, som ligger precis nere vid havet. Solen sken och livet var härligt! När vi ätit färdigt gick vi ner till havet och gick lite på stranden.
- Titta en.. Är den riktig? Nä. Eller är den det? Kan den...? JO. DEN ÄR RIKTIG, DET ÄR KLART ATT DEN ÄR RIKTIG, VI ÄR JU PÅ HAWAII!!
Det var en sköldpadda som låg och nannade i solen :) Jag blev överlycklig, om du inte uppfattade det. Cirka tjugo meter därifrån, låg ännu en sköldpadda, som precis kommit upp ur vattnet. Det var en upplevelse!
Vi åkte därefter till snorklingen. För att göra en lång historia kort - jag läste inte mailet jag fick av dem ordentligt vilket slutade med att båten blev lite försenad eftersom de var tvugna att åka och hämta våra våtdräkter, som vi skulle ha hämtat innan vi tog oss till hamnen.. Ooops!
Som tur var löste det sig, men visst kände man sig lite fåraktig! Ombord på båten var dykinstruktör Luke, Kapten Mike och snorkelinstruktör Justin. Han var ganska.. Mums. Haha. Jag vet att jag är upptagen men man får faktiskt titta! Hursom, vi lämnade hamnen och det var rejäla vågor ute på havet. Jaja, det här klarar vi, tänkte jag. Hur lång tid kan det ta förr oss att komma fram? 45 minuter. Okej, väldigt länge med tanke på vågorna. Vi klarade oss dock, nog tack vare Mike som berättade att tricket var att hålla blicken på fastlandet eftersom det var det enda som inte rörde sig och det funkade för oss! Inte nog med att vi hade det vågigt, tyvärr lyste solen med sin frånvaro på den gråa himlen.
Väl framme var jag vääldigt sugen på att ta på min våtdräkt, jag har alltid velat testa en! Haha. Jag kände mig värsta tuff.. Efter att vi fått på oss alla attiraljer och skulle vi nu hoppa i vattnet. Jag var inte rädd! Chockad, men glad över detta faktum. Fast jag måste säga, att vi var inte riktigt ute på öppet hav och det kanske gjorde sitt. Det var inte jättedjupt där och det fanns lite klippor runtomkring, ingenstans man kunde ta sig upp, men ändå. Fast jag var glad, jag trodde knappt att jag skulle våga hoppa i och här simmade jag som en och annan fisk..
Både Rasmus och jag kämpade med simfötterna, det kändes konstigt att plötsligt ha fenor! Vågorna gjorde ju inte saken bättre, vi åkte ju både hit och dit ;) Som hjälpmedel fick vi en så kallad "nudel", för att avlasta kroppen. Vi är alltså Rasmus, jag och Kinas (jag vet inte hennes namn, så vi får kalla henne Kina) pappa som aldrig snorklat förr. Han gav dock upp efter 5-10 minuter då han tyckte att det var för jobbigt för en sextioåring!
Det var kallt och solen hade gått ner. Jag drog på den fuktiga våtdräkten och skallrade tänder. Vi hade en flytbräda med ljus på eftersom plankton dras till ljuset och sedan kommer rockorna och käkar upp dem! Jag hoppade i vattnet och frös ännu mer, inte skönt alls :) Vågorna hade inte lugnat sig. När alla hoppat i vattnet förflyttade vi oss med brädan. Väl framme på rätt ställe, skulle vi slappna av och flyta. Vi väntade. Väntade.. Väntade.. Jag började känna att jag snart inte skulle orka mer. Vågorna gjorde mig illamående, min kropp sade ifrån, jag fick nästan panik, saltvattnet letade sig in i masken/ögonen, jag tog mig en saltshot eller två och var allmänt trött på karusellen. Men äntligen, så kom en rocka! Och en gång till.. En stooor rocka simmade precis under mig, det var häftigt! Jag
Efter några minuter kände jag att jag fått nog med action och hojtade på Justin att jag ville tillbaka till båten. Det var underbart när han tog min hand och bogserade mig till båten, jag var helt slut. Väl på båten tog kapten Mike hand om mig. Han gav mig dricka, såg till att jag var varm och var allmänt omtänksam. Jag mådde inte bra, jag var ordentligt illamående och spyan stod uppe i halsen på mig. Jag försökte att hålla blicken fokuserad men eftersom det var mörkt kunde jag bara fokusera på lamporna som lyste på fastlandet och det funkade inte lika bra. Jag lyckades att få av mig våtdräkten som inte var så häftig längre och fick på lite torra kläder. Därefter satte jag mig i fören på båten, invirad i filtar och tröjor. Mike kom förbi med jämna mellanrum och frågade om jag behövde något.
De andra kom till slut tillbaka till båten och Luke stack ut huvudet och frågade om jag behövde något. Justin frågade hur jag mådde och berättade att det inte blev bättre efter att jag stack, jag fick se det bästa.
- And you're not just saying that to make me happy?
Det var en jättehärlig crew. De var kunniga, roliga och omtänksamma. Kunde inte varit bättre! När vi väl kom in i hamnen sade Luke:
Kolla in videon på följande länk:
Puss&kram
Det var en sköldpadda som låg och nannade i solen :) Jag blev överlycklig, om du inte uppfattade det. Cirka tjugo meter därifrån, låg ännu en sköldpadda, som precis kommit upp ur vattnet. Det var en upplevelse!
Som tur var löste det sig, men visst kände man sig lite fåraktig! Ombord på båten var dykinstruktör Luke, Kapten Mike och snorkelinstruktör Justin. Han var ganska.. Mums. Haha. Jag vet att jag är upptagen men man får faktiskt titta! Hursom, vi lämnade hamnen och det var rejäla vågor ute på havet. Jaja, det här klarar vi, tänkte jag. Hur lång tid kan det ta förr oss att komma fram? 45 minuter. Okej, väldigt länge med tanke på vågorna. Vi klarade oss dock, nog tack vare Mike som berättade att tricket var att hålla blicken på fastlandet eftersom det var det enda som inte rörde sig och det funkade för oss! Inte nog med att vi hade det vågigt, tyvärr lyste solen med sin frånvaro på den gråa himlen.
Väl framme var jag vääldigt sugen på att ta på min våtdräkt, jag har alltid velat testa en! Haha. Jag kände mig värsta tuff.. Efter att vi fått på oss alla attiraljer och skulle vi nu hoppa i vattnet. Jag var inte rädd! Chockad, men glad över detta faktum. Fast jag måste säga, att vi var inte riktigt ute på öppet hav och det kanske gjorde sitt. Det var inte jättedjupt där och det fanns lite klippor runtomkring, ingenstans man kunde ta sig upp, men ändå. Fast jag var glad, jag trodde knappt att jag skulle våga hoppa i och här simmade jag som en och annan fisk..
Både Rasmus och jag kämpade med simfötterna, det kändes konstigt att plötsligt ha fenor! Vågorna gjorde ju inte saken bättre, vi åkte ju både hit och dit ;) Som hjälpmedel fick vi en så kallad "nudel", för att avlasta kroppen. Vi är alltså Rasmus, jag och Kinas (jag vet inte hennes namn, så vi får kalla henne Kina) pappa som aldrig snorklat förr. Han gav dock upp efter 5-10 minuter då han tyckte att det var för jobbigt för en sextioåring!
Till en början var jag rädd för att stoppa ner huvudet i vattnet eftersom jag var rädd att jag skulle "andas in" vatten istället för luft i min snorkel, men Justin berättade att det var extremt svårt då snorkeln var konstruerad så att detta inte skulle kunna hända. Efter det slappnade jag av och snorklade på. Han var super som instruktör, man kände sig trygg. Jag var ganska duktig med simfötterna, Rasmus sade att han inte kunde hålla mitt tempo. Men Justin och Kina kunde lätt simma ifrån oss, å andra sidan var han instruktör och hon hade snorklat tidigare. Så vi skötte väl oss ganska bra iallafall. Kina var en härlig tjej som drev med mig innan vi skulle åka ut, då jag sade till Justin att jag inte ville träffa på några hajar (oväntat, va?) och då höll hon upp sitt finger, som var omplåstrat och sade: - I attract sharks..
Vi var i vattnet 45-60 minuter. Det var drygt att komma upp i båten igen eftersom det inte gungade mindre på den och det var störigt att vad man än gjorde, kom man inte undan vågorna. De var rejäla. Hursomhelst skulle vi nu förbereda oss för dykning två. Denna dykning är unik och finns endast här på Hawaii, big Island, den enda platsen i hela världen. Vi väntade på att solen skulle gå ner och därefter var det dags att simma med rockorna, kända som "The gentle giants". Justin hade ett litet talk om rockorna, förklarade att vi inte fick försöka röra vid dem och att dykarna skulle flytta sig ur vägen när rockorna kom simmande mot dem, om de inte ville bli "påsimmade".. De har inga tänder och "svansen" är inte farlig. Men gud, stora är de! De berättade om Big Bertha, som var den största rockan de stött på och hon hälsade på med jämna mellanrum. Hon var flera meter bred, helt otroligt stor! Dykinstruktören Luke kunde alla rockornas namn utantill, baserat på deras mönster och utseende såg han vilken rocka det var. Helt sjukt! Imponerande..
Det var kallt och solen hade gått ner. Jag drog på den fuktiga våtdräkten och skallrade tänder. Vi hade en flytbräda med ljus på eftersom plankton dras till ljuset och sedan kommer rockorna och käkar upp dem! Jag hoppade i vattnet och frös ännu mer, inte skönt alls :) Vågorna hade inte lugnat sig. När alla hoppat i vattnet förflyttade vi oss med brädan. Väl framme på rätt ställe, skulle vi slappna av och flyta. Vi väntade. Väntade.. Väntade.. Jag började känna att jag snart inte skulle orka mer. Vågorna gjorde mig illamående, min kropp sade ifrån, jag fick nästan panik, saltvattnet letade sig in i masken/ögonen, jag tog mig en saltshot eller två och var allmänt trött på karusellen. Men äntligen, så kom en rocka! Och en gång till.. En stooor rocka simmade precis under mig, det var häftigt! Jag
fick ett skrattanfall under vattnet då jag fick se en rocka simma in i en dykare.. Mycket underhållande! Dykaren flyttade inte på sig och rockan såg helt förbryllad ut (hur jag nu kunde avgöra det, vet jag inte) när krocken skedde och jag skrattade under vattnet.
Efter några minuter kände jag att jag fått nog med action och hojtade på Justin att jag ville tillbaka till båten. Det var underbart när han tog min hand och bogserade mig till båten, jag var helt slut. Väl på båten tog kapten Mike hand om mig. Han gav mig dricka, såg till att jag var varm och var allmänt omtänksam. Jag mådde inte bra, jag var ordentligt illamående och spyan stod uppe i halsen på mig. Jag försökte att hålla blicken fokuserad men eftersom det var mörkt kunde jag bara fokusera på lamporna som lyste på fastlandet och det funkade inte lika bra. Jag lyckades att få av mig våtdräkten som inte var så häftig längre och fick på lite torra kläder. Därefter satte jag mig i fören på båten, invirad i filtar och tröjor. Mike kom förbi med jämna mellanrum och frågade om jag behövde något.
De andra kom till slut tillbaka till båten och Luke stack ut huvudet och frågade om jag behövde något. Justin frågade hur jag mådde och berättade att det inte blev bättre efter att jag stack, jag fick se det bästa.
- And you're not just saying that to make me happy?
- No, it's true.
Rasmus bekräftade senare att detta stämde.
Rasmus bekräftade senare att detta stämde.
Äntligen hörde jag motorn sätta igång! Jag förklarade för Mike att det hade varit jättetrevligt men att det skulle bli skönt att komma av båten. Han förstod.
Det var en jättehärlig crew. De var kunniga, roliga och omtänksamma. Kunde inte varit bättre! När vi väl kom in i hamnen sade Luke:
- Fick vi med oss alla tillbaka? Ni förstår, anledningen till att vi samlade in era skor innan ni gick på båten är för att vi efteråt ska kunna se om alla kom med tillbaka eller inte. Om det blir något par skor över, ser vi hur värdefulla skorna ser ut för att avgöra om det är lönt att åka tillbaka och hämta dem eller ej.
Om ni är nöjda, berätta det för era vänner. Om ni är missnöjda, berätta om oss för era fiender. Vi kommer att ge dem samma, hemska upplevelse.
De sade en massa roliga saker under kvällen. Jag var så tacksam för att de tog hand om mig så väl att de fick varsin kram innan vi gick av båten, vilket absolut uppskattades :) Kändes tråkigt att lämna dem.
De sade en massa roliga saker under kvällen. Jag var så tacksam för att de tog hand om mig så väl att de fick varsin kram innan vi gick av båten, vilket absolut uppskattades :) Kändes tråkigt att lämna dem.
Tyvärr har jag inga foton från denna upplevelse. Det är synd att jag inte ens fotade båten, vi i våra våtdräkter eller besättningen, men vi var så koncentrerade på att hantera vågorna att allt annat föll bort. Däremot hittade jag lustigt nog en video på nätet, som inte handlar om rockdykningen i sig, utan en delfin som får hjälp av en dykare under en rockdykning och denna video visar vad vi fick se :) Tror det är på samma ställe som vi var på, det finns två olika platser. Den andra platsen var faktiskt precis utanför hotellet vi bodde på.
Kolla in videon på följande länk:
http://www.care2.com/causes/dolphin-tangled-in-fishing-line-approaches-divers-for-help-video.html
Nä. Lite sömn på detta så blir allt bra! Imorgon ska vi upp tidigt, lämna Hilo och ta in på Hilton. Där de har en naturlig lagun med vilda delfiner..
Nä. Lite sömn på detta så blir allt bra! Imorgon ska vi upp tidigt, lämna Hilo och ta in på Hilton. Där de har en naturlig lagun med vilda delfiner..
Puss&kram
Kommentarer
Trackback
