Hardcandy Baby

Så härligt att se! 74 personer har läst mitt förra blogginlägg. Då känns det ännu roligare för mig att blogga! Även om ni är kassa på att kommentera, ingen gör det.. ;) Men jag förlåter er för det!

Idag började dagen som en riktig pissdag. Jag var inte på humör när jag vaknade, ingen större lust att göra något alls. Har dock en speciell anledning som jag inte kan skriva om, har ont någonstans. Så det triggar ju inte direkt humöret på ett positivt sätt!

Hursomhelst. På torsdagar har jag min tvättdag, så jag drog av alla sängkläder och sorterade smutskläderna. På vägen ut med Nalle sprang jag ner för att slänga in tvätten men det var någon annan som tvättade. Hade glömt att det var ny månad och att jag istället ska tvätta på fredagar, denna månaden. Kändes ganska surt iochmed att jag redan klätt av min säng naken. Men jag är glad för att jag inte missat min tvätttid. Hade det varit så att den hade flyttats till en dag tidigare hade jag blivit aaaarg.

Pga att jag hade ont orkade jag inte gå så långt med Nalle som jag brukar, jag var deppig och inte ville solen skina klart. Så efter en kort runda var vi hemma igen och jag kände att det inte skulle bli en bra dag. Utan varmt väder vet jag knappt vad jag ska göra om dagarna. Annars ligger jag ute och solar till kl. 17-18 medan jag läser böcker eller löser korsord. När man sitter här ensam från morgon till kväll får man roa sig bäst man kan och jag vill inte sitta framför datorn hela dagen.. Jag kunde inte fördriva dagen med att sola på balkongen och det höjde inte direkt mitt humör.

Skulle ringa angående ett jobb i Sverige kl. 14 och deppig som jag redan var, tänkte jag att jag nog inte skulle få det. Alla sommarvikarier är redan anställda, så hur stor chans kunde jag ha? Men det visade sig att en av vikarierna hade hoppat av igår! Så det verkar som att jag får tjänsten :) Chefen skulle ringa och prata med min fd. chef på Väsbyhemmet och kolla läget, eftersom jag inte kan komma på någon intervju i veckan. Lite långt att pendla.. Min f.d chef tyckte väldigt bra om mig och pratar öronen av mamma om hur duktig jag är och hur stolt hon borde vara, varje gång de ses. Så då måste jag väl få det? Det borde ju inte finnas någon anledning till att jag inte får det. På måndag får jag besked.. Jag blir såå lycklig om jag får jobbet! Det känns som om en sten lättat från mitt bröst. Nu kan jag andas ut.. Ahhhhhhh!

Lite senare plingade det på dörren, jag trodde att jag var någon som skulle kolla vår kyl, men det var det inte. Det var Max! Det är en farbror i 60-70års åldern som jag träffat via Nalle. Han vill nämligen köpa en liknande hund, så vi har pratat många gånger och senast gav han mig hans telefonnummer så att jag kan ringa honom om Nalle behöver bli passad. Han vet allt om polisvarningen osv. Han vet vart jag bor och tvärtom. När jag öppnade dörren stod han där med fyra hundkorvar (typ torkade korvar:) som han hade fått på COOP.
- Jag tänkte att Nalle kanske ville ha dem?
Så himla gulligt! Jag bjöd in honom och vi satt på balkongen och pratade i minst en halvtimme. På tyska. Ibland blir jag så stolt över mig själv!! :) Min tyska var gryyyym idag! Tror det beror mycket på att jag är avslappnad med honom. Runt vissa människor känner man press, blir nervös och därmed tappar man all den tyskan man kan, när jag kan så mycket bättre.

Medan Max var här tittade solen fram och jag kunde sola när han hade gått! Tack :)

Såg en kille som åkte moped idag, som sms:ade samtidigt. Förr eller senare borde det hända en olycka!! Att han bara vågade. Det är farligt nog att sitta i en bil och sms:a, men på en moped är det ju nästintill att be om det..

Hade gärnat velat ha bebis nu, men det funkar inte för tillfället. Vill ju bo i Sverige och ha saker och ting bättre ordnat först.. Drömde dock att jag var gravid och att jag bara hade tre veckor kvar till förlossning, men knappt någon mage. Längtar väl ännu mer när jag går här själv om dagarna. Men jag får försöka att njuta av friheten istället :) Har börjat bli väääldigt uttråkad av att sitta här utan arbete. Det känns inte som att dagarna ger något, jag gör ju ingenting. Är trött nu, men så sjukt rastlös eftersom jag känner att det inte hänt något idag, så kan inte lägga mig än. Imorgon ska jag dock göra en del;
- Tvätta
- Handla på COOP (wwiiiiee!)
- Träna
- Städa

Sen ska jag givetvis gå ut med Nalle. Älskar att handla mat! Skönt att komma ut lite ;)

Jag ska berätta om en hund, som är så mammasjuk att..

När jag skulle in och handla snabbt på Denner (mataffär) band jag Nalle utanför, han började skrika direkt eftersom han visste att jag skulle gå. Folk vände sig om för att se vart oljudet kom ifrån. När jag gick in satt det 8-10 människor runtomkring. När jag kom tillbaka hade alla gått - eftersom min hund skrikit så högt!

En annan gång skulle jag snabbt in på macken. Band Nalle utanför som genast började skrika. När jag kommer ut från macken står där en kvinna. Hon har alltså hört Nalle skrika när hon suttit i sin lägenhet och rusat ut eftersom det lät som att någon misshandlade en hund.. "Nej, han är bara väldigt mammagalen".

Denna hund skriker så mycket att när jag är nere och tvättar i källaren, så hör jag honom skrika uppifrån vår lägenhet på våning tre, dvs fyra våningar från källaren.

Han förstår alltid när jag ska gå, så fort jag tittar på honom, så skriker han. Jag som har tränat så mycket på att lämna honom ensam.. Varför lär han inte sig? Jag älskar denna hund över allt annat och det är inte kul att se honom ledsen! För självklart mår inte han bra av det heller.

Fick som sagt en varning, en granne i lägenhetshuset bredvid har sagt att hon ringer polisen om det händer igen. Eftersom vi inte vill detta måste jag nu ta med mig Nalle överallt. Något måste han väl ha lärt sig under tiden jag tränat på att lämna honom ensam, detta kommer isåfall försvinna helt nu när jag måste vara med honom varenda sekund. Tråkigt!

Men vi ska åka hem till Sverige runt den 20:e maj och stanna till augusti någonting. Ska bli väldigt skönt! Då kan lilla Nalle springa runt i trädgården med Max och syrrans hund Barnaby, när de är på besök. Ska bli väldigt skönt med havet också, det har man saknat här i Schweiz.

Som jag älskar denna hund..

Ses snart!

Kramar på er

God kväll allesammans!

Nu ligger jag i hårdträning. Känner att jag lagt träningen åt sidan och syndat mycket på senaste. Jag har mest gått ut med hunden, gjort någon benträning också. Nu vill jag sätta igång med träningen ordentligt igen för att trimma kroppen och må bra. Mår mycket bättre när jag tränar än när jag inte gör det.

Slut med syndandet. Idag har jag ätit;

Till frukost:
Fiberhavregrynsgröt med en banan, ½ äpple, lättmjölk och kanel. Till det specialte som är bra för förbränningen (tror jag) samt ett glas juice utan tillsatt socker.

Lunch:
En qournfilé, scrambled eggs (av tre ägg), knäckemacka med lite smör, färsk annanas, gurka, körsbärstomater och lite mozzarellaost. Till det vatten.

Middag:
Stuvade makaroner med quornkorv och ett knäckebröd. Till det vatten.

Jag känner inte att allt jag äter måste vara utan fett osv, det är ju något som kroppen behöver. Jag försöker dock att äta saker som är nyttiga för kroppen eller mat i rätt mängd och syndar med gottis på helgen! Är ingen fanatiker, vill bara äta relativt sunt och träna för att må bra. Tränar man regelbundet kan man unna sig lite onyttigare mat som t.ex pizza, så länge man inte äter två pizzor tycker inte jag att det spelar så stor roll! 

Kör träningspass på datorn, hade så ont i magmusklerna sedan träningen i måndags att jag trodde att magen skulle börja brinna under dagens träning. Häääärligt! Precis så det ska vara :) Ska se om jag kan fixa lite mer rutor på magen ;)


Annars så är det mer eller mindre bestämt att jag åker hem till Sverige runt den 20:e maj. Ska bli väldigt kul att vara hemma i sommar! Skönt också med tanke på att man inte kan gå i shorts här utan att bilar typ krockar med varandra. Häromdagen var det ett gäng killar, på 30+ som alla skulle gå och glo. De flinar och håller på, även när de går på andra sidan gatan och har passerat mig, så ska de vända sig om och flina och hålla på. Jag blir så jäkla förbannad när de gör så, vilket de kanske tycker är roligt. Det är inga varma blickar jag ger tillbaka, om man säger så.. Brukar ignorera dem, men ibland går det inte. Har typ lust att räcka fingret men jag utmanar inte ödet ;)

Försöker få tag på jobb också. Dör om jag inte får jobba snart!! Ska höra med hemtjänsten och Väsbyhemmet imorgon, de svarade inte idag. Håll tummarna jättehårt och hoppas att de har jobb till mig. Inte så kul att inte ha egna pengar, att hela tiden behöva be Rasmus hela tiden. Jag vill kunna betala mina räkningar själv och kunna köpa presenter när folk fyller år. Tröttsamt är vad det är! Jag hoppas innerligt på ett glatt besked..

Fyller 25 år, nu den femte juni och tänkte ha en tjejmiddag. Det är dock många som tycker att det tar emot att åka ut till Nyhamnsläge, så jag frågar runt om vi ska;

1. Ha tjejmiddagen i Nyhamnsläge + kryddparty
2. Äta ute någonstanns i Hbg, där alla får betala för sig.

Får se vad mina gäster föredrar.. Spännande, va? ;) Jag föredrar hemmafesten, eftersom det blir lite mer speciellt. Man kan ju åka in till Hbg och gå ut efteråt, om man vill det. Men tjejkvällar handlar ju mycket om att sitta och snacka som bara tjejer kan, med ett glas vin i handen. Låter inte det mysigt eller?!

Uhooja, vad trött jag är. Ska gå och nanna kudde nu. Sov gott, så hörs vi snart igen :)

Pusspuss

Hur är läget? Bra, hoppas jag :)

Sedan sist har jag fått hjärnskakning, Emma har varit här på visit, jag har shoppat loss och fått en varning som löd "nästa gång ringer jag polisen".


Vi kan börja med lite BB-åsikter..

Nu är jag sjukt trött på Katerina, igen. Störd!! "Jag kan inte äta när det är fasta, det är emot min religion. Den går före allt"
Lite senare;
"Jag ska hämnas på Peter, Martin och Sara. Dom ska ut. HÄMND! Det är ju egentligen emot min religion. Men dem ska ut!"

Då passar det plötsligt att bryta mot reglerna. Hon vänder ju verkligen kappan efter vinden. Hon har varit så löjlig senaste veckan, som när de skulle frossa i mat och gå upp i vikt. "Jag riskerar inte min hälsa, aldrig i livet". Du sabbar inte din hälsa genom att äta godis och onyttigheter under tre dagar. Okej, om man inte vill gå upp i vikt, men sluta snacka ditt propagandaskit. Å sen går hon och säger till andra att de inte heller ska äta, för det är inte bra. Det är en lek/tävling, ta det inte så jävla allvarligt! När de sedan istället ska gå ner i vikt, då jäklar är hon på, då ska hon vinna. Späka är tydligen superbra. Hon säger även till folk att de är tjocka nu, även om de inte är det. Som Sara. Var fan är hon tjock någonstans? Katerina är en sådan onödig människa, orkar inte se mer av henne! Snälla, låt henne åka ut ikväll. 

No more Katerina, snälla.

Hon är helt jäkla oresonlig. Hon får säga och göra vad hon vill, men så fort någon försöker att prata med henne så ska de hålla käften. Jag får lov att skrika och bära mig åt som jag vill, men ni får inte göra ett skit. Som om hon bestämmer?! Åk uuuuut.

Emma har ju varit här och hälsat på. Myyycket trevligt! Hennes plan skulle anlända 16.15 i lördags, förra veckan. Så jag tog tåget till flygplatsen och var där i tid. Var dock jättehungrig eftersom jag varit igång hela dagen med städning, shopping, hundpromenad och endast hunnit att äta frukost. Så jag tänkte att jag kunde sätta mig ner och ta en macka och dricka något varmt. Vi hade bestämt att hon skulle höra av sig när hon kommit av planet men det hade hon inte gjort än, så jag trodde att jag hade gott om tid. När jag väl satt mig ner skickade jag iväg ett sms och frågade om hon inte stod med fötterna på jorden än. Trodde att planet kanske blivit lite försenat och att väskorna tog tid att få, för klockan var kvart i fem. Fick tillbaka ett smått panikartat sms; "vart är du?!". Hon hade missat att hon skulle höra av sig! Woopsiee..

Ringde upp snäckan och bad henne att ta trapporna ner en våning. Det gjorde hon, men där fanns ingen Marlene. "Men gå ner en trappa ner till då?" Fortfarande ingen bingo. "Jag kommer inte längre ner!!". Emma tyckte inte att det var så roligt, hon kände sig aningen vilse i detta okända land.. Så jag hällde över drickan i en pappersmugg, tog mackan i handen och gick. Emma var på rätt väg, hon skulle bara ha gått lite längre. Vi hittade iallafall varandra tillslut och Emma kunde andas ut. Vi tog sedan tåget till Zürich för lite shopping och sightseeing. Tyvärr så blev vi aningen försenade efter flygplatsincidenten så vi hann knappt gå i några affärer innan allt stängde, lördag som det var. Lite synd, för det var en speciell affär som jag verkligen hade velat visa för Emma. Mamma och jag gick in där när hon och pappa hälsade på och det är en grym affär. De har allt.. En massa coola kläder, väskor, häftiga saker för hemmet coh en massa annat. Svårt att beskriva, men det är en unik affär med allt och lite till.

Men vi hängde inte läpp för det. Vi satt oss ute på Sam's Pizza, käkade och drack ett glas prosecco. När vi skulle åka tåg hem köpte vi våra biljetter, gick in genom tågdörrarna där det stod "Klass 2", svängde sedan ner till vänster och satte oss ner. När konduktören kom, blev hon förbannad, för tydligen satt vi i första klass. Det visade sig att när man går på tåget, står det att det är klass två. Men efter att du stigit på, måste du gå uppför trappan (tågen här har två våningar) till andra våningen, går du ner till vänster så är du i klass 1. Vi såg inte att det stod klass 1 och eftersom Emma hade en stor resväska satte vi oss självklart på första våningen. Konduktören blev skitsur!
- Ni sitter i klass 1. Gå!
- Okej, sorry, vi visste inte. Vi är inte härifrån.
- Men gå mer er då! SKYNDA. Annars får ni betala för första klass.
Vi höll alltså på att resa oss när hon sade detta..
- Vi är på väg! Men vi visste faktiskt inte.
- Kan du inte läsa siffror på tyska eller?
Fy fan vad arg jag blev! Vi var inte alls otrevliga, vi hade råkat sätta oss fel och vi höll på att resa oss när hon sade att vi skulle skynda oss. Jag brukar inte använda fula ord, men när jag blir riktigt arg och när folk förtjänar det, så kommer de fram. Jäkla klimakteriekossa! Jag sade alltså inget till henne, förutom ett "nej" på frågan om jag inte kunde läsa siffror på tyska. Det var en sådan onödig kommentar och jag blir lika arg nu, som jag blev då, över hur hon behandlade oss. Knappt att jag kunde lägga band på mig! Rök antagligen ur öronen på mig..


Skit i henne! Synd om henne, som har sådana problem att hon måste hoppa på folk. Hursomhelst, så tog vi oss hem och hämtade lilla Nalle som grannen passat. Superglad vovve! Han var dock väldigt misstänksam mot Emma till en början. Tror att det kan ha varit eftersom jag varit borta från honom i flera timmar och sedan kommer jag tillbaka med någon ANNAN, när han vill ha all min uppmärksamhet och inte behöva dela den med någon annan. Men det tog inte många timmar innan han istället blev kär i Emma och skulle gosa med henne så mycket som möjligt. Emma tog en dusch och jag plockade fram jordgubbar, mousserande, tände ljus och gjorde fint. Hade även köpt en stor chokladkanin till henne som påskpresent, som jag lade fint på hennes sida av sängen :O)


Jag älskar skräckfilm och jag blir väldigt sällan rädd. Emma gillar inte skräckfilm så värst mycket och blir skiträdd för minsta lilla. Mycket underhållande! Så givetvis tvingade jag stackarn att se (minst) en skräckfilm varje kväll, förutom den sista, då hon hade blivit så rädd kvällen före. Vi såg på paranormal activity 2 och Emma blev så rädd att hon kastade iväg jordgubben hon hade i handen! Haha. Så jäkla kul! Som jag garvade..

Vi solade en massa då vi hade underbart väder alla dagar under lillsyrrans visit (hon är fanimej min lillasyster). Jag räknas nästan som mörkhyad nu. Vi shoppade i Wettingen och vi shoppade i Baden. Jag hittade en sjukt massa fina kläder och Emma hittade två. Haha. Vi åt jordgubbar, melon och drack mousserande. Män/killar glodde som vanligt galet mycket och Emma förstod hur jag brukar känna. Vi dissade dem tillsammans, roligare än att göra det själv! Det mesta är roligare när man är två.. Jag skämde bort min lilla prinsessa då hon förtjänade det. Hon sov på morgnarna när jag var ute med hunden. När jag kom hem väckte jag henne och sade att det var dags för frukost. Vi åt framför tv:n, till gårdagens avsnitt av Big Brother. Jag tog disken. På kvällen lagade jag mat till henne. De sista dagarna hjälpte hon mig med disken och bäddade sängen.. Vi hade våra rutiner och var som ett kärleksfullt, gift par. Those where the days..


Emma sade så snälla saker till mig;
"Du är så brun"
"Hur får du din mage att se så vältränad ut?"
"Hur kan du se så fin ut utan smink?"
"Varför har jag inte din hy?"
Ack, ja. Är hon inte härlig, så säg!

Det blev aningen tomt när hon åkte, men som tur var hade jag vin och godis.. Snyft!

Emma åkte alltså i torsdags förmiddag. Sedan blev det påsk och Rasmus var fortfarande i Sverige. Snyft igen! Ännu mer snyft faktiskt. Det var inte kul alls! Alla firade påsk med familj och vänner, förutom Nalle och jag, som satt här själva.

När vi var ute och gick stötte vi på två killar i 17-18årsåldern. Eller ja, den ena kille stötte på mig!
- Är du här ifrån Wettingen?
- Japp. Eller ja, Sverige ursprungligen.
- Jaha! Vad gör du här om du kommer från Sverige?
- Min man fick jobb här.
- Men vart är din man?
- Han är i Sverige.
Sedan sade han något jag inte förstod.
- Va?
Han upprepade och då förstod jag att han sade;
- Men då kan ju jag följa med dig hem.
- Nej, tack.
- Varför inte?
- För att jag har en pojkvän!!
- Jamen, han är ju i Sverige.
- Det spelar ingen roll, jag sysslar inte med sånt.
- Nähe. Jaja, ha det bra!
- Hejdå..

Så ensam är jag inte! No way. Var dock lite ledsen igår, för jag kände mig så ensam och ledsen. Sade till Rasmus att han aldrig får lämna mig ensam på en högtid. Hur tänkte han egentligen? Han hade tänkt att Emma skulle vara här hela tiden, men nu blev det inte så. Han bad så hemskt mycket om ursäkt. Det är ok älskling! Bad dock honom att köpa någon grej till mig på flygplatsen och tillade; "Jag förväntar mig inget men det hade varit trevligt och lite av en kompensation för helgens lidande.. ;)". Så blir spännande att se hur det blir med det hela..

Häromdagen, när jag skulle ut med Nalle sade grannen på första våningen;
- Det här med din hund funkar inte längre. Du måste fixa det här, så kan det inte fortsätta. Förstår du?
Jaa, jag förstod.. Har försökt att fostra Nalle och lära honom att vara ensam genom att succecsivt öka stunderna då han är hemma själv. Under tiden Emma hälsade på, var han hemma själv minst en timme om dagen. Detta uppskattades inte och grannen i huset bredvid hotar med att ringa polisen. Han skriker alltså något så enormt, jag vet ju att han gör det. Men vi har bott här i tre månader utan klagomål så jag blev ganska chockad när de plötsligt varnar med att ringa polisen.

Jag vet inte om jag förstod rätt, men eventuellt har polisen rätt att ta hunden. Så nu får jag tyvärr har med Nalle överallt, vågar inte riskera att han ylar och att polisen kommer. Jag tar med honom när jag går ner och tvättar, om jag slänger soporna, varje gång jag lämnar lägenheten. Det känns inte alls bra, det känns inte som att han riktigt lärt sig att vara ensam än men något har han väl lärt sig och nu försvinner allt han lärt sig. Så vänjer han väl sig vid att jag är där 24/7. Inte bra! Men vi har ju inget annat val nu :(

Glad påsk på er, ha det så bra! :)

Hej allesammans!

Idag är det lite halvtaskigt väder - jiihhouu! Då kan jag äntligen frosta av frys/kyl. Ända sedan vi flyttade hit har vi haft problem med kylen, saker och ting fryser nämligen! Så vi är verkligen i behov av en avfrostning. Lånar grannen under oss, Philippes, kylskåp, han är iväg så det passar jättebra :) Förhoppningsvis sista gången jag äter halvfrusen youghurt - eller som i morse, frusen mjölk på gröten..

Jag hade en underbar helg! I fredags tog jag det bara lugnt, mös lite med Nalle. Rasmus var ju i Frankrike då. Sen på lördagen startade jag som vanligt dagen med att gå ut med Nalle. Jag brukar alltid gå ut på balkongen för att känna på vädret och när jag gjorde detta såg jag att de hade en loppmarknad på torget vid vår lägenhet.

Nalle och jag gick vår promenad och jag ringde Joy och frågade om vi skulle gå till loppmarknaden. Vi möttes där och det var jättemysigt. I ett stånd hade de både använda och helt nya smycken, så jag köpte ett jättefint halsband, som alltså var nytt. Förutom detta köpte jag en silverkista till mina smycken, en liten värmeljuslykta med stenar och en större, svart lykta. Det var så mysigt att gå där! Mycket trevligare än i Sverige. Tror att de har loppmarknad en gång i månaden, jag kommer definitivt gå dit igen. Antagligen varje gång.. ;)

Efter loppisen bestämde Joy och jag att vi skulle mätas i parken, efter att jag ätit frukost. Fick ett sms från henne;
"Jag tar med popcorn och vin"
Sweet! Jag packade ner en flaska rosé, kakor och jordgubbar. Sedan smörjde jag in kroppen med solskydd, tog på ett par små shorts, samt linne med bikinin under. Det blev en helt underbar dag! Vi låg och svettades i solen och snackade om allt möjligt medan våra hundar sprang runt och lekte. Sedan kom mina grannar, en mamma med två små barn samt mormor. Jag vågade äntligen fråga om jag fick hålla hennes 10 månader gamla son. Det fick jag absolut! Visade honom för Joy som blev helt tokig. Av glädje, alltså!
- Jag visste inte att du gillade barn så mycket?
- Skojar du? Jag ÄLSKAR barn.
Hon var så galet glad att jag blev rädd för henne.. Haha. Våra grannar är från Polen, men mamman pratar engelska. Tur att barnen inte förstår engelska, för Joy blev lite grov i munnen. Det tyckte jag var jättepinsamt, så jag sade till henne att hon kanske inte ska prata så med mina grannar.. Hon sade saker som "they fuck" och att hon gissade på att pojken skulle bli bög och tjejen lesbisk. "When I have kids I want to have one lesbian girl and a gayboy.". Herrejisses, tänkte jag. Vad står hon här och säger?! Sedan bad hon mig att fota henne och lillkillen tillsammans och att hon sedan skulle lägga upp bilderna på facebook och skriva att hon just adopterat ungen..
Men grannfrun bara skrattade och sade; I don't mind language.


Jag skämdes något enormt, men när grannen sade att det var ok så slappnade jag av. Fick en helt annan bild av henne, anledningen till att jag säger henne/grannfrun är för att jag inte vet vad hon heter! Haha. Ni vet hur det är ibland, man hälsar på någon, men man koncentrerar sig så mycket på sig egen hälsning att man egentligen inte hör vad de säger. Går det sedan någon månad så känns det sååå dumt att fråga vad det nu var hon hette?! Men jag vet att hennes man heter Martin och jag tror att hon heter Elena eller något. Så vi kan väl kalla henne för det så länge ;) Får köra en fuling när Emma är här, få dem att hälsa på varandra och lyssna väldigt noga när hon säger sitt namn, haha.


Hon har världens sötaste lilla dotter! Pojken är också söt, men flickan är så speciell. Hon har lockigt, guldigt hår och fantastiskt vackra ögon. Å så går hon lite klumpigt, så som små barn gör. Det är så att man vill äta opp henne! Vi skojade lite om att barnen skulle ha sig lite vin och då berättade Elena att lillflickan hade druckit öl häromdagen.
- Det tyckte hon inte om, förstår jag?
- Jo, hon älskade det! Precis som sin mamma.
Okej. Snacka om att vi ska supa dem under bordet när vi bjuder hem dem på middag ;)


Sen kom även ett par bekanta till mig i gatan, Marcus och Marcia. Även de har en liten yorkshireterrier, precis som Joys lilla Bilbo. Så då sprang alla tre vovvarna runt och lekte. De var så lyckliga! De hade tagit med sig badmintonracket och "boll" så vi spelade lite medan några tonårskillar hejade på oss och de verkade gilla mina små shorts och det faktum att jag bara hade bikiniöverdelen på. Men hey, lite kul får de väl ha?



Jag avslutade kvällen med en god middag och sedan kom grannen Philippe över för att titta på film. Det var jättetrevligt och vi satt uppe och snackade till halv två på natten!

Kram på er alla, hoppas ni får en superbra vecka.

Puss!

Idag har jag två seriösa ämnen att ta upp;

1. Jesus
2. Snigelsången

Vi börjar med Jesus. Idag ringde det på vår dörr. Jag frågade i speakern, vem det var. Då började de babbla en massa på tyska "Rasmus Westerström, bla, bla bla, bla, bla.". Jaha? Aja, släppte in dem. De knackar sedan på dörren och jag ser att de har en broschyr, om Jesus.
- Ööhhee, vi pratar inte tyska, försökte jag. Men de kunde engelska, de jäklarna. Attans!
- We believe in Jesus and we want you to come to our church.
Åh, crap. Jag är ju så anti-Jesus som det bara går. Visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Kanske dumt att säga att man inte tror på honom, då kanske de försöker att övertyga mig - helt i onödan, kan jag tillägga. Men då kommer älskade Rasmus och säger.
- Men vi är ju inte hemma det datumet?
- Åh, den 17 april, säger jag. Neej, det är vi ju inte!
- Vad synd. Men ni kan ju informera er själva med den här broschyren.
- Visst, tack så mycket.
Sen gav vi broschyren till Nalle.

Börjar med att säga att jag stör mig något grymt på Vanessa och Sonia(I BB-huset)! De beter sig som små snorungar, jag har helt tappat respekten för dem och totalt bytt åsikt om dem. De överdriver allt och kan inte ta en diskussion! Glad över att Vanessa åkte ut, hon har blivit en riktig bitch på senaste.

Å bästa förra veckan, i BB. Christian ska rösta och säger;
- Två poäng vill jag ge till Patrik, eftersom han har varit taskig mot Annie. Och en poäng vill jag ge till Annie.

I söndags var det den tredje april och Mors-dag. Jag ringde och gratulerade mamma som förvånat sade "Oj, är det Mors dag idag! Hade jag helt missat". Blev därför lite fundersam över om syrran mindes, så jag skickade ett sms till henne och frågade om hon visste. Efter ett tag messade hon tillbaka och sade att Mors Dag inträffade den 29:e maj, inte 3:e april. Men hon blev först lurad, hennes man Patrik ringde till sin mamma och gratulerade henne. Jag gick in på google, skrev Mors Dag 3:e april och fick då veta att det faktiskt var Mors Dag. I England.. Vi har brittiska kanaler och där har de gjort reklam för Mors Dag. Inte tänkte jag på att det var olika i olika länder! Som det kan gå..

Häromdagen var Nalle och jag ute och gick. När vi kommit halvvägs över övergångstället kommer det en bil, måste kört i 60-70, tror att det t.o.m är en 30-väg, som precis hann att bromsa. Jag var så säker på att det skulle smälla, jag bara stod och gapade. Jäkla idiot! Älskade Nalle hade inte klarat den smällen och jag knappast kommit oskadd ur situationen. Tack, skyddsänglar!

Jag har upptäckt att man kan dela in folks reaktioner när de ser Nalle, i grupper enligt deras ålder. Här har ni dem;

Småbarn 9/10 är rädda för honom, även om han inte ens tittar åt deras håll. De gråter och klamrar sig fast bakom mammas/pappas ben medan de skriker "hjäääälp!!".

Mellanbarn De bryr sig inte så mycket

Tonåringar (tjejer) 3/10 står okontrollerat och skriker, för att de tycker att han är så söt. "ÅÅÅHHHH, KOLLA VILKEN SÖÖÖT HUND. AAAAHHHHH!"

Tonåringar (killar) 9/10 försöker att imponera på polarna genom att försöka få Nalle att skälla.

Vuxna 6/10 stannar och vill klappa honom. "Det är bara en valp, va?"

Tanter 9/10 ler när de ser Nalle och tänker "Åh, vilken snutteplutt!"

Gubbar Inte lika bra statistik på dem. No comments.


Kul att se att så "många" läser bloggen. Inte jättemånga, men i skrivande stund har 38 personer läst mitt senaste blogginlägg :) Inga hundra eller tusental, men för mig är det mycket.

Nu ska jag göra stuvade makaroner!

Puss och kram

Hej på er!

Jag trodde att vi hade flyttat till Schweiz men vi har nog flyttat till Spanien. Vi har det så jäkla varmt! Underbart. Klockan är efter åtta och vi har 23-24 grader ute. Oh la, la! Så det enda vi har gjort i helgen är legat ute på balkongen och solat. Rasmus är redan jättebrun, han behöver bara titta på solen för att bli brun och jag har också fått lite fin färg :)

Fick ett överraskande fint skattebelopp tillbaka på deklarationen. Hade jag inte väntat mig! Pank som jag är, hade jag gärna fått dem nu, men jag väntar tålmodigt. Eller försöker iallafall ;)

I torsdags fick vi våra fiiina möbler! Det kändes så konstigt att plötsligt ha en massa tjusiga möbler, som om vi tagit in på något lyxigt hotell.. Är verkligen jättenöjd! Nu är det bara matstolarna kvar, de ska komma i mitten/slutet av april. Men vi är inte klara med lägenheten efter det, vi ska köpa mattor och annat smått. Tavlor har vi, ska bara hänga upp dem också, vilket man inte gärna gör när det är sol och vaaarmt ute! Saving it for a rainy day.




Från och med nästa vecka kommer Rasmus att vara borta tre helger i rad. Mindre kul! Nu på fredag ska han åka till Frankrike i jobbets namn och veckorna därpå ska han åka till Sverige. Emma kommer dock näst, nästa helg och det läängtar jag efter! 

Å den här lägenheten alltså. Den är ju knappt hel någonstans! Sedan vi flyttat hit har följande pajat;
- Diskmaskinen (åtgärdats av reperatör)
- Lampan över spisen
- Lampan i ugnen

Dessutom har vi haft..
- En läcka i röret under vasken (åtgärdats av reperatör)
- Stopp i toa och badkar (var f*rjäkla äckligt, luktade kloak)
- Problem med att stänga dörren (åtgärdats av reperatör)
- Oförmögna att spola på toan, det var som om spolknappen aldrig funnits

Vi har problem med..
- En droppande kran i köket

Som tur är bor vi ju i ett hyreshus, så det är inte vi som står för kostnaderna. Annars hade vi väl varit panka vid det här laget ;)

Såg världens bästa scen i serien Californication häromdagen. Han är och äter lunch med en tjej när hon får syn på sitt ex som sitter förlovad med en ung blondin. Hon blir upprörd eftersom hon uppfattat det som att han inte är en person som vill gifta sig. Då knäpper Hank sin skinnjacka, ändrar sitt kroppsspråk, går fram till dem och säger till killen;
- Jag fick tillbaka mitt provsvar. Du smittade mig den gången. Jag hoppas verkligen att du är lika ärlig som jag och ringer runt till alla du har legat med, så att de kan gå och testa sig.
Något i den stilen iallafall, så jäääkla bra! Säsong tre, för er som undrar.

För er som ser Bigbrother..
Jag ändrar mina åsikter om BB-deltagarna med tiden, man ser ju fler och fler sidor av dem.

Gurkan är löjlig angående Vanessa.. Hon är pest för honom, bara för att hon föddes som kille. Dessutom fiser han något otroligt ;) Inte så trevligt för de andra i huset..

Patrik vet jag inte om jag gillar, trots allt. Både ja och nej. Han är svår! Tror dock att han är en kille som man tror sig kunna lita på men så visar det sig att han är opåtlig. Det säger iallafall min kvinnliga intution..

Och Katerina kan vara ok! Hon kan vara bra. Men när hon flippar på Vanessa och beteer sig som en liten snorunge, då har jag noll respekt för henne.

Patrik strular med Madde, som strular med Annie och Gurkan för att sen strula med Patrik och därefter Rodney. Wtf? Hur kan man vilja hångla och ha sex med någon som är på och hånglar med ALLA?

Men Peter gillar jag fortfarande! Myyycket. Simon också. De är mina gullungar! Äääälska.

Måndagens avsnitt.. Alltså. Haha! Gurkan spyr, Annie spyr och Vanessa var så full att hon ligger och rullar på köksbänkarna och välter ner flaskor och grejer.

Pluspoäng till Patrik för att han tog hand om Annie när hon var stupfull, han bar henne till hennes säng och bäddade ner henne.

Haha, å Sara som står och rapar, för hon just lärt sig. Söt! Full.

Rodney är så tramsig, allt han vill är att slå rekordet att ligga med flest i BB huset. Grow up! "Jag kommer att slå rekordet genom alla tider, jag står för det." Men grattis.. Vadå, jag står för det? Baah.

Madde är så pinsam. Ska springa runt och visa sina stora cillisar. Det är det enda hon har att komma med. Hon håller verkligen på med ALLA. Hon beter sig verkligen som en slampa. Undrar om alla killar kommer att ligga med henne..

Patrik: Hade vi sex i duschen igår?
Madde: Ja.
Patrik: Scoooore!!
Men gud i himmelen..

Patrik blir tänd på henne hela tiden och vill bara... HRM.

Madde: Hur kommer det sig att du alltid har ett tredje ben, när jag är med?
Suck.. PIIINSAMT, MADDE!!

Till Sonia hade Madde sagt att hon har jättedåligt självförtroende och att killar bara vill leka med henne, därför ligger hon runt. Jävla pucko!! Du framställer ju dig på ett sätt som gör att killar inte vill göra något annat än att leka med dig. Du opererar in cilikon och springer runt och visar, alla får känna. Man får ju säga nej till att leka, om man inte vill. Lär dig att säga NEJ!

Känns som att det kommer att bli ganska rått imorgon när de ska roasta varandra.. Ajaj!!! (skrevs i måndags)

Annies roast var bäst!! Gillade även Martins också :)

Älskar Sonia! Vi hade varit tajta.

Gurkan ska bajsa i Vanessas säng om hon inte åker ut. För fasiken, lägg av!

Slutligen ska jag kommentera skräckkvällen/natten. Vilka jäkla mesar! Riktigt kul att de blev så rädda, men kom igen. Ni vet ju att det inte är på riktigt! Visst kan man skrika till och bli skrämd när något plötsligt dyker upp, men att vara rädd för att det ska komma något monster eller liknande, det är ju bara ologiskt! Dock jäkligt kul att se hur jäkla rädda Gurkan, Rodney och Christian var. Små möss..



Puss på er!!

Förlåt om jag slarvat här.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har träffat en filipinsk tjej som blivit min bästis. Hon är supergo och våra hundar älskar att umgås. Kan det bli bättre? Ääälska Joy! Det är hennes smeknamn, hon heter Jocelyn.

Rasmus professor Edwin var och hälsade på oss. Han blev förälskad i Nalle.
- Vad tycker du om vår lilla hund?
- Han är ju bara så söt.

In deed :) Kära Edwin bjöd oss sedan på middag, vi testade restaurangen Trattoria, som vi spanat på ett tag. Tyvärr ser den bättre ut än vad den smakar. Men nu vet vi det! Deras efterätter såg dock sjuuuukt goda ut. Så när jag fått pengar så ska jag och Joy införa en tradition; varje fredag ska vi äta efterrätt där för att fira :)


Än har jag inte sökt några jobb, men mitt första cv är nu äntligen färdigt, Matthias ska bara översätta det först. Matthias är alltså Rasmus arbetskompis som frivilligt erbjudit sig att hjälpa mig. Ska skriva ett cv till sko- och klädaffärer, ett till mataffärer och ett till snabbmat, dvs Mc Donald's. Det är även i den ordningen jag kommer att söka, de bästa först. Är inte sugen på donken men här är de inte snabbmatsrestauranger, här går det segt! Så mkt bättre än hemma. Annars hade jag aldrig gjort det! Tror jag ;)

Annars har vi sommar här, Nalle och jag ligger och solar på balkongen dagarna i ända. I'm not complaining..

Nu är det inte så lång tid kvar tills vi får våra möbler eller till min kära Emma ska hälsa på! Möblerna ska komma nästa veckan och Emma den 16:e april. Lääängta! Ska be henne att köpa med en påse lösgodis :) Dom säljer ju inte det här!

Är numera addicted to Big Brother. Jag älskar BB!! Så jävla kul att titta på. Det fördriver tiden här i Schweiz. Tyvärr så är jag snart ikapp och då kan jag inte se flera avsnitt om dagen. Men det kan inte hjälpas! Igår låg jag och solade på balkongen, men jag låg givetvis i dörröppningen så att jag kunde se mitt BB på tv:n ;)

Rodney
"Vissa killar har en otrohetsgen, hur mycket man än älskar någon så spelar det ingen roll, för man har genen och den tar över. Jag har den." Sjukt dålig ursäkt! MANSGRIS. Jag vet dock inte om han säger det för att provvocera, han försöker ju göra det hela tiden. Han är iallafall grymt osexig, blir totalt avtänd av honom.

Peter
Älskar Peter! För det mesta. Det jag inte gillar är när han är billig, så som killar kan vara när det gäller tjejer. Annars är han en omtänksam, förnuftig kille. My kind of guy!

Katerina
Usch! Henne gillar jag inte alls. Hon är så jäkla elak mot Vanessa och en hemsk människa.. Tröttsamt att hon hela tiden säger "jag svär på gud", att hon ständigt ber och att hon ständigt ska strippa och dansa. Det går inte ihop med hennes djuupa tro. Att hon dessutom är lärare för barn gör ju inte saken bättre. Jag är trött på henne! Vad fan röstar ni på henne så att hon får stanna kvar? Orkar inte höra mer på henne.. Suck.

Vanessa
Hon är hur bra som helst! Tycker att hon är supertuff som ställer upp och vågar att vara den hon är. Många gånger är hon för snäll, mot Katerina. När de bråkat och Katerina betett sig som fan och kommer och ber om ursäkt, så tar hon emot den. Fast det verkar som om hon fått nog nu. Håller tummarna för henne!

Martin
Jättefin, snäll och rolig kille. Hoppas för hans skull att Sara ger med sig tillslut ;)

Sara
Ännu en bra tjej! Söt, trevlig och smart. Hon ska bra inse att hon coh Martin hör ihop! Haha..

Simon
Björnen från Norrland. Hur kan man inte tycka om honom?

Patrik
Verkar jättesnäll, omtänksam men har samtidigt skinn på näsan. Honom har jag inte funnit något jag inte tycker om, so far. Även han är min typ av kille.

Annie
Hon är ju jättesnäll och så men lite tråkig att titta på. Hon säger inte alltför mycket..

Sonia
Tycker jag också väldigt mycket om! Hon verkade lite bitchig till en början men det tycker jag verkligen inte nu. Vi hade nog blivit väldigt bra kompisar där inne. Skinn på näsan, på ett bra sätt!

Rosa
Hon är ju en dryg lite unge, helt klart. Hennes gråtattacker och allt hon sade efter att Nicky hade åkt ut, hallå eller? Hela världens kretsar inte kring dig..

Gurkan
Gillade först inte honom alls. Men han är numera en väldigt gosig Nallebjörn! Han bryr sig väldigt mycket om alla och är som en pappa. Tummen upp!

Christian
Vad ska man säga om lilla spinken? Är inte så förtjust i honom. Hans nyårslöfte var att ligga med 100 tjejer till sommaren. Vad är det för fel på människan?! Lycka till att hitta någon som ens vill ligga med dig, lille vän.


Schyssta kommentarer

"En gång hade jag en kille som tände på att torka mig när jag hade bajsat" - Annie. Jag undrar bara varför du lät honom göra det, snuttis?

"Alla killar här har bra kuk. Dom har ju lätt över medel.." - Martin

"Hon färgade mitt hår!!" - sade Gurkan förfärat efter att han fått veta att Vanessa är transexuell. 

"Jag har två hjärnceller och de motarbetar varandra hela tiden, jag förstår inte varför" - Nicky

"Hjärnvärk" - Martin om bakfyllan

Simon och Martin är så söta, de ligger och kramas!

"Vietnam? Jag lämnar inte min fot där" - Gurkan

Skitkul när de skulle vara sjuka!
Peter var hardcore inne i sjukrummet, han tog det som en riktig man. Han hade nästan värst sjukdom av alla, skulle ju gå baklänges och räkna högt till 44 varje gång han skulle dricka. Katerina var en jävla mes.. Gurkan ställde upp som vanligt. Massa pluspoäng!!

Har inte riktigt bestämt mig för vem jag tycker ska vinna. Men kanske Martin, Gurkan eller Peter.

Fyyy, vad jag känner mig utochin just nu. Var precis iväg och pratade med en chef på SPAR, en mataffär här i Wettingen. 100 meter från vår lägenhet. Jag brukar inte vara nervös, men när jag ska säga allt på tyska och är rädd för att säga fel eller glömma något.. Jiiiizzes, vad nervös jag var!

Hon sade dock att min tyska var jättebra :) Hihi. Tyvärr hade hon inget jobb till mig just nu men hon verkade ändå smått sugen på att anställa mig. Tror hon sade att hon kanske kunde ringa mig om någon var sjuk eller liknande. Ska iallafall maila mitt cv till henne!

Har fått hjälp av Rasmus kollega Matthias med att skriva ett CV på tyska. Så himla snällt! Jag bad honom inte ens, han erbjöd sig. Det gillar vi!! Så ska ut och charma och lämna CV:n senare i veckan.

Nu ska jag trycka i mig mina nudlar (smaskens!) och sen ska jag följa med Rasmus och lämna något paket i Basel.

Glöm inte att det är Internationella Kvinnodagen idag och att alla kvinnor (inklusive mig själv) borde få fett med presenter.

Puss på er!

God eftermiddag!

Nu ska jag berätta om helgen och vårt finbesök :)

I torsdags anlände Jenny och Patrik till Schweiz men vi sågs inte förrän dagen därpå. Jag hämtade upp dem på Wettingens tågstation på fredagen. Vi åkte inte direkt till lägenheten, vi snodde tre stolar först. De kom väldigt väl till pass sen!

Vi åkte till lägenheten, de installerade sig, vi pumpade luftmadrassen och givetvis kom SPRITEN fram! Haha. Jag drack dock inget då jag strax skulle köra. Vi åkte till Baden, där vi bodde innan, i det underbara vädret och satt oss på en uteservering. Det var så varmt i solen att vi tog av oss jackorna :)


Givetvis skulle jag klanta till det.. Vi hade iallafall ätit färdigt! Patrik gick på toaletten. Rasmus tog en rosa ballong som blåste omkring och la den hos Nalle. Litte plutten blev rädd och jag skulle sparka bort den. Tyvärr träffade jag vårt bord istället och flaskan med mineralvatten vi precis fått in föll i marken och gick i tusen bitar. Därav kallas jag numera för "kickern" vilket jag tycker passar skitbra, för det är inte första gången jag välter något. Händer alldeles för ofta! Syrran tyckte att det var skitpinsamt och önskade att det var hon som var på toaletten men jag menar, de som satt vid bordet bredvid lyfte ju inte ens på ögonbrynet.. Shit happens, ok?!

När Patrick kom tillbaka var han glad för att han inte varit där. Så illa var det väl inte, era mesar? :)

Sen drog Jenny, Nalle och jag iväg för att shoppa! Eller ja, Jenny då. Vi är ju smått panka för tillfället, men vi får våra älskade möbler om två veckor så det får gå. Hursomhelst, hjälpte jag henne att handla. Syrran fyllde ju år i onsdags så hon hade lite födelsepengar att shoppa upp; självklart ställde jag upp! Speciellt då jag kunde koncentrera mig på kläder till henne istället för kläder till mig. Hon blev lite sur på mig för att jag hittade så mycket till henne. Jag ber om ursäkt! Jag är en hemsk syster, jag vet :(

Vi tog oss hem till lägenheten igen, drack lite sprit, Jenny färgade mitt hår (kastanj, behövdes färgas en gång till ansedde jag), vi gjorde oss fina och förberedde oss för det speciella restaurangbesöket. Syrran visste fortfarande inte vad det var som var så speciellt med restaurangen. Jag ska säga er att det var väldigt nära att det inte blev av alls! Nalle har inte riktigt kommit till det läget att han kan vara hemma själv i flera timmar. Jag hade tänkt att fråga våra grannar som vi känner ganska väl, men jag skojade med henne och sade att hon kanske ville ha hund för en kväll. Hon sade genast; åh, det hade aldrig gått. Det räcker med mina två barn, ibland får jag bara 2-3 timmars sömn.

Hon förstod inte att jag insuerade något, hon menade rent allmänt. Givetvis frågade jag inte då. Jag hade egentligen planerat att jag skulle bli polare med ett par som bor i vår gata, som också har hund; Bilou. Han och Nalle älskar varandra och paret är trevligt. Tänkte att vi skulle stöta på varandra och tillslut kunde jag föreslå att vi kunde gå med hundarna tillsammans. Sedan hade vi varit kompisar och då kunde jag be dem att ha hand om Nalle ett par timmar. Men tro inte att jag träffade dem på flera veckor bara för det! Träffade dem inte alls.

Så jag hade ett sista val; fråga söta grannen under. Som jag sagt hej till några gånger! Känns det dumt eller känns det dumt? Så jag sprang ner, knackade på och frågade om jag fick komma in och prata lite. Han pratar både schweizerdeutch och engelska då hans mamma är britt. Skitbra!
- Det här är jättekonstigt och jag ber om ursäkt för att jag frågar, men vi har en liten kris. Du är mitt sista hopp men du behöver alltså inte. Min syster fyller 30 och kommer och hälsar på från Sverige, vi vill jättegärna ut och äta på en restaurang i Zürich men vi kan inte lämna vår valp hemma själv. Jag vet ju inte ens om du gillar hundar..
- Jag har inte emot hundar.
- Det jag frågar är alltså om du kan tänka dig att passa honom några timmar? Du behöver som sagt inte!
- Grejen är den.. Att du kanske får betala tillbaka. Jag har sköldpaddor som gärna blir matade när jag är bortrest.
- Åh, ja! Jag passar gärna dina sköldpaddor! När du vill!
Jag var nära att slänga mig om halsen på honom, haha. Jag vågade inte hoppas på att han skulle kunna så jag var inställd på ett nej. Speciellt när han började sin mening med "grejen är den..", då tänkte jag att han skulle säga att han var upptagen den kvällen eller något. Phew!


Vi skulle alltså till Blinde Kuh, en restaurang där man äter i totalt mörker och blir serverade av blinda. Vi sprang bort till tågstationen och när vi väntade på tåget skojade vi om restaurangen, Jenny visste fortfarande vad hon gett sig in på.
- Man borde ju ta en springnota..
- Det kan man ju inte göra! För du vet man.. Ja, du vet! (ser inte..)
- Men om man behöver gå på toaletten då, kan man det? Hur gör man då?
Vi stod och skämtade och skrattade, alla utom Jenny då. Hon tyckte att vi var skittaskiga! Haha.

Efter tågturen och därefter spårvagn var vi framme vid restaurangen. Vi steg in i entrén, där det givetvis inte var mörkt. Där satt en manlig receptionist, jag snackade tyska men inte de andra så han frågade var vi kom ifrån. Sverige!
- Jag pratar svenska.
Jag trodde att han skojade, vilket jag blev väldigt retad för senare.. "Precis som det är något man lär sig att säga om man inte kan svenska. Jag ska lära mig att säga det på alla språk för att gå runt och jävlas med folk". Förlåt mig då, men det var så osannolikt ju ;)

Det visade sig att han hade en svensk flickvän och vi var väldigt imponerade! Han pratade perfekt svenska. Vi fick några regler; inga mobiltelefoner, klockor eller annat som kan ge ljus. Då sade jag till syrran;
- Vi kommer alltså att äta i totalt mörker och bli serverade av blinda.
Inte riktigt vad hon hade gissat på! Vi fick lägga av alla våra grejer och jackor i skåp eftersom vi inte kunde ha med oss något in i mörkret.
- Förstår du nu varför Nalle inte kunde följa med, syster? sade jag. Jenny hade blivit chockad när jag sade att Nalle inte kunde följa med. Men det hade ju sin anledning!

Sedan kom vår blinda servitris och pratade med oss.
- Golvet är helt plant, så att ni kan inte snubbla över något. Ta tag i mina axlar och bilda ett led efter mig.
Jag tog ett tag om hennes axlar och de andra hakade på kedjan. När vi gick in i mörkret blev man ändå lite stissig. Man är ju helt utlämmnad! Så man var rädd för att snubbla ändå, haha. Det är sjukt hur hjärnan sätter igång varningssignler i mörkret. Vi såg alltså ingenting, inte ett jutta! Rita, som vår servitris hette, ledde oss fram till vårt bord, sedan hjälpte hon oss att sätta oss ner. Hon placerade mina händer på stolsryggen och sedan hjälptes vi åt. När alla satt ner frågade hon om vi hade det bra.
- Ja, vi har det jättebra. Fast vi ser inget..

Helt sjukt att de inget ser men ändå vet de var allt står och är. Imponerande! Det var en väldigt speciell känsla att sitta där. Hon förklarade vart allt på bordet stod och hur hon skulle placera tallrikarna. Vi beställde dricka och hon gick iväg för att hämta den. Hon kom tillbaka med vinglas, vattenglas, vinflaska, två mineralvatten flaskor och bröd. Sedan hällde hon upp! Fattar inte hur hon kan veta hur mycket hon häller upp.. Helt sjukt! Hela tiden hörde man "klirr" och ibland följt av ett "oj!", så man satt och väntade på att något skulle välta. Men det klarade sig!

Rita kom till oss och frågade vad det var för språk vi pratade.
- Svenska!
- Jaså, vi chansade på kinesiska..
HAHA!! Då vet vi det, kinesiska och svenska låter likadant..

När jag berättade detta för Emma, så sa hon:
- Men vadå, såg hon inte er i ljuset?
- Emma. Hon är BLIND. Då ser man inget i ljuset!

Det tog ca tio minuter innan Patrik hittade sitt vinglas, haha! Han satt där och kämpade. Tillslut fick vi be om hjälp av Rita men just då hittade han det. Tio minuter efter att alla andra hade ätit upp sitt bröd och vi sade att det var gott, då säger Patrik;
"Vadå, har vi fått bröd?"

- Vad tyst du är Rasmus! (Jenny)
- Jag kan inte hitta mitt vinglas.. Aha, här är det!

- Ohh. (Patrik)
- Jenny, ta bort din hand från Patriks ben. (Marlene)
- Men vad fan, hur kunde du veta det? (Jenny)

- Jag ser i mörkret (Rasmus)
- Jasså, vad gör jag nu då? (Marlene)
- Räcker ut tungan.
- Men hur kunde du veta det?
- Jag ser i mörkret, säger jag ju.
- Det kan du inte. Hur många fingrar håller jag upp?
- Ett, du räcker fuck you.
- Nääe, jag håller upp tre! Så HA.

Maten var god och det var en speciell känsla att äta i mörkret.. Svårt!

- Jag har ätit upp nu, tror jag. Jag hittar ingen mer mat iallafall! (Patrik)
- Mm, jag med. Åh, jag hittade en pastakudde till! (Jenny)
- Har ni redan ätit upp? Jag har mycket kvar. Tror jag.. Det känns så!

När vinet var slut i glasen kom Rita och hällde upp resten. Ännu en gång - imponerande!

Vi blev väldigt öppna i mörkret. Vågade säga saker som vi kanske inte gjort annars och vi gjorde även en hel del som man inte brukar göra på en vanlig restaurang.. Hehe! Vi skojade om att vi skulle ta en snabbis där, ingen skulle ju se det! Men tack, det är bra..

Tänk om en familj hade gjort detta en gång i veckan eller något, då hade det nog löst en hel del problem! Man hade kunnat talat ut i mörkret.

Om du är ett ex som inte vill veta; läs inte vidare!

Jonas i Uppsala

Hur träffades vi?
På internet, jag hade precis skaffat msn messenger och Sofia gav mig några "roliga" människor från hennes msn.

Hur blev vi tillsammans?
Jag och Sandra åkte till Uppsala för att hälsa på. Jonas och jag var bästa vänner men under tiden vi var där förändrades det. Kvällen innan vi åkte hem hände det lite grejer och Jonas och jag förvånades över hur mycket vi saknade varandra när vi åkte hem. Minns fortfarande våra sms; "värst vad man saknar dig då". Mys!

Hur länge var vi tillsammans?
Bra fråga. Vi var nog tillsammans i lite mer än ett halvår.

Varför tog det slut?
Jag flyttade upp till Uppsala, till en egen lägenhet. Sandra hade flyttat till Västerås och jag behövde komma ifrån Höganäs efter diverse händelser. Jag gjorde slut med Jonas ca 2 månader efter min flytt till Uppsala. Han behandlade mig som en prinsessa men samtidigt tyckte jag att han var omogen (trots att han var 7 år äldre än mig) och jag upptäckte att han gärna hittade på svar när han inte visste. Ett exempel; jag frågar när Gustav Vasa dog, han vet inte svaret men hittar på ett. Tyvärr är väl anledningen till detta att hans pappa brukade reta honom när han inte visste saker. "Är du dum i huvudet Jonas?". Men detta störde jag mig något enormt på och det slutade med att jag hela tiden skulle sätta dit honom. Inge bra för förhållandet! Så det hela rann ut i sanden - för min del. Mina känslor försvann och jag bröt Jonas hjärta. Förlåt!

Sammanfattning:
Jonas var en jättego pojkvän, rekomenderas! Haha. Han kommer att hitta en underbar tjej en dag och leva lyckligt med henne i resten av deras dagar. När jag skulle flytta till Uppsala så körde han först till Stockholm för att låna ett släp av Roger och Irene, sedan körde han hela vägen till Skåne, sov en natt och sedan körde han mig till Uppsala. Riktigt romantiskt! Det som inte var så romantiskt var att jag satt och grät hela vägen upp (pga ett familjebråk kvällen före, ville inte lämna mamma och syrran då) och när vi kom fram, satt jag och grät och sade "jag vill åka hem". Jag bodde högst upp, på fjärde våningen, utan hiss och medans jag satt och grät bar Jonas upp alla mina grejer. 6 flyttlådor, 2 svarta sopsäckar med kläder mm. Det är fan kärlek!

Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Vi hade skitkul många gånger och han var bäst på att borsta och pilla i mitt hår (I löööve) och jag skulle egentligen vilja ge honom en fyra men jag vet inte om det var så starkt från min sida. Han gjorde så mycket gulliga saker för mig och det uppskattar jag än idag!



Mattias i Norrland

Hur träffades vi?
På internet. Återigen igen en rolig människa som jag fick från Sofias msn-lista.

Hur blev vi tillsammans?
Vi hade pratat i typ fem år eller något.. Galet! Han skulle åka till Stockholm och passade på att "köra inom" mig nere i Skåne, haha. Det klickade direkt!

Varför tog det slut?
jag "flyttade" till Norrland i tron om att han var the one. Snacka om besvikelse! Redan när han hämtade mig på flygplatsen var han småkonstig. Jag ville ge honom en lång kyss efter att ha varit ifrån varandra i tre månader, men då säger han "inte offentligt". Come on!! Sen var han heltknasig, inte samma person. När jag skulle pussa honom när vi kom hem, så sade han "men har du inte förstått det, jag är inte den mysiga typen". Han lämnade mig ensam, han kunde säga att han skulle iväg äta lunch med sin kompis Micke och eftersom jag nyligen ätit så skulle ju inte jag följa med. Eh? Vad sägs om att följa med som sällskap? Om jag tittade på tvn på ett program som jag ville se, som inte han ville se, då gick han och satt sig vid datorn. I ett förhållande får man ge och ta, jag hade gärna sett något som han ville se, senare, bara för att vara tillsammans. Inte alltid sitta på var sitt håll! Första kvällen jag sov hos honom, hade han tv:n på. Han tittade inte på den längre, så jag sade att jag skulle stänga av den.
- Nej!
- Men du tittar ju inte?
- Jag kan inte somna om inte tvn står på.
- Men jag kan inte somna om tv:n står på!
- Det kan du visst!
Tack för den..
En gång lämnade han mig hos sin kompis flickvän, medan de stack iväg, utan att ens presentera oss. "Vi ska bara åka och hämta ett spel". De kom tillbaka fyra timmar senare. Vi åkte och hälsade på hans mamma och hennes pojkvän. Mattias gick ut och åkte snöskoter, jag fick inte följa med. Jag ville ju åka! Han presenterade inte heller mig för mammans pojkvän, han bara stack och hans mamma var inte hemma.

Det var så mycket konstigt och dumt han gjorde, vissa saker kan jag inte ens berätta om. Sjukt knepig människa! Han bodde i Gällivare och uppenbarligen levde de kvar på stenåldern där, för det var männen som bestämde. Dålig idé att försöka bestämma över mig.. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att åka hem. Jag ringde hem och grät hela tiden, för det var skit att vara hos honom. Hade dock tänkt att vänta tills jag fått min lön, så att jag kunde köpa en flygbiljett och åka hem, denna visdom gjorde att jag kände att jag hade övertaget. Jag var mest med Malin (kompisens flickvän som jag blev bästis med) och brydde mig inte om honom. Men en kväll snackade vi och då sade båda att vi inte ville mer och jag sade att jag skulle köpa en biljett så fort jag fick min lön.
- Du behöver inte vänta, jag kan ju betala den till dig.
- Okej, då säger vi så.
- När vi du åka hem då?
- Tja, snart.
- Imorgon?
- Okej.
Det kändes jobbigt när vi sade orden högt, för mig då alltså. Han brydde sig inte så mycket! Det lustiga var att det var inte mitt hjärta som gick i kras, han hade dödat det vi hade med sitt sätt att vara. Det var mina drömmar som krossades och det var nästan värre! Jag bad honom att hålla om mig den natten, eftersom jag hade sådan ångest. När han lämnat mig på flygplatsen och jag gått på planet, så började jag gråta. Jag grät hela flygresan till Stockholm (2,5h) och sedan hela resan till Ängelholms flygplats. Det kändes jättepinsamt, men jag kunde inte sluta. Jag grät när jag föll i armarna på mamma och syrran som hämtade mig.

Sammanfattning:
Total asshole. Han hade världens elakaste kommentarer; "Allt du säger är ointressant". När han skulle lämna mig på flygplatsen körde han förbi några uteställen och sade; här brukar vi gå ut. Det händer faktiskt saker här, men jag tog aldrig ut dig". Fatta gött det hade varit om vi hade gått ut, för då hade puckot fått lite konkurrans. Det hade kännts härligt att ge igen! Jag ser faktiskt ingen mening med att jag någonsin träffade detta puckot till människa.

Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Om det hade funnits minus, då hade han fått det! Må gruvan rasa samman när du jobbar i den! Biiitch.



Jonas i Viken

Hur träffades vi?
Genom min kompis Fillippa, det var hennes bror. Han kom på vår projektmässa och vägrade lämna mitt projektbord - till Filippas förargelse. Han stod där i flera timmar.

Hur blev vi tillsammans?
När jag kom hem från projektmässan hade jag fått två eller tre mail från honom, minns inte vilket. Det kändes härligt att bli uppvaktad på det viset, det var jag inte van vid. Jag var sjuk och hade 38 graders feber, men jag svalde en alvedon och så kom Jonas över. Typiskt mig.. Blir så ivrig ibland! Sen var vi tillsammans och jag var superlycklig. Filippa var inte alls glad till en början men efter ett tag insåg hon att det var superkul!

Hur länge var vi tillsammans?
Knappt två månader, tror jag.

Varför tog det slut?
Det svalnade från hans sida. Vi brukade alltid skämta om att jag tog fel bror, då första gången jag träffade honom, trodde jag att han var hans bror, som råkar heta Rasmus.
- Hej Rasmus! Läget?
- Jag heter Jonas.
Aha.. Woopsie! Brukade skoja om att jag skulle märka honom med ett X bakom örat, så att jag kunde vara säker på att jag var med rätt bror. En natt låg vi i sängen och småpratade lite. Så sade jag som vanligt något i stil med _ - Ja, det var ju Rasmus jag ville ha egentligen, men jag såg ju ingen skillnad.
- Eftersom du gillar mig mer än jag gillar dig så skulle du nog ha valt honom.
- Haha, skrattade jag.
Sen blev det tyst.
- Vadå, du skojar väl? sade jag.
- Nej, sade han och det kändes som om hela jag vändes ut och in.
Så gjorde han slut med mig. Snacka om lågt! Jag sprang in till Filippa och grät i hennes säng.

Sammanfattning:
Han skötte alltså inte the break-up speciellt bra och tyvärr tar det inte slut där. Runt två månader efter vårt uppbrott fyllde jag år och vi hade kommit överens om att fortsätta som vänner, så jag bjöd honom. Jag fyllde 20 och hade en liten, lugn fest på dagen. Efter ett tag sitter Jonas och Sofia och råflörtar med varandra. De har aldrig träffats förr och ingen av dem hade druckit eller var ful. Hon sitter i hans knä och det enda jag kunde tänka på var vad fan de höll på med. Mitt framför ögonen på mig! Jag tänkte också att jag inte tänkte säga eller göra något, de får själva inse att de är dumma eller så kanske någon annan säger något. Filippa kanske? Men ingen sade något och inte heller de. Så bestämde de sig för att "gå och hämta något hemma hos Sofia". Detta märkte dock inte jag, men syrran och mamma gjorde det. Så de ställde sig framför dem i trädgården och frågade vad fan de höll på mig (tack för att ni är så underbara). Sofia blev skitsur och gick hem - själv. Jonas skrattade bara nochalant bort det, typiskt honom. De skulle inte hem och "hämta något". De skulle hem till henne och GÖRA något. Så jävla dålig stil! Efter det tappade jag allt förtroende för både Jonas och Sofia.

Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Katastrof! Han gjorde för många fel och än idag tänker jag på honom som en opålitlig, nyckfull och impulsiv kille. Han är lite för snabb med saker och ting, han fick mig att känna att det verkligen var vi och så plötsligt en dag var känslorna borta.


Magnus

Hur träffades vi?
Han var kompis till min kompis pojkvän.

Hur blev vi tillsammans?
Han kom till min inflyttningsfest och sedan hade vi en dejt. Men jag tyckte att han var jätteskum och därför blev det inte mer. Cirkus ett år senare firade vi midsommar ihop och då växte han enormt i mina ögon. Vi flirtade lite och bytte nummer, bestämde att vi skulle ses någon gång. Det gjorde vi och det klickade, på ett sätt det aldrig gjort med någon innan.

Hur länge var vi tillsammans?
Jäkligt bra fråga. Han gjorde slut med mig fyra gånger, så svårt att säga! Men från juni till april, året därpå.

Varför tog det slut?
För att han var en jäkla idiot. Han hämtade hem mig från Stockholm, sade att vi skulle flytta in i första bästa lägenhet tillsammans och några dagar senare lade han på locket. Han ignorerade mig, jag fick inte tag på honom. Skickade ett sms och sade att jag skulle komma hem till honom på kvällen. Åkte till honom och när jag kom dit fick jag panik, eftersom han fortsatte ignorera mig, han svarade inte i mobilen, hem telefonen eller jobbtelefonen och där stod jag. Jag skickade ett sms och skrev "jag står utanför, öppna". Men inget hände så min kompis Lee sade att jag skulle komma hem till henne. En timme senare får jag ett sms "hade somnat på soffan, hörs en annan dag". Jag blev så jäkla förbannad, så nochalant av honom! Jag skickade tillbaka "det är slut, hämtar mina grejer imorgon". Han svarade "Yes box". Han ville verkligen visa hur mycket han inte brydde sig.

Sammanfattning:
Denna människa(monster) borde inte få promenera fritt i världen! Han behandlade mig som skit många gånger och varje gång vi bråkade använde han det som en anledning att göra slut. Jag förlät honom då jag trodde att han var skadad av sitt tidigare förhållande, där han blev utsatt för otrohet. Han kom krypandes tillbaka till mig. Jag vet ingen människa som fått mig att må så dåligt men det underbara är att jag inte känner något som helst för honom idag. Han kan dö om han vill, jag bryr mig inte. Som man bäddar får man ligga!

Betyg: 1 Marlene av 5 möjliga. Han var 23580185015 ggr jävligare än Jonas. Ena dagen älskade han mig över allt annat, dagen därpå gjorde han slut. Kan inte förstå att man kan vara så kall, apatisk och egoistisk som honom. Jag hoppas att han inte gör om detta mot någon annan, de skulle jag inte önska någon. Förutom Magnus då..


Rasmus Westerström

Hur träffades vi?
Jag kände Rasmus kompisar och bror och han hänkade på dem när jag hade födelsedagsfest.

Hur blev vi tillsammans?
Det första jag tänkte när jag såg honom var; åh, vad söt! Vi flörtade hela kvällen och sen kysste han mig framför mina föräldrar och allt.. Detta har han dock inget minne av ;) Undrar varför..

Hur länge var vi tillsammans?
För evigt! :) I skrivande stund har vi varit tillsammans i 1 år och 9 månader.

Varför tog det slut?
Det tog faktiskt slut en gång. Jag var ganska fuckad efter Magnus och hade svårt att veta hur jag kände. Så jag gjorde slut men kände att jag inte kunde leva utan honom och sade detta till honom. Tillsammans igen!

Sammanfattning
Min fina, fina älskling. Han gjorde en av de gulligaste sakerna jag varit med om. Eftersom Rasmus och hans kompisar hade åkt från Hörby/Malmö till Nyhamnsläge sov alla över. På morgonen åkte Rasmus iväg i bilen och jag visste inte riktigt vad det skulle leda till, men vi hade varandras nummer. Batteriet i bilen dog dock efter 5 minuter, så de kom tillbaka för att ladda batteriet. Då säger Rasmus; jag lämnade min jacka för att ha en anledning att komma tillbaka, men jag behöver ingen sådan anledning, va?
Nej, det behövde han verkligen inte <3


Betyg: 5 Marlene av 5 möjliga. WOW, min älskling! Du behandlar mig som guld och jag är allt för dig, på samma sätt som du är allt för mig. Utan dig skulle min värld rasa samman. Dessutom har du gett mig en liten valp, som är den finaste presenten jag någonsin fått. Livet med dig är lyxigt! Överflöd av kärlek och trygghet. Älskar dig!

Sådärja. Nu vet ni vägen till drömprinsen. Lycka till!

"Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins". Jag har kysst några riktiga vårtpaddor i mina dagar och här har ni vägen fram till Rasmus;

Daniel "Dalle"
Hur träffades vi?
Vi träffades på ett disko i Nyhamnsläge när vi var i 13-årsåldern där vi dansade tryckare. Någon dag senare hittade vi varandra på internet och då upptäckte jag att han var "den söta killen på diskot" och han att jag var "den söta tjejen på diskot".

Hur blev vi tillsammans?
Jag minns inga detaljer men vi bestämde träff och blev sedan tillsammans.

Hur länge var vi tillsammans?
Några månader, tre kanske?

Varför tog det slut?
Känslorna rann iväg någonstans. Vi var även tillsammans ett kort tag när vi var sexton men jag hade inga starkare känslor så det tog slut.

Sammanfattning:
En superbrakille men Daniel och jag passar bäst som vänner och det kommer vi nog alltid att vara. Dalleman :)
Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Det var gulligt och fint, men inte mer än så.


Philip
Hur träffades vi?
Internet! ICQ, eventuellt mIRC. Old school ;)

Hur blev vi tillsammans?
Vi pratade den dagen Daniel och jag gjorde slut (första gången) och samma dag åkte jag till Philip och hans kompisar Fredde och Boo i Nyhamnsläge för att se på film. Jag hade även min första fylla här, på häxblandning och var dålig i två veckor efteråt. Hursomhelst, vi blev tillsammans den kvällen, på samma dag då Daniel och jag gjort slut. Här spiller vi ingen tid..


Hur länge var vi tillsammans?
Lustigt nog minns jag detta exakt. 7 månader, 17 dagar.

Varför tog det slut?
Känslorna rann av här också, från min sida. Jag stannade dock kvar i förhållandet för länge och blev kär i en annan. Då gjorde jag slut och han blev förkrossad. Inte kul!

Sammanfattning:
En supersnäll, fin kille. Tyvärr höll det inte och än idag pratar han fortfarande inte med mig. I'm sorry..

Betyg: 4 Marlene av 5 möjliga. Det var stark kärlek, min första riktiga. Vi var så kära att vi inte visste vart vi skulle ta vägen!


Daniel N
Hur träffades vi?
Började att snacka på internet och stötte även på varandra någon gång ute.

Hur blev vi tillsammans?
Vi sågs några gånger som vänner, men båda fick känslor för varandra. Jag gjorde slut med Philip och sedan åkte jag till Daniel någon dag senare och då blev vi tillsammans. Inte så kul för Philip..

Hur länge var vi tillsammans?
Första gången runt fyra månader, andra gången tio månader.

Varför tog det slut?
Första gången vi var tillsammans var Daniel inte så mogen, han var lite smått av en skitstövel på slutet. Han vågade inte säga att han ville göra slut utan visade det med ignorans och fick istället mig att fråga vad han höll på med. Det sköttes inte snyggt alls! Det tog lång tid innan vi pratade med varandra igen och efter ett tag sågs vi som vänner och kollade film. Det har alltid varit vår grej.. Skräckisar! Tyvärr många dåliga, dock.. Han brukade även sova hos mig när han varit och festat i närheten - men det hände alltså aldrig något då. Ingen puss, ingenting.

Efter 1-2 år hade jag och en av hans kompisar en flört och då kom det fram att Daniel fortfarande hade känslor för mig och att han haft det hela tiden.

När jag flyttade till Uppsala började vi prata mycket på nätet. När det tog slut med Jonas började vi prata ännu mer och tillslut var det en rutin, det sista vi gjorde innan vi gick och lade oss. När jag kom hem på ett lov umgicks vi och dagen innan jag skulle åka hem kysste Daniel mig. Sedan snackade vi hela tiden och när jag flyttade hem från Uppsala blev vi tillsammans på riktigt. Tyvärr tog det slut när jag hade varit väldigt sjuk med min struma och mådde som sämst, jag kunde inte älska mig själv så hur kunde jag älska någon annan? Men jag älskade Daniel väldigt mycket, men min kropp orkade ingenting just då. Sommarlovet hade varit helt underbart trots att jag var sjuk men när skolan började igen blev det för mycket press och jag föll ihop.

Sammanfattning:
Daniel har varit bästa pojkvännen fram till Rasmus. De är ganska lika i sättet, ursnälla, jättebra killar. När jag var tillsammans med Daniel var han mycket för rutiner, något som jag tror att även det gjorde sitt i att det tog slut. Han ville stanna i Höganäs i resten av sitt liv och det ville inte jag. Det var helt enkelt inte meningen att det skulle vara vi två, men han har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, för den Daniel han var då. Den Daniel:n finns inte kvar idag, inte för mig iallafall. Dessutom är Daniel en ganska sluten person, han var dock inte det mot mig när vi var tillsammans men efter uppbrottet slöt han sig som en mussla och det var skitjobbigt, jag ville ha kvar vännen Daniel, min Daniel egentligen. Men så funkar det inte! Han blev väldigt sårad sist det tog slut och det är också en anledning till att han slutit sig extra mycket, han ville inte släppa in någon och bli sårad igen.

Idag är jag och Daniel vänner, men vi umgås inte så mycket. Vi ses ibland men det blir ju aldrig samma kontakt som det en gång var och det är svårt för mig, då känns det som att han tycker att det är tråkigt att ses men jag tror egentligen inte att han riktigt vet hur han ska vara kompis med mig, det har han ju egentligen aldrig varit. Han är en superbra kille och jag är så glad för hans skull; han har träffat en härlig tjej som han flyttat ihop med. Grattis!

Betyg: 5 Marlene av 5 möjliga. Vi hade en otroligt stark kärlek och vi var en enhet. Han behandlade mig som en drottning och vi pratade om barn och giftemål i framtiden. Men det var då det, så känner vi inte idag. Han har träffat sin tjej och jag min man :)


Martin "Bobo"
Hur träffades vi?
På Nyhamnsgården.

Hur blev vi tillsammans?
Det lustiga är att han inte gillade mig alls i början och han hade först ihop det med både min kompis Lelle och Sofia. Av någon anledning började han tycka om mig och det hela slutade med att vi kysstes på en soffa i Nyhamnsgårdens källare samtdigt som Anna-Lisa och Viktor smaskade mule i soffan bredvid.

Hur länge var vi tillsammans?
Vi har varit tillsammans typ fem gånger, jag har tappat räkningen. Men som längst fyra månader eller något?

Varför tog det slut?
I början var det ganska roliga anledningar.. En gång blev jag sur på honom för att han var så sjukt nationalistisk att jag sade tack och hejdå, och gick. Andra gånger var det mer "allvarliga" saker som jag inte skriver om på bloggen. Han gjorde dock aldrig något elakt mot mig. En annan gång blev jag kär i en annan kille och gjorde därför slut. Vi hade dock alltid en liten låga som brann och det var därför vi blev tillsammans och gjorde slut så många gånger. Det var dock jag som gjorde slut varje gång..

Sammanfattning
Vi var senast tillsammans när jag var 21-22 kanske? När vi flyttat till Nyhamnsläge iallafall. Bobo är världens goaste och han behandlade verkligen min som en drottning men den där lågan vi alltid haft har svalnat och det är inte så starkt från min sida. Men jag tycker om honom jättemycket! Idag är vi goda vänner och vi gillar att se film tillsammans, trycka i oss godis tills vi spyr och gå promenader med hundarna. Vi kan också vara riktigt barnsliga och ha sjukt dålig humor ihop och det är kul :) Han var förjäkla söt när jag trodde att det var någon som förföljde mig, då fick jag ett sms där han skällde ut mig för att jag inte sagt något. "Du får ju säga till så att jag kan börja gå vakt i ronder!" och "Säg bara till, så kommer jag med basebollträet". Han skojade ju inte heller. Tuff kille :)

Betyg: 3 Marlene av 5 möjliga. Vi passar inte så bra ihop egentligen, vi brukar skratta åt våra konversationer där den ena är envisar än den andra. "Konstigt att vi inte är tillsammans längre, undra varför..". Så jag tror att det hänger mycket på det. Men han är en helt underbar kille men för mig funkar han bara som vän. Honom vet jag att jag kan lita på och det är härligt!


Gustav "Gurra"
Hur träffades vi?
På en seglingstur en sommar.

Hur blev vi tillsammans?
Vi blev kära på båten. Jag minns fortfarande den dagen han hade på sig jeans och hans bara överkropp glänste i gyllenbrunt och jag tänkte att det var det sexigaste jag någonsin sett. Haha. Men jag var då tillsammans med Bobo och därför hände det inget på båten. När jag kom hem gjorde jag slut med en ledsen. Jag åkte sedan på en kort semester till Danmark med en kompis och hennes familj och när jag kom hem hördes vi av. Han kom hem till mig en kväll och så blev vi tillsammans.

Hur länge var vi tillsammans?
1 år och 4 månader. Rekord näst efter mig och Rasmus :)

Varför tog det slut?
Mina känslor svalnade.. Ovanligt, va? Men jag antar att det helt enkelt beror på att det inte var rätt. Sen är jag väldigt självständig och jag tyckte väl att han hade det lite väl förspännt för sig. Jag ville ha en man, inte en pojke. I guess..

Sammanfattning:
Superhärlig kille som verkligen gjorde allt för mig. Jag glömmer aldrig när jag fyllde år, han hade sparat alla pengar han kunde för att kunna köpa en dyr parfym jag ville ha samt ett par äkta pärlörhängen. Inte så lätt att skrapa ihop till när man är 16 och endast har månadspeng. Gulligt!

Betyg: 4 Marlene av 5 möjliga. Vi var otroligt kära och var inte utan varandra förutom när han åkte till Thailand med sin familj. Det var hemskt! Vi har många fina minnen tillsammans och vi hade väldigt mysigt ihop. Efter skolan brukade han komma hem till mig och så kollade vi på That 70' Show och åt godis.

Det kommer mera i nästa blogginlägg.. Puss på er!

Betygskala
5/5: WOW!
4/5: Det här var underbart.
3/5: Vi hade lite småkul.
2/5: Var det lönt?
1/5: Nä, fy fan!

Alla som känner mig vet att jag är lite småkriminell, lite rebellisk av mig. Det har hänt att jag kört mot enkelriktat, kört i bussfilen, ätit godis på vardagar osv.. Bara för att vi har flyttat till Schweiz, så betyder ju inte det att jag slutar vara den rebell jag är.

Dagen efter Nalle och jag anlänt till Schweiz åkte vi till IKEA. Vi visste inte om det var ok att ha hund där inne, så vi stoppade in lilla Nalle i hans flygväska och satt den i vagnen. Hade t.o.m väskan öppen så att han kunde kika ut. Ganska tydligt egentligen.. Om han började gnälla så började jag vissla.. Jag gungade vagnen precis som man gör med en barnvagn och vi klarade oss; ingen kom på oss! Fast å andra sidan visste vi inte om det var för att det kanske var tillåtet?

Förra veckan åkte vi till dit igen. Nalle låg i sin väska och vi steg in på IKEA. Denna gången såg vi skylten; hundar förbjudet. Woopsie! Men ja, det var bara att köra samma trick som sist. Fast denna gången vågade jag inte ha väskan öppen, det var ju lätt att se honom då. Nervösa svettdroppar rann nerför ryggen.. Nä, det gjorde de egentligen inte men vi kan väl låtsats, bara så att ni ska förstå skräcken vi upplevde. Nalle var lite extra gnällig idag, såklart. Vilket delvis berodde på att väskan var stängd. Vi ville göra besöket så kort som möjligt för nu när vi visste att det inte var tillåtet blev vi nervösa. Vi delade på oss eftersom Rasmus skulle snacka med en anställd och det var onödigt att vifta med Nalle framför ögonen på honom, speciellt då Nalle gärna gnällde när vagnen stod still. Folk måste trott att jag var knäpp som "pratade med mig själv" och gungade vagnen fram och tillbaka, som om det var en barnvagn. Jag bjuder på det! Så jag och Nalle gick vidare medan Rasmus stannade kvar. Efter ett tag började jag undra var Rasmus tog vägen, så jag ringde och bad honom komma till bestickavdelningen. Skulle vi köpa bestick eller ej? Han kom dit och sade att han var tvungen att gå tillbaka igen, han var inte riktigt färdig. Då började Nalle tjuta och låta som fan och jag trodde att jag skulle dö.
- Älskling, jag följer med dig för jag klarar inte av att bli påkommen med Nalle ensam!!
Jag var nervös som fan, folk stirrade, jag försökte vissla men det var poänglöst, jag kunde inte överrösta Nalle. Det slutade med att Rasmus struntade i att gå tillbaka.
- Äh, vi har vad vi behöver.
Sedan gick vi tillsammans och även om Nalle gnällde lite smått, så klarade vi oss undan även denna gång! Ibland undrade man om personalen var korkade ibland gnällde Nalle en massa när vi gick förbi dem och de reagerade inte. Men antingen brydde de sig inte eller så tänkte de helt enkelt inte på det.

Grejen är ju den att Nalle ännu inte lärt sig att vara hemma själv. Tränar en massa på det nu, men han är en gnällig hund, dessutom en valp och det tar tid. Min hundtränare har sagt att man börjar med en halv minut, går in när han är tyst och sedan ökar man till en minut och går in när han är tyst, sedan väntar man två minuter, sedan tre minuter, osv.. Så som ni kanske förstår går det inte direkt på en blinkning.. Speciellt då han är den lilla gnällkillen som han  är <3 Ni får hålla tummarna för oss!

Tills dess fortsätter vi på samma sätt i mataffären.. Här i Schweiz får man ha hundar på många fler ställen än i Sverige. Här kan man t.e.x ta med hunden till frisören och till Media Markt (som Elgiganten/OnOff/Siba). Även i möbelaffären där vi beställde alla våra möbler var det ok. Å där finns ju riktigt dyra saker. Sist vi var på COOP började Nalle att gnälla som fan.. Men ingen arg personal slängde ut oss. Han satt dold i sin väska, men en kvinna sade;
- Åh, vad är det för ras?
- En blandras, pudel, cavalier och shih tzu.
- Aw. Jag har en malteser hemma!
- Jag älskar malteser..
- Jag också.
Well duuh! Haha. Hon var alltså inte anställd, men hon reagerade inte på att jag hade hunden med mig. Det verkar som om de inte bryr sig så länge som man har hunden "väl paketerad". Vi får hoppas att det fortsätter på detta vis.. :)

Jag var även lite busig på flygplanet hit.. Yeah, shame on me! Jag satt ensam och hade därmed två säten. I reglerna för hundar på flygplan stod det att hunden ska hållas i sin bur hela flygturen, men det sket jag i. Lite diskret var jag dock ;) Jag öppnade väskan och han lade sitt söta lilla huvud på mina uggs. Vid ett tillfälle reste jag mig upp för att ta något från skåpen ovanför. Då hör jag att folk börjar fnissa, så jag vänder mig om och inser jag att de fnissar åt att min hund; som har smitit ur väskan. Jag fick kvickt tag på honom, han var ungefär 10 cm från flygvärdinnan som serverade från sin lilla vagn, men vi lyckades förbli osedda. Pehw! Efter ett tag var jag så busig att jag tog hans väska och satte den i sätet bredvid, med min tröja ovanpå, jag behöver ju inte vara alldeles uppenbar.. Sedan hade jag väskan öppen och han låg delvis på mina ben. Jag tror inte ens att flygvärdinnorna var medvetna om att de hade en hund ombord på planet!

Häromkvällen;
Vi har just sett ett avsnitt av The Gates och jag säger;
- Klockan är bara tio, ska vi se ett avsnitt till?
- Det eller sex, du kan inte få båda, säger Rasmus.

Romantiskt, älskling. Romantiskt!

Jag har inte ens fått morgonkissa för vår spolknapp till toan har pajat och jag väntar på att rörmockaren ska ringa så att vi kan bestämma när han ska komma idag!

JAG MÅSTE KISSA!

Mamma är inte sjuk! Inga tumörer, ingen cancer. Thank god! Är överlycklig över detta faktum :)

Tyvärr var undersökningen inget kul. När mamma kom dit, berättade doktorn att hon fick räkna med att det skulle göra ont, speciellt då hon opererat bort livmodern och då smärtar ärren. Mamma var inte alls beredd på detta, alla har sagt att det inte känns, att det är obehagligt, men inte mer än så. Dessutom får man bedövning. Först och främst fick hon sitta och vänta i över två timmar på undersökningen och under den tiden hörde hon alla undersökta prata om hur hemskt det var. Jag tycker fan inte att det är ok! Förstår de inte hur det är att sitta och vänta? Mamma var livrädd för att hon hade cancer och dessutom orolig för undersökningen. Då är det ju superperfekt att man får vänta så länge. Sjukvården är så jädra dålig! Om man har tid för undersökning 13.50 så ska man väl få sin undersökning då? Okej att bedövning och grejer ska hinna verka, men informera patienten om det då! Det tar minsann inte över två timmar för att bedövningen ska verka.

När undersökningen väl började gjorde det så hemskt ont att mamma höll på att svimma flera gånger. Från att de stoppade in slangen tills de tog ut den tog det 35 minuter. 35 minuter av olidlig smärta! Mamma sade att hon hoppades på att hon skulle svimma så att hon slapp känna smärtan men tyvärr tuppade hon aldrig av. Detta har jag också väldigt svårt att förstå. Att det ska göra så ont!! Om det gör så ont får de väl söva en! Ska man ligga och ha sådan smärta? Jag blev upprörd när mamma berättade det. Lilla mamma som inte förtjänar någon smärta alls.

Jag undrar om det gör mer ont på kvinnor än män, för de vi pratat med, som gjort undersökningen, har varit män allihop. I regel ska ju vi kvinnor ha mer ont. Vi ska ha mens, vi ska föda barn och andra obehagliga saker som gynundersökningar och mammografi.

Ibland undrar man..

Huvudsaken är dock att mamma är frisk men jag hade önskat att de hade gett henne bättre vård.
Önska kan man alltid.

Jag erkänner, jag älskar John Mayer.

(Säg inget till Rasmus bara)

I måndags kom en målare hit för att måla vardagsrummet. Då vi skulle ut och handla möbler så gav vi honom nyckeln till lägenheten och bad honom att slänga nyckeln i brevinkastet när han gick. Brevinkastet sitter inte i dörren utan utanför entrén där allas boxar finns. Kruxet är bara att vi aldrig fann nyckeln i vår box. Så på grund av detta fick jag springa runt och knacka dörr och fråga alla om nyckeln hade råkat hamna i deras fack. Detta gjorde dock att jag kunde kartlägga våra grannar;

5:e våningen
Här finns bara en längehet och en kille i 20-årsåldern öppnade sömndrucket när jag knackade på (klockan var runt 16-tiden), så hade han legat och sovit. Han verkar trevlig och han gullade med Nalle, men han luktade intorkat svett. I efterhand har jag upptäckt att han antagligen bor där med sin pappa. Som röker!

4:e våningen
Lägenhet 1
Här bor ett asiatiskt par som även de verkar trevliga. Jag pratade lite med killen och han frågade vart jag kom ifrån. Varför känner jag mig dum och låter bli att fråga varifrån de kommer? Jo, jag ser att de är asiater. Men från vilket land Marlene, vilket land?!

Lägenhet 2
Ingen hemma

3:e våningen
Lägenhet 1
Det polska paret som vi redan är smått bekanta med. Tyvärr har inte deras namn fastnat än! De har två små barn, en pojke på 7 månader och en flicka på 2-3 år. De är supertrevliga! Eventuellt är de vår framtida hundpassare vid behov.

Lägenhet 2
Här bor vi :)

2:e våningen
Lägenhet 1
Här bor en mamma med sin son, vet inte om hon är ensamstående eller ej. Supersöt unge med lockigt hår, 4-5 år någonting. Mamman är mycket trevlig!

Lägenhet 2
En snygg kille i 25-30 årsåldern, eventuellt britt.Tveksamt dock, han heter Löliger i efternam. Vilket land heter man det i?  Hm.. Väldigt trevlig iallafall!

1:e våningen
Lägenhet 1
Här bor ett par i 50-60 årsåldern. Mannen är en sorts fastighetsskötare och undrade om vi höll på att flytta ut igen när vi lastade in den svenska tjejens grejer i den hyrda lastbilen häromdagen. Frun var sjuk men släpade sig ut till sin brevlåda i jakt på vår förlorade nyckel.

Lägenhet 2
Ingen hemma när jag knackade på.

Vad har jag då lärt mig av denna kartläggning? Vi verkar ha sjukt trevlig grannar. Härligt!

Summan av kardemumman, vad gäller vår nyckel; den är borta! Ingen av grannarna har "råkat få" vår nyckel i sitt brevinkast. Ljuger målaren tro? I fredags när Rasmus skulle montera datorn hittade han inte moderkortet och då sade han; "plötsligt börjar saker och ting försvinna från lägenheten och en målare har vår nyckel. Hmmm!".
-Äh, sluta, sade jag. Nu är du bara löjlig! När skulle han ha gjort det? Jag har ju nästan varit hemma hela tiden.

Några minuter senare hittade han sitt moderkort.
- Yes, jag hittade det!
- Men älskling, det kan du inte ha gjort. Målaren har ju gått in och snott det!
- Äh, sluta. Jag fick panik, okej?

Guten morgen alles!

Här sitter jag i nya lägenheten och lyssnar på "Heartbreak warfare" med John Mayer - älskar den! Vill egentligen inte tycka om honom, för han var dum mot Jessica Simpson, haha, men det får jag helt enkelt lägga åt sidan.

Vi fick igång internet igårkväll och det var mycket uppskattat från min sida.. Vi, eller jag, har levt väldigt spartanskt de senaste dagarna. Rasmus har ju knappt varit hemma. I lägenheten har följande saker funnits; en madrass, tysk/schweizisk tv och en byrå. Som tur var har även min Nalle funnits här och det har räddat mina dagar, som vanligt. Min älskade lilla kille gör mig lycklig! Har även spenderat min tid på att packa upp så mycket som möjligt. Har då packat upp i kök och badrum då det inte finns någonstans att lägga in kläder och dylikt. Det kommer så småningom att bli jättefint här!

Rasmus har varit supergullig och i princip flyttat hit allt (flyttlådor, kläder osv) innan jag kom i söndags, eftersom jag var lite sjuk. Så jag behövde knappt lyfta ett finger! Men det höll dock inte i sig särskilt länge. I måndags åkte vi till en möbelaffär där vi hittade de flesta möblerna. Underbar möbelaffär! Svårt att hitta sådana affärer i Sverige, tycker jag. Hittade en helt fantastisk stol och matchande fotpall som jag hoppas finns kvar när jag skrapat ihop pengarna, det lär ju ta ett tag med tanke på att jag först ska läsa en tyskakurs, hitta ett jobb och få ett par löner. Bara stolen kostar 14 000kr.. Pallen kostade väl en 5000-6000kr kanske? Mycket pengar.. Hoppas bara att de väntar på mig!!

Sen har jag även hittat min bil! Trodde att någon jävel hade varit fräck och köpt den, men idag stod den tillbaka på sin plats.

Den kommer det nog också ta ett ganska bra tag att spara ihop till men den ska det väl inte vara några problem att få ta på. Är den matta, svarta lacken het eller HET? Gosh.. Går förbi denna bil minst en gång om dagen. Lika trevligt varje gång!

Hursomhelst, jag tappade bort mig lite nu. Vi har alltså beställt fyra svarta matbordstolar, en tv-bänk, en sidobänk i från samma grupp, en säng i brunt läder, en stor soffa; i affären var soffan helsvart med 4 små helsvarta kuddar och 4 stora svarta kuddar med grått blommönster. Det var skitsnyggt men vi vill inte ha för svart, så vi tog svart läder på armstöden, sedan mörkbrunt tyg på sittdynorna, 4 beige små kuddar, 4 stora kuddar som är svarta med samma blommönster i samma beige färg som de små. Blir skitsnyggt! Till detta en stor fåtölj i tillhörandes samma soffgrupp i samma färger. Har en liten bild på fåtöljen :)

Jag vet inte om det syns på bilden, men den är väldigt stor. Rasmus och jag får lätt plats i den, så den är som en liten soffa :) Tyvärr tar det två månader innan vi får möblerna då de ska tillverkas och sedan fraktas hit från Italien. Men den som väntar på något gott! Eftersom det är lite tråkigt att vara utan soffa kommer möbelaffären leverera hit en soffa, så länge + två köksstolar. Längtar tills våra möbler kommer!

I onsdags åkte vi iväg till IKEA - igen och köpte en stor garderob på tre meter med vita glasdörrar som har en skugga av en blommranka över ena dörren. Eftersom delarna till garderoben är så jäklans tunga tog vi hjälp av grannen. Det finns två lägenheter på varje våning (förutom överst där det bara finns en) och de som är grannar med oss var vänner med paret som tidigare bodde i vår lägenhet. Så de pratar engelska och när jag mötte maken i tvättstugan sade han att det bara var att säga till om vi behövde hjälp med något. Det skulle han aldrig ha sagt ;) Jag har lånat deras borrmaskin då vi har betongväggar och det kräver en riktig borr! Frågade sedan om han kunde tänka sig att hjälpa oss bära upp garderobsdelarna då de är tunga och jag liten. Himlans tur att han sade ja, för jag hade inte klarat av att bära upp dem med Rasmus! Alldeles för tunga för mig. Men jag gick bakom dem med lite småsaker och sade saker som;
"Jag är glad att jag inte är kille.."
"Om någon skulle hamna under ett tungt paket eller dö så kan jag ringa ambulans"
"Vad roligt vi har det!" (Rasmus morrade dovt)
Gud vad dom fick kämpa! Fyra tunga paket fick de bära upp för de tre trapporna. Givetvis bor vi på tredje våningen; utan hiss. Som tur är kommer möbelfirman där vi beställt möblerna ifrån leverera och montera möblerna till oss, gratis, tack vare en kampanj. Fy fan för att bära upp den där soffan alltså..

Igår började min bärdag. Vi skulle få grejerna vi skickat från Sverige hit, men först skulle vi hjälpa en svensk tjej och lagra hennes grejer hos oss och sedan byta till våra grejer med en lastbil som skulle åka till Sverige. Jag slapp iallafall att bära upp grejerna, själv kom hon försent eftersom hon kört fel så föraren och Rasmus bar upp alla grejer. Men igår hjälpte jag Rasmus att bära ner hennes grejer i den lilla lastbilen han hyrt. Det var inte så jobbigt, jag bar inte ner så jättemycket och inget som var för tungt.

Men sen! Rasmus åkte sedan för att lämna hennes möbler och hämta våra. Han åkte även inom IKEA för att köpa en glasskiva+ben (skrivbord) samt glasdörrarna till garderoben som vi inte haft möjlighet att köpa dagen innan. Nu var inte grannen hemma och vi fick klara oss själva. Vi började med att bära upp garderobens glasdörrar och de var tunga, men som tur var inte för tunga. Två sådana senare bar vi upp glasskivan och den var lite lättare. Men när vi skulle bära upp vår stora tv, då höll jag på att dö. Min astma satte igång i slutet av varje bärning, när det började bli för tungt. Tvn var så jäkla tung och otymplig, inte väger en stor platt-tv speciellt lite. Jag fick inget grepp och det blev inte direkt bättre av att jag svettades om händerna. Höll på att tappa tvn flera gånger då den gled ur händerna på mig. Vi fick stanna hela tiden och jag lät nog ungefär som om jag födde barn. 

Vi bar även upp ett soffbord, matbord, 4 bänkskivor till bordet, flyttkartonger, tavlor, 4 stora persienner, spegel, mina sminkväskor mm. Jag kunde knappt gå efteråt! När vi var färdiga var jag det likaså, jag föll ihop på sängen och det kändes som om jag aldrig skulle orka resa mig igen. Men det kunde jag faktiskt ;) Så idag har vi ont i hela kroppen men nu är det gjort , så skit i det! Har sagt det förut men jag säger det igen; det är tungt att flytta, men man får iallafall snygga ben. Om man inte lyfter med ryggen..

Gillar vi inte i lägenheten;
- Vi har ingen trädgård (jag vet att vi bor på tredje våningen..)
- Det feta, fula lysröret i kökstaket som inte kan plockas ner och därmed kan jag inte heller köpa den där fina taklampan som hade passat perfekt :(
- Betongväggarna
- Ingen ventilation

Gillar vi med lägenheten;
- I badrummet finns ett badkar och gott om varmvatten
- Det finns mycket utrymme i badrumsskåpen
- Köket är mysigt och jag gillar kaklet
- Stor kyl
- Stor lägenhet
- Vi bor i den
- Underbart läge
- Stor balkong
- Det känns hemtrevligt
- Jag vet att den kommer att bli så himla fin när vi är färdiga med den :)



Idag har jag lyssnat runt på några låtar av John Mayer och gjort en liten lista:

1. Heartbreak warfare
2. Say what you need to say
3. Your body is a wonderland
4. Half of my heart
5. Free fallin'
6. Who says
7. Bigger than my body
8. Clarity
9. Daughters
Han är mysig att lyssna på.

Just, ja. Jag är blond nu!

Puss & Kram

Inatt har jag vaknat och somnat om vartannat pga magsmärtor. Jag har legat och "pumpat" magen halva natten, dvs dra ut och dra in, men det har inte hjälpt. Gör detta mycket inom kundalinyogan och det brukar hjälpa men jag hade fortfarande jätteont när jag vaknade. Brukar även hjälpa att jag lägger mig ner på sidan, då brukar smärtan "försvinna". Om jag sen sätter eller ställer mig upp så får jag ont igen men så länge som jag ligger på sidan är det ok. Men sådan tur hade jag inte inatt/idag! Ont hela tiden.

Stod och joggade lite på stället och fortsatte att pumpa magen. Neej, det ville säg inte. Låg på sidan någon timme, hjälpte inte. Suck. Gick en smärtsam promenad med Nalle. Tappade min nyinköpta tygpåse där jag hade min klicker (till hundträningen) och lite av hans godis. Eftersom jag hade så ont tog jag bilen och körde tillbaka, hittade påsen snabbt. Efter några timmar hade det blivit bättre men jag är fortfarande öm och det verkar inte riktigt vilja släppa. Trööööttsamt! Sitter här med min älskade värmekudde, det lenar lite.

På måndag ska Nalle äntligen få klippa bort alla tovor! Jag upptäckte dessa tovor som verkade komma över någon natt och sedan förökade de sig himlans snabbt. De går inte att borsta ut och det sitter precis intill huden! Nalle sitter inte direkt still heller och hans sylvassa tänder letar sig in i handen/handleden på en när man ska försöka klippa/borsta. Med hjälp av Bobo kunde jag klippa bort alla tovor som satt på hans kinder och klippte senare även bort allt under hakan. Pälsen är helt vit under, han är så jäkla söt min älskling :) Men nu får en riktig hundfrissa ta hand om resten! Blir nog en hel del rakning. Hans uppfödare Ingela säger att det är vädret och valppälsen som bråkar men jag har införhandlat balsamspray för hundar och kommer att borsta honom varje kväll när hon är färdig med min lilla rackare. Hoppas att han inte blir för rädd :( Har även kommit fram till att vi definitivt kommer att behöva klippa hans päls i fortsättningen, den växer som ogräs ;) Dock mycket vackrare än ogräs.

Över till något obehagligt. För ett par dagar sedan låg jag på mitt rum, i min säng och hörde att någon tog i dörrhandtaget på någon av ytterdörrarna. Jag har nämligen två dörrar nere vid mitt rum, som ligger i "utkanten" av huset, smått distanserat från resten av huset. Klockan var nästan ett på natten. Jag funderade på om det var mamma eller pappa och tänkte att jag skulle fråga dem dagen därpå.

Men de hade inte varit där nere och dragit i dörrhandtaget. Grejen är att det inte är första gången det händer, så det gäller att låsa dörren! Lite läskigt med tanke på att mitt rum som sagt är en bit från resten av huset, det var faktiskt ett förråd från början, som vi gjorde om till mitt rum - det finns dock ingen dörr som direkt leder ut. Skulle någon komma in på mitt rum så kommer inte mamma och pappa att höra det, speciellt inte eftersom vi brukar stänga dörren som leder in i tvättstugan. Efter tvättstugan finns en dörr till, sedan kommer pannrummet med de två ingångarna och sedan mitt rum som givetvis också har en dörr. Jag har alltid varit lite av en outsider ;)

Tyvärr slutar inte historien här. Efter att syster med familj hade åkt hem efter söndagsmiddagen gick jag en runda med Nalle, vid elva på kvällen. Min intution är sjukt stark så när jag känner något stämmer det med 99,9% chans. När vi är ute och går får jag en hemskt obehaglig känsla, det är någon där som följer efter oss. Inte nog med att jag kände det på mig, Nalle morrade med jämna mellanrum, något han aldrig gör annars. Jag hade velat springa men det gick inte då det var isgator. När vi väl kom fram till vår dörr var jag rädd att någon skulle hinna hugga tag i mig innan jag kom in. Som tur var hände inget! Men det var väldigt obehagligt.

Efter detta går jag inte ut sent ensam, jag kan gå med Nalle vid 18-19-tiden men sen går jag inte ensam. Förr kunde jag alltid gå kvällsrundan med pappa och Max men eftersom Max är sjuk och inte får lov att gå ut på sex veckor så är det lite svårt! Mamma följde med mig ut igår, jag hade inte tänk att säga något till henne eftersom jag vet att hon blir så orolig, men jag frågade om hon ville följa med och hon sade givetvis ja. Fast jag hörde ju att hon kanske inte riktigt hade lust och då ville jag förklara varför jag ville släpa ut henne. Det var bra att jag berättade det, så att vi alla kan vara mer uppmärksamma på om något skumt föregår. Pappa vet också och jag ska nog berätta för grannarna så att vi alla kan hjälpas åt att hålla utkik om det händer igen, det kanske har hänt dem också.

Det dumma är att den ena ytterdörren är ut mot vår trädgård och där kan ingen granne se något. Men vi låser ju dörrarna, så det ska inte spela någon roll. Numera stänger vi dock inte dörren till tvättstugan utan har den öppen, så att mamma och pappa också hör ifall någon tar sig in. För att inte tala om Max :)

Jag hoppas att det bara var en engångs grej men idag när pappa gick ett varv i gatan med Max, detta gör vi en gång om dagen eftersom han så gärna vill gå ut, så gick Nalle och jag med och när vi nästan var framme vid huset igen kom jag den obehagliga känslan tillbaka. Förhoppningsvis är det bara fantasin som skenar iväg men för säkerthetsskull lyssnar jag på min kropp och tar det extra försiktigt. Fick dock inte denna känslan när jag och mamma var ute igår..

Ha det så gott, så hörs vi snart igen!
Kramar