Kona vs Hilo
Hilo och Kailua Kona är två ganska olika städer. Kona är mycket mer av en turistort, allt är snyggt och prydligt, man får bra service och känner sig trygg. Hilo är ingen turiststad, här bor vanligt folk och staden är inte perfekt.
Första kvällen i Hilo kände jag mig otrygg när vi gick till restaurangen, eftersom gatan var dåligt upplyst och lite längre fram stod tre mörka skuggor. - Gött, vi kommer att bli rånade vår första kväll i Hilo, sade jag.
När vi går förbi dem, säger de: - Good evening guys.
Hur trevliga och snälla som helst! Efter det kände jag mig säkrare men var ändå alltid försiktig och vi gick inte genom några parker efter att mörkret fallit, om man säger så..
På vägen hem från restaurangen såg vi fyra uteliggare på kanske 200 meter, hemskt. De såg dock inte alltför slitna ut, jag tror och hoppas att de får hjälp med kläder och mat. Oavsett är det inte kul att se och jag undrar hur deras liv sett ut tidigare och varför de numera är hemlösa.
Någon dag senare tog vi en promenad mitt på dagen och trots dagsljuset kände jag mig obekväm. Självklart var det också beroende på vart vi gick. Gick vi på gatan med alla butikerna, så kändes det bra. Men när vi lämnade detta område för att gå tvärs över staden till en restaurang, kändes det inte säkert alls. Ändå gick vi på en strandväg och varför vi kände oss otrygga är svårt att förklara. Antagligen för att det var otryggt. När vi var några hundra meter från restaurangen säger jag till Rasmus att jag tycker att det känns lite allmänt kusligt här i Hilo. Äh, så illa är det väl inte, säger Rasmus. Då kommer en bil körandes med typ fem ungdomar och de hivar ut en stor petflaska full med vatten, mot oss, men missar.
- Jag sade ju att det är farligt i Hilo.
Det fanns uteliggare i Kona också men jag tror inte att det var lika öppet. Eller så hade de det sämre ställt där och höll sig därför undan. De två uteliggarna jag såg var ganska slitna, smutsiga och smala :( De hade typ fem hundar. Hundarna såg ok ut. Blir inte ledsen för hundarna, de verkade må bra och de var fastbundna vid ett träd, antagligen för att det var en väg bredvid. Om uteliggarna är snälla mot vovvarna, har de det bättre med dem än om de är helt hemlösa utan någon som bryr sig om dem. Jag ville mata hundarna och gå ner och klappa dem, men det tyckte inte Rasmus var en bra idé..
Jag försökte att ge dem våra leftovers från vårt restaurangbesök den kvällen men de ville inte ha dem. Ångrar att jag inte sade: - Ni kan väl ge denna mat till hundarna? Istället för: - Här är lite mat om ni är hungriga.
För det var min tanke, ge det till hundarna eller dela. Om de inte vill ha maten själva, fine. Men ge det till vovvsen <3 Kanske är de rädda att man lagt något i maten?
Jag trivdes jättebra på hotellet i Kona. All personal var supertrevlig, precis ALLA. Maten var inte alltför spännande, men personalen var så fantastiskt trevliga och så har det inte varit på något annat ställe vi bott på under resans gång. Vårt rum var mysigt, poolen fin och vi hade möjlighet att ta oss vart vi ville med hyrbilen. Därmed kunde man kompensera den tråkiga maten med att åka och äta någon annanstans.
I Hilo bodde vi på ett jättemysigt B&B. Tina heter kvinnan som har det, hon, hennes man och deras sjuttonåriga son bor vägg i vägg. Hon är jättetrevlig och gullig :) Första kvällen fick vi vin och "stoppade championer" och när vi kom hem från snorklingen låg det en chokladask på sängen. De har en liten malteser som ogillar främlingar = oss, samt en feeeet katt som gärna kelar. Fast när jag började mjaua (ni som känner mig vet att jag pratar med katter genom att mjaua) så fräste hon på mig precis som om hon trodde att jag var en annan katt, haha!
På tal om katter så fanns det en massa katter i Kona. De var jätterädda för människor, vilket är bra i det fall att en människa vill skada dem, men synd när det är många som bara vill klappa dem och ge lite kärlek. En kväll såg jag en man som slängde lite mat till dem, det gjorde mig lycklig. Jag smög ner med lite pizza till dem, kvällen efter.. Jag matade även fåglarna på frukosten, inne i frukostsalen.. Det hade jag också sett någon annan göra och kunde de, så kunde minsann jag! Rasmus sade att det kanske inte var en så bra idé, men fåglarna verkade uppskatta det.
Så hemskt trött nu, får fortsätta en annan dag.. Imorgon är sista dagen på Hawaii men härligt nog har vi istället tre nätter i San Francisco kvar!
Natti, puss&kram
