Lily: Kapitel ett
London 1845
-Margareth! Kommer du?
-Jag är på väg mamma!
Margareth tog ett djupt andetag. Första och enda gången hon träffat Eli var hon endast tolv år gammal. Hon kunde minnas en pojke med mörkt hår och blå ögon, men hon visste inte hur han såg ut, hur hans röst lät eller om han fick smilgropar när han log. Hon tyckte sig minnas att han hade utseendet på sin sida men efter fem år hade han säkerligen förändrats. Det hade sannerligen hon gjort, sist de sågs var hon bara en liten flicka. Det skulle bli spännande att få se honom, men också väldigt nervöst. Skulle de komma bra överens?
Hon slängde en sista blick på spegeln och rättade till en ostyrig hårlock som letat sig loss. Hennes vanligtvis lockiga, ostyriga, blonda hår var uppsvept i en tjusig uppsättning av husets kammarjungfru, Elyssa. Margareth hade nyfikna, gröna ögon och de som kände henne brukade säga att de lyste av iver och att de avslöjade en skärpt liten dam.
Det knackade på dörren.
- Kom in!
En av familjens tjänsteflickor Cora kikade fram bakom dörren. Fast Cora var mer än en tjänsteflicka, hon var en del av familjen och en kär vän till Margareth. Familjen hade anställt henne då hennes mor plötsligt insjuknat och dött. Margareths familj var en väldigt kärvänlig familj, inte som de andra familjerna hon kände, här behandlades de anställda med respekt och kärlek.
- Är du nervös? frågade Cora. Du ser fantastisk ut i din nya klännig.
Margareths mor hade tagit med henne till en exklusiv skräddare för att sy upp en klänning speciellt till detta tillfälle. Första intrycket är viktigt, brukade hon säga.
-Klänningen är jag inte nervös över.. Missförstå mig rätt, jag älskar den. Men tänk om han inte älskar mig?
- Han kommer att tappa hakan bara han ser dig och när han lär känna dig och din fantastiska personlighet, din intelligens och din sociala förmåga. Ja, hur kan han inte falla pladask?
- Tack, Cora, du vet alltid vad du ska säga för att muntra upp mig. Men höj mig inte till skyarna, jag är inte drottning Viktoria!
- Margareth! ropade hennes mor än en gång från våningen under.
- Nä, här kan vi inte sitta hela dagen, det dags för dig att gå ner och möta ditt öde! sade Cora och drog upp Margareth på fötter. Oroa dig inte, var dig själv och slappna av. Han faller som en fura.
Margareth sträckte på sig och började långsamt gå nedför den rundade trappan. Där väntade de alla på henne. Till vänster stod hennes älskade mamma, Milicent, med det varma leendet och vid hennes sida stod hennes stiliga pappa, James, med de gröna ögonen hon ärvt. Till höger stod Isaac och Ruth Gray, föräldrarna till hennes blivande make. När hon fick syn på Eli som stod längst åt höger tappande hon andan, han var verkligen stilig. Hon kände hur kinderna blossade upp.
- Margareth, du är ännu vackrare än när jag såg dig för fem år sedan! Du har verkligen blommat ut, utropade Ruth och kysste Margareth på kinderna. Hennes milda parfym kittlade Margareths näsa och hon kände direkt att sin blivande svärmor var en varm kvinna med klass. Hon hade djupblå ögon, precis som hennes son.
-Det är ett nöje att återse dig, Margareth, sade Isaac och kysste Margareths hand. Han var aningen mer nedtonad i sitt sätt men han hade en tilldragande charm som gjorde ett djupt intryck på Margareth. Hon kunde se varifrån Eli fått sina vackra drag. Margareth, låt mig presentera din blivande make, Eli.
- Vilken vacker fru ni valt åt mig, sade Eli samtidigt som han tog hennes hand och kysste den. Även Eli hade en charm som gjorde ett djupt intryck och Margareth kände hur hon blev varm i hela kroppen. Bara efter någon sekund hade han trollbundit henne. Om han bara visste vilken effekt han hade på henne. Han hade sagt att hon var vacker, men var det endast en artighetsfras? Hennes tankar blev avbrutna av att butlern Horace steg in i rummet.
- Mitt herrskap, jag hoppas att jag inte stör. Får jag vara vänlig och leda er till salongen för ett glas champagne innan maten?
- Tack, kära Horace, gärna, sade James. Detta är en dag att fira!
Sällskapet följde Horace in i matsalen.
Margareth ville inte att kvällen skulle ta slut. Allt kändes som en dröm och hon ville inte vakna. Eli hade intresserat frågat vad Margareth tyckte och tänkte om saker och ting och för en gångs skulle behövde hon inte hålla tillbaka. Det var inte alla som uppskattade en så pass bildad kvinna. Det visade sig att de båda hade ett stort intresse för politik och hon kunde se att han var imponerad av hennes kunskap och inte kände sig hotad. Han hade lyssnat på hennes ord och hans intensiva ögon var fästa på henne under kvällen. När kvällen var över lade hon sig lycklig i sin säng och när hon blundade var det Eli's ansikte hon såg. Hon somnade snabbt och drömde om dagen de skulle gifta sig.
Tre månader senare var de gifta och Margareth hade flyttat in hos familjen Gray. Efter ett halvår som gifta blev Margareth gravid med en flicka som skulle komma att heta Ada.
Kommentarer
Trackback
