Snofsigt värre!

Idag kom Rasmus hem på lunchen och vi gick till Burger King för att käka. Stackarn känner att han håller på att bli sjuk och detta är inget som han har tid med. Stressande.. Hursomhelst, han har ju ingen jacka och det gillar jag inte. Han går aldrig i affärer och handlar, han köper på nätet eller så får det vara. Men idag tyckte han att det var kallt och eftersom vi ändå skulle till stan sade jag;
- Snälla, vi kan väl iallafall gå in i EN klädaffär och se efter en jacka?

Det gick han med på. Praise the lord! Tyvärr så är han lite som min mamma och min syster. "Här finns inget", säger de efter att ha tagit ett steg in i affären. Men du kan väl prova den här? "Jag ser ju att jag inte vill ha den". Så tvingade jag honom att prova en jacka. "Den här var ju fin!". Well dah. Till alla där ute, såhär är det; Man vet inte hur ett plagg ser ut förrän man har provat det. Aiight?

Vi gick vidare till fler klädaffärer och han stretade inte ens emot. Tro't eller ej, men tillslut hittade han en jacka! Eller alltså, JAG hittade ju den åt honom, men han köpte den :) He looks totally hot wearing it.. Rrr! Det roliga var att det var i en fin märkesaffär och därmed väldigt hög service. När han skulle prova jackan flyttade expediten en fåtölj som stod framför spegeln, mycket roligt. Jag frågade om vi betalade uppe eller nere (två våningar) och fick till svar att det var där uppe. Han tog sedan jackan så att vi skulle slippa bära den uppför trappan (det hade nog varit sjukt jobbigt). Han frågade om Rasmis ville ta på den direkt? Ja, danke! Därefter klippte han av prislappen, ställde sig bakom Rasmus och hjälpte honom på med jackan. Nu kommer det bästa; eftersom Rasmus hade haft två tröjor på sig och den ena som jacka, bad jag om en kasse till hans tröja. Expediten tar tröjan, viker ihop den, tar fram en papperskasse, lindar in tröjan i silkespapper och går sen runt disken och ger kassen till Rasmus. Notera - sträck dig aldrig över disken..

Det kallar jag service!

Jag tyckte att detta var skitkul! Speciellt eftersom Rasmus är den siste som skulle bry sig om sådan service överhuvudtaget, han är en väldigt enkel människa som inte kräver så mycket.

Jag å andra sidan, älskar sånt här. Mest för att det är underhållande, det är blir så komiskt på något vis. Ska bli rik och gå till dyra affärer hela tiden så att de kan bära min kläder uppför trappan och möblera om affären för att jag ska kunna kolla mig i spegeln. Yeah, baby!

I nästa inlägg ska jag berätta om hur jag "råkade sno fel katt" igår.

Puss och kram!

Här bor vi!

Jag är jätteduktig! Äter inga kakor, godis eller liknande om dagarna. På helgen är det dock ok :) I Uzwil mådde jag ju så dåligt att jag ät godis i princip varje dag. Så jag är stolt över mig själv :O) Tycker inte att det är speciellt svårt heller.

Här har ni alltså bilderna på vårt boende. Inte så mycket att hurra för men vi har mat, tak över huvudet och värme. Å kärlek.. :)


Badrummet


Vardagsrum/sovrum/garderob


Matbord (som vi drar bor framför sängen när vi ska äta) och kök



Mer än så är det inte!

Har letat efter en frisör idag och hittat fyra stycken. Det är så sjukt dyrt! Jag har ju knappt något hår att klippa och jag behöver bara toppa det. För detta vill de ha 400 kronor och uppåt! Det billigaste jag hittat är 440 kr så det får gå. Mitt hår växer som ogräs och det är väldigt långt i nacken och på sidorna nu. Vad ska man göra? Hade gärna velat gå till frisörskan Yvonne, som fixade mitt hår sist men det är långt härifrån. Om jag ska åka tåg kostar det minst 200kr extra. Då blir det ännu dyrare än det jag hittat här. Finns det något som är billigt här?! Det enda positiva är att frisörskan jag ska gå till ligger mittemot oss! Hoppas att hon kan klippa också..

Just, ja! Jag fick inte jobbet så som det ser ut nu kommer jag hem i slutet av november/början av december. Jag hör er skrika av glädje ända hit!! Vad gulliga ni är..

Sitter och väntar på att Rasmus ska komma hem. Ikväll blir det mys med vin, kinamat och goootttiis :)

Trevlig helg!


En desperate housewife utanför Wisteria Lane

Jag har blivit en riktig hemmafru. Det är bara barnen och huset som saknas! Om dagarna städar, diskar, tvättar, organiserar och stryker jag. Givetvis lagar jag även mat åt Rasmus när han kommer hem och håller mig i trimm genom att träna.

 

Nu bor vi ju inte på något Wisteria Lane utan i ett litet rum med få privilegier. Vi har ingen ugn, så jag kan inte leka Bree och baka kakor. Här är lyhört, vi får inte hänga upp några tavlor eller borra i väggarna, vi har inga persienner, ingen krok att hänga jackan på, internet funkar bara vid entrén ( två våningar ovanför oss)  och vi har fejk-klinker av plast på badrumsgolvet. Det positiva med det här är att jag inte kan slå sönder min parfym om(när) jag tappar den i badrummet, inga tavlor kan hänga snett, vi är inte inne på internet för mycket och istället för att slösa med elen kan vi istället behålla jackorna på..

 

Vi har inte heller några grannar som liknar de på Wistera Lane. På gott och ont – det finns ju alltid en mördare eller två bland grannarna där. Till vänster om oss har vi en indier som ibland får för sig att börja spela indisk musik runt klockan 00.30 en vardagskväll och varje gång du passerar hans dörr - känner du doften av rökelse.

 

När jag flyttade in berättade Rasmus att den här killens alarm brukar gå igång mellan klockan 06-07 någonting på morgonen. Problemet är att det inte stängs av, det står och ringer i en timme eller mer. Rasmus trodde därmed inte att grannen var hemma, men jag hade mina onda aningar. Jag känner nämligen personer som har svårt för att vakna om morgnarna och därför använder sig av olika (störande) metoder. Nästa morgon ringde alarmet och efter några minuter tog jag på mig morgonrocken och gick till grannens dörr. Tre hårda knackningar var allt som behövdes för att han skulle flyga upp ur sängen och stänga av alarmet – detta tog ungefär två sekunder. Han stänger numera av alarmet med en gång. Duktig pojke! Jag var nästan lite Gabrielle-aktig där. Liten och söt, men farlig och ingen man bråkar med. Len on Wisteria Insane!

 

Till höger om oss bor det en asiat. Han tycker om att spela dålig musik från 80-talet och gärna samma låt om och om igen. Dessutom sjunger han gärna med och han är totalt tondöv. Har funderat på om man kanske ska skjuta in en liten lapp under hans dörr med texten ”don’t quit your dayjob” men det är bara en liten tanke. Detta är något han föredrar att göra vid kl 7-8 på morgonen, lördag/söndag. Trevlig kille, det där!

 

Trots alla sarkastiska kommentarer så trivs jag faktiskt bra. Givetvis föredrar jag att bo i en större lägenhet men tills vi hittar en, så dör jag inte av att bo här. Om jag inte tvingas stanna här en längre tid.. Haha. Tror även att det är bra för mig att ha en period för mig själv efter allt som har varit med sjukdom hit och dit. Lite tid att hitta mig själv, om vi nu ska vara djupa.

 

För tillfället har jag det lite småtråkigt om dagarna, men jag hittar som sagt sätt att underhålla mig på. Rasmus åker till jobb kring klockan 7-8 på morgonen och kommer hem efter kl  20. Jag börjar med att äta frukost eller gå en powerwalk. Därefter spelar jag sims, städar och fixar vad som behövs göras den dagen. Ibland tränar jag även ett pass till med yoga/löpning eller dans. Sims fastnar jag lätt vid och det är både bra och dåligt! Ibland flyger hela dagen iväg, på the sims har jag ett liv. Visst har jag det IRL också, men just nu så gör jag inte så mycket. Inget jobb och inga vänner.

 

Förra veckan var dock trevlig på många sätt. Jag har pussats med en getabock, klappat en orm och ridit på en kamel. Vi har alltså varit på Zoo, fast det var inte där jag fick min puss..

 

På Zoo:et  såg jag för första gången en noshörning. Vilket mäktigt djur! Så overkligt, det kändes verkligen som att se på en dinosaurie. Stackarn var hemskt rastlös och gick runt, runt, runt på sitt lilla utrymme. Bredvid fanns en annan noshörning, men de var åtskilda. De försökte dock att pussas lite. Skittaskigt att de inte får vara tillsammans! Rasmus sade något om att de kanske slog ihjäl varandra om de var tillsammans. Synd var det, iallafall. Jag är dock ingen expert på noshörningar.. Man kan ju hoppas att de är lyckliga!

 

Såg även en fantastisk fin snöleopard. Att något så farligt kan se så bedårande vackert ut. Jag ville bara smita in till den och lägga mig tätt intill! Men det hade nog inte slutat så bra. Samma sak med tigern, den var så underbart fin! Jag äääälskar kisekatter. Inne hos tigern låg dock kvarlevorna från ett uppätet djur och det säger en hel del om hur ett eventuellt besök hade gått. Jag försökte mjau:a till honom, men han vägrade svara. Dålig stil! Sussan svarar alltid. Åh, vad jag saknar min bebis!!

 

Vi såg en massa häftiga djur. Pingviner t.e.x, de är ju för sköna. Står och flaxar och går så sött! Det fanns apor som inte gjorde något annat än att kramas. Såg väldigt gulligt ut! De satt i grupper här och där och kramades. Hur sött är inte det? Jag vill ha en kramapa!

 

De hade även kamelridning. Jag var tvungen att testa! Kostade bara 21 spänn ;) Turen varar dock i knappt en minut, men det spelar ingen roll! Jag hoppade upp på det här gigantiska djuret. Frampuckeln hade typ sjunkit ihop, jag vet inte om det är normalt eller om den gör det pga sadeln, men det kändes som att den bestod av fett. Kamelen var  jättemjuk och len! Som ett levande gosedjur. När jag satt på hans rygg hoppade han till så att jag nästan trillade av. Läskigt! Snyggt om man hade gjort det inför alla i kön.. Djurskötaren tittade på mig och sade;

-          Det är helt normalt, det är ingen fara.

Jag har en känsla av att han sade det endast för att lugna mig. Men resten av den korta turen gick bra! Rasmus har även fotograferat det hela. Så jädra söt, han tog säkert tio bilder under loppet av en minut.

 

Några ankor försökte först smaka på mina jeans men sedan upptäckte de mina skor och försökte tugga lite på dem istället. Varsågoda, sötnosar. Ta en bit!

 

Inne bland reptilerna stod två djurskötare med varsin orm, de var små. Man kunde därmed klappa dem och det var jag tvungen att göra. Det är en speciell känsla! De är väldigt lena och känns nästan blöta, men du blir inte det minsta fuktig av det.

 

För övrigt var jag på ”arbetsintervju” hos familjen med de tre pojkarna. Jag hälsade på de två äldsta pojkarna som sedan blev ombedda att springa upp och leka. Sedan satt Barbara och jag ner, drack te och pratade. Hon hade en massa frågor som skulle besvaras och efter det hela ville hon att jag skulle skicka ett CV till henne, med mina tidigare jobb, utbildningar och erfarenheter. Det klickade inte 100% men å andra sidan kändes det som 200% kemi hos min tidigare familj och hur bra gick det? Hon var alltså inte otrevlig eller konstig på något sätt, jag antar att hon inte var lika personlig som de förgående var, men det är kanske bara positivt! De skulle intervjua två tjejer till och sedan höra av sig denna veckan. Så vi får se hur det går!

 

Jag insåg dock en sak efter att jag varit där och sett hennes fyra månaders bebis; jag vill ha min egen bebis. Jag är trött på att tänka ”får jag lov at hålla honom, gosa med honom” osv. Vill ha ett eget barn som jag kan uppfostra själv och gosa med hur mycket jag vill. Så jag vill inte ha jobbet. Men jag tar det om jag får det! Varför? Om jag skulle få det kommer vi att ha en ”prövotid” i december och då jobbar jag gärna december ut, får pengar till att köpa julklappar och säger sedan att jag inte vill fortsätta i januari då jag insett att jag vill göra något annat. Ska försöka hitta en studielånsberättigad utbildning som börjar i januari. Antingen läser jag tyska (är dock inte säker på att man kan få studielån för det) eller så hittar jag någon annan utbildning som intresserar mig. Jag vill fortfarande bli SPA Terapeut men eftersom de utbildningarna alltid är privata och kostar  mellan 100 000 – 200 000kr, så har jag ingen möjlighet att följa min dröm för tillfället. Vill fortfarande göra något kreativt, jag är inte typen som trivs på ett kontorsjobb. Funderar därför på att kanske läsa till florist, det hade nog varit kul och passat mig bra. Ska dock kolla på internet någon kväll, vad för slags utbildningar man kan välja mellan.

 

Om jag inte får jobbet är jag därmed ledig i december och då kommer jag nog åka hem till Sverige och stanna där tills det är dags för Rasmus och mig att flyga tillbaka efter jul. Men man vet aldrig vad som kan hända, kanske får jag ett superjobb ur ingenstanns!

 

Annars har jag hittat vegetariska ”biffar”, ”bitar”, ”färs” osv. Blev överlycklig! Trodde inte att de hade sådant här, men ack så fel jag hade. Vilken tur att jag hade fel ;) De har t.o.m vegetariskt pålägg (”skinka”) vilket jag alltid älskat och som vi brukade köpa på City Gross i Hyllinge. Tills det försvann ur deras sortiment för ett par år sedan.  Samtidigt som jag hittade mitt pålägg stod Rasmus och försökte hitta en duglig korv till de stuvade makaronerna jag senare skulle tillaga. Jag stod där med två brukar youghurt (nästan en liter i varje) och lite annat smått i famnen och var rastlös. Ta en korv nu! Detta ledde givetvis till att den ena burken gled ur min famn, ner i golvet och gick sönder med ett splash. Fullt med folk var där..

-           Bara spring därifrån, äskling. Sade Rasmus.

-          Neej, det kan jag ju inte göra!

Sprang till närmsta butiksbiträde.

-          Det skedde en liten olycka, jag tappade ena youghurtburken. Förlåt!

-          Ingen fara. Gå och ta en ny, du!

-          Kan jag hjälpa dig på något sätt?

-          Nej, nej. Det här fixar jag, sade han och klappade mig tröstande på ryggen.

Vilket snällt butiksbiträde!

 

 

Denna helgen har det varit ganska kyligt men här har ni lite skadeglada bilder från för-förra helgen. Vi satt utomhus i solen och svettades! Fick till och med sätta oss i skugga pga värmen. Lite skumpa på det!

 

 

Det kommer snart upp fler bilder, från vårt Zoobesök.

 

 

Puss och kram!



Freeeedom!

Hej på er!

Nu har jag flyttat ifrån det dystra stället. Eller "helvetes håla", som en av tanterna på Väsbyhemmet brukade säga.

Numera bor jag trångt men kärleksfullt med Rasmus. Idag har jag spenderat dagen med att göra rummet till ett hem och det har gått mycket bra! Det tråkiga med lägenheten är att det inte finns någon ugn. Rasmus trodde inte heller att det fanns en frys, men den hittade jag ;)

Lite efter åtta ikväll ska min eventuellt nya arbetsgivare ringa! Barbara med de tre pojkarna. Håll tummarna!

Efter att ha varit jävlig och jobbig var Monique trevlig under både onsdagen och torsdagen. Men det visste jag ju inte i förväg. Jag hade verkligen ingen lust att träffa människan överhuvudtaget på onsdagen, jag var så less. Jag undvek henne tills det var dags för mig att börja jobba, klockan två. Var inne på mitt rum tills hon gick ut med barnvagnen, då gick jag och hämtade frukost för att sedan gömma mig på rummet igen. Kanske var det därför hon var trevlig, hon slapp ju att se mig.

Jag var ute med barnvagnen och skulle just gå in i affären när jag tyckte att jag hörde någon tala det svenska språket..

- Är det svenska jag hör?!

Jajjemen! Det var två syskon, en kvinna och en man, på +60 någonting, ursprungligen från Hässleholm. Skåååånska! Vi pratade en massa och jag var så lycklig. Haha! Hon bodde i Uzwil och brodern i Thailand. Kvinnan sade att hon hade anställt mig direkt om hon hade behövt en au pair. Hon tyckte så synd om mig för att det inte hade gått bra. Äh, inga problem! sade jag. Vad trevligt det var att få prata med dem. Jag var inte längre ensam svensk i Uzwil ;)

Jag packade och tvättade/strök en massa på kvällen. Var helt slut efteråt! Rasmus skulle komma på torsdagskvällen och hämta mig. Trodde att jag skulle ha hand om lillkillen på torsdagen, men så var det inte. Var lite smått nervös över att kunna underhålla mig utan att störa henne, men det gick bra. Speciellt eftersom Rasmus kom tidigare än planerat, han kom vid fyra istället för sex-sjutiden. Jag ville bara bort, bort, bort därifrån.

Vi konkade ner allt - vilket var mycket mer än när jag flyttade in. Har jag verkligen köpt så mycket grejer? Jag? Jag shoppar väl aldrig.. Efter att ha packat bilen full skulle jag gå och lämna nyckeln till Monique, men då kom Patrick gåendes, han hade varit ute med Leandro i barnvagnen. Jag lämnade nyckel till honom och slapp att säga hejdå till fröken elak&bitter! Vi pratade lite smått, om att vi skulle hålla kontakten - mitt mobilkontrakt står på honom iochmed att jag inte fått mitt tillstånd än. Han har även hand om min försäkring och liknande. Så jag har inget val! Men bara jag slipper henne, så är jag nöjd.

Sedan tackade han mig och jag vet att han menade det, han har aldrig haft något problem med mig. Sedan kramade jag Leandro hejdå, vilket kändes lite jobbigt och sedan gav Patrick mig en kram. Häxan slapp jag att se igen! Guld värt, I'll tell you.

Efter att ha dumpat grejerna i Rasmus lilla rum åkte vi till Mediamarkt och IKEA. Köpte högtalare till datorn så att vi kan se på film samt en madrass och lite smågrejer på IKEA. Det finns nämligen bara en 90 säng i rummet och det blir lite trångt! Dessutom tycker Rasmus alltid att jag är het som ett element (på alla sätt och vis) så han hade antagligen blivit tossig och lagt sig på golvet.. Men nu slapp han det!

Däremot, mina vänner, fick första kvällen en dålig start.
- Ligg still.
- Va? Vad är det?
- Vänta lite.
- Rasmus, du skrämmer mig. Vad är det?
- Vänta, bara.
- Det är en spindel, eller hur?
- Ja.
Scchhhhhoff. Len borta!

Jag gömde mig bakom en vägg.

- Ahhh!!
- AAAHHHH!

Rasmus skrek till och jag blev skrämd och skrek, jag med. Ni förstår, Rasmus gillar inte heller STORA spindlar. Men eftersom han är världens bästa och vet hur knäpp jag blir, så fixar han det för min skull. Det var dock en hård kamp! Tillslut sade han att det var över. Han fick tyvärr döda det lilla livet.. Men jag vägrade att lägga mig på madrassen förrän han hade spolat ner liket i toaletten, jag blir verkligen helt hysterisk. Satt och kramade täcket och borrade ner huvudet, i flera minuter, helt knäckt!

Så snälla spindlar, inte på vårt rum :( Jag klarar inte av det! Tänk om inte Rasmus är där. Vad ska jag göra då? Ringa mamma? Kommer antagligen att springa hem till Sverige då.

Ikväll blir det tacos! Ska snart ner och fixa det. Jag sitter nämligen på entréplanet eftersom vårt internet inte fungerar någon annanstanns.. Det är drygt! Eftersom byggnaden vi bor i är byggd på en lutning, så har vi vår lägenhet två våningar under entréplan. 

Inatt har jag tydligen pratat i sömnen på tyska. Undrar vad jag sade?

SCHWEIZ

Det som fått mig att skratta som mest;
Vi köpte rostade kastanjer för att se hur de smakade. Illa, det var vad de smakade! Blä. Jag såg dock inte när Rasmus åt sin. Lite senare visade sig att han hade ätit HELA kastanjen och med hela menar jag inklusive skalet. Han visste inte att man skulle slänga bort det.. Får hålla bättre koll på honom, hur skulle det gå om jag lämnade honom ensam med en kokosnöt, t.e.x?

Det konstigaste med Schweiz;

De har inga osthyvlar!! Är det en svensk uppfinnig eller?

Det bekvämaste;

Vin och spriten i mataffärerna. Man behöver inte ens visa leg! Dessutom finns det riktigt billigt vin, för typ 20 spänn, som smakar hur bra som helst.

Det bästa;

Rasmus är här <3

Det sämsta;
1
. (förutom att här finns spindlar) Det är dyrt med mat! T.o.m på snabbmatställen. Den billigaste menyn på Burger king kostar 70 svenska kronor. Som hittat!

2. Schwiss-deutch. Vem var dum nog att tycka att vanlig tyska inte dög? "Vi kan väl hitta på ett eget språk som ingen annan förstår?" Dumma, dumma, du.



Får avsluta med att tacka alla som läser min blogg! Jättekul att ni gillar den :) Tack för alla komplimanger.

Puss och kram på er, vi höres snart igen.

Hon upphör inte att förbanna mig.. Ursinnig Len!

Hon blir ju bara värre och värre! Tror att jag hamnat i helvetet.


I fredags var jag på Herbsmarcht (marknad) med familjen, den är precis på gatan utanför hotellet. Jag var förvånad över att jag ens fick följa med. Efter att ha gått på marknaden, som var väldigt liten, satte vi oss ner i ett tält för att äta lite. Mat och öl ("prosseco" för mig) kom in och vi skulle äta.

- Men, Leandro måste ju äta sade Monique.
- Jamen, han kan få pommes av mig! skrek jag och Patrick i kör.
När vi började att äta gnällde han lite, men det gör han alltid när vi äter. Eftersom han också vill ha mat. Det löser man med att ge honom lite pommes. Men nej.
- Han måste faktiskt ha mat nu!
- Men vi kan väl äta upp först, snälla?! Sade Patrick.

Men det tyckte inte hon, så hon tog vagnen och gick. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, Patrick var inte på gott humör, men jag försökte skoja;

- Se det från den positiva sidan, nu har du två öl..

Kunde hon inte sagt det innan vi beställt in maten? Varför alltid vara så dramatisk? Det hade tagit ungefär fem-tio minuter för oss att äta och tältet låg precis bredvid hotellet. Väldigt trevligt sätt hon har, den där kvinnan. Hon behöver lugna ner sig "lite"!

Rasmus kom på kvällen, tack gode gud. Baaaaby! Saknat honom så. Monique var mycket trevligare när Rasmus var där. Suprising, huh? Eftersom hon varit så taskig så fick hon inte presenten jag köpt till henne, hon fyllde år i lördags. Det var mangolotion och showergel, luktar såååh gott and it's all mine.

Han åkte i söndagskväll och sen bröt helvetet loss igen. Jag gick förbi henne och sade "hej" och hon besvarade mig genom ignorans. De frågar inte längre om jag vill ha mat, tydligen behöver jag inte det. Igårkväll stod hon och gjorde tonfisksallad, som jag inte kan äta eftersom jag är vegeterian. Kunde kanske frågat om jag ville ha salld utan tonfisk innan hon lade i den? Åh, just det. Jag behöver ju inte äta på kvällen. Mitt fel!

- Ska jag beställa något från köket? frågade jag.
- Nej, vi ska äta sallad.
- Ja, men till MIG (remember me?!).
- Jaha. Ja, gör du det.
- Kan jag ringa ner?
- Eh, du kan väl gå ner?!
- Visst!

De ringer alltid ner, men jag är tydligen inte fin nog. Det är inte jättejobbigt för mig att åka ner till köket, men det är smidigare via telefonen eftersom jag då slipper att gå till köket och beställa, åka upp till lägenheten för att vänta, sedan åka ner och hämta maten för att slutligen åka upp för att äta. Det är bara principen, att hon vill visa sin makt. Visa att jag inte är någon! Men du kan försöka bäst du kan, lilla vän. Jag är så mycket bättre än dig, en bättre människa än vad du någonsin kommer att bli. Därför sänker jag mig inte till din nivå, jag behandlar inte dig som skit för det är under min värdighet.

Jag hämtade min mat och sedan åt jag den ensam, inne på mitt rum. Det finns ingen anledning att äta med dem om jag inte blivit tillfrågad.

I dag skulle jag börja att jobba halv två och jag undrade lite om hon skulle flippa ur för att jag inte var uppe och torkade bordet efter henne hela tiden. Men jag brydde inte mig. Vad ska hon göra? Sparka mig? Be mig att åka tidigare? Gärna!

Hursomhelst. Jag spenderade morgonen med att läsa en bok, lyssna på Elvis, träna och duscha. Vi äter alltid lunch vid ett och av någon konstig anledning får jag alltid mat på lunchen. Tydligen är det bara målet på kvällen som är önödigt! När jag sätter mig för att äta säger häxan argt;

- Du får faktiskt ta och dämpa dig. Du är alldeles för höggljudd! Smäller i dörrar och håller på. Han vaknade faktiskt innan när han sov.
- Oj, förlåt. Jag försöker att vara tyst men jag är en väldigt klumpig människa. Men jag ska försöka ännu mer!
- Ja, det borde du. För vi har faktiskt EN BEBIS.
Vaaaa? Seriöst? Jag som trodde att jag hade hand om en hund.. Tack för att du berättade det för mig!

Be mig gärna att dämpa mig, men du behöver inte vara otrevlig. Fast det är ganska lustigt att hon aldrig nämnt något om det innan. Jag undrar.. Kan det vara för att hon ska racka ner på mig ännu mer? Hmm..

Eftersom hon var så sjukt jävla otrevlig sade jag, dock inte otrevligt, utan milt;

- Monique, vill du att jag ska flytta innan fredag?
- Det är väl upp till dig.
- Nej, jag frågar dig. Vill du att jag ska åka tidigare?
- Det är faktiskt den trettioende på torsdag, det är din sista dag, så då ska du ut härifrån.
- Okidok.

Yes! En dag mindre.. Trodde du att jag skulle bli ledsen över att få höra att jag ska "ut härifrån"? Det är de vackraste orden jag någonsin hört komma från din smutsiga mun.

Vad gjorde Patrick under vår dialog? Han tittade mest ner i bordet, eller på något annat intressant ställe. Han är inte bättre än henne, eftersom han inte säger något, men han är iallafall trevlig. Hon hatar mig, utan att jag gjort henne ett skit. Hon har stora problem, det är helt klart. Själv försöker jag att uppträda professionellt, något hon uppenbarligen inte kan.

Tio minuiter senare, med silkeslen röst, säger hon;
- Åh, Marlene. Har du sett Leandros nya jacka?
- Nej. Vad söt.
- Visst är den!
Hade god lust att säga något i stil med "du behöver inte prata med mig" eller "du behöver inte låtsats vara trevlig".

Jag har tagit mig genom den här dagen. Nu är det bara imorgon och torsdag kvar, sen är det över! Försöker att påminna mig om det, för jag vill bara härifrån nuuu. Började packa igår, ska packa mer ikväll och imorgon. Jag tror att hon är förbannad över att jag inte är otrevlig när hon är det, att jag inte gråter, att hon inte kan knäcka mig. Men var det då, jag bryr mig inte!


Idag köpte jag mat, så att jag har till de sista dagarna. Jag behöver inte deras jävla mat.

Sökte även en massa jobb igår och satte b.l.a in en annons(http://www.tutti.ch/vi/1102889.htm). Har redan fått mail från en familj som är intresserade :) De bor i Zürich och har tre pojkar; en på 4 månader samt en på 2,5 och 4år. Verkar jättetrevliga och bra. Jag sade ju att jag inte ville arbeta som au pair igen men just nu vill jag bara ha ett jobb och givetvis finns det faktiskt trevliga familjer. Så vi får se vad som händer! Rasmus ska inte behöva betala mina räkningar och dessutom blir jag gaaalen av att gå hemma. Förutom detta ska Sandra, som vi träffade när vi var här på semester i augusti, fråga några bekanta i Baden (där Rasmus och jag snart bor tillsammans) om de behöver en barnflicka.

Vi letar även för fullt efter lägenhet, vilket inte är det lättaste. Men det kommer!

Nu ska jag snart prata med mina älskade föräldrar. Det är så skönt att få prata med dem när jag är så oönskad här. Det är nästan som om jag vore hemma! Vi skypar med webbcamera så vi träffas nästan på riktigt :)

Å till alla som säger att vi ska skaffa egen bebis. Det vill vi! Men det är inte rätt läge. Jag vill ha ett jobb, jag vill att vi ska ha en stabil ekonomi, bo i ett hus och vara i Sverige. Så det får tyvärr vänta.

Linnea! Jag saknar dig också :O)

Snart kommer ni att få positiva, glada inlägg. Ska bara komma härifrån först!

Pusspuss

Btw! Hon bröt lilltån i förrgår. Ha! Vissa straffar gud med detsamma..











Die böse hexe ist nicht tot.

"Oj, så fel man kan ha! Jag trodde att den elaka häxan hade försvunnit, men nej. Så det där med att vi ska fortsätta att vara vänner är väldigt tveksamt. Enough ist enough, jag drar.

 

Igår var det jättefint väder, sommar faktiskt. Monique hade sagt att hon skulle ha hand om Leandro fram till klockan två och sedan skulle jag ta över. När hon hade hand om honom passade jag på att sola och ha det mysigt ute på balkongen och jag fick allt lite färg :)

 

Efter solandet tog jag en snabb dusch och virade därefter in mig i min rosa handduk. Jag tänkte att jag skulle sticka in huvudet i matsalen för att se vad Leandro och Monique gjorde, innan jag klädde på mig. På väg dit stötte jag på Patrick och passade då på att fråga om jag kunde låna deras dator eftersom mitt internet fortfarande inte fungerar.. Sedan gick jag in till Monique och sade glatt;

 

-         Jag har solat och fått färg! Har precis duschat så nu ska jag bara gå in och klä på mig.

-         Ja, tack. Sade hon torrt. Jag gillar inte att du springer runt sådär när Patrick är här.

-         Sorry, det ska inte hända igen.

 

Hade jag haft en kort, avslöjande handduk, så ok. Men jag hade en lång handduk, som går en bra bit nerför knäna och dessutom är den väldigt tjock så att INGET under syns. Varför kan hon inte lita på mig? Varför ska hon alltid se mig som ett hot? Hon vet att jag älskar Rasmus och att jag vill vara med honom, Patrick är mer som en pappa för mig, jag ser inte på honom på det sättet som hon indikerar! Jag bor ju här och är ”en i familjen”. Eller hur. Dessutom skulle Patrick aldrig se åt en annan kvinna, så jag förstår inte varför hon ska bli så himla sur. Det var totalt oskyldigt men för henne var det tydligen provocerande.

 

När jag klätt på mig skulle jag bara gå ut på balkongen och ställa stolarna tillrätta efter min solning.

-         Var snäll och gå härifrån, Marlene. Leandro kollar åt alla håll och kanter och jag försöker mata honom.

 

Det gör han oavsett om jag är där eller ej, men poängen är att jag varit där i två sekunder när hon fällde sin kommentar. Hon var ju egentligen sur pga av ”handduksincidenten” och inget annat. Så jädra moget.

 

Lite senare, när klockan var lite innan två, frågade jag om Leandro sov.

-         Nej, Patrick är ute och går med honom.

-         Ah, okej.

-         Trodde du att du började jobba två idag eller?

-         Jaa?

-         Jag sade att jag skulle ha hand om Leandro till klockan två.

-         Ja, precis?

-         Det var stökigt här innan.

-         Va? Men jag plockade ju undan frukosten och sedan lunchen? Men varför sade du inget om du inte var nöjd?

-         Jag sade ju att jag skulle ha hand om Leandro igårkväll.

-         Ja, precis. Men jag förstår inte problemet, jag har ju plockat undan allt idag?

Hon tittar på mig som om jag är dum i huvudet och sedan går hon.

 

Jag kokade av ilska! Jag gör en massa saker som det inte står något om i kontraktet, självmant. På kvällen förbereder jag frukosten genom att duka fram tallrikar, knivar, glas, koppar, äggkoppar och skedar. På morgonen kokar jag ägg, skär upp bröd, gör kaffe och sätter fram smör och marmelad. Efter frukosten dukar jag ut, torkar bordet rent, diskar allt och putsar köket till perfektion. Detta gjorde jag även denna morgon + att jag laddade diskmaskinen och satte igång den. Behöver jag nämna att jag alltid tömmer den också?

 

Det enda jag inte gjorde det var att torka av bordet efter att hon hade gett Leandro mellanmål och lunch. Men när jag har hand om Leandro så torkar ju jag själv av bordet, är det så hemskt att hon plötsligt måste göra det själv då? Hon kunde väl ha bett mig att torka av bordet om det var så jobbigt? Jag kan ju inte hänga efter henne när hon vill vara själv med Leandro. Det har vi ju bestämt, att hon ska få vara själv med honom. Men jag ska springa in och torka bordet varannan timme? För gud skull. Dessutom bad hon ju mig faktiskt att lämna rummet.

 

Även efter att vi ätit lunch tog jag undan allt. Torkade bordet, diskade disken och putsade köket. Vad begär hon? Att jag ska göra bakåtvolter samtidigt? Nej, jag har fått nog. När Patrick kom upp efter promenaden och Monique gått ner för att jobba sade jag;

 

- Jag kommer att be om att få säga upp mig fortast möjligt. Monique och jag går inte ihop, vi förstår inte     varandra.

- Okej.

 

Det kändes jättejobbigt att säga det till honom. Jag trivs ju med honom. Han har varit tramsig en gång men det är väl också allt. För det mesta är han väldigt trevlig!

 

Vi bestämde att jag ska flytta nästa helg, antagligen den andre oktober. Tyvärr blir det smått problematiskt eftersom Rasmus bara har sitt lilla rum som han hyr, men jag måste här ifrån och det är vi överens om. Jag pallar inte att gå runt med den här känslan i magen, ständigt orolig för att jag gör något som inte passar häxan. Rasmus var så söt när vi pratade i telefon igår;

-         Men blir det inte jobbigt att stanna en hel vecka till?

-         Älskling, det går ju inte tidigare. Det är lugnt, en vecka klarar jag.

Det är nämligen så att det kommer att vara en sorts marknad här i Uzwil, fredag-lördag och då stänger de av alla gator. Därmed tar Rasmus tåget och då blir det lite svårt att flytta.. Dessutom vill jag jobba månaden ut, eftersom jag fått betalt för det.

Rasmus, min sötnos! Du ger mig styrka. Jag längtar så tills i eftermiddag, för då kommer du <3

Allt stöd värmer hjärtat. Jag blev väldigt glad över mammas och pappas sms, som de skickade till mig efter att jag berättat att jag skulle säga upp mig med en gång, samt be dem att boka ett annat hotell inför sitt besök november. De svarade; Vi backar dig till 100 %. Allt ordnar sig på något sätt. Puss"

 

Detta inlägg skrevs i fredagsmorse, men då internet inte har fungerat har jag inte haft möjlighet att uppdatera bloggen.



Sedan jag sade upp mig har Monique varit jättrevlig. Tror dock att hon är extra trevlig när Rasmus är här, för att det ska se bra ut. Eller så är hon bara glad för att jag ska flytta! Rasmus och jag har våra misstankar; kanske var hon elak för att hon ville att jag skulle försvinna härifrån. Men jag lämnar er glädeligen, även om det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur trevligt och varmt allt var första gången vi träffades och när jag tänker på alla mina förväntningar som totalt grusats.

 

Men hey, livet går vidare.

 

Puss & Kram


 

 

 

 

 

 

 

 

 


Uppsagd.

Med glädje!

Igår, när vi hade ätit färdigt sade Monique; jag har tänkt genom det här väldigt noga och diskuterat en massa med Patrick. Jag kommer att gå ner i timmar på jobbet för att vara mer med Leandro och i januari kommer jag att ha hand om honom på heltid.

Det var som om all spänning släppte och jag blev faktiskt väldigt glad! Tänk att man kan bli så glad för en uppsägning.. Det var något nytt! Har ju inte trivts och har flera gånger sagt att Monique kanske inte är lämpad för att ha en au pair. Jag slapp att säga upp mig, för hela den situationen kändes ju väldigt jobbig. När skulle jag säga upp mig? Hur? Så det var skönt att hon kände på det viset.

Hon var rädd att berätta om sitt beslut för Patrick, eller som hon själv sade, hon var rädd för att hon inte skulle få sova i lägenheten den kvällen. Han har inte haft några problem med situationen och det var svårt för honom att förstå hennes känslor eftersom han har en annan relation till Leandro. Men så har han sett hur dåligt Monique mått, hur hon har förändrats och dessutom har hon gråtit varje dag av saknad.

De sade att det varit väldigt svårt för dem eftersom de tycker om mig så mycket och de ser hur bra det går med Leandro. Jag hade ju det på känn så jag blev inte överraskad, bara lättad! För att "fira" öppnade vi en flaska av mitt favoritvin och hade därefter en supertrevlig kväll. Monique var sig själv igen! Jag har saknat henne, för hon har verkligen inte varit sig själv på väldigt länge. Hon har varit trevlig för att sedan plötsligt bli kylig och i efterhand förstår jag varför. För henne har situationen varit så jobbig att hon förknippat det jobbiga med mig och utan att mena det har hennes stress och oro gått ut över mig. Det har varit skitjobbigt för mig, det värsta jag vet är när folk ständigt byter humör och därmed vet du aldrig vart du har dem. Men jag är bara så glad att allt är över!



Jag ska jobba december ut och det känns jättebra. Får därmed den där dubbla lönen som jag så gärna vill ha.. Allt är annorlunda nu! Stämmningen i huset, Moniques sätt mot mig är underbart och mitt välmående har skjutit i höjden. Idag har varit den bästa dagen hitills eftersom alla har slappnat av och släppt det jobbiga. Det finns inget dolt under ytan längre.

Vi är vänner och det kommer vi att fortsätta att vara och det tycks verka konstigt med tanke på allt som har hänt, men dom har inte varit sig själva och alla gör vi misstag. Vi har ju så himlans kul tillsammans när allt är bra och de älskar ju Rasmus också. De sade att det är självklart att han fortfarande får komma och hälsa på när han vill. Patrick kommer också att hjälpa mig med alla papper och grejer som behövs för att jag ska få stanna i Schweiz utan problem. Mycket uppskattat! 

Jag behöver inte stressa med att tömma mitt rum här lägenheten, inga problem om jag hämtar grejerna efter jul, när vi har kommit tillbaka från Sverige. Sist men inte minst ska de försöka hjälpa oss med att hitta en lägenhet, via kontakter. Jag ska ju faktiskt flytta ihop med min älskling i januari! Lääängtar. Vill aldrig ha det såhär igen. Ett nytt au pair-jobb tror jag inte att jag kommer att ta. Det skulle ev vara om jag inte behöver bo där. Jag fick nog efter detta, jag är för gammal för att bo hos en familj. Jag är inget barn längre och jag måste känna mig fri att göra vad jag, när jag vill, där jag bor. Vet dock inte vad jag annars kan göra iochmed att jag inte kan språket. Men jag ska kolla upp hudterapeut-utbildningarna och se om det finns någon ekonomiskt genomförbart alternativ.

Gud vad skönt att jag fick kicken! ;)

Nu ska jag ta ett bad och göra en härlig hårinpackning.

Puss på er!







Det postitiva!

Allt det positiva måste ju nämnas!

Jag har precis gått en powerwalk i strålande solsken - här är nästan alltid fint väder och det har varit supervarmt varje helg sedan jag flyttade hit. Äter just nu en jättegod sallad med mozzarellaost. Me löve!

Dessutom var lönen högre än vad jag trodde och jag får som sagt dubbel lön i december.

Jag får god mat varje dag från restaurangen; rösti, pasta, gratänger, paprika med couscousfyllning, mm. 

Kläder! Jag har köpt en massa kläder! Finare och billigare än hemma. Inga tråkiga grejer! Har även köpt en jättegod-doftande biothermlotion, nytt shampo och jag har eget badrum.

Har hittat en jättebra frisör som gjort att jag känner mig fin när jag ser mig i spegeln. Hon masserade hårbottnen så många gånger att jag tappade räkningen och det var så skönt! Masserade även med olja. Varför har vi inte sånt i Sverige? Som standard. Sade att jag älskade henne och hon sade att hon älskade mig också. Frågade Monique om Yvonne, som frisörskan heter, om hon var gift; nej. Hm.. ;O) Rasmus kanske får se upp för henne!


Alla säger att jag är så duktig på tyska, de tycker att jag lär mig snabbt och säger att de är imponerade. Inte vet jag, men om ni säger det så.. Okej!

Har min egen dator på mitt mysiga rum, med internet och på TV4-play kan jag se; IDOL! Saknar svensk tv men som tur är finns det lösningar.

Köper löjligt, billigt vin nere på snabbköpet och behöver inte ens visa leg.

Mina tre pojkvänner är ständigt med mig på ett eller annat sätt; Elvis på väggen bredvid sängen, Mario i mitt wii och Rasmus i min mobil, mitt hjärta och ibland har jag turen att ha honom här IRL.



Ibland har jag riktigt kul med Monique och Patrick. Vi skrattar tills vi gråter när jag försöker att prata tyska med mina påhittade ord. När jag försökte säga "men jag har inte planerat något än" blev det "men jag har inte planat ut något än". Eller vår favorit; "jag är så varm" som blev "jag är så lesbisk".

Leandro och jag går ut och promenerar med barnvagnen två gånger om dagen. Bra motion! Brukar då hälsa på mina getter, har hittat tre inhägnader än så länge. Vi älskar getter! De springer runt med sina söta bjällror.


I november kommer mamma och pappa och hälsar på! Förhoppningsvis även Bea. Kan dessutom prata med dem på skype var och varannan dag, tack för webbkameran. Den får dem att kännas närmre än vad de är, väldigt skönt när saknaden är stor!

Jag har kompisar som stöttar mig. Bea pushar mig när jag är ledsen, Kim och Marie kommenterar och gillar på facebook :) Det är trevligt att ni saknar mig på samma sätt som jag saknar er tre!

Inom snart framtid kommer Rasmus att hitta en lägenhet och då kan vi vara tillsammans varje helg, jag kan bo där vaaaaarje helg. Då kanske jag kan känna det mer som att au pair-jobbet faktiskt bara är ett jobb. Tenderar ju att känna mig ensam om helgerna, när Rasmus inte har möjlighet att hälsa på.

Men nästa helg kommer han och då ska vi myyyysa! Ska nog åka till ett Zoo :D Får dessutom min sista lön från Väsbyhemmet på fredag. Wiiee!

Så visst har jag det bra ibland :O)

Pusspuss <3

Upp..och ner!

Igår eftermiddag och kväll kändes det mycket bättre än vad det gjort på morgonen. Det är ju inte dåligt hela tiden men när det väl känns kasst så är det jobbigt värre!

Monique jobbade det sena skiftet igår så hon hade hand om Leandro tills klockan 14. Under tiden sprang jag runt och letade efter skoaffärer men jag hittade dock bara en; Vögel Schuh, Uzwil är inte speciellt stort. De hade en del skor men kanske inte riktigt vad jag ville ha. Hittade två par skor; ett par gråa vardagsstövlar i mockaliknande tyg och ett par svarta ankelboots som man kan ha både till fest och vardag. De svarta borde det bli isåfall men jag var inte säker på exakt hur mycket jag tyckte om dem. Patrick hade sagt att det skulle finnas en skoaffär till så jag bestämde mig för att jag skulle gå dit lite senare.

När vi åt lunch förklarade han vart affären låg, så efter maten gav Leandro och jag oss ut med barnvagnen. Det var ca en halvtimmes gångväg dit, mycket bra motion! I Sverige har vi samma skoaffär; Deichmann (inte svensk) men här heter den Dosenbach. Dom hade en massa skor och dessutom var det billigt! Wiieee :) Jag hittade en väska som jag ville ha, men tog två par skor istället. Vill ha en ny väska då jag bara tog med mig en svart väska, som är jobbig då den håller på att "öppna" sig hela tiden och en leopardmönstrad väska, som jag älskar. Men till vardags kan det vara finare med en mer neutral väska. Men jag behövde skorna mer! Så valde dem. Kan köpa väskan när jag får nästa lön. Hittade ett par heta, högklackade skor och sedan ett par svarta, låga skor med strass, typ ballerinaskor, som man bara sticker ner foten i när de ska på. Har nämligen saknat ett par sådana skor att ha här! Detta tillsammans blev lite över 400 kr. Så det var inte så farligt! Väldigt nöjd med mina inköp.

    


Igårkväll jobbade både Patrick och Monique. Jag var sugen på vin så jag sprang ner till affären och köpte två flaskor vin, för typ 8 frank, dvs 56 svenska kronor.. Sweet! Öppnade ena flaskan och tog ett glas, det var helt ok. Givetvis skulle jag spilla ut lite på kudde och täcke - det hör ju till.. Bah!! Sedan åt jag godis och kollade på "The Memories Of A Geisha". Härligt att många av dem säljer sin oskuld till högstbjudande.. Äckliga gubbar! Jävla konstig kultur det där.

Idag känns det sådär, igen. När jag gick upp vid 9.40 hade de lämnat lägenheten och det är självklart att de får göra vad de vill. Men skriv gärna en lapp till mig om när ni kommer tillbaka så att jag vet om vi ska luncha eller äta kvällsmat tillsammans. De har fortfarande inte kommit hem så jag vet iaf att det inte blir någon lunch.. Allt snack om att jag är en familjemedlem är just bara det; snack. Det känns som att de bara vill umgås med mig när Rasmus är med.

Men skit i det! Jag klarar mig. Justin Bieber underhåller mig, tycker att han är bra, även om han bara är en liten pojke :) Idag har jag läst, tvättat, strukit, sytt i två knappar som lossnat från min kofta och städat lite. Sitter här och äter mig fet på choklad! Ska snart se om mamma och pappa vill skypa lite. Saknar dem. Saknar familj, vänner, sällskap.. Å min älskade Rasmus. Det känns så ensamt i lägenheten men jag har ingenstanns att ta vägen. Hoppas bara att utgången inte blir inställd (nu kom de hem) eftersom jag vill komma härifrån ett tag och träffa lite nya människor! Michael, som jag ska ut med, messade nämligen och skrev "ska på casting i Zürich klockan sex och vet inte när jag kommer tillbaka". Messade tillbaka; vad menar du med casting? Å menar du att utgången kanske blir inställd eller vad? Har dock inte fått ett svar än.

Hade gärna åkt till Rasmus men han jobbar ju dag och natt denna veckan :(

Får se vad som händer här.. Å det låter som att de har med sig någon hem! Det hade jag gärnat viljat veta eftersom jag sitter i mina myskläder. Hade tänkt att duscha lite innan utgången då man luktar så gott precis efteråt ;)

Saker och ting går inte riktigt som jag tänkt mig!

Hoppas på en trevlig kväll.

Pusspuss






No home sweet home.

Saker och ting har förändrats!

Jag erkänner att det inte känns så bra att vara här. Att ständigt känna sig smått onöskad. Det är nog bara med Leandro som jag känner mig önskad, med honom kan jag vara mig själv. Så ska det inte kännas "hemma".

Det är de små sakerna. De små kommentarerna, kroppsspråken, sättet de ser på mig. Det håller inte i längden, jag vill bara bort. Magen säger neej.

Som när Leandro lekte med mitt långa halsband - det älskar han att göra, så jag hängde det runt hans hals.
- Han är faktiskt en pojke, Marlene.
Sade Monique och tog av det igen.

Jag visslade på Leandro.
- Marlene, jag måste be dig om en sak. Vissla inte åt honom, han är ingen hund.

No shit, Sherlock.

Men i december får jag dubbel lön och den vill jag ha. Språket vill jag även vara bra på när jag säger upp mig. Så lite till får jag hålla ut och hoppas på att de inte kastar in handduken före jag gör det.

Det ordnar sig, jag överlever. Trivs bara inte så bra.

Imorgon ska jag försöka ha roligt. Michael som jobbar i restaurangen har frågat om jag vill följa med dem ut någon gång, så det ska jag imorgon! Alkohol!!

Så är lite depp nu, som du kanske märker. Inte så mycket Len över det hela. Det är en del av problemet, om jag inte kan vara mig själv, så funkar det inte. Jag vet att jag kan vara för mycket, men sådan är jag. Å det får du fanimej tåla! Som vanligt gömmer jag mig bakom min glada fasad och det verkar utåt som att jag inte har en aning om att något är fel.

Trodde du, ja.

Kommer att bli fet, tröstäter för mycket med godis ;)

Ska försöka hitta ett par snygga, billiga pjucks till imorgon.

Puss på er, hörs snart.









Alles guuuut!

God kväll, god kväll!

Nu är allt skitbra. Efter att Monique började anstränga sig såg hon att Leandro är glad med mig. Så nu är vi som en stor, lycklig familj! Om hon håller honom och jag går förbi så sträcker hon fram honom så att jag kan pussa honom och hon litar på mig nu. Så skönt! Nu trivs jag som fisken i vattnet :) Så nu kan mamma och syster slappna av.

Igår skulle jag spela Super Mario på mitt Wii då jag äntligen hade fått tag i min tv-sladd och därmed kunde jag koppla in det. Men tv:n var helt död! Jag fick panik.. Haha. För hela dagen hade jag tänkt "åh, ikväll ska jag få spela" och sen var jag trött, tvingade mig att ta en dusch fastän jag inte orkade och tänkte då "efter duschen, då får du spela". Men ikke. Så jag skulle precis messa Patrick och säga att det var en nödsituation och att jag behövde hjälp, när han kom in genom dörren.
- Patrick! You have to help me, my tv is dead and I can't play Mario!!
Självklart så blev han väldigt upprörd för min skull. Inte spela Mario liksom?! Själv var jag så bestämd "jag SKA spela Mario ikväll, om jag så ska behöva köpa eller stjäla en tv!". Tack gode gud, så var det bara glapp i kontakten så när vi rättade till det gick tvn igång. Jag blev så glad att jag nästintill hoppade upp i Moniques famn! De bara skrattade åt mig.

Sen skulle jag börja spela. "Batterierna är slut i kontrollen". Come on! Så jag sprang ut till dem och de undrade vad som hände. "Batterierna är slut!".
- Åh, nej. Vi som inte har några batterier (skojade Patrick).
- Joho, det har ni visst det!
Jag vet exakt vart de låg. Tyvärr så passade de inte. Men då kom jag på att jag hade en kontroll till, så jag skulle sno batterierna i den. Men det tricket hade jag redan gjort en gång - no batteries!
- Jag springer ner och köper batterier!
- Ta bakdörren, det går nog snabbare.
- Jo, jag tänkte detsamma!
Så sprang jag ner och köpte fyra dyra batterier - men det var det värt och sedan levde Mario och jag lyckligt i alla våra dagar..

Lillkillen och jag

På dagen igår passade jag givetvis Leandro. Men när föräldrarna kom hem från jobbet och de skulle gå ut en runda började jag att städa. Hela lägenheten såklart! Det blev så fint :) De har inte riktigt haft tid till att organisera och fixa i skåpen i köket, så det tog jag mig an.
- Du behöver verkligen inte göra det!
- Nej, jag vet. Men det är ju kul!
- Kul?
- Jaa, jag vet att jag är lite knäpp.
Det blev så himla fint! Och de blev så glada. "Åh, det är som en ny lägenhet", "Nu måste vi ta av oss skorna", "Kolla vilken ordning", osv. Vet inte hur många gånger de har tackat mig :O) Monique kom med färska blommor och frågade om jag ville ha dem på mitt rum. Ja, tack!

Hon kom precis in och gav mig lite krämer också. Dyra krämer från Louis Widmer, en serie som jag har köpt ögonkrämen i, som är jättebra. De passade inte riktigt hennes hy, så jag fick dem. Sweet! Älskar att få grejer :D


Katt ett :)




Katt två


Idag när jag var ute och körde med Leandro i vagnen träffade jag först en kelen, liten katt. Jag mjauade och då kom hon, precis som Sussan brukar göra. Sen kelade vi en massa, hon strök sig mot telefonen och lekte med snöret. Mysepys! Lite senare träffade jag ännu en katt som jag var vääääldigt nära på att ta med mig hem, som jag kunde gömt under min säng, för den var så go! Lade sig i mitt knä (ja, jag satt mig ner på marken) och låg som en bebis i min famn. Den var så gosig!

När vi nästan var hemma tyckte jag att vagnen kändes lite trög. Punka! Jag hade fått punka på ett hjul.. Oooopsie ;) Imorgon ska vi åka till en cykelaffär och åtgärda problemet. Vi ska även åka till IKEA eller en liknande affär och handla det sista till mitt rum. Efter det kommer bilder upp :)

Å nästa vecka ska jag till frisören och fixa lite slingor/färgning! Wiiiie.

Puss och kram på er <3

Det har lugnat sig.

Goddag!

Får passa på att skriva när lillen sover.

Idag känns allt mycket bättre. Monique försöker verkligen och det betyder jättemycket för mig! Hon pratar med mig mer än innan och visar hur allt ska gå till. Det är som att igår aldrig hänt. Samtidigt kan jag ibland undra vad hon egentligen tänker bakom sin vänskapliga fasad, efter allt hon sade igår. Jag tror dock att hon hade en riktigt dåligt dag igår, det var mycket strul med personalen och jag tror att hon kanske tog ut lite av det på mig.

Så vi hoppas på det bästa så ordnar det sig nog.

Puss och kram


Leandro och jag

Uppföljning.

Jag hade inte tänkt att äta något ikväll, jag hade ingen aptit efter allt som hänt. Men Monique var som vanligt och ropade att det var mat. Kändes jobbigt att vi skulle låtsats som om ingenting var fel när jag var så satans ledsen. Men jag åt med dem även om jag inte riktigt var mitt vanliga jag. Petade lite i maten och satt mest tyst.

När alla hade ätit färdigt och ingen verkade ta upp ämnet om situationen tackade jag för maten och gick ut med disken i köket.
- Marlene, ska vi prata om det nu?
- Visst.

Vad pratade vi om denna gången då? Jag blev nästan ännu argare för jag tyckte att hon forsatte med sin dubbelmoral och sitt överdrivande. Hon har hängt upp sig väldigt på att tv:n var på ett tag förra veckan. "Jag sitter och undrar. Vad kommer hon göra nästa gång? Om jag inte hade ringt så hade ju tv:n fortsatt att vara på". Det tyckte jag var riktigt löjligt och det sade jag till henne;
- Det känns inte som att du kan släppa det här med tvn (hon hade redan upprepat det flera gånger). Det är överdrivet, tycker jag. Jag stängde av den direkt och jag bad om ursäkt. Jag kan ju inte göra mer, eller hur?
- Nä, jag vet. Men det är något som jag måste bearbeta. Jag är en mamma.

Bearbeta? Det är något av det dummaste jag hört. Trauman bearbetar man, inte att ens son sett lite på tv. Å så beteer hon sig som om han hade dött av tv-tittandet om inte hon hade ringt och satt stopp för det hela.

Hela tiden upprepade hon "Ta det inte personligt. Vi tycker om dig jättemycket, du är en bra människa. Annars hade du inte varit här nu". Jamen, om hon misstror mig, misstror min förmåga att lära mig ta hand om hennes son så är det väl personligt om något? Jag sade att det var faktumet att hon ifrågasatte mina intentioner, jag vill ju bara väl, var det som gjorde mest ont. Då sade Patrick; aha, du känner så. Men jag känner inte att hon lyssnar på vad jag har att säga. Hon går bara på med sitt försvar, som en djurmamma som skyddar sin bebis. Men jag är ingen tiger som försöker att hitta ett byte till kvällsmat!

Det värsta hon sade var nog "Allvarligt talat vet jag inte om jag har ork att lära dig hur man tar hand om honom just nu". Nänä, men då kan ju jag flytta så får du ännu mindre tid och ork eftersom du då både har mycket på jobbet inklusive Leandro. Så jäkla svårt är det inte att ta hand om ett barn. Så som hon resonerar får Rasmus och jag nog skita i att skaffa barn, för vi kan inte hantera något så komplicerat. Det jag behöver veta är vilka regler som gäller. Är det så jobbigt att berätta? Berätta vad han tycker om, vad han inte tycker om. Istället för att ha de här diskussionerna kanske hon hade kunnat pratat med mig om det istället? Dessutom, vad hade hon förväntat sig? Att jag skulle läsa hennes tankar och veta allt han gillar, ogillar och vad hon tycker är bra för honom? Det kan man inte förvänta sig av någon!

Jag sade att jag känner mig avslappnad med Patrick eftersom han inte vakar över mig som en hök och att vi har lärt känna varandra bättre än jag och Monique. Tänkte på det tidigare idag. Tror att det beror mycket på att så fort hon kommer hem, så tar hon Leandro direkt. Då vill hon ha honom för sig själv och då går jag in på mitt rum eller liknande. Annars känner jag mig bara ivägen och jag vill ju ge henne tid med sitt barn. Men problemet är kanske att hon också måste försöka att ta sig lite tid med att prata och umgås med MIG. Om det inte finns plats för det så kan jag lika gärna dra. Jag tror att det är svårt för henne att lära mig om honom eftersom hon knappt vill lämna honom från sig några sekunder. Vilken soppa.

Patrick och jag sade därför att jag och Monique skulle försöka hitta på lite saker själva så att vi kan lära känna varandra. Det är en bra idé men samtidigt har ju mina känslor för henne svalnat. Hon sade så mycket onödiga och överdrivna saker att säga att jag knappt kan förstå att det är samma person som innan. "Jag vill inte behöva oroa mig för hur Leandro har det när jag jobbar. Det gjorde jag hela dagen idag och det var inte kul". Nä, han hade ju faktiskt kunnat dö eftersom det bara var jag som tog hand om honom.

På sätt och vis vill jag bara härifrån, för jag tycker att hon är lite skogstokig. Lugnar hon inte ner sig så är det ingen poäng för mig att stanna, det är inte så trevligt att bo någonstanns där man inte riktigt känner sig välkommen.

Flera gånger sade de "du behöver inte vara ledsen".
- Hur kan jag inte bli ledsen? Detta är inte alls var jag hade föreställt mig! Jag trodde att vi skulle trivas jättebra tillsammans och nu kanske jag inte ens ska stanna kvar hos er.
- Men tänk inte så.

Lätt för er att säga!

Ena stunden säger hon att hon inte vet om hon orkar lära mig, hon vet inte om jag kan lära mig att hantera Leandro och andra sekunden säger hon att jag inte ska oroa mig för att jag ska "få sparken". Hon sade också; jag tror att du är en väldigt självsäker kvinna om ett år, som är full av erfarenhet efter att ha tagit hand om Leandro. Hur ska du ha det?

Därmed förstår jag inte riktigt vad det innebär att hon behöver fundera på en natt eller två. Det är lite otydligt vad hon menar med det, tycker jag. Ska hon tänka ut en plan på hur vi ska lägga upp det eller ska hon tänka på om det är värt att ha mig kvar eller ej?

Imorgon kommer Rasmus och hälsar på. Det ska bli så skönt! Behöver din kärlek extra mycket nu.

Får ta och sova nu. Men vi hörs nog snart igen!

Pusskram


Orkar inte med det här..

Här sitter jag och är ledsen. Riktigt ledsen. Monique är inte nöjd med mig. Varför? Hon litar inte på att Leandro är i säkerhet med mig eftersom jag gick på toaletten idag (passade honom från 8-16) och lämnade då honom ensam i två minuter. Han satt på golvet, med sina leksaker och med kuddar runtomkring - han slår därmed inte sig om han skulle tippa över på något håll. Dessutom kan han inte krypa så jag vet att han stannar där han är. Så under de här två minuterna jag var på toa kom givetvis Monique upp. Hon sade inte så mycket då, men jag fick höra det nu.

Förra veckan när jag passade honom för första gången satt han och jag på hans lekmatta framför tvn. Han hade sina leksaker och jag satte på tvn med tecknat till honom. Lite senare ringde Monique och frågade om hur det gick.
- Det går jättebra, vi leker och Leandro tittar på lite tv.
- Tv? Åh, det gillar jag inte.
- Då stänger jag av med en gång! Sorry, jag visste inte att du inte gillar det.
Jag stängde av, för det är hennes son. Jag gör givetvis som hon säger men hon hade inte sagt något om detta och därmed kunde jag inte veta. Sen trodde jag inte att det var mer med det. Men det fick jag också höra igen.

Hon blev också väldigt upprörd när jag tidigare idag skulle ta av honom hans body. Jag såg inte att det var en knapp knäppt i halsen, så jag försökte dra bodyn över huvudet. Det var då svårt att få av den men jag trodde att den var så tajt eftersom jag inte tänkte på att den hade knappar. Han började då gråta och det är klart att det kanske inte var så bekvämt för honom men han dör ju inte. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och mer kan jag inte göra! Jag gjorde ju inte det med meningen. Hon reagerade som om jag gjort det med flit.

Jag har ingen erfarenhet och det vet hon. Har hon gått genom regler eller visat hur jag ska göra? Nej. Därmed har jag gjort mitt bästa efter logiskt tänkande. Det lustiga är att jag var jätteledsen i helgen för att jag tyckte att jag kände dåliga vibbar. Jag ville dock inte säga det till någon där hemma eftersom jag inte var säker och de behöver ju inte oroa sig i onödan. Men däremot pratade jag med Rasmus som övertygade mig om att allt säkert var bra. Men jag har kännt av att Monique varit lite konstig. Det har inte Patrick varit. Med honom går allt så bra och med honom känner jag mig avslappnad. Monique berättade att han är nöjd med mig och min insats, men inte hon. För att jag och Patrick tar hand om Leandro på samma sätt. Detta får ju också mig att tänka - är det konstigt att jag tar efter Patrick? Det är ju Leandros pappa och jag har ju bara sett och lärt. Hur kan jag veta att det är fel? 

När jag passade Leandro och Patrick var med, slog lillen i huvudet och började gråta. Jag tänkte; oh nej! Men Patrick sade; Jaja, han är bara chockad. Det gör inte ont!
Hade det varit med Monique så hade det nog varit en sakerna på min "dåliga lista".

Frågan är om det är jag eller hon som är problemet? Hon har väldigt svårt för att lämna Leandro, i torsdags grät hon när hon kom upp på lunchen för att hon saknade honom. Kan det vara så att hon letar fel fastän att hon eg bara tycker att det är jobbigt att någon annan har hand om hennes son? Hon kanske inte klarar av att ha en au pair?

När hon berättade för mig idag att det inte kändes bra för henne och att hon inte riktigt vet hur vi ska hantera situationen blev jag lite.. upprörd. Hon har ju inte gett mig några instruktioner! Så jag sade till henne; berätta istället vad jag ska och vad jag inte ska göra.

Jag kan ju inte läsa tankar!!

Så det här känns skitjobbigt. För jag tyckte själv att det gått hur bra som helst. Hon har även sagt att hon ser på Leandro att han är ledsen efter att ha varit med mig. Okej, du känner honom bäst. Men han skrattar hela tiden när vi är tillsammans så jag tycker att det är väldigt konstigt. Är det ett kännetecken för ett ledset barn? Sen kan jag ju också nämna att han har haft feber och varit sjuk de senaste dagarna. Det beror säkert på mig det också.

Idag var Camilla här, hon är en italiensk kvinna på +60 år som tidigare har passat Leandro någon gång i veckan. Så när vi hade vårt lilla snack sade Monique;
- Jag såg hans blick när han tittade på henne, så tittar han inte på dig.
- Men det är inte så konstigt, han känner ju inte mig än!
- Nä, jag vet.

En väldigt dum sak hon sade var; och sen är du sjuk. Som om jag kan hjälpa det då? Jag har t.o.m bett om ursäkt för att jag blev sjuk och då sade Patrick; jamen, det kan ju inte du hjälpa. Din hälsa är viktigast, ta det lugnt nu. Det gör inget! Fick alltså 40 graders feber andra natten. Åkte till doktorn dagen därpå som konstaterade att jag var "ganska så sjuk". Fick penicillin och en annan medicin som även fungerade som en värktablett.

När vi sen kom hem fick jag inte resa mig ur sängen för honom, jag skulle vila. Han lagade mat till mig och sedan kom han in med den på mitt rum.

Även om det nu skulle ordna sig så vet jag inte om det någonsin kan kännas så bra som det gjorde innan. Det känns ju som att hon har agg mot mig, hon säger att jag inte ska ta det personligt men om hon inte litar på att jag kan lära mig att ta hand om hennes son efter hennes instruktioner, klart som fan att det är personligt då. Hur välkommen känner jag mig? Bara halvt och det är från Patrick.

Varför blev jag ombedd att flytta in med en gång om hon nu är en så orolig mamma? Varför hade vi inte en testvecka eller liknande? Det känns inte så roligt att vara här nu. Flyttat in och packat upp grejer. Köpt möbler, hängt upp tavlor.. Fixat sjukförsäkring, arbetstillstånd, adressändring osv. Lite sent nu, att tänka på att det kanske inte funkar?

Jag vet inte vad som händer eller hur det kommer att bli, det enda jag vet är att jag är hemskt ledsen. Jag har bara gjort mitt bästa. Utan instruktioner!! Dessutom skulle jag aldrig skada Leandro eller ustätta honom för direkt fara. Det är precis som att hon tror att jag skulle sätta honom på en järnvägsräls någonstanns.

Hon sade att vi skulle prata om det mer ikväll och det känns så jobbigt. Jag tar det väldigt hårt och då kommer automatiskt mina tårar. Hon sade att jag inte behövde gråta innan.
- Neej, men jag kan inte hjälpa det. Självklart är jag ledsen!

Jag har för fan flyttat till Schweiz.


Jag är långt ifrån min sjuka lilla Sussan. Om du ändå vore här!  


Im Schwitzerland!

Halla Sverige!

De har bara Ä OCH Ö pa sitt tangentbord här i Schweiz, sa därför kommer mina noveller att se lite annorlunda ut ;)

Vi kom alltsa fram igar efter en lang natt. Vi började att köra fran Lund vid 16.30 igar. Rasmus korde ända till klockan 03.30 inatt och därefter tog jag över. Jag trodde att jag var pigg men redan efter en timme satt jag och kämpade med tröttheten. Efter 1,5h sade jag till Rasmus att jag bara skulle klara en halvtimme till, vilket kändes dumt iochmed att han kört sa länge. A andra sidan var det hans idè att vi skulle köra pa natten.. Rasmus som inte hade kunnat sova nagot sade att han kände sig piggare och att vi kunde byta med en gang. Men efter en timme var han jättetrött, sa vi parkerade bilen och sov i nästan tva timmar. Därefter hittade vi ett Mc Donald's där vi at frukost. Classy inredning med schyssta tavlor, träslag och färger :) Inuti restaurangen fanns "Mc Cafè" och de hade urläckra muffins! Jag köpte dock inga. Det var ju frukost! Och sen är det onyttigt ocksa..

                
         
          

Vi var framme pa hotellet i Uzwil vid halv tolv. Vad pigga vi var..

Igar var en lugn dag, vi vilade lite, jag packade upp, at, vi sag pa fangarna pa fortet och lade oss sedan. Rasmus sov som en stock och jag sov väldigt oroligt. Dessa mardrömmar, att de aldrig tar slut! Sedan var jag inte sa förtjust i att ligga pa en madrass pa golvet, jag sover bättre om jag ligger högre.

Idag akte Rasmus iväg till sitt nya liv, till lägenhet och jobb. Han akte vid tre-tiden och da körde familjen och jag till IKEA. Home sweet home! Det blev en fin sang (som löser madrass-pa-golvet-problemet), en spegel, en liten hylla, en tvättkorg, en lampa och lite rosa handdukar :)

Blir väl till att montera sängen imorgon!

Nu ska jag ta en macka och sedan ska jag nog lägga mig.

Puss & kram pa er!

                 
                                         Vacker utsikt pa baten till Tyskland


Nu åker vi!

God morgon allesammans.

Idag flyttar vi till Schweiz. Jag har fortfarande inte förstått det! Gaaaalet.

I lördags kom Josse och Olof till oss i Lund på ostbricka. Det var jättetrevligt! Äntligen fick de träffa Rasmus :) Olof tyckte om lägenheten väldigt mycket och eftersom han jobbar i Lund hade det varit skönt för honom att att bo där. I dagsläget pendlar han från Klippan.
- Tja, man kanske skulle. Sade ni att lägenheten bredvid var till salu?
- Men då får ju jag ännu längre att pendla. (Josse)
- Jamen, du kan ju bo kvar i huset.
Haha! Tror inte att Josse hade uppskattat det riktigt ;)
Kommer att sakna er två väldigt mycket, I löööööv jo. Men jag hoppas att ni hälsar på oss till våren!

Igår hade vi avskedsmiddag hos mamma och pappa, med Jenny, Patrick och pojkarna. Det var jättemysigt! Vi spelade en massa Super Mario på mitt wii, Benjamin har blivit helt galen i det. Han var så stolt, efter varje avklarad bana (vi satt och åt) så sprang han till vårt bord och ropade;
- Moster Len! Jag klalade banan!
Han säger inte r, så det låter jättegulligt när han pratar :)
Jag blev så glad, för han var extra gosig igår. Slängde sig om halsen på mig och jag kände mig omtyckt. Hade dock önskat att han och jag skulle haft en hel dag då vi kunde suttit och spelat. Det är ju så mysigt!

Syrran blev jätteglad för underkläderna jag köpte till henne i examenspresent. Hon har ju fixat sin undersköterskeutbildning nu - trots jobb, två barn och hund. För att inte nämna att hon har en make också ;) Ibland är dom det jobbigaste! You know what I'm talking about, ladies. Vad jag försöker säga är; Snyggt jobbat, syrran! För att inte nämna att du fått högsta betyg på varje prov.

Rasmus ligger fortfarande och sover. Snart får han gå upp, vi ska packa om bilen och fixa. Lite ändrade planer har vi, istället för att stanna och sova någonstanns inatt ska vi köra i ett sträck. Rasmus vill inte gärna lämna alla våra grejer utan uppsikt en hel natt. Hoppas bara att Hotell Uzwil har ett eget garage, för Rasmus ska sova hos mig och min schweisiska familj den första natten.

Nu ska jag börja pilla med frukost och grejer. 

Wish me luck.

Kommer att sakna er!

Puss & Kram 









Är det så svårt?

Jag blir så less.. Är något bestämt, så är det väl bestämt?!

Vi blir ju ledsna båda två.

Längtar till Schweiz! Förhoppningvis är inte folk på det viset där.

Tur att vi iallafall har varandra! Oavsett hur det blir, så tänker vi ha det skitmysigt.

Avskedsfesten igår var dock fantastiskt fin. Tyvärr var några sjuka och det fanns ju de som tabbade sig, som glömt bort det. Men vi hade jättekul!

Så tack, alla, som förgyllde vår kväll och värmde våra hjärtan igår.

Kram

Åh, Schweiz. Min bästa kompis!


Halloo(med tyskt uttal)!

Rasmus och jag var på en kort semester i Schweiz förra veckan. Gud vad härligt det var! Vill flytta nuuu.


                                                                                                                      

Dag 1
Vi flög från Kph på tisdagmorgon och det gick ju himlans snabbt. Hur skönt som helst! Tur att det inte blev Californien ;) När vi kom fram tog vi oss till hotellet med tåg och tunnelbana. Vi bodde ca 15 minuter (med spårvagn) från Zurich. Vi slängde in våra grejer på rummet och fräschade upp oss lite, sedan åt vi lunch. Det är väldigt dyrt med mat.. Vid klockan sju tog vi oss till Wettingen för att kolla in en lägenhet. Den var väldigt fin, förutom en liten pettitess; badrummet låg i köket. Så bredvid köksvasken var badrumsvasken och bredvid den var ett skåp och om man öppnade det hittade man duschen. Du kan inte ha någon gäst där (om du inte vill visa dig naken och med förutsättningen att du duschar naken) eftersom du inte kan hänga handduken i duschen - då blir den dyblöt, så du får alltså gå ur ditt lilla skåp och ta din handduk. Och blöta ner hela köksgolvet.. Duscha i köket alltså. Njaaee, inte riktigt pigg på det! Toaletten var belägen i ett litet "rum" i hallen där man får backa in för att få plats. Sedan får man då gå till köket för att tvätta händerna. Det lustigaste med detta är att lägenheten faktiskt är nyrenoverad. Är det vad man kallar nytänkande? 

 
       


Vi avslutade dagen med att äta på en italienskrestaurang - jag äälskar italienskt. De italienska restaurangerna finns överallt i Schweiz. Pizzan jag åt var en av de godaste jag någonsin ätit, stenugnsbakad och spröd. Är så trött på det skitet man får här hemma som varken smakar någonting eller har någon som helst kvalitet.  
 
Dag 2
Då det var så äckligt dyrt med frukost på vårt hotell; 149kr/liten frukost samt 220kr/stor frukost, per person, så gick vi till COOP och handlade frukost. Vilken fin affär! Deras utbud vad gäller grönt och frukt är helt fantastiskt. Ska bli kul att få handla mer där! Jag hittade även en jättebra mascara för 35 kr, nagellacksborttagning för 14 kr och ett vin för 25 kr, mm. Me like :D

Efter frukosten åkte vi in till Zurich för att möta upp Rasmus blivande chef, Thomas, som jag träffade kort på Hawaii-konferansen. Han är väldigt trevlig! Vi åkte sedan tillsammans till PSI (Paul Scherrer Institut) för att träffa arbetskamrater och för att gå genom kommande arbete osv. Av någon konstig anledning var jag så trött att jag satt och somnade. Detta var alltså när jag satt själv i cafeterian och fikade eftersom de skulle snacka jobb och det var ingen sång för mina öron. Jag var så trött att jag tillslut lade ifrån mig min bok och lutade mig mot bordet för att sova. Den enda gången jag har kunnat somna på detta vis var när jag hade haft hemska magkramper i två timmar på flyget hem från Bulgarien - när vi satt på ett lasarett i Kph och väntade på skjuts. Förstår inte varför jag var så trött? Jag vaknade inte förrän Rasmus kom och väckte mig.

Efter detta besök åkte vi till Baden för att kolla in en annan lägenhet, eller ja, ett rum. Rasmus hade fått information om att det skulle vara ett möblerat rum på 20 kvm, så vi blev ganska chockade när rummet bara var runt 8 kvm. Men de visade oss fel rum och eftersom Rasmus inte inte har hittat något annat tillräckligt intressant så han ska hyra det. Dock bara någon månad, tills några jättefina lägenheter är färdigbyggda; om han får en av dem. Vilket är ganska stor chans! De hyrs gärna ut till en forskare med bra lön och status. 

Vi älskar Baden! Det verkar supermysigt. Man hör floden forsa fram och det är väldigt fint där. Här gick jag in på H&M och det var så mycket bättre än i Sverige. Jag antar att det beror på att deras utbud passar mig bättre, de har lite mer chick/vuxen stil på kläderna. Så när vi flyttar till Schweiz kommer jag att handla upp hela affären.. Inte bra! Fast kul :D

På kvällen stannade vi kvar i Baden och åt på en italiensk restaurang. Vi åkte sedan till hotellet för att dricka mousserande, öl(Ramsus) och äta lite soya-chips :) 

       

Dag 3
Min älskade pojkvän hade magkramper hela onsdagsnatten och därför vilade vi på hotellet större delen av dagen. På kvällen skulle vi hem till Thomas på middag. Vi tog spårvagnen och av en slump hoppade Mathias (Ramsus kollega som också var påväg dit) på den vagn vi satt i. När vi kom fram stod Thomas och lagade Rösti till oss. Grabbarna tog en öl och jag drack ett glas prosecco, yeah baby! Högst upp i lägenhetshuset var en öppen takvåning och dit gick vi medan Thomas fixade färdigt med maten. Vi stod där och pratade och efter ett tag kom Sandra, Richard, Laura och Jakob - en familj med två barn som också var bjudna till middagen. Tro inte att jag välte ner mitt glas så att det gick i tusen bitar när jag skulle hälsa på Sandra.. Pinsamt!

- Oh, I swear I'm not drunk. I am just a very clumsy person!
- Right. I bet you're only clumsy when you're drunk..
Tack, Richard!

Jag sprang ner till Thomas;
- I am so sorry Thomas, I dropped the glas on the ground.
- So you want a new glas?
- No, I want to sweap it up.
- And you want a new glas?
- Ehm, yeah, if it's okay. Please tell me it wasn't an expensive glas? Tell me it's from IKEA!
- It was a very expensive glas.

Han skojade dock :)

Kvällen var dock sjukt trevlig. De var så härliga allihopa! Vi åt rösti tillsammans med mozarella/tomat-sallad och ostbricka. Åhh, så gott! Lite småfulla tog vi oss hem till hotellet.


 
  


Dag 4
Denna dagen hade jag väntat på hela veckan då det var den dagen jag skulle få träffa min au pair-familj. Vi gjorde dock en snabb visit på Rasmus andra kontor, som alltså inte ligger på PSI utan på ett universitet, för att fixa lite med papper och dyl, innan vi åkte till Uzwil.

Vi tog spårvagnen till Zurich och lunchade på Sam's Pizza, vilket vi trodde var ett snabbmatställe. Men det var det inte, men det var riktigt gott! Jag beställde en amerikansk pizza (tjock botten) och Rasmus en italiensk (tunn). Nu låter det som att det enda vi åt var pizza.. Det gjorde vi bara tre gånger, resterande åt vi pasta eller en köttbit (såklart inte till mig dårå) ;) Så det så! Men hursom var det supergott.

Mätta och belåtna köpte vi tågbiljetter till min familj i Uzwil. 700kr för oss båda, tur och retur. Ouch! På tåget satt vi i restaurangvagnen och drack rosé/öl och åt chips. Jag tog det dock lugnt med roseét då jag faktiskt skulle träffa min lilla bebis. Då kunde jag varken vara full eller lukta sprit. Eller ja, rosé ;)



Vilken dag det blev! Helt fantastiskt. Vi klickade lika bra IRL som vi gjort på telefon. Vi kom vid halv fyra och åkte inte hem förrän vid midnatt. Först blev vi visade runt i deras lägenhet som är belägen på tredje våningen på hotellet de driver. Den var jättemysig och jag kände mig hemma direkt. Mamma Monique visade ett rum och sade;
- Det blir ditt rum. När du flyttar hit så åker vi till IKEA och köper en säng och vad andra möbler du vill ha.

Jag var lite rädd för att lilla Leandro inte skulle tycka om mig, men efter några minuter berättade Monique att han aldrig blivit så tokig i någon förr, som han blev i mig! Så glad jag blev. Jag höll honom och busade med honom för fullt. Lite senare när hans morbror kom, skulle han hålla honom. Men det gick inte, han började gråta. Jag å andra sidan, som aldrig träffat lillkillen kunde utan problem hålla honom, han t.o.m sträckte sig efter mig. Det kändes bra!

Vi fick givetvis en rundtur på hotellet också och detta hotell är otroligt fint! Rasmus och jag var nästintill stumma. Jag tror att en del i det hela har att göra med de två underbara personerna som driver det. Det påverkar ju atmosfär, energi och utformning. Helt underbara människor!

När klockan tickat fram någon timme gick vi ner i "Tabasco Baren" för att ta något att dricka innan maten. Vi gick sedan upp en våning till restaurangen där vi avnjöt en trerätters middag. Jättefin mat, supergott! För att inte tala om sällskapet :) Vi betalade inte ett öre för detta. Vi slank även ner i baren för en sista drink innan tåget till Zurich avgick. Btw så ändrar det menyn varje vecka och varje dag har de specialpris på en vegetarisk- och en kötträtt. Helt fantastiskt! Vem byter meny varje vecka? En väldig engagerad chef. 

De tyckte att jag var duktig på tyska, Monique skakade på huvudet och sade; Marlene, Marlene. Och du sa att du inte kunde tala tyska.

Alltid kul att höra! Jag har ju dock mycket kvar att lära men jag har en bra bas. Har beställt en snabbkurs i tyska (på mp3;) och ett ficklexikon som jag kan ha med mig överallt. Det ska bli riktigt kul att lära sig tyska "paw riktigt".

Självklart blev de betuttade i Rasmus också och sade att han fick komma och hälsa på när han ville. De sade också att vi gärna får låna ett hotellrum om vi vill vara ifred. Han är även välkommen med på de resor vi ev kommer att göra och Patrick bjöd med honom på en sprit/vin/champagne/öl-mässa där vi får dricka gratis eftersom de bara behöver nämna att de driver ett hotell. Rasmus sken upp som en sol!

Allt var så otroligt bra och de tripplade mina förväntningar. Jag är överväldigad! Min kosthållning kommer att se ut såhär;
*hotellfrukost
*lunch - restaurangmat
*middag - restaurangmat

Så bortskämd jag kommer att bli :) De har även mitt favorit mousserande; Asti, i baren, så Patrick sade att han fick beställa hem några lådor till. Hihi! Full kommer jag bli också! Näääej :)

De kommer snart få ett eget gym, där jag får träna gratis. Dessutom får gärna min familj hälsa på och bo på hotellet. Vilka generösa, underbara människor!

Vår kemi är helt otrolig och jag kan inte förstå hur jag kunnat ha sådan tur att jag fått träffa dem. Patrick är en person som skrattar hela tiden och Monique skrattar varje gång jag pratar svenska, hon tycker att det låter så kul. Så jag kommer att förlänga hennes liv!


     
    
   



Dag 5
Dags att åka hem! Vi stack inom COOP och handlade med oss lite smågrejer hem. Sedan satt vi oss på den italienska restaurangen, som vi var på första kvällen och beställde denna gången pasta. Deras pizza var godare! We will be back.

Det var så trevligt och bra i Schweiz att jag vill flytta dit NU. Ingen tvekan om att jag kommer att trivas som fisken i vattnet. Längtar tills vi ska flytta :)

Kan oturen ha börjat vända?

Puss & Kram
Leeen



















 


Sommar och sol!

Tjoho!

Nu är det inte långt kvar tills vi flyttar. En knapp månad! Man börjar få lite fjärilar i magen. Även om jag nog inte riktigt förstått det än.. Jag fick jobbet som aupair hos den amerikansk-italienska familjen! De äldsta barnen klarar sig mestadels själva men jag ska laga lite mat till dem och så. Det ska bli så kul :)

Jag har klippt mig superkort nu, så kort har det nog aldrig varit. Möjligtvis när jag föddes.. Det är så jäkla skönt! Det blir bara kortare och kortare för var gång jag klipper mig så nästan gång kommer jag väl att raka av peruken helt..

  

I lördags var Rasmus och jag bjudna på fest i Södra Rörum. Myyyycket trevligt! Vi var över trettio vuxna och 11 barn. Jag pratade med allt från 5-78åringar! Alla är så goa. Pratade b.l.a med en lite udda granne, Ove 60-70år, som ursprungligen kommer från Norge. Vi pratade sex, p-piller och otrohet. Jag fick veta lite för mycket om man säger så..

För övrigt träffade jag Malin som jag föll lite smått för, vi ska öppna SPA tillsammans när jag kommer hem från Schweiz :) Bea tar hand om marknadsföring och ekonomi, Malins pojkvän Martin ska inreda butiken då han är byggare, Malin tar hand om naglar (och ev massage) och sedan ska vi dra dit frisör och någon som kan vaxa. Jag skulle gärna vilja kunna utföra spray-tan också. Vi får se vilka utbildningar jag läser och sedan se vad vi behöver anställa för folk ;)

Vi sov hos Malin och Martin efter festen, deras hus är verkligen jättefint. Martin har fixat nästan hela huset och håller på att bygga färdigt ett dubbelgarage och veranda. Han är duktig han! De har ett jättefint jacuzzikar för två, med inbyggda kuddar och givetvis en platt-tv framför.

Det är jättefint i Södra Rörum och jag överväger möjligheten att flytta dit där när vi kommer hem från Scweiz. Men vi får se!

För övrigt har jag på senaste sett Shrek 4 på bio med Karro - mycket rolig film. Trots att vi satt längst bak hörde nog den främsta raden mina asgarv.

Filippa och jag tog en cider på hampan och snackade skit. Därefter satt vi oss och tittade ut i "hamnen" mellan hampan och restaurangbåten. Jag håller om Filippa, då det blåser, hon har inte med sig någon tröja och vi sitter jag pratar. Då kommer en kille och slår sig ner bredvid oss.
- Har ni cigg?
Till en början ignorerar jag honom eftersom vi sitter och pratar, han avbröt ju oss. Men han sitter och mumlar en massa. Tillslut säger jag;
- Nej. Har du inte kompisar eller?
- Nej.
- Jag märker det.
Inte fan förstår han dissen, han sitter kvar. Då säger han;
- Är ni lesbiska?
Vi reste oss och gick! Skulle puttat ner honom i hamnen ;)



Denna veckan är en hård arbetsvecka med endast en dag ledig, men det var faktiskt riktigt roligt på jobb idag! Alla har de sina egenheter och man kan inte annat än att le. Igår målade jag Lillys tånaglar då hon tyckte att mina var så fiina. Hon blev så glad!

Imorgon är det jobb som vanligt och på kvällen ska jag och Kim ut och äta i Hbg.

Nu ska jag sola och lösa korsord - arbetsskada.

Ikväll ska jag nog se på Mamma Mia på dvd! Har inet sett den än. Roooligt :)

Puss och kram!










Long time no see..

Hejhej!

Nu har jag legat lite på efterhalken igen.. I know! Men det har hänt så mycket och jag har gjort så mycket. Dessutom är jag ute i solen hela tiden och sitter nästan inte alls vi datorn.

Nästan ;)

Vad har hänt på senaste då?

                                                                


Rasmus och jag har firat ett år,  grattis till oss! :) Vi spenderade en långkväll i Höganäs hamn, på en restaurang. Satt och drack skumpa och åt gosig mat. Å pussades <3


Jag jobbar en massa och har kul! Dom är så goa på jobbet. Eftersom jag har tystnadsplikt kan jag inte nämna namn och så men kan ju berätta saker som har hänt. En av vårdtagarna säger ja ganska mycket. Så jag ställde några frågor och han svarade ja. Då sade jag;
"- och jag är jag snällast i världen?".
- Jaa.

Dagen efter sade jag det till min kollega Lotta. 
- Nämen, det är hon väl inte, sade hon till vårdtagaren.
- Joo.
- Är jag snällast i världen? frågade jag igen.
- Jaa.

Idag frågade jag igen
- Är jag snällast i världen?
- Jaa.
- Är Lotta snällast i världen?
- Nää.
- Men jag är det?
- Jaa.

He sooo loves me.. ;) Han är så jäkla go. Många av dem är det. Käärlek! När man pysslar i köket brukar han sitta och titta, hans rum ligger mittemot. Då brukar jag vinka och så vinkar han tillbaka.

Två av mina kompisar har precis blivit mammor, grattis till Linnea och Caroline :) En pojke och en flicka har ni fått. Då de inte bor i Skåne så kommer jag antagligen inte hinna att träffa dem innan Schweiz :/

På tal om Schweiz har jag kanske fått en aupairtjänst :) Om jag får tjänsten varar den t.o.m vårterminen 2011. Vi håller på att diskutera lön och antagligen ska vi ringas vid imorgon. Jag kommer isåfall bo hos en Amerikansk/Italiensk familj som bor i den södra delen av Schweiz - dvs den italienska delen. De har tre barn, en dotter på 14 och två pojkar på 11 och 5år. Jag hoppas att jag får det, då kan jag slappna av! Det verkar vara en mycket mysig familj :)

Min älskade lilla Mary och jag hade en spelkväll för lite sedan. Då snackar vi alltså Mario på nintendo wii. Men inte vilket mariospel som helst, utan orginalet! Det är ju så jäkla kul. Det slutade med att vi satt uppe för länge, Marie kollade på mobilen och sade "oj, David har messat och frågat om jag kan hämta honom för två timmar sedan, jag måste nog åka nu".. Det var grymt kul. Nu på lördag kör vi en favorit i repris och eftersom vi hade kunnat sitta uppe hela natten och spelat har vi nu planerat in det på en dag då vi börjar att jobba sent eller är lediga. Jag har även köpt min favoritchampagne som vi ska sippa på :)

Har blivit helt champagnegalen nu då Rasmus köper så mycket champagne. Vi firar varje gång vi ses ;) Yumyum!

Det har varit mycket fest. Vi var på hörbymarknad vilket innebär att man super konstant i två dagar.. För mig hade det räckt med en ;) Men det blev en sväng på marknaden med tjejerna och där hittade jag lite fina saker :O) Som jag fick av Rasmus! Hihi. "Låna på, pappa betalar".

Å efter denna marknad kan jag berätta för er att Hörbymänniskorna är några jävla galningar. Fast jag älskar dem ändå! Det var två killar som klädde av sig, löddrade in sig i raklödder och sedan stod folk och rakade dem både här och där.. En kille som hette Niklas kunde göra konster med sina pungkulor.. Han gjorde "hamburgaren" och "klockan". Inget för känsliga.. Efter detta var det en kille (vet inte hans namn) som så att säga gömde snoppen och formade om sig till en.. flicka. Dessa exempel var bara smakprov men de var väl också de värsta exemplen.. I Hörby skäms man inte för något! Det är bara jag som skäms för hela Hörby.. Haha.

Vi åkte till Hörby på onsdagen och åkte hem till Lund på fredagen. När vi kom hem chillade vi och åt ostbricka och drack lite. Dagen efter gick vi ner till stortorget för att äta en räkmacka och dricka lite skumpa. Det slutade med att vi satt där hela dagen och halva kvällen, vi stötte på vänner och några hakade på oss. Det slutade med en middag och sedan efterfest hemma hos oss. Nathalie och jag blev fulla ganska tidigt och blev därmed trötta ganska tidigt då vi inte drack i samma snabba tempo som vi borde gjort. Palla efter tre dagar av drickande.. Dessutom lös Nathalies rumpa i mörkret eftersom hon hade brännt sig på stranden, så hon fick frossa och mådde pyton. Det blev en tidig kväll, hon åkte vi tolv, jag lade mig vid halv ett och grabbarna gick hem vid två. Fest, fest, fest.. Nu är jag nöjd för ett tag känner jag!

För övrigt tränar jag satan i det. Jag gick upp tre kilo av en viss medicin som jag nu slutat med eftersom jag inte tänker gå upp ännu mer! Är inte tjock, jag vet. Men jag vill komma i alla mina byxor ;) Men det känns så skönt att röra på fläsket.

Nää, hörrni. Nu har ni faktiskt fått veta en hel del.

Jag ska försöka höra av mig snart igen.. Då kanske ni får lite bilder från Hörbymarknad och liknande.

Kram på er!




 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0